Nekromanti [PTA] Positivt överraskad!

[Christoffer]

Oj är du tillbaka skoj
/Hans

Tillfälligt infall.

 

[RasmusL]

Problemet med detta är att den stora grejen är ju att sätta stake kring vad som verkligen står på spel. Att också ha det tydligt uttalat gör att den som vinner berättarmakten också vet exakt vart friheter finns och vart de inte finns. Vad som står på spel ska så långt det bara går handla om karaktärerna och deras issues.

Klassiska exemplet: Slutet på första stjärnornas krig-rullen. Vad som står på spel är inte om dödsstjärnan sprängs eller ej utan om Luke vågar förlita sig på kraften eller ej. När konflikten är vunnen och vi vet att jag som Luke vann konflikten, förlitade mig på kraften till fullo så är det helt upp till dig som vann berättarmakten att avgöra dödsstjärnans öde och saker runt omkring.

Men stejxen syns ju inte och är väldigt sällan uttalade i film? Jag _är_ ju en sucker för play after play så kanske är aningen partisk men jag ser inget fel i att varje spelare skapar en egn bild som vi sedan kan jämföra och sammanföra senare. Då bibehålls stringensen i filmiskheten och tolkningen blir upp till åskådaren.

 

[RasmusL]

Ett annat sätt att se på detta är som en sätt att kommunicera kring vad vi i spelgruppen uppskattar att se i spel, helt enkelt att fördjupa det som jag som individ gillar med att synliggöra vad övriga kring spelbordet peppar igång kring.

Ja, helt klart, men jag hade hellre gjort det som en enbart social belöning och feedback loop. Jag ser nog hellre att alla får kanske ett eller två fanmail per person att bränna som de vill, alternativt obegränsat.

 

[RasmusL]

*per scen

 

[Genesis]

Ett annat sätt att se på detta är som en sätt att kommunicera kring vad vi i spelgruppen uppskattar att se i spel, helt enkelt att fördjupa det som jag som individ gillar med att synliggöra vad övriga kring spelbordet peppar igång kring.

Jag har aldrig sett det funka på det sättet. Det behövs inga pluppar för detta; det är nästan alltid tydligt när folk gillar vad man säger. Om det finns behov av att kommunicera vad vi vill se i spel så måste det finnas mycket bättre verktyg att tillgå.

 

[Christoffer]

Men stejxen syns ju inte och är väldigt sällan uttalade i film? Jag _är_ ju en sucker för play after play så kanske är aningen partisk men jag ser inget fel i att varje spelare skapar en egn bild som vi sedan kan jämföra och sammanföra senare. Då bibehålls stringensen i filmiskheten och tolkningen blir upp till åskådaren.

Ja det är ju klart en smaksak, men jag tycker oftast att när det varit oklart vad som står på spel så har diskussionen efter dödat mer än att göra klart innan exakt vad det är, snarare har detta höjt spänningen och konflikten i sig har varit riktigt fin just för vi nu kommer få en av de laddade konflikterna och dess utfall alldeles snart... Men ja, jag är partisk jag med såklart, på mitt håll, har inget som helst problem med att innan ett tärningsslag säga eller höra "ok, vad som står på spel är om du litar på kraften eller ej?" och skulle ha svårt att spela PTA annars. Jag gillar ju Burning Wheel. Ett extremt tydligt regelsystem men som överallt riktar saker in kring tematiskt laddade frågor, så även om vi aldrig ser ett någon skådis scripta ut sina strider och utföra dem steg för steg i filmatiseringen av spelmötet, hindrar det inte mig att tycka att just den nerven som skapas i de ögonblicken är laddade och fyllda av spänningen som är större än just vem som ska hugga vem i ögat med dolken. Så ja, helt klart partisk åt ett håll.

Men berätta gärna hur ni gör, blir nyfiken på hur PTA ändrats för just detta, det blir inte rörigt med vad en får uttala sig om efter att en vunnit narrationen?

 

[Christoffer]

Jag har aldrig sett det funka på det sättet. Det behövs inga pluppar för detta; det är nästan alltid tydligt när folk gillar vad man säger. Om det finns behov av att kommunicera vad vi vill se i spel så måste det finnas mycket bättre verktyg att tillgå.

Jag tycker personligen att det i PTA blir det intressant för det skapar en tydlig gräns mellan mig själv så som spelare och mig själv så som publik vilket jag gillar. Det jag var ute efter var att jag tycker kritiken oftast fastnar vid att det handlar om en ytlig bedömning av någons rollspelande, men i de spel jag själv spelat som innehåller denna typ av mekanik handlar det snarare om att separera spelare-karaktär och spelare-publik och låta spelets ekonomi kunna röra sig mellan bägge dessa två punkter. Men, en behöver inte tycka om det för det, eller se behov av det. Det är något väldigt annorlunda än så som pudelpoäng beskrivs på wrnu tidigare i vart fall, sen finns det ju drösvis med spel som har precis den formen av belöningar som pudelpoäng beskriver, men jag tycker det är något väldigt annorlunda.