Fokuset i stridsreglerna på zoner och effekterna av olika terrängtyper ger den bieffekten att terräng, minis, taktisk förflyttning känns väldigt viktigt bara för att kunna hålla koll på vad som händer. Även conditions på det sätt det presenterats. Tie-ins till Conan brädspelet i form av terrängplattor och minis är inplanerade, och märks tycker jag som implicit i reglerna. Så jag talar delvis om känsla i presentation, vilket givetvis är rätt luddigt, del om den implicita spelstil jag tycker mig förnimma i själva reglerna. Och sedan omfattningen av reglerna med alla dess interagerande mekanismer skapar en effekt där spelet känns väldigt... speligt. Jag gillar ju faktiskt 4e hyfsat så inspiration därifrån är inte per se dåligt i min bok. Bara annorlunda från vad jag själv gärna hade sett.
Som verk runtomkring allt det är finns en meta-ekonomi av poängpooler som är spelets bränsle som ett helt spel i sig som påminner väldigt mycket om Svavelvinters tärningsekonomi. Och ärligt talat har jag tyckt alla rörande det här har varit väldigt svårt att greppa i sin helhet. Inte konceptmässigt, hur man ska kunna implementera alltihop och ändå fp spelet att flyta på snabbare än sirap.