Rising
Vila i frid
Jag kom på ett klurigt rollspelsprojekt i morse. Jag orkar nog inte själv göra något åt det, men det kanske kan inspirera någon annan?
Rollspelet skall utspela sig i framtiden, en framtid som är ganska lik vår tid (inga jetpacks och cyborger, med andra ord) men där tillvaron för de flesta människor ändå har ändrats radikalt. Detta på grund av en ny, fiffig teknik som kallas psychenthrality. det är bildat av orden "psyche"=något som har med psyket att göra (duh) och "enthral" = uppsluka, förtrolla, fängsla. I framtiden så finns det massor av mätinstrument och informationspaket som fungerar med hjälp av denna psykentralik.
Vad innebär då psykentralik?
Jo, tänk först på hur information fungerar idag: Vi slår upp en tidning eller tittar på en datorskärm och försöker tolka information som skrivits av en person som försökt formulera sitt budskap så gott han kan med hjälp av de trubbiga kommunikationsverktyg vi har att tillgå idag. Vårt språk är tvetydigt och det är svårt att sätta ord på exakt det vi vill få fram. Risken för missförstånd är stora.
Samtidigt är det svårt att navigera sig för läsaren. Endast få mängder information kan intas varje sekund, trots att vårt informationsbehov har ökat markant de senaste åren. Våra hjärnor är helt enkelt inte byggda för att fokusera på en enda informationsbärare, utan den vill hela tiden se till att vi inte är hotade av rovdjur och liknande. Den vill ha bredd medan vi behöver fokusering.
Psykentraliken löser dessa problem.
Psykentralik handlar i grunden om att slå ut hjärnans egen kontroll över sina sinnesorgan, och ersätta med en sorts mottagare genom vilken man kan skräddarsy exakt vilka sinnesintryck hjärnan skall få uppleva.
Alltså, först måste man operera in mottagaren i någons huvud. Det låter kanske oetiskt, men i framtiden så gör man redan en massa operationer på alla nyfödda spädbarn för att se till att de inte kommer få allergier, skrumplever eller hjärtsjukdomar som vuxna. Den här mottagaren ligger oanvändbar medan barnet växer och hjärnan utvecklas, men under puberteten så aktiveras den plötsligt och kan börja användas av personen. Den kan slås av och på med viljekontroll, det är som att röra en ny och okänd muskel, vilket kan kännas obekvämt och svårt i början, även om man instinktivt känner att det borde gå. (Ungefär som när någon som inte kan vifta med örat försöker med det)
Nå, när mottagaren kopplas på så försvinner omedelbart alla våra sinnesintryck. Vi blir blinda, döva och förlorar både lukt, smak & känsel. Mottagaren är nu redo för att ta emot psykentralisk information.
Psykentralisk information är i sin tur mycket mer invecklad än den information som vi idag kan läsa oss till i tidningar eller på internet. De är totalupplevelser. I grund och botten så liknar de våra minnen: de rymmer både synintryck, ljud och lukt osv. Vi förhåller oss också på vissa vis till våra minnen. Vi kan till exempes minnas att vi tyckte väldigt illa om en kompis vid ett gammalt tillfälle, exempelvis. Minnen i hjärnan är mycket komplexa, för de kan också manipuleras. Beroende på vad vi vill komma ihåg så kan vi redigera och klippa bort delar vi inte gillar. Till viss del. Vi kommer oftast ihåg hur det var egentligen, men samtidigt så kan vi välja att minnas det så som det passar oss.
Allt detta kan lagras psykentraliskt i framtiden. Det är inte ens särskilt svårt. I vanliga köpcentrum står det till exempel små bås som man kan gå in i och göra sina egna små inspelningar. Man trär en stor skålgrunka på huvudet bara och fokuserar på minnet man vill spela in. De delar av din hjärna som är aktiva scannas av och kodas in som en serie kolhydrater, vilka sedan lagras i något som ser ut som ett litet piller eller en karamell.
Ni förstår, vår hjärna drivs i stort sett av kolhydrater. Utan dem så tar knoppen skada. När man äter dessa piller så rusar dock kolhydratinformationen upp i hjärnan och in i vår mottagare som vi har där. Om den är påslagen så börjar den alltså skicka ut axoner till de delar av hjärnan som registrerar känslointryck. Vi uppslukas, fängslas, förtrollas av denna helhetsupplevelse, det är en delvis guidad tur genom ett psykentraliskt landskap.
Alltså, du får mycket kraftiga sinnesintryck. Illusionen är total, och den varar tills alla kolhydrater är förbrända. Olika psykentralia fungerar dock på olika sätt:
- Konsumentpiller (sådana man kan köpa på de små båsen i varenda köpcentrum) smakar syrligt och gott och lagrar högdetaljerad information som varar omkring 5-10 minuter. Man kan inte påverka händelserna själv, utan det är som en dröm eller en flashback. Ett inspelat minne, bara.
- "Dagstidningar" säljs som hårt packade små brungula sockerbitar. De är billiga att tillverka, smakar som farinsocker och erbjuder en bra sinneskontroll. Man kan själv fokusera sina tankar på vilken sorts information man söker. Man har bra översikt och kan själv välja vad man är ute efter. Själva sinnesupplevelsen blir ganska kemisk och blek, dock. Ljudet låter burkigt och det är inte helt behagligt. Upplevelsen varar 20 minuter och sedan blir man mycket svettig och utmattad.
- I porrbutiker kan man köpa s.k. "pink pills"; de ser ut som små rosafärgade frigolit-kuddar, men är egentligen mer att betrakta som skal av potatismjöl fyllda med druvsocker. De smakar fördjävligt, men när skalet väl har lösts upp så överväldigas man totalt av en chockupplevelse som varar högst två minuter. På den tiden bombas hela huvudet fyllt av axoner och man upplever "handlingen" som en fullkomligt bombastisk upplevelse. Efteråt har man hög puls och skenande blodtryck, samt är virrig och skakar av konvulsioner.
- Vardaglig info (filmer, menyer, kartböcker, telefonkatalog, teaterprogram osv) lagras i något som liknar pasta. Det är mycket skonsamt mot kroppen och erbjuder rik, om än torftig, sinnesupplevelse som kan vara i 30 minuter eller mer.
- Militär info odlas i något som liknar selleristjälkar. Den informationen är mycket organisk och komplex, och skapar svårförståeliga sinnesintryck för den som inte vet vad han skall leta efter.
---
Okej, jag tänkte mig alltså att man skulle kunna arbeta som brottsutredare i den här världen, eller nåt. En sorts psykoentraliska detektiver som är särskilt lämpade för att utföra svåra och ansträngande hjärnexperiment.
De får göra det allra värsta: Att dyka in i en annan människas hjärna. Man kan nämligen läsa av en hel minnesbark och spara alla upplevelser en människa någonsin haft i en sorts grumlig, sötsliskig sädesvätskeliknande kemikalie. Tillsätter man det som dropp i en person så sätter man hans mottagare på ett överdjävulskt prov. Han får nämligen navigera sig fram och röra sig runt i ett annat medvetandes kompletta föreställningsvärld!!! Definitivt inte något för den med vek självbild! Går man in i en mördad människas hjärna kan man kanske få reda på vem mördaren var? Eller ska man gå in i den misstänktes hjärna och leta efter bindande bevis till mordet?
Tekniken är ju inte utan faror. Det är lätt hänt att man blandar ihop sina egna minnen med de konsumerade minnesintrycken, och efter ett tag kan det bli glapp i hjärnan och mottagaren kan slå av och på när man minst anar det. Vissa kolhydrater lagras i kroppen och kan frigöras vid helt fel tillfällen, vilket gör att två olika upplevelser blandas ihop och blir något helt nytt.
Dessutom är alla dessa kolhydrater inte bra för kroppen. Blodtrycket blir högt, pulsen slår som besatt, hjärtat tar stryk, tänderna far illa, man blir lös i magen osv. Diabetes är en folksjukdom. Nästan alla har det.
Dessutom kan man få i sig naturliga kolhydrater på så väldigt många olika sätt. Mottagaren i hjärnan kan inte skilja på riktiga meddelanden och naturens egna kolhydrater, så det blir fullkomligt bizarra upplevelser om man slår på mottagaren när man käkat en banan eller ätit en knäckemacka, till exempel.
Alkohol är allra värst. Enbart löst folk som inte har någon mottagare i hjärnan dricker sprit i framtiden. Om man är full och slår på mottagaren av misstag så kan man få de mest mardrömslika syner.
---
Dock, livet som psykentraliskt begåvad detektiv är inte så dumt alla gånger. Tänk dig; du får uppleva hur det är att bli mördad och hur det är att mörda, allt sån't som vanligt folk bara filosoferar om tillhör din vardag.
Dessutom kan du ju göra så mycket annat när du väl är inne i någon annans huvud: Såsom att uppleva hans häftigaste orgasm om och om igen tills din hjärna kokar av överstimulans, eller bara rota efter mörka hemligheter som sedan kanske kan användas i utpressningssyfte?
---
Jag vet inte. Ball idé iaf.
/Rising
Rollspelet skall utspela sig i framtiden, en framtid som är ganska lik vår tid (inga jetpacks och cyborger, med andra ord) men där tillvaron för de flesta människor ändå har ändrats radikalt. Detta på grund av en ny, fiffig teknik som kallas psychenthrality. det är bildat av orden "psyche"=något som har med psyket att göra (duh) och "enthral" = uppsluka, förtrolla, fängsla. I framtiden så finns det massor av mätinstrument och informationspaket som fungerar med hjälp av denna psykentralik.
Vad innebär då psykentralik?
Jo, tänk först på hur information fungerar idag: Vi slår upp en tidning eller tittar på en datorskärm och försöker tolka information som skrivits av en person som försökt formulera sitt budskap så gott han kan med hjälp av de trubbiga kommunikationsverktyg vi har att tillgå idag. Vårt språk är tvetydigt och det är svårt att sätta ord på exakt det vi vill få fram. Risken för missförstånd är stora.
Samtidigt är det svårt att navigera sig för läsaren. Endast få mängder information kan intas varje sekund, trots att vårt informationsbehov har ökat markant de senaste åren. Våra hjärnor är helt enkelt inte byggda för att fokusera på en enda informationsbärare, utan den vill hela tiden se till att vi inte är hotade av rovdjur och liknande. Den vill ha bredd medan vi behöver fokusering.
Psykentraliken löser dessa problem.
Psykentralik handlar i grunden om att slå ut hjärnans egen kontroll över sina sinnesorgan, och ersätta med en sorts mottagare genom vilken man kan skräddarsy exakt vilka sinnesintryck hjärnan skall få uppleva.
Alltså, först måste man operera in mottagaren i någons huvud. Det låter kanske oetiskt, men i framtiden så gör man redan en massa operationer på alla nyfödda spädbarn för att se till att de inte kommer få allergier, skrumplever eller hjärtsjukdomar som vuxna. Den här mottagaren ligger oanvändbar medan barnet växer och hjärnan utvecklas, men under puberteten så aktiveras den plötsligt och kan börja användas av personen. Den kan slås av och på med viljekontroll, det är som att röra en ny och okänd muskel, vilket kan kännas obekvämt och svårt i början, även om man instinktivt känner att det borde gå. (Ungefär som när någon som inte kan vifta med örat försöker med det)
Nå, när mottagaren kopplas på så försvinner omedelbart alla våra sinnesintryck. Vi blir blinda, döva och förlorar både lukt, smak & känsel. Mottagaren är nu redo för att ta emot psykentralisk information.
Psykentralisk information är i sin tur mycket mer invecklad än den information som vi idag kan läsa oss till i tidningar eller på internet. De är totalupplevelser. I grund och botten så liknar de våra minnen: de rymmer både synintryck, ljud och lukt osv. Vi förhåller oss också på vissa vis till våra minnen. Vi kan till exempes minnas att vi tyckte väldigt illa om en kompis vid ett gammalt tillfälle, exempelvis. Minnen i hjärnan är mycket komplexa, för de kan också manipuleras. Beroende på vad vi vill komma ihåg så kan vi redigera och klippa bort delar vi inte gillar. Till viss del. Vi kommer oftast ihåg hur det var egentligen, men samtidigt så kan vi välja att minnas det så som det passar oss.
Allt detta kan lagras psykentraliskt i framtiden. Det är inte ens särskilt svårt. I vanliga köpcentrum står det till exempel små bås som man kan gå in i och göra sina egna små inspelningar. Man trär en stor skålgrunka på huvudet bara och fokuserar på minnet man vill spela in. De delar av din hjärna som är aktiva scannas av och kodas in som en serie kolhydrater, vilka sedan lagras i något som ser ut som ett litet piller eller en karamell.
Ni förstår, vår hjärna drivs i stort sett av kolhydrater. Utan dem så tar knoppen skada. När man äter dessa piller så rusar dock kolhydratinformationen upp i hjärnan och in i vår mottagare som vi har där. Om den är påslagen så börjar den alltså skicka ut axoner till de delar av hjärnan som registrerar känslointryck. Vi uppslukas, fängslas, förtrollas av denna helhetsupplevelse, det är en delvis guidad tur genom ett psykentraliskt landskap.
Alltså, du får mycket kraftiga sinnesintryck. Illusionen är total, och den varar tills alla kolhydrater är förbrända. Olika psykentralia fungerar dock på olika sätt:
- Konsumentpiller (sådana man kan köpa på de små båsen i varenda köpcentrum) smakar syrligt och gott och lagrar högdetaljerad information som varar omkring 5-10 minuter. Man kan inte påverka händelserna själv, utan det är som en dröm eller en flashback. Ett inspelat minne, bara.
- "Dagstidningar" säljs som hårt packade små brungula sockerbitar. De är billiga att tillverka, smakar som farinsocker och erbjuder en bra sinneskontroll. Man kan själv fokusera sina tankar på vilken sorts information man söker. Man har bra översikt och kan själv välja vad man är ute efter. Själva sinnesupplevelsen blir ganska kemisk och blek, dock. Ljudet låter burkigt och det är inte helt behagligt. Upplevelsen varar 20 minuter och sedan blir man mycket svettig och utmattad.
- I porrbutiker kan man köpa s.k. "pink pills"; de ser ut som små rosafärgade frigolit-kuddar, men är egentligen mer att betrakta som skal av potatismjöl fyllda med druvsocker. De smakar fördjävligt, men när skalet väl har lösts upp så överväldigas man totalt av en chockupplevelse som varar högst två minuter. På den tiden bombas hela huvudet fyllt av axoner och man upplever "handlingen" som en fullkomligt bombastisk upplevelse. Efteråt har man hög puls och skenande blodtryck, samt är virrig och skakar av konvulsioner.
- Vardaglig info (filmer, menyer, kartböcker, telefonkatalog, teaterprogram osv) lagras i något som liknar pasta. Det är mycket skonsamt mot kroppen och erbjuder rik, om än torftig, sinnesupplevelse som kan vara i 30 minuter eller mer.
- Militär info odlas i något som liknar selleristjälkar. Den informationen är mycket organisk och komplex, och skapar svårförståeliga sinnesintryck för den som inte vet vad han skall leta efter.
---
Okej, jag tänkte mig alltså att man skulle kunna arbeta som brottsutredare i den här världen, eller nåt. En sorts psykoentraliska detektiver som är särskilt lämpade för att utföra svåra och ansträngande hjärnexperiment.
De får göra det allra värsta: Att dyka in i en annan människas hjärna. Man kan nämligen läsa av en hel minnesbark och spara alla upplevelser en människa någonsin haft i en sorts grumlig, sötsliskig sädesvätskeliknande kemikalie. Tillsätter man det som dropp i en person så sätter man hans mottagare på ett överdjävulskt prov. Han får nämligen navigera sig fram och röra sig runt i ett annat medvetandes kompletta föreställningsvärld!!! Definitivt inte något för den med vek självbild! Går man in i en mördad människas hjärna kan man kanske få reda på vem mördaren var? Eller ska man gå in i den misstänktes hjärna och leta efter bindande bevis till mordet?
Tekniken är ju inte utan faror. Det är lätt hänt att man blandar ihop sina egna minnen med de konsumerade minnesintrycken, och efter ett tag kan det bli glapp i hjärnan och mottagaren kan slå av och på när man minst anar det. Vissa kolhydrater lagras i kroppen och kan frigöras vid helt fel tillfällen, vilket gör att två olika upplevelser blandas ihop och blir något helt nytt.
Dessutom är alla dessa kolhydrater inte bra för kroppen. Blodtrycket blir högt, pulsen slår som besatt, hjärtat tar stryk, tänderna far illa, man blir lös i magen osv. Diabetes är en folksjukdom. Nästan alla har det.
Dessutom kan man få i sig naturliga kolhydrater på så väldigt många olika sätt. Mottagaren i hjärnan kan inte skilja på riktiga meddelanden och naturens egna kolhydrater, så det blir fullkomligt bizarra upplevelser om man slår på mottagaren när man käkat en banan eller ätit en knäckemacka, till exempel.
Alkohol är allra värst. Enbart löst folk som inte har någon mottagare i hjärnan dricker sprit i framtiden. Om man är full och slår på mottagaren av misstag så kan man få de mest mardrömslika syner.
---
Dock, livet som psykentraliskt begåvad detektiv är inte så dumt alla gånger. Tänk dig; du får uppleva hur det är att bli mördad och hur det är att mörda, allt sån't som vanligt folk bara filosoferar om tillhör din vardag.
Dessutom kan du ju göra så mycket annat när du väl är inne i någon annans huvud: Såsom att uppleva hans häftigaste orgasm om och om igen tills din hjärna kokar av överstimulans, eller bara rota efter mörka hemligheter som sedan kanske kan användas i utpressningssyfte?
---
Jag vet inte. Ball idé iaf.
/Rising