Rising
Vila i frid
Rotade runt bland några av mina filer på en gammal dator i helgen, och hittade en så himla skön text som var tänkt som inledningsstämningstext i ett rollspel. Jag hade glömt bort att jag skrivit den, men konceptet är rätt mysigt, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av det till er. Det handlar om en värld i kris i ett nedslaget europa runt 1920. En period som en gång beskrevs som:
"To the faithful, toil-burdened masses the victory was so complete that no further effort seemed required. . . A vast fatigue dominated collective action.
/Winston Churchill"
Rollpersonerna är välbärgade vänsterintellektuella från hela Europa som samlats i Frankrike och som, mitt i allt elände, njuter av det rika kulturella klimatet med Bauhaus, surrealism, kubism, osv, och som fortfarande tror att den kommunistiska modellen kommer att göra sovjet gott efter att uppmuntrat ha skådat ryska revolutionen.
Men! Samtidigt är samhället kluvet för våra underhållningstörstande hjältar: En vulgarisering av Freud har lett till att man kan hänge sig åt ren hedonism utan att skämmas, och frankrike är lyckligtvis rikt på prostituerade, men även om alkohol är tidens stora ok att bära för den stora allmänheten, så tycker vår intellektuella elit att livet blivit lite svårare att leva. Absinth har nämligen alldeles nyligen blivit förbjudet och opium är mycket svårt att få tag på i dessa tider.
Självklart leder det, i ljuset av tidens exotism med sin nyfikenhet på jazz, Josephine Baker och svart kultur, att våra hjältar börjar sträcka sig mot kokain och marijuana, och sedan vidare långt ut i världen i sitt sökande efter sinnesutvidgande preparat.
-Hey, det här är en tid som väntar på Dali's smältande klockor, som har en Picasso som tecknar båda ögon på en och samma sida av ett ansikte och där folk läser om Tutankhamons förbannelse och om en doktor Dolittle som kan tala med djuren... Okej? Det passar i tidsandan. Man har heller inte riktigt någon kunskap om drogernas skadliga effekter, utan ser dem som en del av den framstormande vetenskapen, till vilken man har en naiv övertro.
...och man hittar alltså en hel del, särskilt i Sydamerika. Där har man observerat yage-ceremonier där Ayahuasca används för att shamanerna skall kunna få kontakt med andevärlden, man har påträffat Tabernanthe iboga i Congo, och lyckats isolera den aktiva ingrediensen Ibogaine ungefär dryga tio år innan det ska komma att börja säljas i tablettform som depressionsmedel, från Indien kan man få tag i änglatrumpeter och spikklubba, och sedan man för första gången syntesiserat Mescalin ur peyote-kaktusen 1919, så är även det preparatet känt. Till exempel.
Vetenskapsmän, psykologer, konstnärer, filosofer... Alla samlas för att undvika depressionen och för att utföra olika expeditioner i det kollektiva undermedvetna. Och vad är det för mystiska järtecken man ser på ens märkliga äventyr?
Vad är det för hot som det varslas om? Ett svart snurrande eldhjul mot en vitblek solskiva över en blodröd sky? Uniformerade män med framsträckta armar och ett märkligt ord: "Na-zi"...
Har våra hjältar psyket som krävs för att resa in i drömmarnas rike? Hur kan ens självkännedom och mentala upphöjdhet påverka ens resa i det andliga planet? Vad händer om man råkar ta med sig en labil person på en expedition? Kan våra hjältar påverka något i den verkliga världen med sina resor in i drömvärlden? Kan de rentav förhindra andra världskriget?
/Rising
"To the faithful, toil-burdened masses the victory was so complete that no further effort seemed required. . . A vast fatigue dominated collective action.
/Winston Churchill"
Rollpersonerna är välbärgade vänsterintellektuella från hela Europa som samlats i Frankrike och som, mitt i allt elände, njuter av det rika kulturella klimatet med Bauhaus, surrealism, kubism, osv, och som fortfarande tror att den kommunistiska modellen kommer att göra sovjet gott efter att uppmuntrat ha skådat ryska revolutionen.
Men! Samtidigt är samhället kluvet för våra underhållningstörstande hjältar: En vulgarisering av Freud har lett till att man kan hänge sig åt ren hedonism utan att skämmas, och frankrike är lyckligtvis rikt på prostituerade, men även om alkohol är tidens stora ok att bära för den stora allmänheten, så tycker vår intellektuella elit att livet blivit lite svårare att leva. Absinth har nämligen alldeles nyligen blivit förbjudet och opium är mycket svårt att få tag på i dessa tider.
Självklart leder det, i ljuset av tidens exotism med sin nyfikenhet på jazz, Josephine Baker och svart kultur, att våra hjältar börjar sträcka sig mot kokain och marijuana, och sedan vidare långt ut i världen i sitt sökande efter sinnesutvidgande preparat.
-Hey, det här är en tid som väntar på Dali's smältande klockor, som har en Picasso som tecknar båda ögon på en och samma sida av ett ansikte och där folk läser om Tutankhamons förbannelse och om en doktor Dolittle som kan tala med djuren... Okej? Det passar i tidsandan. Man har heller inte riktigt någon kunskap om drogernas skadliga effekter, utan ser dem som en del av den framstormande vetenskapen, till vilken man har en naiv övertro.
...och man hittar alltså en hel del, särskilt i Sydamerika. Där har man observerat yage-ceremonier där Ayahuasca används för att shamanerna skall kunna få kontakt med andevärlden, man har påträffat Tabernanthe iboga i Congo, och lyckats isolera den aktiva ingrediensen Ibogaine ungefär dryga tio år innan det ska komma att börja säljas i tablettform som depressionsmedel, från Indien kan man få tag i änglatrumpeter och spikklubba, och sedan man för första gången syntesiserat Mescalin ur peyote-kaktusen 1919, så är även det preparatet känt. Till exempel.
Vetenskapsmän, psykologer, konstnärer, filosofer... Alla samlas för att undvika depressionen och för att utföra olika expeditioner i det kollektiva undermedvetna. Och vad är det för mystiska järtecken man ser på ens märkliga äventyr?
Vad är det för hot som det varslas om? Ett svart snurrande eldhjul mot en vitblek solskiva över en blodröd sky? Uniformerade män med framsträckta armar och ett märkligt ord: "Na-zi"...
Har våra hjältar psyket som krävs för att resa in i drömmarnas rike? Hur kan ens självkännedom och mentala upphöjdhet påverka ens resa i det andliga planet? Vad händer om man råkar ta med sig en labil person på en expedition? Kan våra hjältar påverka något i den verkliga världen med sina resor in i drömvärlden? Kan de rentav förhindra andra världskriget?
/Rising
