Avsnitt 3
Jag har äntligen hittat en skådespelare till Johanna, lagom till hennes spotlight episode. Hon spelas utav Nathalie Portmans okända lillasyster:
http://www.imdb.com/gallery/ss/0149691/Ss/0149691/2?path=gallery&path_key=0149691
Det kommer bli mycket om Johanna i det här avsnittet, eftersom det var hennes Spotlight Episode, och vidare så kommer jag bäst ihåg de saker som jag gestaltade.
Scen 1
Efter vår kusliga vinjett så öppnar kapitlet med en bild av Andra långgatan, Göteborgs antikvariat- och porrbutiksgata i hjärtat av kulturkvarteren. Regnet öser ner, och fyra-fem patetiska figurer sitter ihopkrupna utanför en av porrbutikerna med demonstrationsplakat. Inte en käft syns till förutom dessa. Johanna beklagar sig för Mimmi, som övertalade henne att följa med i förra avsnittet. Mimmi vägrar att höra på, och Johanna säger att de kan väl demonstrera för de som faktiskt kommer ner för gatan nu, och sedan gå hem.
Nedför gatan kommer ett gäng nynassar, och demonstranterna rör sig diskret bort. Detta märker inte Johanna som blir ensam, och får fly den ganska hotfulla situationen. De andra föreslår lite nedlåtande att ja, hon kanske borde gå hem ändå.
Scen 2
I korridorens kök så sitter Waldemar och äter ur en kartong mums-mums. Johanna kommer in i korridoren, hukad och genomblöt, med armarna över magen. Det hela ser riktigt ömkligt ut. Waldemar bjuder henne på en (av hennes!) mums-mums och en cigg. Han hämtar också en filt som visar sig ha en spermafläck. Johanna röker på ett extremt ömkligt och ocoolt sätt. Johanna beklagar sig över Mimmis vänner och den kommande tentan, Waldemar försöker pigga upp henne med lite tafatta klappar på knät. Pinsam tystnad. Waldemar frågar varför hon inte bara ger upp och hoppar av kursen som hon inte ens har förkunskaperna till. Då tar det hus i helsike, Johanna ropar "Fuck you!", "Du förstår inte!" samt "Och du kan få tillbaka din äckelfilt!" när hon ger sig av till institutionen för att intensivplugga.
Scen 3
Kameran sveper sig över bokpärmar med ekivoka biologtitlar, alla författade av Höök. Johanna sitter och läser kapitel två i den första boken. Hon stryker under, bryr sin hjärna, bläddrar tillbaka till början och gör ett nytt försök, men det är tydligt att hon inte kommer någon vart. Hon suckar och lutar sig tillbaka, uppgiven, bara för att sedan luta sig mot boken. Johanna låter inte sig själv ge upp.
"Björk" säger Höök, och Johanna tittar upp. "Hur går det?"
Johanna får erkänna att det går inte alls bra, men här gör Höök något märkligt: Han säger att Johanna är speciell, att hon har potential. Alla andra små människor vill ha små svar på sina små frågor, och tolererar inte när man sticker utanför mallen. Johanna är en konstnär, hon har potentialen att förstå konstverket som biosystemanalys egentligen är.
Johanna är hänförd. Höök förstår hur omöjligt allting omkring henne är, och erbjuder samtidigt en räddning ur misslyckandet. Han tar henne till sitt växthus, eller "det allra heligaste" som han kallar det. (Växthuset tar här en nästan sexuell dimension.) Johanna är ivrig att sätta igång, och stöter ihop med en grammofon. Den börjar spela de skrämmande ljud vi hör i seriens vinjett, innan Höök byter spår till en munter vals, och tillsammans utforskar de växthusets under.
Scen 4
Rickard är på väg hem. Han lyssnar på musik, och vi ser att han är på topphumör efter förra avsnittet. I trapphuset inser han plötsligt något: Dörren mittemot är öppen. Dörren som alltid varit låst, dörren som det rinner ut rostigt vatten från. Rickard går in.
Därinne finns en likadan korridor som den han bor i med Waldemar och Johanna, men allt - väggar, tak, golv - är täckt utav brunröd rost, och golvet är plaskblött.
Rickard stannar. Han går ut. Han går nedför trapphuset och ut i solen. Här ute är allt normalt. Han går in i den rostiga korridoren igen. I köket så sitter nu Waldemar, genomblöt, och äter mums-mums. Waldemar är olustig ("Jag var en kuk mot Johanna!") och frånvarande, och tror att han är i deras vanliga kök. Rickard hjälper honom tillbaka till deras eget kök. Dörren är stängd. Waldemar återhämtar sig. De diskuterar hur skumt allting är, speciellt den där knäppa Höök.
Johanna kommer in bakom dom med likadana latexhandskar som Höök alltid har på sig och mystiska gröna fläckar på byxorna. Hennes ostyriga hårlock som har varit hennes signum under seriens gång sitter nu i en hårknut. "Höök har stora idéer" säger hon lugnt. "Men det är inte alla som förstår dom". Detta följs upp av att hon kommentar hur mycket liv det finns i ett vanligt glas vatten. De chockade grabbarna kan bara pressa fram ett "Öh..." Johanna går in på sitt rum, visslande på valsen från scen 3.
Fanmail utdelad i scen 4:
Rickard: Vad är det som händer egentligen?
Waldemar: Jag äter mums- (avbryts)
-
Johanna drar av sig handskarna och säger att Höök har stora idéer.
-
Johanna, häller upp ett glas vatten: Det finns så mycket liv i ett glas vatten ändå.
Waldemar: (Förstummad) Öh...
Scen 5
Vi ser ett utav seriens karaktäristiska montage. Dag efter dag kryssas för i en almenacka, där den stora tentan är markerad. Waldemar och Rickard går varje dag till institutionen med en stor trave böcker och skruvar upp Rickards typiska termos. Johanna är i växthuset. Vi ser henne själalycklig hålla upp en klump jord i handen med en mysko planta växandes i. Vi ser henne självsäkert röka en cigarett och blåsa rök i Mimmis ansikte samtidigt som hon ger svar på tal. Natten innan tentan ser vi henne förnöjt kura ner sig i sin säng, medans grabbarna våndas.
Kameran sveper längs med bänkrader, och höjer sig över en tentasal Alla elever har bänkat upp med rejält med mellanmål, det verkar vara en riktig mördartenta.
Till slut så stiger Waldemar, Rickard och Johanna in i caféterian. Det är tydligt att Johanna inte är med i "gänget" längre, även om hon verkar vara nöjd med detta.
Spårvagnsfyllot sticker in huvudet och ber om att få låna en telefon, det är nämligen någon jeppe som har dött. Waldemar och Rickard försöker ignorera filuren tills de inser att han verkar vara allvarlig.
Scen 6
En insekt kryper över naken hud, och in i näsborren. Kameran zoomar ut och vi ser en mans lik i en mosse i Botaniska trädgården. En polisavspärrning omger det. Två poliser frågar ut Höök, som är uppenbart besvärad av situationen. Spårvagnsfyllot redogör för media vad som har hänt.
Waldemar och Rickard får plötsligt syn på den kostymklädda mannen från avsnitt 1, med sin lunchlåda. Han går in i caféterian och lämnar lådan obevakad medans han värmer en gorbypirog (för att humanisera antagonisterna). Waldemar smyger sig in, och konfronterar mannen. Mannen försöker hota honom, men han verkar ändå besvärad utav Waldemar. Efter att ha stirrat på varandra så snor Waldemar helt enkelt lådan. Rickard tacklar kostymmannen, och de smiter sin väg med lådan.
Scen 7
Johanna konfronterar Höök vid växthuset. Höök är upprörd och vill att hon kvickt ska göra några ärenden åt honom, men Johanna kräver svar på vad som pågår. Att någon har dött och att Höök inte vill prata med henne om det gör henne väldigt olustig. För Höök är bristningsgränsen nådd. Han får ett utbrott på Johanna och drar med våld in henne i (det sexualiserade!) växthuset och låser in henne där utan uppsåt att öppna förrän imorgon.
Johanna är nedbruten igen. Grammofonen har gått igång med de kusliga ljuden, och hon slänger förtvivlat sin axelväska på den. Ut dröser hennes ritblock. Hon plockar upp det. Första sidan föreställer kråkslottet vi såg i stor skala i avsnitt 1. Hon rynkar pannan när hon bläddrar genom bilderna: Dom föreställer hennes goth-avatar vi först såg i avsnitt 2, och på alla bilderna så är hon vilsen, våpig eller flickaktig. I vrede och avsmak så river hon sönder ritblocket och tänder eld på det. Med sin improviserade fackla i handen så ger hon sig in i växthuset för att avtäcka dess hemligheter. Scenen speglas utav ett blad från blocket som ligger kvar på marken, med en bild på goth-Johanna som går genom kråkslottets hallar med lykta i handen. När hon stöter ihop med en slemmig utväxt liknande den som Rickard hade sönder så mosar hon den med avsmak. Ljuset från facklan ger hennes ansikte en skrämmande ljussättning. Till slut så lyfter hon en blomkruka och slår, med mer kraft än man skulle förväntat sig, sönder glasväggen. Scenen klipps med kraschen.