Nekromanti Publicera ett kortspel

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Okej, så Berättelser från Staden är färdigskrivet. Det är inte en bok, utan en kortlek med instruktioner till.

(Så strikt taget är det inte ett rollspel, utan ett berättarspel man rollgestaltar i - om man vill - men jag postar det på rollspelsmakar iallafall)

Hur publicerar jag det på bästa sätt?

Målsättning
Min målgrupp är kreativa människor och gamers. Gamers kommer att hitta spelet utan problem om de hör bra saker om det (Och där har jag också kanaler för att marknadsföra det), så det är främst spelovana människor jag vill rikta mig till. Boklådor, leksaksaffärer, sådant. Maximal spridning är målet. Att introducera människor till samberättandet är viktigare än att tjäna något på det.

Tankar
Jag tror att det bästa vore att söka upp ett spelförlag med muskler, gärna internationellt. Är det bara att åka till Essen då, och få dom att tro på idén?

Kommersiellt så finns det definitivt en öppning för expansioner till spelet, och det är mycket valuta för komponenterna. (=en kortlek) Produktionskostnaderna ligger i snygga illustrationer på korten.

En annan möjlighet är ju att trycka det själv, (Exempel på sådana tjänster) men då måste man verkligen själv se till att lyckas med att hitta rätt illustratör som tror på projektet. Staden förmedlas helt och hållat genom illustrationer och idélistor.

Kanske Sverok vill stödja ett projekt som är tänkt att sprida berättandet bortom rollspelare (och indirekt dra in nya rollspelare i hobbyn)

...

Så, det var lite av mina tankar. Vad är era? Shoot! Här har jag inga förutfattade meningar.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Är det bara att åka till Essen då, och få dom att tro på idén?
Nej, det är ännu enklare än så: Det är bara att åka till planeten Saturnus och fråga den magiska enhörningen Lajdi-dajdi-doo om du kan få smaka på hennes förtrollade önskekarameller: Du äter först en gredelin karamell och klappar sedan händerna tre gånger, för att därefter äta en rosa karamell och vissla; sedan kommer alla dina önskningar att uppfyllas och du kan rida den regnbågsfärgade rutschbanan hela vägen ner till planeten Jorden igen, och se ditt spel utgivet av alla spelföretag som finns.

En annan möjlighet är ju att trycka det själv
Jag skulle försöka göra en så proffsig demoversion du förmår innan du börjar åka runt på konvent och leta distributörer.

Men ja, i princip är det så du skall göra. På SSK kände jag exempelvis igen en kille som året innan hade demat ett Once Upon a Time-liknande kortspel om ett mordmysterie i herrgårdsmiljö som jag lirade; den killen har ett litet spelföretag och berättade att han själv hade spelat det spelet några år tidigare med spelmakaren som just tillverkat en prototyp och lirade med alla som var intresserade.

Så vad du skall göra är just detta: Tillverka en prototyp och försök dema det på konvent och hoppas att någon distributör är där och blir intresserad.

Eller åk till Saturnus. Det är ungefär lika stor chans att det är en resa till Lajdi-dajdi-doo som kommer göra susen.
 

KamiFisk

Hero
Joined
1 Feb 2010
Messages
928
Location
Uppsala
Försöker du får du inte reda på det.
Vill du ta kontakt med ett stort förlag gör det, du kan ju bara få ett nej.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Rising said:
Nej, det är ännu enklare än så: Det är bara att åka till planeten Saturnus och fråga den magiska enhörningen ...
what

Rising said:
Jag skulle försöka göra en så proffsig demoversion du förmår innan du börjar åka runt på konvent och leta distributörer.
Okej, det låter som att det är lika bra att utgå från att man får göra allt själv, låta en kort-tryckartjänst trycka upp en riktig lek åt en, och sedan hoppas och se om man kan ta ett steg vidare därifrån.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vill du ta kontakt med ett stort förlag gör det, du kan ju bara få ett nej.
Men det kostar tid och ansträngningar att göra oplanerade och naiva saker.

Om jag vore Arvidos så skulle jag gå en helt annan väg:

Korten i Berättelsen om Staden är söta och så, men jag tvekar inför om jag verkligen tycker att de är så viktiga för konceptet. När vi spelade så använde jag dem sällan; och det var inte direkt så att korten gav mig någon kreativ knuff i en riktning som jag annars inte hade tagit.

Jag skulle rentutav skippa korten.

Vad jag skulle göra, det vore att skriva en illustrerad barnbok med ett knippe olika samberättarspel förklädda i formen av sällskapslekar. Spelsamlingar i bokform är en klassisk julklapp som barnboksförlag alltid verkar småintresserade av att trycka, det är lättare att flörta med den kundgruppen än att försöka sälja in ett så regellätt indiespel som Berättelser från Staden till en redan loj indiespelspublik på en så övermättad marknad som indiespelshobbyn är, och att inrikta sig på en ny och fräsch form för berättelselekar - som en sällskapslek åt barn - skulle vara ett kul och spännande grepp som jag tror att även själva spelen skulle tjäna på. De skulle må bra av att beskrivas i den enkla och avskalade formen - de skulle till och med bli intressantare att läsa för mig som erfaren rollspelsräv.

Dessutom tror jag att det skulle vara mycket viktigare för hobbyn.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Okej, nu går vi lite off-topic här, och har börjat snacka om designen på mitt spel. Jag snackar gärna om hur jag tänkt, men samtidigt är det lite orättvist, eftersom det går från en diskussion för alla, till en diskussion som egentligen bara Rising och Solvebring (som har insikt i spelet) kan vara med i. Nåväl!

Rising said:
Vill du ta kontakt med ett stort förlag gör det, du kan ju bara få ett nej.
Men det kostar tid och ansträngningar att göra oplanerade och naiva saker.

Om jag vore Arvidos så skulle jag gå en helt annan väg:
Först av allt, who is this Arvid-os of whom you speak?

Nå, det är väl en fin idé och så...

Men det är inte mitt spel. Det här är vad jag vill göra, det är vad jag vill spela, och vad jag tror på.

...

Med det sagt, jag tror att korten är viktigare ju längre bort från gamers-publiken man kommer, en publik jag tror på, precis som du tar upp i ditt inlägg. Jag tänker mig att de i sig kan inspirera och skänka ramar och trygghet - Kolla, kort, och man får skriva och rita på dem. Kul!

Faktum är att jag vill ha MER kort! Jag tänker föra över idélistan till kort också. En kortlek för varje stämnning, (Mystik, drama, absurditet, staden) med öppning för flera. (Sydvästra Distriktet, Sagan om Enoks Ark, osv)

Ifall spelarna reagerar med nyfikenhet och lust att göra något när de ser de illustrerade och tomma korten, så tror jag att det är det ögonblicket då spelet klarat sitt test.

Den stora utmaningen för att få folk att skapa är nämligen inte att ge dem fiffiluriga spelregler eller så, det är att få dem att känna sig trygga med sin kreativitet, ge dem en tydlighet och inspirera dem.

Alla människor kan vara kreativa, men nästan alla behöver "luras" att släppa fram kreativiteten. Kreativitet kommer inte av att man sätter sig i ett tomt rum och skapar, det kommer av att man bejakar och utforskar något som redan finns där... Och tolkar det.

Här skriver jag, lite ofokuserat, om det. Kolla rubriken "Inspiring flow"
Det är mycket gunk i det inlägget som var antingen otydligt eller rent av fel. Efter diskussionen här på forumet förtydligades det sen som delar av The Flow-er Model.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Alla människor kan vara kreativa, men nästan alla behöver "luras" att släppa fram kreativiteten. Kreativitet kommer inte av att man sätter sig i ett tomt rum och skapar, det kommer av att man bejakar och utforskar något som redan finns där... Och tolkar det.
Jag är en stor och passionerad förespråkare för det här elementet av samberättande; så jag håller absolut med om principen.

I min mening är det dock något som inte korten riktigt premierar i Berättelser från Staden. Du skulle nog behöva ytterligare incitament åt deltagarna att spela ut kort; eller avkräva deltagarna att spela ut kort och väva in vad kortet säger i något moment.

Du har ett sådant moment i Berättelser från Staden som jag tycker fungerade exceptionellt bra; att man när man sätter en scen skall välja en fråga som skall besvaras i slutet av scenen. Det är ett exempel på hur det här elementet finns och fungerar i Berättelser från Staden, och där det fungerar oerhört bra.

Om jag vore du (och om jag nu inte skulle vilja skriva den där barnboken jag pratade om tidigare (synd, dock, för någon måste skriva den boken - jag är hundra procent säker på att den kommer bli en succé), utan göra det spel du föreställer dig; med kort) så skulle jag göra så här:

Låt korten fungera som så att man spelar ut dem när en annan deltagare berättar något; för att införa friktion i dennes berättelse. Såsom att spela ut ett kort som säger "Ett plötsligt maskinhaveri ger märkliga konsekvenser!" varpå berättaren får som uppgift att väva in detta i sina beskrivningar. "Ja, robotkrabban började plötsligt spotta ut sig rök då motorn i dess ena hydrauliska arm skar sig, varpå denna krabbarm började krycka och kränga av och an i luften, innan den med ett kraftigt griptag plockade upp Lucifer Ivarsson från dennes förarstol och svängde med honom i luften!"

Eller så lämnar den aktiva berättaren över ordet till deltagaren som just spelat ut kortet, och låter honom berätta hur detta kort påverkade händelserna.

---

Det skulle vara en variant på "var det inte vid denna tidpunkt som..."-regeln i Baron Munchaussen, som jag tycker fungerar oerhört väl för ett friktionsfullt, utmanande och givande berättelseflöde.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Jag tvivlar inte på att du har rätt, men det får bli för framtida spel isåfall. Berättelser från Staden är ju klart, damnit.

Men du har en riktig bra idé där.

Berättelser från Staden är förbluffande konfliktfritt. Det finns inga konfliktregler alls, och ordet berättarmakt nämns aldrig.

Men att saker går fel, det är så jävla Staden, och det är bra tuggmotstånd för inspirationen.

Jag har själv funderat på om inte korten borde vara twistar och så, men... som sagt. Jag är klar med spelet nu. Jag VILL vara klar med spelet nu. Ifall något kommer förändras så är det på förläggares och speltestares initiativ.

Men skulle det finnas öppningar för expansioner så skulle jag gärna göra miljötypiska kort, som att Maskinstadens kortlek har sådana kort som "Ett plötsligt maskinhaveri ger märkliga konsekvenser!" och inte bara Döden eller Miraklet.

Däremot! Vad jag tror skulle kunna funka bra med det som finns nu är att byta ut de här reglerna för när man spelar ut ett kort...

1) Kortet har med scenens fråga att göra, och när du spelar ut kortet så kommer frågan ett steg närmare att besvaras.
2) Det har att göra med den person, plats eller sak som kortet föreställer. Det finns även förutbestämda kort, där gäller samma sak.
3) Spelar du ut ett tomt kort så innebär detta att en ny plats, person eller sak nu dyker upp i handlingen - Fyll i detta på kortet. Det går också att fylla i något eller någon som redan finns i handlingen men som inte har ett eget kort, kanske ger det sig in i handlingen, kanske visar det sig vara annorlunda eller mer viktigt än vad vi först trodde?
4) Du bestämmer fritt vad som händer, och du får även bestämma vad som händer med personen, platsen eller saken på kortet, även om någon annan är värd för detta.
mot något i stil med det här:

När du spelar ut ett kort så händer något oväntat i berättelsen. Någonting går fel för en av rollerna, eller något nytt avslöjas. Kanske en ny person gör entré, kanske inte skurken lyckas ta hjälten iallafall.

Du bestämmer vad som händer, och detta leder scenen ett steg närmare avslut och svar på frågan. Låt dig själv och andra bygga vidare på det som händer!

Spelar du ut ett tomt kort så innebär det att du fyller i en ny plats, person eller sak på kortet.

Detta är det enda undantaget mot regeln att du inte får säga "Nej!" till vad andra deltagare säger.
Det är också en bra (bättre, till och med) struktur som inspirerar och ger tydlighet till deltagarna, men med mycket mindre ord och siffror. Det är bra!


(man skulle kunna kalla det "tilten" från improteatern) :)

Du påminner mig också om att jag hade tänkt göra det tydligare att Någonting-korten också kan vara sådana händelser som du beskriver.

Och kanske skulle det vara intuitivare att man får fylla i sina kort på hand när man vill, inte nödvändigtvis alldeles innan man spelar ut dem -vilket kan vara lite clunky- och så blandar man in alla kort i samma lek istället för att skilja på en hög för ifyllda kort och en för tomma, så att man kan plantera en händelse för andra att upptäcka och använda.

Dahhh! Nu ändrar jag ju på saker iallafall, men det är förändringar som jag ser som slimmar ner och gör mer intuitivt istället för att lägga in nya saker, det är jag okej med. :gremwink:
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag tvivlar inte på att du har rätt, men det får bli för framtida spel isåfall. Berättelser från Staden är ju klart, damnit.
Men du skall väl inte försöka sälja in ett spel åt en distributör där deltagarna skall rita på de tomma korten? Vem skulle vilja ge ut ett sådant spel?

Det där är ju en sådan där regel som funkar bra när man spelar med papperslappar man kan skriva ut själv, men som inte skulle funka i en utgiven produkt.

Men okej, jag kan förstå argumentet "ja, det kanske skulle kunna göras annorlunda, men jag vill vara klar med spelet nu. Jag vill inte fila eller omstöpa det i någon ny version." Sådär tänker ju aldrig jag, eftersom jag ständigt filar, tweakar och omprövar (och aldrig får något färdigt).
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Rising said:
Men du skall väl inte försöka sälja in ett spel åt en distributör där deltagarna skall rita på de tomma korten? Vem skulle vilja ge ut ett sådant spel?
Det är absolut det jag menar.

Ja, det är inte som andra spel. Det finns ingen vinnare, och man sitter och ritar och pysslar. Men det är ju det som är poängen! Du är aktiv, du har en ram för skapande, du har något kvar när din berättelse är slut på ett sätt som inget annat spel gör.

När jag slänger ut korten på bordet och säger att vi ska fylla i dem så lutar sig alltid deltagarna över dem och börjar pyssla. Wham, de har gått in i sin kreativitet, utan att de ens tänker på det. Det är som trolleri. Och har deltagarna satt sig ner och börjat rita så har spelet vunnit dem: De kan ignorera reglerna hur mycket de än vill, för de har iallafall någon ram att inspireras och berätta utifrån: I made this.

Det är ju det unika som gör det här spelet värt att ge ut och något som kan slå, men jag förstår ju också att det kanske är så unikt att ingen vill ge ut det heller.

Men det är okej.

Jag har lärt mig att om ingen förstår mina idéer eller sitter fast i traditioner så kan jag fortfarande tro på dem och arbeta tills det är så tydligt för mig att jag kan kämpa för att göra det tydligt för andra också.

Och vill världen fortfarande inte ha det så kan man ge upp på världen och gå tillbaks till att ha kul med sin spelgrupp, och veta att man inte tummade på sin vision.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Tja, jag har ju studier, käring och unge och allt det där. Med andra ord har jag inte hunnit läsa igenom nya Staden och tagit mig en närmare titt på det. Tråkigt nog vill jag säga, för detta är sannerligen en mycket intressant tråd - inte minst för att många spelmakare säkert ställer sig samma fråga. Jag ska dock försöka att återkomma och ge dig lite mer svar så fort jag tagit mig en ordentlig titt på spelet i fråga.

Mitt spontana svar i nuläget är: Själv, osäker som jag så ofta är skulle jag försöka leta upp någon som just gjort detta, fått in en fot hos distributörer. Då tror jag just att detta möjligen är fel ställe att fråga på. De flesta här på wrnu sköter sin egen business vad det gäller spelkreationerna. Du borde nog försöka hitta någon som släppt ett familje- eller brädspel, för då snackar vi mer det du är ute efter. Förövrigt älskar jag idén om att just satsa på kortleken som utgör större del av spelet. En kortlek är något som är "spel" i ögonen på alla. Om inte annat kanske du skulle kontakta Kim Vässmar. Han har ju börjat satsa rejält med Neogames och Skuggspel vad det verkar.
... Om du inte gör detta, utan hellre går lite mer rätt på och försöker själv, så skulle jag trycka en demoversion. Tryck demoversioner av dina häften och av korleken och ge dig sedan på distributörerna.
Summa sumarium: Jag hade letat upp folk som gjort det. Jag hade letat upp de som gjort det du försöker göra, de som vet hur branschen funkar och hur hur du ska gå tillväga. Det är säkrare än att gissa sig fram och dessutom knyter du förhoppningsvis kontakter på vägen.

... Det tror jag på och så hade jag nog själv gjort.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
När jag slänger ut korten på bordet och säger att vi ska fylla i dem så lutar sig alltid deltagarna över dem och börjar pyssla. Wham, de har gått in i sin kreativitet, utan att de ens tänker på det. Det är som trolleri. Och har deltagarna satt sig ner och börjat rita så har spelet vunnit dem: De kan ignorera reglerna hur mycket de än vill, för de har iallafall någon ram att inspireras och berätta utifrån: I made this.
Vore det inte möjligt att ändra formatet lite, om man nu vill göra ett säljbart spel som ett spelföretag skulle kunna tänka sig att ge ut? Dela kortleken i två typer av kort. Man för en jävla drös, färdigtryckta kort som är helt färdiga... "Exempelkort" eller dylika, och en bunt blanka som man själv kan skriva på. Då har du ju säkrat dig mot att distributörerna ska dra sig för att släppa ett spel med "blankt" innehåll. Nu kanske det absolut inte skulle gå för att det skulle kräva att du skriver om alltsammans. Fast om det går, så är ju det möjligen ett sätt att båda förenkla situationen för spelarna - exempelkorten kanske är en bra hjälp i början - och att göra distributörerna mindre tveksamma, medan du samtidigt med den blanka delen kort, får ut just det du vill.
När jag slänger ut korten på bordet och säger att vi ska fylla i dem så lutar sig alltid deltagarna över dem och börjar pyssla. Wham, de har gått in i sin kreativitet, utan att de ens tänker på det. Det är som trolleri. Och har deltagarna satt sig ner och börjat rita så har spelet vunnit dem: De kan ignorera reglerna hur mycket de än vill, för de har iallafall någon ram att inspireras och berätta utifrån: I made this.
Om inte annat tycker jag att just den här delen, spelets hjärta, är bra säljsnack. Här talar du ju om precis varför man skulle kunna ge ut en spel med blanka kort...
 
Top