Jonas Ferry
Swordsman
Vi har spelat avsnitt 1 och 2 av vår serie Återkomsten i Primetime Adventures (PTA). Gruppen består av mig som producent, Marco Behrmann som playboyen Jonathon, Gunnar (MrG) som stylisten Patric och Arvid (Arvidos) den drömmande konstnären Adrian. Det går att läsa om första spelmötet i den här tråden.
I avsnitt 1 upptäckte Jonathon att någon stulit hans väska med okänt innehåll. Hotellets städerska Judy blev utpekad som misstänkt, men väskan kom inte fram. Istället försökte Jonathon få upp sin fars kassaskåp, men blev avbruten av portieren Duncan som tog med sig Jonathons stetoskop som han tappat vid kassaskåpet.
Adrian blev uppsökt av Judy som berättade att hotellet "lever", att det just nu sover men att det håller på att vakna! Hon bad Adrian om hjälp att behålla hotellet i familjens händer. Vi fick också en flashbackscen till när Adrian anlände till den lilla staden och hur han av sin nemesis Hazel, som han är förälskad i, blev lurad/tvingad att hjälpa henne att se till att testamentet inte dyker upp. Då kommer hotellet att auktioneras bort, och Hazels far som äger det närliggande destilleriet kommer att kunna köpa det.
Patric lyckades "ta över" vindsvåningen från Adrian för att kunna dekorera om den. Det visade sig också att han en tid känt till mammans hemliga förhållande med familjens advokat McGillis. Han valde att visa upp det för sina två bröder, genom att öppna dörren till mammas sovrum där hon och advokaten låg i sängen.
Jag tycker att vi missade tre saker i det här avsnittet, och mycket hängde på mig som SL. Jag var trött och det var ibland svårt att hjälpa till att hitta intressanta scener att spela ut, alltså scener som skulle leda till konflikter. Den första saken var att vi inte kollade på screen presence tillräckligt noga. Patric hade 2 och de andra två 1, vilket innebär att Patric borde ha varit mer framträdande medan de andra två borde backat upp hans historia. De får ju sin tur att glänsa senare i säsongen. Istället hamnade Patric i bakgrunden och de andras historier tog överhanden.
Den andra saken var att vi inte följde 4-aktsstrukturen som beskrivs i boken. Varje avsnitt, för att vara dramaturgiskt "korrekt", ska följa samma mönster: problemställning, komplikationer, twist och upplösning. Istället hoppade vi runt från plottråd till plottråd utan något egentligt försök att ha ett sammanhållande tema för avsnittet. Den tredje saken var att jag inte spelade mina SLPer hårt nog, mycket beroende på att jag inte ville ta över och styra historien för mycket. Jag vill att rollpersonerna ska vara proaktiva och inte reaktiva, som annars är vanligt. SLPerna ska inte bli intressantare än rollpersonerna. Men vad jag har insett är att det snarare är tvärtom, ju intressantare jag gör SLPerna desto intressantare måste rollpersonerna vara för att kunna matcha dem.
Avsnitt 2 började med att Adrian var med på ett hemligt nattligt möte med hotellets personal. Duncan berättade mer om deras misstankar om vad som pågår. Hotellpersonalen tror inte att fadern är död, utan att han av någon viktig anledning gått under jorden. Han berättade också att advokaten McGillis inte är en vanlig människa, utan är en fantasivarelse framkallad av hotellet för att utföra dess vilja. Adrian lovade dem, som resultat av en konflikt, att hitta testamentet åt dem så att hotellet stannar hos familjen. Nu har han dubbla åtaganden... spännande. Under avsnittet undersökte han McGillis och lyckades få mamma att kolla upp advokaten nogrannare, även om mamma tror att Adrian blivit galen. McGillis vet att Adrian är honom på spåren.
Jonathon blev nedlurad i källaren av springpojken Nick för att hålla honom borta från det hemliga mötet. Nick hade stetoskopet med sig, men när Jonathon försökte få tag på honom kom han emot ett elskåp och kortslöt hela hotellet. Patric hittade honom och undrade varför det låg ett stetoskop på golvet. Jonathon lyckades bortförklara det hela och kom över stetoskopet igen. Lite senare hamnade han i en konflikt med Adrian och klippte till honom så blodet skvätte.
I det här avsnittet var vi mycket bättre på att följa screen presence. Patric hade 1 och Gunnar höll honom i bakgrunden. De andra två hade 2, och deras historier fick också mer spelrum. Jag vet inte om vi följde 4-aktaren slaviskt precis, men det var i alla fall tydligare att det fanns ett inledande problem och vilket spår huvudhandlingen följer.
Vi kom inte fram till någon riktigt bra lösning till hur man ska förbereda sig som SL. Å ena sidan så är det bra om SL har en plott på gång så att historien inte bara snurrar och snurrar när fyra personer hittar på egna grejor. Å andra sidan har jag inte tid att förbereda saker i onödan, och eftersom jag bara väljer var fjärde scen så kan jag inte ha för tydliga planer. De kommer ändå att "förintas" av scenerna som spelarna väljer. Lösningen jag ska testa är att skriva upp de viktiga SLPerna och vad de vill uppnå inför nästa spelmöte, utan att bestämma handlingen exakt. Fisktank, kanske? På så vis kommer jag att kunna spela dem hårdare och mer konsekvent i varje scen de är med i. Istället för att klura på hur McGillis kan anpassas till scenen som Marco valt under pågående spel så kommer jag att veta att McGillis vill uppnå X, och han kommer antingen att se Marcos rollperson som en allierad eller som en fiende när det gäller X.
Nästa spelmöte, avsnitt 3, blir förmodligen i slutet av januari eller början på februari. Det avsnittet är Jonathons spotlight episode, där han har screen presence 3. De andra två har 1, så det kommer inte att handla alls mycket om dem. I teasern beskrev Marco hur Jonathons nemesis Mario Carramone (spelad av Al Pacino) gled in i bukten med sin lyxiga yacht. Som min teaserscen beskrev jag hur Jonathon stod med ryggen mot en vägg med Carramone och två goons framför sig. En av hejdukarna hade en pistol i handen och plötsligt gick ett skott av, samtidigt som skärmen i teasern blev svart. Vem som skjutit vem får vi veta i nästa avsnitt.
I avsnitt 1 upptäckte Jonathon att någon stulit hans väska med okänt innehåll. Hotellets städerska Judy blev utpekad som misstänkt, men väskan kom inte fram. Istället försökte Jonathon få upp sin fars kassaskåp, men blev avbruten av portieren Duncan som tog med sig Jonathons stetoskop som han tappat vid kassaskåpet.
Adrian blev uppsökt av Judy som berättade att hotellet "lever", att det just nu sover men att det håller på att vakna! Hon bad Adrian om hjälp att behålla hotellet i familjens händer. Vi fick också en flashbackscen till när Adrian anlände till den lilla staden och hur han av sin nemesis Hazel, som han är förälskad i, blev lurad/tvingad att hjälpa henne att se till att testamentet inte dyker upp. Då kommer hotellet att auktioneras bort, och Hazels far som äger det närliggande destilleriet kommer att kunna köpa det.
Patric lyckades "ta över" vindsvåningen från Adrian för att kunna dekorera om den. Det visade sig också att han en tid känt till mammans hemliga förhållande med familjens advokat McGillis. Han valde att visa upp det för sina två bröder, genom att öppna dörren till mammas sovrum där hon och advokaten låg i sängen.
Jag tycker att vi missade tre saker i det här avsnittet, och mycket hängde på mig som SL. Jag var trött och det var ibland svårt att hjälpa till att hitta intressanta scener att spela ut, alltså scener som skulle leda till konflikter. Den första saken var att vi inte kollade på screen presence tillräckligt noga. Patric hade 2 och de andra två 1, vilket innebär att Patric borde ha varit mer framträdande medan de andra två borde backat upp hans historia. De får ju sin tur att glänsa senare i säsongen. Istället hamnade Patric i bakgrunden och de andras historier tog överhanden.
Den andra saken var att vi inte följde 4-aktsstrukturen som beskrivs i boken. Varje avsnitt, för att vara dramaturgiskt "korrekt", ska följa samma mönster: problemställning, komplikationer, twist och upplösning. Istället hoppade vi runt från plottråd till plottråd utan något egentligt försök att ha ett sammanhållande tema för avsnittet. Den tredje saken var att jag inte spelade mina SLPer hårt nog, mycket beroende på att jag inte ville ta över och styra historien för mycket. Jag vill att rollpersonerna ska vara proaktiva och inte reaktiva, som annars är vanligt. SLPerna ska inte bli intressantare än rollpersonerna. Men vad jag har insett är att det snarare är tvärtom, ju intressantare jag gör SLPerna desto intressantare måste rollpersonerna vara för att kunna matcha dem.
Avsnitt 2 började med att Adrian var med på ett hemligt nattligt möte med hotellets personal. Duncan berättade mer om deras misstankar om vad som pågår. Hotellpersonalen tror inte att fadern är död, utan att han av någon viktig anledning gått under jorden. Han berättade också att advokaten McGillis inte är en vanlig människa, utan är en fantasivarelse framkallad av hotellet för att utföra dess vilja. Adrian lovade dem, som resultat av en konflikt, att hitta testamentet åt dem så att hotellet stannar hos familjen. Nu har han dubbla åtaganden... spännande. Under avsnittet undersökte han McGillis och lyckades få mamma att kolla upp advokaten nogrannare, även om mamma tror att Adrian blivit galen. McGillis vet att Adrian är honom på spåren.
Jonathon blev nedlurad i källaren av springpojken Nick för att hålla honom borta från det hemliga mötet. Nick hade stetoskopet med sig, men när Jonathon försökte få tag på honom kom han emot ett elskåp och kortslöt hela hotellet. Patric hittade honom och undrade varför det låg ett stetoskop på golvet. Jonathon lyckades bortförklara det hela och kom över stetoskopet igen. Lite senare hamnade han i en konflikt med Adrian och klippte till honom så blodet skvätte.
I det här avsnittet var vi mycket bättre på att följa screen presence. Patric hade 1 och Gunnar höll honom i bakgrunden. De andra två hade 2, och deras historier fick också mer spelrum. Jag vet inte om vi följde 4-aktaren slaviskt precis, men det var i alla fall tydligare att det fanns ett inledande problem och vilket spår huvudhandlingen följer.
Vi kom inte fram till någon riktigt bra lösning till hur man ska förbereda sig som SL. Å ena sidan så är det bra om SL har en plott på gång så att historien inte bara snurrar och snurrar när fyra personer hittar på egna grejor. Å andra sidan har jag inte tid att förbereda saker i onödan, och eftersom jag bara väljer var fjärde scen så kan jag inte ha för tydliga planer. De kommer ändå att "förintas" av scenerna som spelarna väljer. Lösningen jag ska testa är att skriva upp de viktiga SLPerna och vad de vill uppnå inför nästa spelmöte, utan att bestämma handlingen exakt. Fisktank, kanske? På så vis kommer jag att kunna spela dem hårdare och mer konsekvent i varje scen de är med i. Istället för att klura på hur McGillis kan anpassas till scenen som Marco valt under pågående spel så kommer jag att veta att McGillis vill uppnå X, och han kommer antingen att se Marcos rollperson som en allierad eller som en fiende när det gäller X.
Nästa spelmöte, avsnitt 3, blir förmodligen i slutet av januari eller början på februari. Det avsnittet är Jonathons spotlight episode, där han har screen presence 3. De andra två har 1, så det kommer inte att handla alls mycket om dem. I teasern beskrev Marco hur Jonathons nemesis Mario Carramone (spelad av Al Pacino) gled in i bukten med sin lyxiga yacht. Som min teaserscen beskrev jag hur Jonathon stod med ryggen mot en vägg med Carramone och två goons framför sig. En av hejdukarna hade en pistol i handen och plötsligt gick ett skott av, samtidigt som skärmen i teasern blev svart. Vem som skjutit vem får vi veta i nästa avsnitt.
