Jag vet att det finns rollspel som utspelar sig i biblisk tid, men jag har dålig koll på vad man egentligen gör i dessa spel. Jag kom att tänka på ett rollspel som kanske inte gjorts förut. För att känna lite stämning skrev jag detta, mest för egen skull:
---------------------------------------------------------------------------------------
Abraham sprang flämtande uppför kullen. Skulle han hinna fram i tid? Skulle han hinna få frälsning? Hans sandaler gjorde avtryck i den gula, torra marken och dammet yrde runt honom. Hans mun var torr som flodfåran i dalen han kommit från. Nu kunde han höra folket. Sakta steg ljudet från en avlägsen viskning till ett mummel vidare mot ett vrålande crescendo. Samtidigt nådde han kullens topp.
Stödd mot ett olivträd kunde han se ut över folkhavet framför honom. Människorna skrek och knuffades. Alla såg de mot havets strand. Abraham torkade sin svett ur pannan och kisade mot den neråtgående solen. Han tyckte sig kunna ana en båt långt ute på vattnet, som sakta närmade sig stranden. Full av förväntan begav sig Abraham ner mot folkhavet. Istället för att armbåga och knuffa sig fram genom massan bestämde sig Abraham för att simma. Han sprang ner för kullen och kastade sig i vattnet. Han fick en kallsup direkt, och hostade upp det salta vattnet. Nu var båten närmare land. Med stor hast simmade Abraham mot stranden där båten skulle landa. Och han var inte ensam. Folket började trängas och människorna som samlats närmast stranden trängdes ut i vattnet under högljudda rop och protester. De som inte kunde simma försökte snabbt ta sig därifrån. Abraham hann precis fram till stranden för att se hur tre personer började slåss på grunt vatten. De skrek åt varandra och var mycket uppjagade. Alla ville de vara först att se Honom, men ingen av dem kunde simma. Plötsligt hördes ett vrål från folkmassan och Abraham såg att alla tittade ut mot båten. Sakta vände Abraham sig om. DÄR!
Abrahams ögon tårades när han såg en man stå i fören på den lilla båten. Med solens strålar i ryggen gled den närmare land och en lugn tystnad spred sig i folkhavet. Till och med de tre männen i strandkanten slutade att bråka. Abraham kunde ännu inte urskilja några anletsdrag men han kände omedelbart att det var mannen han väntat på i hela sitt liv.
Det var den store profeten, Guds Son kallade några honom. För Abraham var han helt enkelt Frälsaren. När båten närmade sig stranden gjordes en väg för den genom folkmassan. Det enda som hördes när båten landade var skrapet av dess trä mot den mjuka sanden. Alla människor stod som förstenade och såg upp mot den helige. Han bar enkla kläder och stod rak i fören. Hans ansikte utstrålade lugn och vänlighet. Ingen kunde undgå att se hans klara ögon, som verkade se in i varje människas djupaste vrå och väcka en värme som spred sig genom hela kroppen. Efter att lugnt ha betraktat folksamlingen tog han ett djupt andetag och talade. Abraham skulle aldrig glömma Hans ord.
------------------------------------------------------------------------------------
Nu till själva spelet. Tanken är att man inte spelar Abraham eller någon annan troende, utan att man spelar en helig man, en Guds profet. Detta skulle IMHO vara ganska intressant. Olika spelare skulle kunna företräda samma religion, eller helt olika. Kanske finns det till och med fiendskap mellan dem? Företräder profeterna en etablerad religion eller en nystartad? Vad är deras filosofi/religion? Hur sprider de sitt budskap? Utför de underverk? Är de härskare eller fattiga hantverkssöner? Hur många anhängare har de? Inga alls eller bara ett fåtal lärjungar? Kanske är antalet lärjungar ett sätt att beskriva RP´s "level" om det nu ska finnas sådana. Behövs det färdigheter och grundegenskaper eller ska mer krut läggas på profetens budskap osv? Vad tycker ni?
---------------------------------------------------------------------------------------
Abraham sprang flämtande uppför kullen. Skulle han hinna fram i tid? Skulle han hinna få frälsning? Hans sandaler gjorde avtryck i den gula, torra marken och dammet yrde runt honom. Hans mun var torr som flodfåran i dalen han kommit från. Nu kunde han höra folket. Sakta steg ljudet från en avlägsen viskning till ett mummel vidare mot ett vrålande crescendo. Samtidigt nådde han kullens topp.
Stödd mot ett olivträd kunde han se ut över folkhavet framför honom. Människorna skrek och knuffades. Alla såg de mot havets strand. Abraham torkade sin svett ur pannan och kisade mot den neråtgående solen. Han tyckte sig kunna ana en båt långt ute på vattnet, som sakta närmade sig stranden. Full av förväntan begav sig Abraham ner mot folkhavet. Istället för att armbåga och knuffa sig fram genom massan bestämde sig Abraham för att simma. Han sprang ner för kullen och kastade sig i vattnet. Han fick en kallsup direkt, och hostade upp det salta vattnet. Nu var båten närmare land. Med stor hast simmade Abraham mot stranden där båten skulle landa. Och han var inte ensam. Folket började trängas och människorna som samlats närmast stranden trängdes ut i vattnet under högljudda rop och protester. De som inte kunde simma försökte snabbt ta sig därifrån. Abraham hann precis fram till stranden för att se hur tre personer började slåss på grunt vatten. De skrek åt varandra och var mycket uppjagade. Alla ville de vara först att se Honom, men ingen av dem kunde simma. Plötsligt hördes ett vrål från folkmassan och Abraham såg att alla tittade ut mot båten. Sakta vände Abraham sig om. DÄR!
Abrahams ögon tårades när han såg en man stå i fören på den lilla båten. Med solens strålar i ryggen gled den närmare land och en lugn tystnad spred sig i folkhavet. Till och med de tre männen i strandkanten slutade att bråka. Abraham kunde ännu inte urskilja några anletsdrag men han kände omedelbart att det var mannen han väntat på i hela sitt liv.
Det var den store profeten, Guds Son kallade några honom. För Abraham var han helt enkelt Frälsaren. När båten närmade sig stranden gjordes en väg för den genom folkmassan. Det enda som hördes när båten landade var skrapet av dess trä mot den mjuka sanden. Alla människor stod som förstenade och såg upp mot den helige. Han bar enkla kläder och stod rak i fören. Hans ansikte utstrålade lugn och vänlighet. Ingen kunde undgå att se hans klara ögon, som verkade se in i varje människas djupaste vrå och väcka en värme som spred sig genom hela kroppen. Efter att lugnt ha betraktat folksamlingen tog han ett djupt andetag och talade. Abraham skulle aldrig glömma Hans ord.
------------------------------------------------------------------------------------
Nu till själva spelet. Tanken är att man inte spelar Abraham eller någon annan troende, utan att man spelar en helig man, en Guds profet. Detta skulle IMHO vara ganska intressant. Olika spelare skulle kunna företräda samma religion, eller helt olika. Kanske finns det till och med fiendskap mellan dem? Företräder profeterna en etablerad religion eller en nystartad? Vad är deras filosofi/religion? Hur sprider de sitt budskap? Utför de underverk? Är de härskare eller fattiga hantverkssöner? Hur många anhängare har de? Inga alls eller bara ett fåtal lärjungar? Kanske är antalet lärjungar ett sätt att beskriva RP´s "level" om det nu ska finnas sådana. Behövs det färdigheter och grundegenskaper eller ska mer krut läggas på profetens budskap osv? Vad tycker ni?
