Nekromanti Psionics

[Troberg]

Jag sitter och ska skriva kapitlet om psionics för Generica och konstaterar att det är tvärstopp. Skrivandet är trögt som en tvåveckors förstoppning. Jag hittar liksom inte första pinnen på stegen.

Vad gör man?

Man drar igång en diskussion om psionics i största allmänhet och hoppas att det dyker upp något inspirerande!

Det jag personligen är ute efter är psionics som inte är en välkontrollerad vetenskap, den nischen fylls av magi och cybernetik (beroende på värld). Psionics ska ha ungefär samma känsla som att ha en pitbullterrier på sin sida som man inte riktigt kan lita på. De är kraftfulla, men de är inte en pålitlig resurs och de är inte utan pris för brukaren.

Exempel:
- Psionics ska vara en svårtyglad förmåga som mestadels agerar från det undermedvetna.
- Visioner är inget man kan framkalla, de kommer när de kommer, vare sig man vill eller ej.
- Att läsa tankar är inte som att läsa en bok, det är en skrämmande, osorterad ström av tankar, fobier, intryck, fantasier och bottenslam från det undermedvetna.
- Telekinesi (Nej, inte på avstånd överförda kineser!) är inte att koncentrera sig för att flytta en schackpjäs. Telekinesi är när det börja flyga skarpa föremål åt alla håll när man blir skrämd eller pressad. Samma koncept gäller för eldstartande och sånt.
- Teleportation är bara löjligt som psionics, så det tar jag bort.
- Att påverka folks sinnen är inte någon precisionsprocess där man plockar bort enstaka minnen. Det är något som går på de primitiva känslorna, skräck, lust, ilska och så vidare och bankar på dem med slägga.

Sådant som inspirerat mig kring psionics är tex den jobbiga ungen i The Shining, huvudpersonen i Carrie, tjejen som ser änglar i Millenium (även om just den effekten är mer en cleric-greja så är principen för visionerna rätt), The Dead Zone (åtminstone de första avsnitten, sedan blev förmågan pålitlig som något som är attans pålitligt), bitar av precognitionen i Dune (innan den blir absolut) och Veto Skreemers visioner i Skreemer. De är alla tveeggade svärd, de ger något men är också farliga. De har alla sina nackdelar, i tur och ordning otäcka visioner, okontrollerbara farliga förmågot, galenskap, otäcka visioner och tvingande öde, förlust av fri vilja samt förlust av fri vilja och samvete.

Att använda psionics ska inte vara som att kasta en magic missile. En person med visioner är rädd för att röra folk, rädd för att röra saker som kan ha varit med om otäcka saker, rädd för okända platser med okänd historia. En tankeläsare har antagligen svårt att utveckla vänskap med folk, han vet helt enkelt för mycket om dem, på sikt löper han antagligen risk att förlora sin egen identitet. Och så vidare.

Någon som har något att tillägga? Hur lägger man bäst upp det? Rising (det här låter som ett typfall för ett Risingst Columbi ägg)?

Är jag överhuvudtaget på rätt spår? Är det så här man vill ha psionics?

 

[Krille]

I Gränsvärldar så hade jag ett psi-system som var skalbart från typ knappt ens märkbart till mangamäktigt. Det roliga med det var att om man slog för bra så kunde man väldigt lätt tappa kontrollen. Det kunde innebära allt från att sända alla sina tankar till alla inom tio mils radie (se Watchmen för en praktisk demonstration av den effekten) till telekinetisk atombomb (se Akira), naturligtvis beroende på skalans inställning.

Det systemet hade jag mycket roligt med. Ibland var mina spelare tokparanoida ("Aaaargh, han har en telepat! Spring!") till helt enkelt bara jefligt livrädda ("Aaaargh, vi har en telepat! Spring!"). De litade inte ett dugg på de telepatiska och klärvojanta förmågorna, och var rent livrädda för de telekinetiska förmågorna.

---

En annan favorit är den i Conspiracy X, som nyttjar sig av vaddenuheter-korten, med plus, fyrkant, stjärna, cirkel och vågmönster på. Det funkar så att spelledaren håller upp ett av de fem korten. Sedan får spelaren gissa vilket kort spelledaren håller upp. Ju bättre spelledaren är desto fler försök får spelaren på sig. Lyckas spelaren så funkar telepatin eller klärvojansen. Det var klart ball system.

 

[Troberg]

I Gränsvärldar så hade jag ett psi-system som var skalbart från typ knappt ens märkbart till mangamäktigt.

Jag glömde att säga att jag tänker ha en möjlighet att få psionics kontrollerbarare, men den kommer att vara klassad som en förmåga för superhjältekampanjer.

En annan favorit är den i Conspiracy X, som nyttjar sig av vaddenuheter-korten, med plus, fyrkant, stjärna, cirkel och vågmönster på. Det funkar så att spelledaren håller upp ett av de fem korten. Sedan får spelaren gissa vilket kort spelledaren håller upp. Ju bättre spelledaren är desto fler försök får spelaren på sig. Lyckas spelaren så funkar telepatin eller klärvojansen. Det var klart ball system.

Får man fler försök om spelledaren är bättre? Du menar kanske karaktären?

Lite fuskigt om man har riktiga psykopater i spelgruppen bara...

 

[Renfield]

Nu har jag egentligen inte mycket att tillägga, men:

Punkt 1:
Ja, det är så jag vill ha psionics!
[den var snabbt avklarad]

Punkt 2:
Okontrollerbarheten fick mig att tänka på Skaven i Warhammer. Alla deras prylar, pinaler, och soldater, och warmachines, och typ allt, är helt opålitligt. Ett av dom bättre exemplena på detta är deras Screaming Bell, en gigantisk, magisk klocka som dom rullar ut på en träställning på slagfältet.
Regeltekniskt fungerar den så att man varje runda får välja om man skall slå på den eller inte. Väljer man att slå på den tar man föregående rundas antal T6or, lägger till en, och slår. Väljer man att inte slå tar man föregående rundas antal T6or, drar bort en, och slår.
Nu låter det enkelt, men ju högre man slår, desto kraftfullare blir effekten av klockan, tills det plötsligt kan bli för mycket, varpå hela skiten brakar samman och ställer till stor förödelse för Skavenspelaren. Alltså blir man lockad att hela tiden fortsätta slå och fortsätta slå för att få dom där bra effekterna, men har man otur och slår för högt drabbas man av katastrof.

Om man skulle översätta det förloppet skulle man kanske kunna ha en kraftmätare eller liknande,
som normalt är 0, dvs man är inte särskilt psionisk alls, men som sedan ökar om man utsätts för eller försöker använda psioniska krafter, som sedan aktivt måste lugnas ner för att inte allt skall löpa amok.

Ett exempel skulle kunna vara Detektiv A, som är psionisk. Han undersöker en brottsplats, och kliver in i själva det rum där styckmordet ägt rum. Han behöver mer detaljer, och tänker försöka sig på att "läsa av" rummet. Hans PSImätare har hittills legat på låga värden, 0 eller kanske en liten aning högre på grund av alla intensiva känslor i luften.
Han koncentrerar sig, och "släpper lös" sina PSIkrafter, och börjar då öka antalet T6or. Första rundan 1, sen 2, sen 3, och så vidare, och hela tiden får han slå om, och SL har sedan bestämt ett värde han skall komma upp i för att få reda på det han vill. SL kanske har bestämt 20, Detektiven slår 19 på sina 4 T6or, och har hamnat i knipan. Om han försöker en runda till får han slå 5 T6or, och kommer då antagligen över gränsen, och tar in för mycket information. Men, om han låter bli att lägga till en tärning, kommer den att sjunka neråt, och då har ingen möjlighet att hitta det han söker. Kanske är det bra här om PSIgrejerna är väldigt tröttande, för att förhindra upprepade försök med låg katastrofchans.
Vilket fall som, Detektiven chansar, lägger till en T6a, och slår 26, långt över det han skulle slå. Hans hjärna översvämmas av intryck, minnen och känslor från offret,mördaren, rummet självt, kniven som skär genom kött, senor som brister, etc. In kommer hela den ångest du pratade om själv, och Detektiven blir i ett par timmar ett dallrande nervrak som sitter i ett hörn och skakar. Kanske han till och med inte bara tog in för mycket själv, utan också skickade vidare det till resten av invånarna i kvarteret?

Lägg till att kraftiga känslor kan utlösa någon sorts "självantändning" hos det, och kanske en sorts "minimiPSI", som typ att folk med stark PSIförmåga aldrig kan ha mindre än ett visst antal T6or, så kanske det kan bli något. Vad vet jag?

Hoppas jag inte babblade för osammanhängande nu, och att det inte var helt annat än vad du tänkte på.

 

[Grog]

intressant inlaegg. jag haaller med, psykers blir roligare om de inte aer alltfoer beraekneliga. de blir annars reducerade till eldbollsmaskiner och andra verktyg och saadant kaenns bara saa... d&d. det daer aer knappast naagot nytt, men det intressanta som ni snackar om aer att man helt enkelt kan lyckas _foer_ bra, eller att sannolikheten att man goer naagot riktigt dumt oekar med hur frekvent handlingen utfoers. det kan ge en naturlig balans i och med att psykers inte springer runt och anvaender "magi" staendigt och jaemt. precis som krille (?) paapekade ska psykers gaerna frukta sina krafter eftersom krafterna aer foer maektiga foer att med laetthet kunna kontrolleras.

det aer intressant att du tar upp just stephen king-boecker bland dina referenser. daer aer krafterna lika mycket en foerbannelse som en vaelsignelse. detta aer naagot som vissa rollspel, bland annat white wolf, har tagit fasta paa. to awaken is to discover the cure for cancer and at the same time realize you have hiv.

saa hur faar egentligen en psyker sina krafter? jag tror det foersta aer att se kraften som det centrala, och det aer den som definierar personen. det aer en staendig kamp mellan kraften och brukaren, och varje gaang kraften anvaends vrids kampen till kraftens foerdel. en laett loesning till en foerklaring vad kraften egentligen aer kan vara en gudomlig eller demonisk naervaro. aer hon besatt? aer hon utvald till gudomen profet i ett heligt korstaag? ofta behoevs ingen foerklaring, psykern kan mycket vael vara ett redskap foer gudarna utan att hon sjaelv aer medveten om detta.

i gryningstid kommer kraften _inte_ stamma fraan gudarna utan fraan de element vaerlden aer uppbyggd utav. skillnaden mellan magi och teknik aer aendaa att magin aer laettare, kraftfullare men mer oberaeknelig, medan teknik aer tryggare och paalitligare. dock, i enlighet med vad jag skrivit ovan, saa finns det en risk i att en magiker faar en alltfoer stor obalans i sin elementsammansaettning daa elementet riskerar ta oever magikerns personlighet eller driva henne galen.

hoppas jag kunde tillfoera naagot till aemnet.

/grog - som tycker att det paafoeljden foer att terrorisera sina grannar genom att sjunga "i will survive" paa karaoke borde vara offentlig prygel.

 

[Rising]

Först: Jag gillar din inställning till psionics, och det är toppen att få se någon som framställer sin fråga så här tydligt. Att veta frågan är typ 90% av problemlösningen.

Som jag ser det skulle jag vilja se det som att det du är ute efter är tudelat:

Dels skulle du behöva en sorts sjätte sinnesorgan; en mätapparat som används för psykiska sinnesförnimmelser (läsa tankar, prekognitioner, osv), som, likt alla sinnesorgan, kan överstimuleras (jmfr med hörselorganet och ljud med hög hög volym/frekvens). Dels skulle du behöva en ansträngninsförmåga som kunde kopplas på/av på kommando (och som ibland också kunde kopplas på av sig själv, såsom vid stress/press/utmattning/chocktillstånd) där man med varierande förmåga kunde tygla sina krafter.

De båda bör använda samma regelmekanik, dock, skillnaden är ju bara när de är påslagna. Nå, kluret gäller skillnaden mellan den psioniker som har någorlunda koll på vad hon gör (hon är ju kraftfull på ett sätt) och den som kan ställa till med rejäla helveten bortom hennes förmåga (hon är kraftfull på ett helt annat sätt)

Jag vill mena att lösningen består i två olika attribut åt psionikerna: Här tänker jag kalla dem Kvantitet och Kvalitet (du kan kalla dem "känslighet" resp. "kontroll" eller något helt ennat, om du vill). Vi tar ett exempel med en psioniker som går Carrie, totalt bugfuck, och bara urladdar sig så mycket hon kan: Kvantiteten talar om hur mycket hon åstadkommer (få de närmsta omgivningarna att brinna/knäckas, eller få en hel stad att explodera?) medan Kvaliteten talar om hur stor kontroll man har över förmågan. Om man försöker tygla sin förmåga så slår man ett motståndsslag med Kvaliteten mot intensiteten i ens urladdning (alltså som värst = Kvantiteten); i världar där psionikers Kvalitet oftast är ungefär hälften så stor som deras Kvantitet så kommer psionikerna att vara labila och oberäknerliga, medan du alltså ändå har dörren öppen för mer kontrollerade psioniska superhjältar. Systemet heter ju generica; det skall stå pall för alla implementationer!

Annars... örm. Det beror på hur väl man vill att psioniken skall lira med ens grundmekanism. Jag har haft problem med att få in regler för mätinstrument i system där man inte har tärningspölar.

Arvidos och jag klurade aslänge i PM om ett system där det exempelvis såg ut så här: Allt har en skala mellan 1 och 5. Man slår Kvalitet+Kvantitet+Intensitet (= under kontrollerade former; en valfri satsning mellan 1-5, när man blir chockad; ett värde som beror på graden av ens överstimulering) antal T10. Alla som visar 6+Intensitet eller högre anses vara ädla, resten är oädla. Man tar bort lika många oädla tärningar som ens värde i Kvalitet, och man dubblerar lika måna ädla tärningar som ens värde i Kvantitet. Resterande oädla tärningar är ens negativa effekt, medan antalet ädla tärningar är ens positiva effekt. (man summerar alltså inte tärningarnas värde, utan man räknar dem, blott)

Vi gjorde en stor sak av att man fick både en negativ och en positiv effekt samtidigt, alltså att man både kunde uträtta det man önskade och samtidigt dra på sig stora skador, likväl som man förstås kunde uträtta det man önskade utan bieffekter, alternativt bara dra på sig stora skador och misslyckas med det man sökte uträtta. Det fina i ekvationen var förstås Intensiteten och hur den påverkade både antalet tärningar och kvalgränsen.

Så fungerar alla mina försök till en regellösning; något sätt att påverka både antalet tärningar och kvalgränsen. Att göra det du vill göra utan tärningspölar... Då får du nog nöja dig med en tärningsmekanism som fungerar något i stil med att man ska försöka nå upp till en viss gräns, men inte överskrida den. Inte lika kul, men det går iofs mycket snabbare.

 

[Krille]

"Alla som visar 6+Intensitet eller högre anses vara ädla, resten är oädla."

Castle Falkenstein har ett liknande system (här i ordets vidaste bemärkelse) som går ut på att man samlar kraft till magin från naturen omkring sig, vilket representeras av att man drar ett kort per runda. Principen gick ungefär till så här: Varje besvärjelse har en färg och ett värde. Drar man ett kort med rätt färg så lägger man det i poänghögen. Drar man ett kort med fel färg så kan man välja att lägga det i poänghögen eller att kasta bort det.

När poänghögens värde går över besvärjelsens värde så aktiveras besvärjelsen, tjong sådär. Kruxet var korten med fel färg. De gav nämligen en negativ effekt också (huruvida det var ett poäng negativ effekt per kort eller kortets värde kommer jag inte ihåg på rak högerhand). Så magikern kunde välja mellan långsam, vek och säker eller snabb, kraftfull och osäker magi. Det var en söt mekanism.

 

[Gordeg]

Instämmer i att psionics som är oförutsägbara är bra mycket coolare än psionics med vetenskaplig precision.

Jag kan inte hosta upp ett färdigt system för detta, men jag fick en tanke som du möjligtvis kan ha nytta av. Förutom att förmågorna ska vara svårkontrollerade skriver du också om spontan aktivering utom rollpersonens kontroll. Vad sägs om att frångå den klassiska modellen med tärningsslag för att få fram önskad effekt, för att istället använda en modell där man slår för att undvika oönskade effekter. Ett misslyckat slag innebär att en oönskad effekt drabbar en med full kraft.

Tankeläsning: Slå för att få bort "bruset" så att informationen blir hanterbar.
Telekinesi: Slå för att få bort motkraften som uppstår när man försöker flytta något. Jag kommer att tänka på Belgarion, som försökte lyfta ett klippblock, men lyckades inte kontrollera motkraften, och upptäckte att han tryckt sig själv halvvägs ned i marken pga detta.
Spontan aktivering: Slå för att slippa. ("Nej, inte nu!")

Kanske kan det finnas flera oönskade effekter och man får välja mellan att ta bort den/de man tycker är värst eller att försöka ta bort allihopa (svårt). Slumpa fram oönskade effekter? Hur det skall lösas systemmässigt har jag ingen aning om eftersom jag inte kan ditt Generica. Det här var bara en tanke som slog mig.

Gordeg

 

[Troberg]

Jag kan inte hosta upp ett färdigt system för detta

No problem, system kan jag fixa. Det jag vill ha är synpunkter och allmänna tankar kring fenomenet som ger mig inspiration så att jag får kött på benen.

Förutom att förmågorna ska vara svårkontrollerade skriver du också om spontan aktivering utom rollpersonens kontroll. Vad sägs om att frångå den klassiska modellen med tärningsslag för att få fram önskad effekt, för att istället använda en modell där man slår för att undvika oönskade effekter. Ett misslyckat slag innebär att en oönskad effekt drabbar en med full kraft.

Ungefär som jag har tänkt. Normalt sett är aktiveringen under spelledarens kontroll med vissa undantag. Möjligheten att eventuellt undvika bieffekter och bieffekternas allvarlighet kommer att styras av fördelar och nackdelar, allt från superhjältarnas dunderkontroll till folk som sätter fyr på omgivningen så fort de får hicka.

Varje typ av psionics ska i alla fall ha en lista med typiska negativa effekter och spelaren förväntas beskriva hur just den här karaktärens bieffekter ter sig.

 

[Troberg]

Även om jag gillar kontroll - kraftfullhet som koncept så är det väldigt lika flera andra system, så många att jag antagligen skulle få skit för det om jag använder det. Inte för att jag bryr mig, jag vill göra ett bra spel i första hand, hålla folk glada på mig i andra hand.

Min lösning är dock lite annorlunda. Jag har en kraftfullhet som man köper, på en skala från 1 - 5. Sedan har man fördelar och nackdelar som modifierar den, tex genom att ge större eller mindre kontroll, större eller mindre bieffekt, koppla förmågan till vissa händelser (tex får bara visioner i drömmar), begränsar användningsområdet (ser bara döda peoplar) och så vidare. Dessa modifierar kostnaden för förmågan. Snarlik lösning, men ger lite finare kontroll över olika aspekter av kontrollen och tvingar spelaren att beskriva lite mer.

Så fungerar alla mina försök till en regellösning; något sätt att påverka både antalet tärningar och kvalgränsen. Att göra det du vill göra utan tärningspölar... Då får du nog nöja dig med en tärningsmekanism som fungerar något i stil med att man ska försöka nå upp till en viss gräns, men inte överskrida den. Inte lika kul, men det går iofs mycket snabbare.

Tja, man kan väl lösa det utan tärningspöl genom att man har två värden, kraft och kontroll. Sedan slår man en tärning + kraft som talar om hur mycket kraft man släpper lös, och en tärning + kontroll som talar om hur pass kontrollerat det sker. Är kontrollslaget högst så har man kontroll över det, bättre ju större skillnaden är, är kraftslaget högst så tappar man kontrollen, mer ju större skillnaden är.

psykiska sinnesförnimmelser (läsa tankar, prekognitioner, osv)

Sidofråga här:

Vilka typer av krafter ska man ha? Nu har jag:
- Clairvoyance. Visioner av olika typer.
- Pyrokinesis. Energimanipulation av olika sorter. Eldstartare, elektronikzappare och så vidare.
- Telekinesis. Krossa tallrikar, spruta knivlådor över hela rummet.
- Telepathic receive. Höra andras tankar.
- Telepathic send. Projicera egna tankar. Jag vet att den är besläktad med ovanstående, men jag tycker att de är så olika att jag vill ha dem separata, om inte annat för att recieve kan vara spelmässigt farlig som plotkortslutare.

Missat något?

 

[Troberg]

saa hur faar egentligen en psyker sina krafter?

Mitt koncept där är att de kommer från det undermedvetna, från den primitiva delen av vår hjärna. De kommer därför att ständigt ligga i konflikt med vårt civiliserade medvetna jag. Carries medvetna jag visste att det var fel att sätta fyr på skolan när hon blev mobbad, men det undermedvetnas panikreaktioner tog överhanden. Ungen i The Shining visste medvetet att det inte fanns något där, men det undermedvetna såg det och manifesterade det som skrämmande visioner.

Så här har jag skrivit hittills (kapat en del regelbitar som inte är meningsfulla utan sitt sammanhang):

Psionics are a force of the unconscious, and as such it is an unpredictable and unreliable force. It is not like casting a spell or firing a gun, most of the time psychic powers manifest themselves spontaneously, regardless of the wishes of the psychic. Visions are often disturbing; telekinetics and pyrokinetics are often dangerous when angered or frightened; telepaths get flooded by a stream of unsorted thoughts, phobias, impressions, lusts, fantasies and sludge from the bottom of the unconscious.
This puts a huge strain on the psychic, often causing severe mental disorders, sometimes even madness. It is not easy to stay sane when you see dead people, when you are not sure about which thoughts are your own or when things start flying in all directions when you get scared or angry.

(snip)

Using psionics
First and most important, using psionics is not like using a hammer. It is more like fencing with a snake, it is just as likely to turn around and bite you as it is to bite your enemy. Psionics are a force of the subconscious, constantly fighting with the conscious for control, sometimes losing, sometimes winning, and one thing is for sure, you can?t expect your unconscious to be civilised. It is the frightened child, the ruthless predator, the sexual animal and the vicious fighter. It is everything civilised society is terrified of, everything civilised society would rather not acknowledge even the existence of.
Second, psionics are not something you turn on and off like a TV. Sometimes, you may actively try to use your gift, but it will still be fickle at best.
Third, you have no precise control over the effects of your psionics. Psychic powers originate in the subconscious. Your intention to telepathically call out for help to your friends will not be like a phone call where you can tell them where the insane killer is keeping you locked up. The message will go out from your subconscious to the subconscious of the receiver, which will also put its own interpretation on it. One person might receive it as an image of you as a scared child trapped in a dark closet, another might see images of you being tied, abused and beaten. Expect weird symbolism when you try to find information, fried telephones when it rings and you expect it to be an unpleasant call and other confusing and uncontrollable results.
Fourth, psionics are scary. Reading a mind is not like reading a book, it is like being flooded by all the hidden sewage of the unconscious, dirty, revolting and terrifying. Telekinesis is not a cool way to knock out bad guys with paperweights, it is things breaking and sharp objects flying around when you feel threatened or angry. Clairvoyance is not the wonderful crime-busting camera; it is a flood of horror, pain, bloodlust and nightmares.

Är mitt inne i det nu, därav det abrupta klippet.

 

[Rising]

Min lösning är dock lite annorlunda. Jag har en kraftfullhet som man köper, på en skala från 1 - 5. Sedan har man fördelar och nackdelar som modifierar den

Bra. Då får man lite fler möjligheter att individualisera sin psioniker.

Är kontrollslaget högst så har man kontroll över det, bättre ju större skillnaden är, är kraftslaget högst så tappar man kontrollen, mer ju större skillnaden är.

Jo, det funkar. Det blir en sån där tröskellösning. (så nära kontroltröskeln som möjligt, men inte över). Det blir finurligt om man kan pressa sig själv genom att satsa; man får i förväg välja om man ska sätta något antal plus på sitt kraftslag, vilket i gengäld ger lika många minus på ens kontrolslag.

Vilka typer av krafter ska man ha?

Om du letar efter befintliga psykiska effekter så är det typ de där, + varianter på de där.

Skulle jag spalta upp det för en rymdvarelse som aldrig har hört talas om psykiska krafter så skulle jag säga:

1. Det finns två förmågor: Förnimmande och manipulerande.

2. Det finns följande områden: Sinnen, drifter, materia, energier, tid och rum.

Förnimma sinnen: tankeläsning.
Förnimma drifter: svårare att sätta fingret på, men påminner om kirlianauror.
Förnimma materia: Mänsklig metalldetektor, till exempel. Och slagruta.
Förnimma energier: Hmm... mer eller mindre oanvändbart. Eller? "Jag känner... hög... radioaktiv strålning... från reaktorn..."
Förnimma tid: Spådomar eller att kunna läsa en plats/föremåls förgångna (det heter något på tele-språk)
Förnimma rum: Fjärrsyn.

Manipulera sinnen: Illusioner, projektioner och telepatiska meddelanden.
Manipulera drifter: Kontroll. Såsom att göra någon uppfylld av vrede, apati eller (min favvo) lusta. Manara's Click, någon?
Manipulera materia: Telekinesi.
Manipulera elräkningar: Televerket. (tio år försenat skämt, typ)
Manipulera energier: Pyrokinesi. Kanske också Hellboys polare som kan kontrollera magnetism, eller varför inte, någon uppfuckad djävel som kan kontrollera gammastrålning? Kul för hela familjen.
Manipulera tid: Så mäktigt att det bör utelämnas.
Manipulera rum: Extreme makeover, samt teleportation (som du inte ville ha, så du kan väl poopa i den kategorin också)

Hur breda/smala förmågorna är, får vara upp till dig.

 

[Krille]

"Vilka typer av krafter ska man ha?"

Jag hade ESP (Extra-Sensory Perception), TP (Telepathy) och TK (Telekinesis), som i sin tur kunde indelas i olika undergrenar. Pyrokinesi var till exempel en av underfärdigheterna till TK, och TP hade Teleempati och Telepati. Det funkade väldigt bra, eftersom Gränsvärldars färdigheter byggde på huvudfärdighet/underfärdighet.

 

[Gordeg]

Så jag lyckades skriva ett helt inlägg om sånt du redan tänkt på? Det måste betyda att det är en bra idé... eller att vi är lika galna båda två.

Det du skrev om bieffekterna och deras grad av allvarlighet låter bra tycker jag, bara det inte slimmar ned antalet möjliga bieffekter så att man som psionisist kan förutsäga dem.

Gordeg

 

[Troberg]

Det du skrev om bieffekterna och deras grad av allvarlighet låter bra tycker jag, bara det inte slimmar ned antalet möjliga bieffekter så att man som psionisist kan förutsäga dem.

Oroa dig inte, jag kommer att inte att detaljspeca, bara ange kostnader för olika grader av olika typer av hindrande / hjälp, men spelaren får själv specificera effekten.

 

[Troberg]

Ett exempel

Jag har just författat ett exempel på hur en tankeläsning kan upplevas, från båda hållen. Jag är rätt så nöjd med stämningen för psionics som den förmedlar.

Two perspectives of a mind reading, an example of how telepathic receive can appear.
George is sitting in a diner when he notices a man sitting at another table looking at him with an odd smile. George vaguely remembers his face, but can?t remember where he has seen it. Suddenly he remembers seeing him at the office where George works earlier in the day, then remembers seeing him on the bus to work. Then George gets a memory flashback of the man sitting at George?s breakfast table in his kitchen, then another flashback of the man standing in the shower while George is showering the very same morning, then he even remembers him sitting by the bed as he woke up this morning. Even though he understands that the memory cannot be correct, the memories are so clear and real that he does not know how to handle it. He panics and runs out of the diner, spilling his coffee and toppling a waitress on his way out. The man looks a bit shaken when this happens, but collects himself and finishes his meal before leaving.
The strange man, Jacob, is of course a telepath listening to George?s thoughts. He can?t control what he will see in George?s mind, he just tags along wherever the thoughts may wander. As George goes over his day trying to remember, Jacob will be listening and will appear in the memory images. He will get a flood of random thoughts along the line, irritation about George?s boss, fantasies about his secretary, fear about the gang on the bus and of course the increasing bewilderment and horror that George feels during the mind read. He is somewhat used to this torrent of impressions as he has seen it many times before, but even so catches some of it as George?s panic gets overwhelming and he runs out of the diner. Of course, what he sees is not necessarily what George experienced, it is filtered through the subconscious of both of them, as well as being the memory of what George has experienced, which may be wrong or distorted. There is also a heavy symbolism, so he may punch the boss, what may be only a fantasy about the secretary may be a hot lovemaking session, the gang on the bus may be seen as hyenas and so on.
This is of course only an example, every telepath is different and every mind reading subject and session is different. The next time Jacob reads a mind, it may be different. It may even be different the next time Jacob reads George?s mind.

Åsikter?