Nekromanti Profet?

[Krille]

Är det någon som har råkat ut för något i den här stilen:

Sharkas soldater slog och sparkade på köpmannen, som skrek som en stucken gris. Ingen vågade göra något.
"Vad är det som pågår?" frågade Mamour. "Vad har han gjort?"
"Det här lilla svinet" sade en av soldaterna och lyfte upp köpmannen i håret, "har inte haft vett nog att betala skatt till Sharka."
"Och varför har han inte det?"
"Han är en snål liten jävel" väste soldaten.
"Snälla..." sade köpmannen, "min butik plundrades av Sharka, mina karavaner har överfallits och Sharka vägrar att göra något åt saken, och när jag inte kan betala skatt så plågar han mig så här..."
"Käften, ditt svin!" sade soldaten och drog sitt kortsvärd.
Mamour trängde sig emellan. "Den Högstes lagar gäller även Sharka!" sade han med skarp röst. "Blod skall ej dras i vrede, och en man skall icke sukta efter sin nästas ägodelar!"
"Så det säger du?" hånflinade soldaten. "Vem är du och vem ger dig rätt att säga sådant?"
"Jag är Mamour från Tierem, profeten, känd över hela Uradis land, och jag företräder den Högste. Det är med Hans bemyndigande jag talar, och det är genom Hans vilja som allt sker."
Soldaten bara log och stötte till med sitt svärd. "Öhm... sexton poäng i buken" sade spelledaren. "Tål du det?"
"Näe..." sade spelaren.
"Åkej, Mamour profeten är död. Det var ju trist."

En sak som jag kom att tänka på: jag har spelat religiöst troende (hela vägen från korsriddare till munkar till präster till gudomliga slakt... f'låt, AD&D-clerics) och även charlataner som har försökt starta egna religioner. Alla andra spelare som har spelat rollpersoner med religiös anknytning i min närhet har spelat något liknande. Men jag har aldrig spelat profet eller sett det spelas.

Det absolut närmaste som jag kan komma är en och annan rollperson som har tillgång till en kasse mirakler (läs: stridsbesvärjelser, fast med "Gud" som varumärke) och som då och då får en vision från Gud (läs: en lapp från spelledaren som säger vad spelledaren vill att rollpersonen/spelaren ska göra). Eventuellt kan någon rollperson predika lite för de enfaldiga massorna.

Men jag har som sagt var aldrig spelat en profet som helt och hållet har överlämnat sitt öde i Guds händer. Nu undrar jag varför det inte händer, och ju mer jag funderar på saken desto mer och mer övertygad blir jag om att scenarier i stil med ovanstående är orsaken: spelledare vill inte göra spelare för mäktiga genom att lägga Guds beskydd över en rollperson, eftersom det dels gör spelet obalanserat och dels kan få spelaren att balla ut i kobolderier. Spelare vet detta och låter därför bli, eftersom en profet som spontant blir martyr är rätt... antiklimaktiskt.

Så hur löser man problemet? Utan att stårytella, menar jag.

 

[Sabelkatten]

Men jag har som sagt var aldrig spelat en profet som helt och hållet har överlämnat sitt öde i Guds händer. Nu undrar jag varför det inte händer, och ju mer jag funderar på saken desto mer och mer övertygad blir jag om att scenarier i stil med ovanstående är orsaken: spelledare vill inte göra spelare för mäktiga genom att lägga Guds beskydd över en rollperson, eftersom det dels gör spelet obalanserat och dels kan få spelaren att balla ut i kobolderier. Spelare vet detta och låter därför bli, eftersom en profet som spontant blir martyr är rätt... antiklimaktiskt.

Inte direkt religiöst, men...

Jag ska börja med en ny karaktär i en Neotech-kampanj på fredag (min gamla fungerade inte så bra). De andra karaktärerna är "anställda" av "organisationen" - min kommer att vara en ägodel! Men det betyder ju också att han kommer ha kontakter betydligt högre upp (om de skulle bry sig om ifall behöver hjälp).

Så: Ingen makt att själv bestämma sitt öde (interna sprängladdningar med fjärrutlösning är så bra "lojalitetsgarantier"...). Men (större) möjlighet att skrika på hjälp från SL (=gud ).

/Henrik

 

[Man Mountainman]

Problemet är väl mest profeten som sådan. Att vara profet är ett heltidsjobb i sig, man har inte tid att springa runt och äventyra på annat håll samtidigt, för då tvingas man antingen att ge avkall på profeterandet, eller så stör man spelbalansen eller blir dödad.

Lösningen tror jag alltså är att bygga kampanjen på profeterandet. Vad är en profets liv om inte ett enda uppdrag, givet av Gud själv. Ingen kan neka till att Jesus och Muhammeds respektive liv var ganska händelsefyllda. Profeterande borde alltså vara utmärkt grogrund för en kampanj, och i och med att alla spelare är engagerade i profeterandet (som profeter eller som lärljungar) så står *alla* under Guds skydd och spelbalansen är alltså inget problem.

 

[Vindhand]

Gör en pendragon

En religion sprids inte på en dag. Det tar tid att indoktrinera folk och nästla sig in i folks vidskepelse. Parasitiska vanföreställningar måste ibland arbetas in redan från barnsben. Därför behövs mer långsiktiga kampanjer, som i pendragon.
När man skaffat sig tillräckligt med anhängare och levt tillräckligt länge som en paragon för det beteende man predikar så kan man dö martyrdöden och börja spela sin son/dotter eller en av ens lärjungar. Dessa kan föra ordet vidare, manipulera mäktiga personer eller skaffa egna lärjungar.

Sannolikt behöver man en variant av passions också, så att det finns något som perverterar det ursprungliga budskapet.

 

[panurg]

En Profet blir ikke offentlig godtatt som profet før en av hans Profetier går i oppfyllelse.
De fleste profeter er ikke heltids profeter, men har et vanlig yrke. Men har levd etter sin relgions idealer, og derav blir han guds talerør til folket,noen har bare en profeti i hele sitt liv
.
Det går fint an å spille Profet, men det er helt avhengi av at det er en modig SL.Og at profeten ikke begynner spillet like mektig som Moses (i realiteten så gikk det mange år mellom miraklene til Moses) men kansje som Bileam (tror det er hans rette navn,Bibelen er ikke min sterkeste side)
Det kan være interessant hvis spill-gruppen er hyret til å bekytte profeten.(Muhammed flukt fra Mekka til Medina).Men det kan fort lage dårlig stemmnig i spill gruppen.(En er utvalgt av SL'en, men det går sikkert an å forklare dem hvorfor: spillkvalitet.
Jeg tror gudsfrykt hjelper til å balansere spillet (hvis SL vet hva gudsfrykt er).
Det kan ikke være noe vanskligere å spille profet å prest.


Panurg

 

[Quan'talis]

Men har levd etter sin relgions idealer, og derav blir han guds talerør til folket,noen har bare en profeti i hele sitt liv

Det tycker jag är en intressant synvinkel. Man behöver ju inte gå runt och profetera hela tiden, det räcker med att man har haft en profetia så är man profet. Själva profetian kan till och med ha ägt rum redan innan man börjar spela, så att den bara finns i rollpersonens bakgrundshistoria. Då finns det ju inga garantier för att man har sin guds beskydd hela tiden; han har sagt sitt och nu är det profetens sak att se till att folket hör och blir upplysta (i bibeln finns det en hel drös med profeter som inte utför några underverk och som ärligt talat skulle ha haft det mycket lättare om de bestämt sig för att det nog var en hallucination i alla fall).

Men för att skilja profeten från en helt vanlig präst finns ju alltid möjligheten att hans gud talar till honom en gång till...

-JPS-

 

[Vindhand]

Det tycker jag är en intressant synvinkel. Man behöver ju inte gå runt och profetera hela tiden, det räcker med att man har haft en profetia så är man profet.

Mycket sant.
* den behöver inte vara sann
(man måste ju kunna anfallas av tvivel)

* den behöver inte vara något "profeten" önskar
(Nej, jag tänker inte leda "ditt" folk in i någon djävla öken. Gör det själv!)

* den behöver inte vara bra
(Vaddå, döda varje förstfödd? Vad är det för puckad idé?)

* man behöver inte förstå den
(Oh, fint... Feta kossor och magra kossor. Skall jag göra jordbrukarna mer rättvisa?)

* det behöver inte ens vara en profetia
(we shall collect sandals!)

Hihi... det finns ett helt spektrum av mysiga karaktärer i detta

 

[Quan'talis]

* ingen behöver tro en
("Straff för våra synder? Vi har ju knappt börjat!")

* man behöver inte komma ihåg den ordentligt
("Herren har talat till mig. Han sade att om fjorton dagar skall... hur var det nu igen? Någonting med tulpaner, tror jag. Och eld och svavel.")

Och, i en typisk fantasyvärld:

* den behöver inte komma från en gud som man tror på
(vilken ****a "Hedvig, piprökarnas gudinna"?)

-JPS- misstänker att Vindhand satt sig osynlig i sin profil. Han syns inte, nämligen

 

[Vindhand]

* den behöver inte komma från en gud som man tror på
(vilken ****a "Hedvig, piprökarnas gudinna"?)

Folk är så bra på att tolka att de antagligen skulle se detta som en "festelse". Kom inte Satan och pratade med (den heliga) Birgitta t.ex?


-JPS- misstänker att Vindhand satt sig osynlig i sin profil. Han syns inte, nämligen

Whee, det funkar!!!

Eller, ehm, Jag är din Gud! Följ mina ord så skall jag föra dig till det kladdiga landet av mjölk och honung!

 

[hyperdrive]

Men jag har som sagt var aldrig spelat en profet som helt och hållet har överlämnat sitt öde i Guds händer. Nu undrar jag varför det inte händer, och ju mer jag funderar på saken desto mer och mer övertygad blir jag om att scenarier i stil med ovanstående är orsaken: spelledare vill inte göra spelare för mäktiga genom att lägga Guds beskydd över en rollperson, eftersom det dels gör spelet obalanserat och dels kan få spelaren att balla ut i kobolderier. Spelare vet detta och låter därför bli, eftersom en profet som spontant blir martyr är rätt... antiklimaktiskt.

Så hur löser man problemet? Utan att stårytella, menar jag.

Det är väl elementärt. Få spelledare har en så pass genomtänkt (spel)världsbild att de kan hatera frågor som meningen med (spel)livet. Ganska meningslöst att spela religiöst övertygad om guden själv inte är övertygad. Rent speltekniskt är det väl enklast att skriva upp profetens krafter på ett papper och låta honom bli en magiker/trollkarl/hokupokusare. På det viser så finns det ju inget tvivel om att han faktiskt är både dödlig och har en touch av gudomlighet.

Jag har haft en liknande diskussion med en av mina Ars Magica spelare som hävdade att hans trollkarl var för klen därför att vilken bonde som helst skulle kunna gömma sig i en buske och döda honom med armborst. Jag hävdade att med det rykte, hållning, och klädnad (look! He ain't got shit all over him!) som han bar så skulle ingen bonde i världen ens våga tänka tanken att skjuta honom. Tänk om han inte dör, tänk om han är djävulen?

/K

 

[Rising]

Dnalor hade en bra poäng. Profeter har egna incitament och passar därför dåligt i standardiserade "äventyr" som spelledaren skrivit. Jag (som föredrar att spelsessionerna kretsar kring rollpersonernas egna mål än att det bara handlar om prestationer i äventyr i största allmänhet) har varit med om profetrollpersoner i ett antal olika skepnader och tycker de passar bra i rollspel.

Jag tvingar aldrig någon rollperson att bli en profet, utan de får själva bestämma vad de tycker kvalificerar sig som ett budskap från övre makter och vad deras evangelium skall vara. Ofta är det troende som känner sig svikna av sin religion som plötsligt får för sig att de är utvalda att sprida ett eget, oförstört budskap.

Problemet med profeter är att de andra rollpersonerna måste bli lärjungar eller liknande för att äventyrsgruppen skall hållas intakt. Det kan ställa till med problem.

Jag är inte så förtjust i att någon skall vara under en guds beskydd "på riktigt". Inte heller vill jag ge lappar med utförliga instruktioner till profeten från dennes gud. Då tycker jag rollpersonen har kuvats av gudomen. Det är intressantare att en rollperson får uppleva mystiska järtecken och tolka dessa som den vill. Sedan kan spelarna fundera över om profeten är "the real deal" eller inte. På så vis får spelaren mer rörelsefrihet i sitt gestaltande av rollpersonen vilket jag tycker är en förutsättning för att alla ska ha roligt.

/Riz

 

[panurg]

En profet har yttringsfrihet fram til han truer makt apperatet.

Panurg

 

[Cybot]

Jag säger väl det så här.

I ett universum med EN enda gud så är det enda som skiljer profeterna från galningarna är att profeterna fick rätt.

I ett mono-teististiskt samhälle så är profeter lite väl övermäktiga....gud är övermänsklig och därför så kan hans speciella verktyg inte trotsas. Om förstås inte då profeten trotsar gud.....vilket brukar leda till att profeter brukar bli spelledarens lilla husdjur.

I ett universum med flera gudar så kan det funka hyggligt. Men då brukar profeter vara människor(eller annat oknytt) med speciella förmågor. I det fallet brukar nog underligt nog D&Ds hjältehandbok för gudomliga hjältar vara den bästa inspirationen.