Jag har skrivit tidigare att jag tycker att bilden är snygg. Det hoppas jag framgått. Och liksom Måns tycker jag knappast att det är den värsta bild jag sett. Bevisligen är den heller inte alls tillräckligt problematisk för att det i sig ska räcka för att dämpa mitt intresse av nya Kult. Jag får hoppas att innehållet är bättre, även om spelet vad jag förstår är huvudsakligen skrivet för en sorts rollspelande (rollpersonsfokuserat/drivet) jag personligen inte är jätteintresserad av. Jag gillar inte "play to find out". Men jag är ändå nyfiken och tänker att jag i värsta fall ju alltid kan byta regelsystem...
Det finns, i mina ögon, ingen motsättning mellan att tycka om något och att tycka att delar av det är mindre bra / problematiskt. Jag tycker till exempel att Quake 4 är ett jättebra spel, men det har några buggar som man får krångla lite för att slippa.
Däremot tänker jag på det här med bildspråk. Bilder är ju också ett språk, så att säga. Språk fungerar genom att vi gradvis kommit överens om att vissa ljud ska betyda vissa saker. Det är klart att någon sedan kan komma och säga att "nämen vaddå, 'sten' är ju en såndär röd grej som växer på träd som man kan äta och göra god paj av", och i hens sociala sammanhang kan det säkert fungera så länge alla är överens om det. Men på samhälls- och kulturnivå, i det svenska språkområdet, är vi överens om att "sten" ska vara en hård grej man inte kan äta.
Bildspråket är inte riktigt lika uttalat, men nog finns det bildspråk som inte går att missuppfatta...
(OBS: INTE RIKTAD MOT NÅGON.
DET ÄR BARA ETT (övertydligt) EXEMPEL)
Vi är alla överens om vad det där betyder, right? Det finns andra exempel - hjärtan, dödskallar, varningstrianglar.
Om man tittar på långfingret ovan så går det såklart att argumentera för att personen försöker knyta sin hand men blivit av med muskelkontrollen i just långfingret. Kanske är fingret brutet och har läkt ihop fel? Kanske har hen en genetisk defekt, lite som den där som sägs vara upphovet till att man ska hålla ut lillfingret när man dricker té? Det finns i princip hur många tänkbara förklaringar som helst, men i slutänden spelar det faktiskt ingen roll - symbolen, gesten, är vad den är oaktat den potentiella motivationen hos personerna bilden föreställer.
När man diskuterar ickefotografisk konst, som den här framsidan, så blir det ännu märkligare i mina ögon att söka anledningar i bilden. Det spelar ingen roll att vi vet att personen på nya Kults framsida är ett övernaturligt väsen - hon äger åtskilliga kvinnliga attribut, "läses som" kvinna. Symboliken och bilspråket säger att hon är kvinna. Hon ser ut som en kvinna eftersom konstnären valde - omedvetet eller medvetet, jag gissar medvetet - att använda sig av kvinnligt kodade attribut (alltså egenskaper som t.ex. bröst och annat vi kulturellt associerar med personer som är kvinnor).
När vi då tittar på kvinnans kroppshållning så är det klart att vi kan hitta tusen förklaringar inom ramarna för spelets värld varför det skulle finnas en varelse som ser ut som en kvinna och som står precis sådär. Men eftersom det inte är en fotografisk bild så är det inte den fiktiva kvinnan som valt posen, utan konstnären. Vad signalerar då posen?
Den är inte ensidigt sälj-grej-med-tjejig (då hade kvinnan haft sämre balans, halvöppna läppar - kanske med lite tunga - och mer sug i blicken), men jag undrar varför konstnären placerat händerna och armarna där de är. Armar placerade så framhäver brösten; det är en kroppshållning som är vanlig både inom porren och inom reklambranschen när det gäller just det. Det är klart man kan krysta fram en god anledning - kanske kliade det där halsbandet? - men eftersom just den gesten har en etablerad betydelse inom bildspråk och symbolik, eftersom just den gesten används för att signalera något specifikt i andra sammanhang, så blir det i mina ögon just bara det: framkrystat.
Jag tycker inte att man kan säga att "alla tolkar olika" och nöja sig med det. Det vore som att säga att "alla tolkar språket olika, där en del säger 'sten' säger andra 'äpple'". Bildspråket blir inte mindre ett språk för att det inte är lika kodifierat. Klart att det finns undantagsfall, men de kan man inte riktigt bygga en analys på. "Jag tycker att det ser ut som att" är inte samma sak som att göra en bild- eller symbolanalys. På samma sätt som det inte är samma sak att ha en åsikt om en tavla och att analysera en tavla. Alla åsikter är inte likvärdiga inom naturvetenskapen, och alla åsikter är inte likvärdiga inom kulturkritiken.
Sedan är det absolut så att jag och andra kan ha fel i vår symbolanalys. Det är fullt möjligt. Men det känns som att vi pratar förbi varandra när symbolanalys ställs mot hypotetiska motivationer hos fiktiva individer i bilden.
Det finns, i mina ögon, ingen motsättning mellan att tycka om något och att tycka att delar av det är mindre bra / problematiskt. Jag tycker till exempel att Quake 4 är ett jättebra spel, men det har några buggar som man får krångla lite för att slippa.
Däremot tänker jag på det här med bildspråk. Bilder är ju också ett språk, så att säga. Språk fungerar genom att vi gradvis kommit överens om att vissa ljud ska betyda vissa saker. Det är klart att någon sedan kan komma och säga att "nämen vaddå, 'sten' är ju en såndär röd grej som växer på träd som man kan äta och göra god paj av", och i hens sociala sammanhang kan det säkert fungera så länge alla är överens om det. Men på samhälls- och kulturnivå, i det svenska språkområdet, är vi överens om att "sten" ska vara en hård grej man inte kan äta.
Bildspråket är inte riktigt lika uttalat, men nog finns det bildspråk som inte går att missuppfatta...
(OBS: INTE RIKTAD MOT NÅGON.
DET ÄR BARA ETT (övertydligt) EXEMPEL)
Vi är alla överens om vad det där betyder, right? Det finns andra exempel - hjärtan, dödskallar, varningstrianglar.
Om man tittar på långfingret ovan så går det såklart att argumentera för att personen försöker knyta sin hand men blivit av med muskelkontrollen i just långfingret. Kanske är fingret brutet och har läkt ihop fel? Kanske har hen en genetisk defekt, lite som den där som sägs vara upphovet till att man ska hålla ut lillfingret när man dricker té? Det finns i princip hur många tänkbara förklaringar som helst, men i slutänden spelar det faktiskt ingen roll - symbolen, gesten, är vad den är oaktat den potentiella motivationen hos personerna bilden föreställer.
När man diskuterar ickefotografisk konst, som den här framsidan, så blir det ännu märkligare i mina ögon att söka anledningar i bilden. Det spelar ingen roll att vi vet att personen på nya Kults framsida är ett övernaturligt väsen - hon äger åtskilliga kvinnliga attribut, "läses som" kvinna. Symboliken och bilspråket säger att hon är kvinna. Hon ser ut som en kvinna eftersom konstnären valde - omedvetet eller medvetet, jag gissar medvetet - att använda sig av kvinnligt kodade attribut (alltså egenskaper som t.ex. bröst och annat vi kulturellt associerar med personer som är kvinnor).
När vi då tittar på kvinnans kroppshållning så är det klart att vi kan hitta tusen förklaringar inom ramarna för spelets värld varför det skulle finnas en varelse som ser ut som en kvinna och som står precis sådär. Men eftersom det inte är en fotografisk bild så är det inte den fiktiva kvinnan som valt posen, utan konstnären. Vad signalerar då posen?
Den är inte ensidigt sälj-grej-med-tjejig (då hade kvinnan haft sämre balans, halvöppna läppar - kanske med lite tunga - och mer sug i blicken), men jag undrar varför konstnären placerat händerna och armarna där de är. Armar placerade så framhäver brösten; det är en kroppshållning som är vanlig både inom porren och inom reklambranschen när det gäller just det. Det är klart man kan krysta fram en god anledning - kanske kliade det där halsbandet? - men eftersom just den gesten har en etablerad betydelse inom bildspråk och symbolik, eftersom just den gesten används för att signalera något specifikt i andra sammanhang, så blir det i mina ögon just bara det: framkrystat.
Jag tycker inte att man kan säga att "alla tolkar olika" och nöja sig med det. Det vore som att säga att "alla tolkar språket olika, där en del säger 'sten' säger andra 'äpple'". Bildspråket blir inte mindre ett språk för att det inte är lika kodifierat. Klart att det finns undantagsfall, men de kan man inte riktigt bygga en analys på. "Jag tycker att det ser ut som att" är inte samma sak som att göra en bild- eller symbolanalys. På samma sätt som det inte är samma sak att ha en åsikt om en tavla och att analysera en tavla. Alla åsikter är inte likvärdiga inom naturvetenskapen, och alla åsikter är inte likvärdiga inom kulturkritiken.
Sedan är det absolut så att jag och andra kan ha fel i vår symbolanalys. Det är fullt möjligt. Men det känns som att vi pratar förbi varandra när symbolanalys ställs mot hypotetiska motivationer hos fiktiva individer i bilden.