Nekromanti [Promotion] Marknadsundersökning: Vilka rollspel passar nybörjare?

[GnomviD]

I min erfarenhet att startstäcken normalt sätt är mycket kortare med story now, indiepsel och friform än regeltunga spel. Helt enkelt för att det finns färre element man måste lära sig.

[...]
?
Därmed inte sagt att vissa spel är med pegagoska än andra. Lätttillgänglig och klart språk är alltid bra, oavsett vad man har i bagaget. Jag tycker att AW kan vara fantasisk spel och funka bra för nybörjare. Men språket är inte alls lätttllgängligt och är inte smrivet för att vara lätttillgängligt.

Det är min erfarenhet också. När vi snackar om nybörjarvänliga rollspel måste vi göra tydlig vad som snackas om.

1. En produkt som en grupp nybörjare kan lära sig spela rollspel utifrån.
2. Ett system som är en erfaren spelare snabbt och intuitivt kan skola in spelare i.

När vi snackar om smalare spel är de ofta bra på nr 2; AW är till exempel utmärkt att spela med nybörjare, särskilt om man pedagog-hackar det. Däremot är de inte bra på det förstnämnda. När vi snackar om nybörjarvänliga spel måste vi göra tydligt om vi snackar om (1) texten eller (2) systemet.

Hur man lär någon spela rollspel är en vansklig fråga; prosa är ett dåligt medium. Jag kan ändå uppskatta "What is roleplaying"-stycket i Solar System, som man med lite illvilja kan sammanfatta med: "jag tänker inte förklara det; hitta nån att spela med för det är så man lär sig" (utan att jag för den skull själv skulle skriva så).

 

[CapnZapp]

Jag tycker många förslag visar upp en brist på självreflektion.

Givetvis är Eon oavsett upplaga extremt regeltungt. De som påstår annorlunda avslöjar bara sin begränsade världsbild. Sedan ska man inte underskatta ett gäng tonåringar; Eon kan givetvis fortfarande bli ett älskat första rollspel. Frågan är dock bara om det som funkade på åttitalet funkar idag; jag tror inte något av dåtidens (nästan uteslutande regeltunga) rollspel har en chans i dagens mediekonsumtionsklimat.

Sedan har w176 en stark poäng. Jag lever själv i en rollspelssfär som utomstående lätt kan avfärda såsom extremt snäv i vem den riktar sig till.

En helt annan poäng jag inte minns någon annan tagit upp: Dungeons & Dragons och andra levelsystem fostrar en alldeles särskild sorts rollspelare, som förväntar sig ett spel, ett mål och belöningar som överhuvudtaget inte kommer upp i andra icke-level baserade system. Entitlement, är ett bra engelskt ord. Nästan så att jag vill påstå att D&D fostrar högerrollspelare, medan grisodlarspel fostrar vänsterrollspelare. Jag har själv spelat D&D jättemycket, men kan aldrig göra mig kvitt mitt missmod över hur spelets själva natur går ut på att du är bättre än andra. I spel som Drakar och Demoner, Call of Cthulhu osv osv osv förblir du alltid en medlem av samhället, oavsett hur många kewl powers du skaffat dig, tack vare att du alltid har kvar lika få hit points som alla andra. Så jag avrekommenderar starkt D&D till unga nyfikna nybörjare med formbara hjärnor, iallafall om man vill att de ska hysa förmågan spela empatiska karaktärer som bryr sig om sin omgivning snarare än att se dem enbart som hinder, xp, redskap eller bara boskap. Inget fel på murderhobos, men jag ser en skarp skiljelinje bland mina rollspelskompisar mellan de som börjat med D&D och de som började med... i princip vad som helst annat (=läs Äventyrsspel).

 

[Ymir]

Jag är fortsatt skeptisk till idén med hippiespel som inkörsport till rollspel, och jag kom på exakt varför:

de förutsätter meta-tänk kring spelandet och narrativet. Detta meta-tänk tror jag är inherently svårt för nybörjare på rollspel att förstå; det är mycket mycket lättare att vara en mottagare av spelledarens berättelse, än att vara en aktiv deltagare i en gemensamt skapad berättelse. Detta har vi överväldigande belägg på från andra media, till exempel datorspel: Att konsumera är lätt, att skapa är svårt.

Dock, om nybörjarna har bakgrund som lajvare, då är det en helt annan femma, för då är de vana vid meta-tänk och kreativt skapande redan. Men det är inte medelsvensson.

Spoiler: kommentarer

Helt korrekt uppfattat, skulle jag säga.

 

[GnomviD]

Jag är fortsatt skeptisk till idén med hippiespel som inkörsport till rollspel, och jag kom på exakt varför:

de förutsätter meta-tänk kring spelandet och narrativet. Detta meta-tänk tror jag är inherently svårt för nybörjare på rollspel att förstå; det är mycket mycket lättare att vara en mottagare av spelledarens berättelse, än att vara en aktiv deltagare i en gemensamt skapade berättelse. Detta har vi överväldigande belägg på från andra media, till exempel datorspel: Att konsumera är lätt, att skapa är svårt.

Detta var en praktisk anledning till varför vi i Nordnordost begravde begreppet "indierum": för att vi ska kunna ta med story before-äventyr och rälsa träiga spelare genom.

Med det sagt kan man inte säga att det är allmängiltigt för alla nybörjare utan handlar om en viss sorts nybörjare. Utifrån att ha deltagit i att arra 10+ indierum säger jag att många av de nybörjare som kommer till oss tänder på just detta skapande: Medan världen går under och Fiasco är t.ex. bägge utmärkta att spela med nybörjare och bekanta har använt The Daughters of Verona för att introducera SCA-folk till bordsrollspel. Jag vill återhänvisa till Vår Stora Ledares (w176) ord: "vad man upplever som lätt och intutivt, och vad man upplever som assvårt beror på vad man har i bagaget. "

 

[Gabaam]

Tack alla för grymma tips och fantastiskt intressant diskussion! Det var tydligen en mer komplicerad och kontroversiell fråga än vad jag trodde, så jag är glad att jag ställde den.

Jag tror jag sammanfattar mina tankar så här: det handlar om att minimera barriärer och maximera lockelser. Men som många påpekat kommer dessa aspekter alltid vara väldigt personliga. Så vill man vara säker på att kunna erbjuda bra alternativ för så många som möjligt finns det ingen annan väg än att sikta mot att ha ett någorlunda brett sortiment.

Så ska man ju börja någonstans. Känns som jag fått tips på ett par produkter här i tråden som jag definitivt är sugen på.

Spoiler: kommentarer

Du ställde en jättebra fråga. Den är nog inte speciellt kontroversiell heller, bara intressant att diskutera.

Vi rätt eniga om att du ska skaffa ett par olika spel, i par olika genres,som passar olika målgrupper. Och det är ett plus att de är på Svenska.

Ingen i tråden har lagt fram något dåligt förslag liksom.

(Och hela diskussionen bekräftar ju bara tesen att olika spel passar olika typer av nybörjare bra.)

Exakt. Man måste veta mer om vad det är för nybörjare (som ålder, hur mycket tid man kan lägga ner på spelande, hur ofta man tänkt spela etc) innan man kan göra en bra rekommendation.

 

[mattip]

Jag måste bara tillföra i diskussionen att rollspel inte är svårt för barn När jag var 10 och först hörde talas om rollspel hittade vi på egna regler tills vi hade sparat ihop till D&D Basic-boxen. I somras förklarade jag för min 9- och 13-åring hur rollspel fungerade sedan vi varit och tittat på en medeltidsborg och de förstod direkt konceptet, laddade ned en tärningsapp i mobilen och började hitta på regler. Sedan dess har jag köpt Fantasy! till dem och hjälpt dem igång lite.

Busenkelt!

Spoiler: kommentarer

Fantastiskt!

Eller, jag menar... inte kan det vara politiskt korrekt att bara släppa ungdomarna fria; tänk på vilka otrevligheter de kan hitta på. Och så fel de kommer göra!

Nej, du behöver läsa den här tråden igen, mattip, och välja ett rollspel som lär dem spela *rätt sorts* rollspel!

;-)

 

[w176]

Jag är fortsatt skeptisk till idén med hippiespel som inkörsport till rollspel, och jag kom på exakt varför:

de förutsätter meta-tänk kring spelandet och narrativet. Detta meta-tänk tror jag är inherently svårt för nybörjare på rollspel att förstå; det är mycket mycket lättare att vara en mottagare av spelledarens berättelse, än att vara en aktiv deltagare i en gemensamt skapad berättelse. Detta har vi överväldigande belägg på från andra media, till exempel datorspel: Att konsumera är lätt, att skapa är svårt.

Dock, om nybörjarna har bakgrund som lajvare, då är det en helt annan femma, för då är de vana vid meta-tänk och kreativt skapande redan. Men det är inte medelsvensson.

Gnomvid sa redan smarta saker. Men det här är faktiskt inte så svårt. För vissa när de närmar sig en berättelse är de mest naturligt att att göra det i actor stance (man tänker på sin roll, och utifrån sitt roll perspektiv) för andra är det lättare att göra det i director stance (när man ser berättelsen mer i sin helhet, som en regissör).

Även om det svårt få en grupp nybörjare är svårt att få samspelta gäller det oavsett vad för spel dom spelar. Det påverkar inte att för vissa är det lättare att börja med spel som mer har en actor stance, eller mer naturligt att börja med spel som har mer av en director stance.

Meta tänk är inte speciellt svårt. Ser vi till barns roll lekar, och fantasilekar så ligger de rätt nära director stance, och man förhandlarhela tiden narrativet på en metanivå. ("Sen kommer en drake!" - "Ja, men det är en snäll drake!" )

Folk är rätt bra på metatänk och narrativa strukturer. Pratar medelsvensson film med sina kompisar är det mycket väl medvetna om berättelsen strukturer även om de inte alla gånger har utvecklat språk för att sätta ord på allt.

Min upplevelse både in rollspel och lajv är att metatänk och narrativa saker är inte det svåra. Det mycket svårare att få folk att komma över sin blyghet och prestationsångest första gången man spelar. Att sätta scener och sånt brukar komma naturligt

Spoiler: kommentarer

Dessutom: har man gått i den svenska grundskolan har man arbetat med både skapande och analys av fiktion. De flesta har viss erfarenhet.

Det här inlägget var mer eller mindre precis vad jag tänkte skriva som svar. Tack w176! Speciellt det faktum att alla diskuterar film när de varit på bio och att det svåra är att få folk att våga spela djärvt och ta berättelsen i nya riktningar.

 

[WhiteWolf]

Eon 3 är mitt förslag. Snäppet bättre än 4an.

 

[nyvinter]

Jag tror, tyvärr, vi är lite fel målgrupp. Många av oss har hållit på med rollspel rätt länge och de som vi anser är bra nybörjarspel är sådant som enligt oss själva har en låg tröskel. Det vill säga sådant som redan är nära det vi själva spelar.

Men nybörjare kan — beroende på person och ålder givetvis — ta till sig och spela nästan vilket rollspel som helst. De har inga förutbestämda meningar om regler som måste övervinnas. Så de spel med bra upplägg och enkelt språk med bra förklarade regler är det som gör det nybörjarvänligt. Exempelvis är Fate Core enklare att fatta som nybörjare än för någon som spelade DoD för tjugo år sedan och har haft uppehåll sedan dess.

Så bland svenska rollspel säger jag att Fria Ligan-, Arfert, och i varje fall vissa Krankspel är bra för nyborjare.

 

[krank]

Jag tror, tyvärr, vi är lite fel målgrupp. Många av oss har hållit på med rollspel rätt länge och de som vi anser är bra nybörjarspel är sådant som enligt oss själva har en låg tröskel. Det vill säga sådant som redan är nära det vi själva spelar.

Inte bara det vi själva spelar, utan även det vi började spela med. De spel vi började med måste ju ha varit nybörjarvänliga, för uppenbarligen var vi nybörjare och fortsatte spela, right?

Det tar inte riktigt hänsyn till de som skrämdes bort av samma spel, oavsett om det gäller Apocalypse World, Dungeons and Dragons, Eon eller Evolutionens Barn.

 

[bozar]

Jag hade inte börjat spela rollspel om mina första erfarenheter var AW och t.ex. Story Now, jag ville ha fast regelverk med tydliga regler och en ordentlig spelledarsektion som berättar hur det ska skötas. Jag började min bana med DOD 2 som 9 åring och det tycker jag ligger på lagom nivå för nybörjare. Fantasy! ligger antagligen på samma.

Eon började jag med som 12 åring så att det skulle rikta sig till någon med högskoleutbildning är något jag inte köper. Däremot är regelverken för tjocka att börja med som första spel.

Spoiler: kommentarer

Jag håller med om att EON inte riktar sig till de med högskoleutbildning, men min känsla är att EON tilltalar de som gillar teoritunga strukturerade saker. Så målgruppen för EON har en stor överlappning med de som söker sig till högskoleutbildning.

Klart att man kan spela Eon utan högskoleutbildning, men det underlättar.

Och som LM klokt påpekar, de som gillar mycket teoritunga saker gillar tilltalas mer Eon än vi andra. Man bör också ha mycket disponerbar tid.