Nekromanti Pulsen är hög

Man Mountainman

Storsvagåret
Joined
17 May 2000
Messages
8,003
Location
Barcelona
Re: och här kommer svaret...

Att bara fråga och fråga tills man har unibryn leder inte hälften så långt som att verkligen ta till sig det som någon har skrivit och försöka förstå vad personen menar

Nå, men då kanske du i ditt ursprungsmeddelande borde ha förklarat att ditt syfte var att stimulera Vindhands själsliga utveckling, inte att faktiskt få ett svar på din fråga. Vindhand, är jag övertygad om, som den hjälpsamma individ han är, ville bara gå dig till mötes på det sätt han trodde att du ville bli tillmötesgådd :)p) på (alltså genom att besvara din fråga), och efetrsom han inte ansåg sig vara kapabel att göra detta, så använde han den enklaste metoden att göra sig kapabel, nämligen att be dig om hjälp.

Jag tycker du är lite orättvis mot Vindhand när du går in och kräver att han ska förstå vasd du menar. Du är ju inte Vindhands lärare, och Vindhand är i sin fulla rätt att skita i vad du skriver. Att han inte gör det tyder väl på att han tycker om dig, även om du är en smula flummig?

Peace!
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Re: förvirrad...

För att säga något om en värld utan religioner behöver man fundera på två saker: vilka följder religiositet har och vad som ger upphov till religion. Det är naturligtvis ett ganska svårt tankeexperiment och det blir ganska snabbt kontroversiellt men det betyder inte att det är omöjligt eller olämpligt

Jag påstår inte att man inte kan föreställa sig en värld utan religioner. Det kan man. Det jag motsätter mig är att man utgående från den här föreställningen om en värld utan religion skulle dra slutsatser om vår värld – som är en värld med religion, vad man än tycker om saken – och utgående från de slutsatserna påstå att man har kommit fram till något. Något annat än ett intressant tankeexperiment, alltså.

JPS
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Iakttar, antar jag.

Först så funderade jag myyycket på det här.. Det kan ju inte finnas ett enkelt svar på frågan, eftersom jag tydligen inte har förstått frågan än.. Fast sedan läste jag om inlägget, och där stod det ju: "En cool händelse för en spelare, eller en cool händelse att iaktta, som film."

D'uh. Det var ju inte så svårt. Fast jag är fortfarande lite osäker.. Jag är ju en historieberättare. Och jag har märkt att "historieberättande" är min utgångspunkt vid rollspel. Det ska sluta med att vårt spel har byggt upp en lyckad historia att minnas.

Detta kan man koppla vidare vad jag tycker om historiers potential att lära oss, och så vidare.. Nåja. Det är iallafall min standard, och nu ska vi se om det går att överföra till din standard..

Som någon som vill bygga en historia, så antar jag att jag är en iakttagare. Visserligen så kan jag känna för min rollperson, och vill att han eller hon ska få göra vissa saker som känns såååå rätt.. Men ibland så vill jag ju att min rollperson ska råka ut för skit, eller göra saker som visar hans/hennes svagheter.. Är det också "coolt", eller är det bara själverkännande om man erkänner sina coola sidor?

Så, där känns det rätt balanserat.. Samtidigt så ser jag det som en historia i slutändan, och därför väger det nog över på att iaktta. Tolka själv.
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Re: förvirrad...

Men hur är det med mitt andra exempel? Jag vill inte att mina rollpersoner ska döda, och det beror helt och hållet på att jag tycker likadant i verkligheten. Är det också dåligt rollspel? Om inte (det händer ju till och med att folk säger att "döda många fiender" mer eller mindre automatiskt är dåligt rollspel), vad är då skillnaden?

Alltså jag kanske missförstod dig förut. Om man vill spela en karaktär som_inte_tror på gud och inte gör det i verkligheten är det inte dåligt rollspel, då är oförmågan att spela troende en brist man känner till och därmed åtgärdar genom att inte tro på gud i rollspelet heller. Däremot om man spelar en troende karaktär och inte kan spela troende, då är det dåligt rollspel.

Om du i ditt rollspel vill spela en karaktär som inte vill döda någon så är ju det ett karaktärsdrag den karaktären har (och delar med dig personligen) som följs och då är det_bra_rollspel. Om du istället dödar någon så är det dåligt rollspel. Jag tror att många har något drag de ger många av sina karaktärer och jag ser inget fel i det om det inte är något totalt idiotiskt som förstör för de andra spelarna. Angående det här med att döda många fiender är dåligt rollspel skulle jag säga att det beror på... Om man bara dödar fiender och knappt rollspelar är det ju dåligt, man borde ju karaktärsrollspela också för att det ska bli bra. Dödar man många fiender och karaktärsrollspelar (och har en bra, välutformad, anledning att döda massa folk) så är ju det bra rollspel (om man karaktärsrollspelar efter rollpersonens karaktär dvs, man kan ju fortfarande utföra dåligt rollspel).
Det finns möjligen en aspekt som skiljer mellan dina båda exempel. I D&D är ju gudarnas existens bevisad och det är den inte här. Om man vägrar tro på gudar när deras existens är bevisad så är väl det kanske dåligt rollspelande. Däremot så finns det människor som vägrar ta till våld både här och i D&D. Det är väl skillnaden kanske...

Så du ville inte fortsätta den teologiska diskussionen? Kankse var lika bra det innan det blev allt för OT... Jag lade till en grej på slutet i mitt inlägg förra inlägg förresten... Men det var skoj att diskutera...

/Balderk
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: och här kommer svaret...

Personligen anser jag att personen som kom på "den som inget frågar, får inget veta" borde åka på storstryk. Att bara fråga och fråga tills man har unibryn leder inte hälften så långt som att verkligen ta till sig det som någon har skrivit och försöka förstå vad personen menar. De förstnämnda är den enkla vägen, den sistnämnda den mer lönande.

Tja, grundläggande inom kommunikation är att man har en avsändare, en mottagare och ett budskap. Om budskapet inte överförs innebär det att kommunikationen misslyckats. Att lägga _allt_ ansvar för detta på mottagaren är bara fånigt... särskilt om man är medveten om att man uttrycker sig inkoherent.

Well, uppenbarligen var jag inte oförståelig. Flera, tidigare nämnda, lyckas mycket bra med att tolka mig. Så, ja, tänker du läsa bokstäverna utan att ta till dig innehållet får du gärna låta bli att svara på inlägg över huvud taget. Till och med vissa skolade schimpanser ska visst kunna alfabetet.

Någon forumist sade någon gång: "Om du inte bryr dig nog för att uttrycka dig ordentligt, varför skall jag bry mig att försöka förstå?". Jag tycker själv det är litet ovänligt att tänka på det viset så jag gör ofta ett försök att förstå även om det är otydligt skrivet.

De flesta reagerar på sådant med att faktiskt förklara sig, vilket är konstruktivt och bra i en anda av kommunikation och samarbete.
Andra gör det inte... varför vet jag inte. Jag skulle fråga dig om din motivation till det beteendet men jag vill inte ytterligare reta dig med försök till konventionell kommunikation medhelst faktiskt meningsbärande text. Vem vet, kanske får jag en intuitiv uppenbarelse av vad som gör dig så folkilsken i något framtida svammel. :gremcrazy:
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Re: förvirrad...

Dödar man många fiender och karaktärsrollspelar (och har en bra, välutformad, anledning att döda massa folk) så är ju det bra rollspel

Sååå.. Ifall man inte har en bra, välutformad anledning att döda en massa folk.. Men det är ändå vad ens rollperson gör.. Är det dåligt rollspel att döda en massa folk då också?

Med andra ord: Spelar man dåligt ifall man spelar en "orealistisk" karaktär? Man följer ju fortfarande karaktären..
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: förvirrad...

Jag påstår inte att man inte kan föreställa sig en värld utan religioner. Det kan man. Det jag motsätter mig är att man utgående från den här föreställningen om en värld utan religion skulle dra slutsatser om vår värld – som är en värld med religion, vad man än tycker om saken – och utgående från de slutsatserna påstå att man har kommit fram till något. Något annat än ett intressant tankeexperiment, alltså.

Tja, om man kan fundera på hur världen skulle se ut utan religioner så kan man komma fram till om det är en trevligare eller otrevligare värld. Det i sin tur kan leda till slutsatser om religion är något användbart.

Denna typ av hypotetiska resonemang är vad som driver samhällsutvecklingen. Folk kan t.ex. komma fram till att världen skulle vara trevligare utan rasism eller sexism och arbeta mot detta mål. På samma vis kan man komma fram till att världen skulle vara trevligare eller otrevligare utan religion och arbeta för eller emot denna.
 

Balderk

Swashbuckler
Joined
27 Apr 2002
Messages
2,723
Location
Umeå
Re: förvirrad...

Sååå.. Ifall man inte har en bra, välutformad anledning att döda en massa folk.. Men det är ändå vad ens rollperson gör.. Är det dåligt rollspel att döda en massa folk då också?

Jag skulle nog säga att det var det. Jag kan ju göra vad som helst och säga "så är min rollpersons karakär!" Eller "så gör min rollperson"... det är bara att beskriva hans karaktär och beteende väldigt suddigt så man kan göra vad som helst. Om man går omkring och dödar massa folk ska man ju ha en anledning att bete sig så. Nu är det väl mest monster som dödas på sådant vis och inte människor. Då borde man ju ändå ha en bra anledning. Varför utsätter sig RP:n för sådana här risker? vart vill han komma med sitt agerande? Det är frågor man kan fråga sig om sin RP. Har man inget bra svar förutom att man(spelaren) vill att RP:n ska få erfarenhet, bli bättre och kunna döda större monster är det inte så bra rollspelande. Om man däremot kommer på en bra anledning för sitt agerande och risktagande och spelar efter det är det bra rollspel, i alla fall om man karaktärsrollspelar också.

/Balderk
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
Tror du inte...

Tror du inte att folk skulle hittat på andra skäl att klubba ihjäl varandra, trots avsaknad av religion ?

Fok är ämlans bra på att hitta på skäl att klubba ihjäl varandra...

Typ mark, pengar, slavar, makt, pondus etc,

/Naug, som anser att religion är att av dom bästa sätten som finns för att ena ett splittrat folk. Även om den inte är "sann".
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Re: förvirrad...

Det finns möjligen en aspekt som skiljer mellan dina båda exempel. I D&D är ju gudarnas existens bevisad och det är den inte här. Om man vägrar tro på gudar när deras existens är bevisad så är väl det kanske dåligt rollspelande. Däremot så finns det människor som vägrar ta till våld både här och i D&D. Det är väl skillnaden kanske...

Tja, om man nu tar D&D som exempel är det fullständigt klart att vissa varelser är onda, och det antyds rätt tydligt att det rätta sättet för en god varelse att hantera det är att slå ihjäl dem (enligt min åsikt är det minst lika tydligt som att det faktiskt finns gudar och att det är något ens rollperson borde ta i beaktande).

Så om jag spelar en god varelse – till exempel en paladin – som vägrar att slå ihjäl en varelse – till exempel en orch – som helt uppenbart är ond så bryter jag mot spelets stämning precis lika mycket som den som spelar en person som inte tror på de gudar som helt uppenbart existerar.

Dessutom bryter jag mot spelets stämning av precis samma orsak – jag tycker att min egen åsikt och det som känns rätt för mig är viktigare än det som står (eller antyds) i reglerna. Ändå skulle många av ren rutin kalla det ena intressant rollgestaltning och det andra ovilja att sätta sig in i världen (jag skulle till exempel antagligen göra det, men eftersom jag dessutom råkar vara ett av exemplen låter det bättre om jag påstår att "många" skulle göra det).

Jag har alltså inget svar på det här själv, utan undrar bara rent allmänt.

Så du ville inte fortsätta den teologiska diskussionen? Kankse var lika bra det innan det blev allt för OT... Jag lade till en grej på slutet i mitt inlägg förra inlägg förresten... Men det var skoj att diskutera...

Tja, med tanke på att diskussionen började med att jag sa åt walium att det här inte är rätt plats att diskutera religion, så tyckte jag att det var bäst att avveckla den så fort som möjligt.

JPS
 

Quan'talis

Swashbuckler
Joined
14 Jun 2001
Messages
2,235
Location
Utlandet
Re: förvirrad...

Tja, om man kan fundera på hur världen skulle se ut utan religioner så kan man komma fram till om det är en trevligare eller otrevligare värld. Det i sin tur kan leda till slutsatser om religion är något användbart.

Ja, men de slutsatserna skulle ju till stor del bero på vad man tyckte om religion innan man började. En person som är positivt inställd till religion skulle hitta övervägande positiva aspekter, medan den som är negativ till religion skulle hitta övervägande negativa aspekter och ingen skulle bli förvånad.

Denna typ av hypotetiska resonemang är vad som driver samhällsutvecklingen. Folk kan t.ex. komma fram till att världen skulle vara trevligare utan rasism eller sexism och arbeta mot detta mål. På samma vis kan man komma fram till att världen skulle vara trevligare eller otrevligare utan religion och arbeta för eller emot denna.

Jo, men det var inte det som det handlade om. Hur illa man än tycker om religion kan man knappast arbeta för en värld där religion aldrig har funnits, även om man kan föreställa sig en sådan värld. Det jag reagerade på var alltså att utgående från en hypotetisk värld där det aldrig funnits religion och därför inga religionsrelaterade krig dra slutsatsen att det hade varit bättre om vår värld aldrig haft några religioner. Det är en helt annan sak.

(hmmm..... off topic... måste hitta tillbaka till ämnet... ... där finns en utväg!)

Det är en sak som man kanske borde tänka på när man skapar världar till rollspel. Många spelvärldar utgår från vår värld och tar bort eller slänger in koncept utan att tänka på konsekvenserna (ja, egentligen är det ju spelvärldskonstruktörerna som gör det, men det blir inte lika långt om jag skriver 'spelvärldar'). Religion är en ovanligt tydlig sak – som du redan påpekade så måste ju gudarna antingen finnas eller inte finnas, om inte i spelvärlden så åtminstone i SLs tolkning av världen, men ändå förväntas man spela som om man inte visste det.

Ett annat exempel på samma sak är konceptet "europeisk medeltid, fast med drakar, orcher och fungerande magi", där man inte tar någon hänsyn till att om det faktsikt funnits drakar, orcher och magi i vår värld hade det antagligen aldrig uppstått något samhälle som ens påminner om det europeiska medeltidssamhället.

Borde man alltid utgå från vilka konsekvenser ett visst fenomen i spelvärlden borde ha haft, även om det leder till en helt annan spelvärld än den man från början var ute efter?

Fast det borde man kanske diskutera på rollspelsmakarforumet, eller åtminstone i en annan tråd.

JPS
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: förvirrad...

Ja, men de slutsatserna skulle ju till stor del bero på vad man tyckte om religion innan man började. En person som är positivt inställd till religion skulle hitta övervägande positiva aspekter, medan den som är negativ till religion skulle hitta övervägande negativa aspekter och ingen skulle bli förvånad.

Tja, kausalsambandet behöver ju inte vara sådant. Folk som har skäl att tro att världen skulle vara en bättre respektive sämre plats utan religion kommer ju rimligtvis få en positiv respektive negativ inställning till religionen. Jag kan mycket väl tänka mig att någon accepterar att religion är bra för allt bra det verkar göra världen eller dåligt med tanke på alla hemska konsekvenser det haft, även om deras ursprungliga åsikt varit en annan. Om man argumenterar rationellt och ärligt kan man faktiskt råka komma fram till nya insikter. (nu är det ju ett problem i sig då religiösa personer inte brukar anse sig bundna av vad som är rationellt :gremtongue:)

Jo, men det var inte det som det handlade om. Hur illa man än tycker om religion kan man knappast arbeta för en värld där religion aldrig har funnits, även om man kan föreställa sig en sådan värld. Det jag reagerade på var alltså att utgående från en hypotetisk värld där det aldrig funnits religion och därför inga religionsrelaterade krig dra slutsatsen att det hade varit bättre om vår värld aldrig haft några religioner. Det är en helt annan sak.

Där är jag tvungen att hålla med. Historien verkar ligga fast och oföränderlig :gremsmile:

Det är en sak som man kanske borde tänka på när man skapar världar till rollspel. Många spelvärldar utgår från vår värld och tar bort eller slänger in koncept utan att tänka på konsekvenserna (ja, egentligen är det ju spelvärldskonstruktörerna som gör det, men det blir inte lika långt om jag skriver 'spelvärldar'). Religion är en ovanligt tydlig sak – som du redan påpekade så måste ju gudarna antingen finnas eller inte finnas, om inte i spelvärlden så åtminstone i SLs tolkning av världen, men ändå förväntas man spela som om man inte visste det.

Japp, skall man då gå efter vad folk trodde (och försöka göra utrymme för det stora antalet varianter folk faktiskt trott på), plocka en kosmologi godtyckligt (mormonerna hade rätt) eller gå white wolfs väg och låta allt vara subjektivt? Inget lätt problem...

Jag skulle tycka att en fantasyvärld _utan_ egentliga religioner skulle vara ett ganska fräsht koncept, om det var väl genomtänkt och trovärdigt.

Borde man alltid utgå från vilka konsekvenser ett visst fenomen i spelvärlden borde ha haft, även om det leder till en helt annan spelvärld än den man från början var ute efter?

Inte alltid. Vissa inkonsekvenser kan man IMHO stå ut med för att få till ett bättre spel. Allt behöver inte vara på sådan blodigt allvar hela tiden :gremsmile:
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Re: och här kommer svaret...

Någon forumist sade någon gång: "Om du inte bryr dig nog för att uttrycka dig ordentligt, varför skall jag bry mig att försöka förstå?". Jag tycker själv det är litet ovänligt att tänka på det viset så jag gör ofta ett försök att förstå även om det är otydligt skrivet.

Vad var det som var otydligt skrivet? Det här eller det här?

Vem vet, kanske får jag en intuitiv uppenbarelse av vad som gör dig så folkilsken i något framtida svammel

Jag har väl kanske gått lite långt i mina jämföringar med apor, uttalanden om orchers intelligens och pekpinnande på billiga credz, men är du verkligen så oförtjänt av rappakaljan?

Let us go through this, step by step:

Det första felet, erkänner jag, var mitt. Jag var -redan när tråden skrevs- krigslysten. Det har inte varit några ordentliga kolossdebatter på länge, inga rappa ordslungor eller spydiga kontringar. Jag var aggresiv, helt enkelt, och skrev således detta:

Tja du, Vindhand, det handlar, olyckligtvis för din del om att försöka förstå. När jag säger "coolt", tillexempel, syftar jag givetvis på en sorts själverkännande "coolhet", konsten att se sig ur perspektiv och tycka att man handlar "coolt". Så det handlar om att känna vad jag menar, och försöka identifiera sig med det, inte att förvänta sig att förstå allt genom att skumma texten. Så går det om man läser mina inlägg skrivna efter klockan 2.
Frasen innehåller två fel: för det första antyder jag, alldels för vildsint, att du inte försöker förstå. Jag kastar därefter ett småelakt flummnät över dig, utan förvarning. Du fäktar givetvis för ditt liv:

...eller, nej. Det saknar varje form av sammanhang och betydelse. "en sorts själverkännande coolhet" är bara en cirkel, som möjligtvis antyder att själverkännande är en del av det hela.
"konsten att se sig ur perspektiv" är totalt innehållslöst. vad för perspektiv? Allt ses ut något perspektiv om det alls ses.
"tycka man handlar coolt" är lika tomt det.

Jag gissar att jag återigen gör misstaget att tro att den text du skriver faktiskt skall betyda något. Kanske skall jag lämna detta till de läsare som delar din hjärna och därför inte behöver ta jobbiga omvägar som faktisk kommunikation.
Två fel igen: du är så ivrig att få fajtas tillbaka att du glömmer att ta till dig texten, och snubblar över dina egna meningar. Hade du gjort det hade du förstått vad jag menade. I nästa stycke är du minst lika spydig och folkilsken som du påstår att jag är, genom att antyda, att -trots alla korrekta svar jag fått och alla människor som verkligen lyckats ta till sig det jag skriver- min debattrot överhuvudtaget inte innehåller någonting alls förutom svammel. Du fortsätter ditt sluddriga korståg med att påstå att jag delar hjärna med bland annat [color:\\"blue\\"]regelslaktaren[/color], [color:\\"blue\\"]Entomophobiac[/color] och [color:\\"purple\\"]Daniel Schenström[/color]. Aj då.

Där emellan kommer det en intervall där det inte mindre en tre (3!) gånger ges förklaringar och tolkningar om min mening, samt kartläggningar över vad denna debatt skulle kunna leda till.

Och så fortsätter jag att vara lite bitsk, eftersom du helt enkelt har stängt av din hjärna. Jag fortsätter vara bitsk, du fortsätter att hålla för öronen. Och nu är det inte kul längre.

/Mogge
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Jag tycker frågan verkar handla om man vill spela med en bättre person än en själv som utför häftigare saker än en själv (=ganska tydlig eskapism) eller om man vill berätta en givande och känslosam histora tillsammans, vilket kräver en större ansträngning under själva förloppet, men som i gengäld skänker en djupare tillfredsställelse när man är klar. (När man "laddar ur" spänningen som man har byggt upp under sessionen)

Jag gillar bådadera, men jag håller isär dem så gott jag kan. Jag älskar glatt, maxxat matinéäventyrande där man får känna sig ordentligt cool, och jag gillar skönheten i en historia man berättar gemensamt med hög närvaro och laddad stämning. När jag får för mycket av det ena så vill jag ha det andra, men jag vill nästan aldrig blanda dem båda.

Ibland vill jag lösa problemen, och ibland vill jag vältra mig i dem, så att säga.

Jag vill ogärna ha ett mellanting, därför vill jag ha så mycket ren, pur, fullkomlig coolhet/skönhet som möjligt när jag väl bestämmer mig för endera.

Mellanting som akademikerfantasy och dockskåpsvärldar ger mig inte mycket glädje. De duger varken till det ena eller det andra.

/Rising
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Ah, yes...

Jag vill ogärna ha ett mellanting, därför vill jag ha så mycket ren, pur, fullkomlig coolhet/skönhet som möjligt när jag väl bestämmer mig för endera.

Precis så tänker jag också (mest eftersom jag har haft svårt att kombinera dem... kanske är det en oönskade form av harmoni, eller bara en som är mycket svår att nå (och då kanske mycket givande)?). Jag tror vi skulle kunna ha en jätteball diskussion om coolhet i förhållande till prestationsspelande och skönhet i förhållande till rollgestaltning.

Mellanting som akademikerfantasy och dockskåpsvärldar ger mig inte mycket glädje. De duger varken till det ena eller det andra.

Jag förstår vad du menar med akademikerfantasy, men vad katten har dockskåpsvärldar med spelstil att göra? De handlar väl snarare om konsten att sätta fantasins gränser på rätt plats (to much of a good thing...). Utveckla gärna.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Ah, yes...

"Jag förstår vad du menar med akademikerfantasy, men vad katten har dockskåpsvärldar med spelstil att göra?"

Nä, jag kanske skjuter utanför målet, lite... Jag tror att fantasifull saga är mest lämpad för spelare som vill känna sig cool eller uppleva skönhet. Man har sådan stor frihet att arbeta med vilka symboler man vill, att man har en rik palett till sitt förfogande när man ska försöka sätta färg på de känslor man vill få fram. I verkligheten måste man vara nyanserad och lågmäld för att inte verka ansträngt melodramatisk eller pretentiös, men i sagans värld kan man experimentera mer och tänja på gränserna.

Den akademiska fantasyn har inte alls samma palett, eftersom den medvetet låter begränsa sig för att uppnå trovärdighet. Det blir fantastiskt att få uppleva en miljö för fantasyspelaren (eftersom den är strukturerad, påtaglig och trovärdig), men den inre eskapismen är inte riktigt lika utvecklad och framträdande.

---

Dockskåpsfantasyn erbjuder således en yttre eskapism, medan dramat inriktar sig på den inre. Sagan befinner sig på skalans båda motpoler. Den är både sensationalistisk (cool) och drömsk (vacker) på en och samma gång. Så fort den börjar ta sina egna miljöer på allvar så övergår den dock till att bli den sämsta sortens fantasy, så det gäller att vara på sin vakt.

---

Öhhh, typ.

/Rising
tappar ämnet
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
precis... precis...

Dockskåpsfantasyn erbjuder således en yttre eskapism, medan dramat inriktar sig på den inre. Sagan befinner sig på skalans båda motpoler. Den är både sensationalistisk (cool) och drömsk (vacker) på en och samma gång. Så fort den börjar ta sina egna miljöer på allvar så övergår den dock till att bli den sämsta sortens fantasy, så det gäller att vara på sin vakt.

Okej, men blandar du inte ihop "dockskåpsfantasy" och "akademikerfantasy", nu? I min bok är akademikerfantasy som Eon eller Västmark -världen är gjord för att efterlikna vår värld och alla element i den försöker efterlikna element i vår värld (vapen, byggnader, teknologi) fast vid en annan tidpunkt-, medans dockskåpsfantasy handlar om någon som har skapat en värld helt från scratch, utan att ens bry sig om att jämföra med någon särskild teknologisk nivå på jorden eller ens vara särskilt logisk. Exempel på det senare är Tribe 8 (duh).

Jag tror att den senare är mindre som du beskriver fenomenet, eftersom den trots allt lämnar fantasifulla kryphål åt spelledaren, samtidigt som den bygger upp en fantasifull och magisk värld som inspirerar.

/Mogge
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
ot...

Vad var det som var otydligt skrivet? Det här eller det här?

Trådstartaren vad det jag inte förstod, vilket kanske borde framgå av att det var vad jag frågade om i första rummet.

Jag har väl kanske gått lite långt i mina jämföringar med apor, uttalanden om orchers intelligens och pekpinnande på billiga credz, men är du verkligen så oförtjänt av rappakaljan?

Det är min ringa mening att rappakalja av den typen är ganska onödig i största allmänhet. Det är oftast bättre att förklara på ett annat vis än att raljera över bristen på förståelse.

Better light a candle than curse the damn darkness, som willow säger :gremsmile:

Frasen innehåller två fel: för det första antyder jag, alldels för vildsint, att du inte försöker förstå.

Detta är dock fel tre... Eftersom jag faktiskt försökte förstå. Det är ganska ovänligt att anta motsatsen. Vad är den _rimliga_ tolkningen när någon påstår sig inte riktigt förstå och gör en detaljerad förklaring av den tolkning han/hon faktiskt lyckats nå efter sin analys? Är det A: att personen inte försökt förstå eller B: att personen faktiskt är ärlig, har försökt förstå och inte anser sig vara säker på att ha lyckats?

du är så ivrig att få fajtas tillbaka att du glömmer att ta till dig texten, och snubblar över dina egna meningar. Hade du gjort det hade du förstått vad jag menade.

Jag antar att du menar "ta till mig texten" och jag måste säga att det är ganska irriterande att du inleder med och träget framhärdar i det grundlösa antagandet att jag _inte_ skulle försökt göra detta. Att texten visat sig motsträvig mot sådana försök är som sagt knappast enbart mitt fel... och ens om det _vore_ det skulle det vara ganska förmätet att anta att _det_ grundade sig i illvilja.

I nästa stycke är du minst lika spydig och folkilsken som du påstår att jag är, genom att antyda, att -trots alla korrekta svar jag fått och alla människor som verkligen lyckats ta till sig det jag skriver- min debattrot överhuvudtaget inte innehåller någonting alls förutom svammel.

Ah, jag förstår. Din tidigare ovänlighet är välmotiverad eftersom jag inte kunde ta den med ett leende? Mycket logiskt :gremcrazy:

Dessutom är det en ren missrepresentation. Jag kommenterade ditt svar på mitt svar till din debattrot snarare än din debattrot i sig. Citaten (och för den delen texten själv) borde göra detta ganska uppenbart.

Varför den text jag faktiskt kommenterar bara är svammel är ganska utförligt förklarat i min kommentar. Du är fri att bemöta de argumenten med fakiska argument om du vill.

Du fortsätter ditt sluddriga korståg med att påstå att jag delar hjärna med bland annat regelslaktaren, Entomophobiac och Daniel Schenström. Aj då.

Nej, det gör jag inte. Jag påstår att din idé om kommunikation ("Så det handlar om att känna vad jag menar, och försöka identifiera sig med det, inte att förvänta sig att förstå allt genom att skumma texten.") verkar kräva telepatisk förmåga. Om man inte skall kunna förstå dig genom att läsa det du skriver, måste man ju ta till något annat medium också eller hur?

Regelslaktaren, Entomophobiac och Daniel Schenström nämner jag över huvud taget inte.

Där emellan kommer det en intervall där det inte mindre en tre (3!) gånger ges förklaringar och tolkningar om min mening, samt kartläggningar över vad denna debatt skulle kunna leda till.

Tja, jag _har_ läst dem vet du... och jag _har_ gjort ett allvarligt försök att besvara din ursprungliga fråga (i mitt första svar). So?

Och så fortsätter jag att vara lite bitsk, eftersom du helt enkelt har stängt av din hjärna. Jag fortsätter vara bitsk, du fortsätter att hålla för öronen. Och nu är det inte kul längre.

Tss, hade jag stängt av min hjärna eller hållit för öronen hade jag knappast brytt mig om ditt inlägg alls. Nu försökte jag snarare få någon klarhet i det jag inte förstod för att bättre kunna bidra till debatten. Att det ledde till "bitsk morgoth" snarare än förtydling och konstruktivitet är knappast mitt fel.

Om du vill fortsätta debattera detta så skulle jag dock vilja rekommendera att du rensar upp dina inlägg så att de inte längre är småbitska. Att krydda allt med ovänlighet gör inte ens argument starkare eller debatten mer konstruktiv.
 

Morgoth

Swashbuckler
Joined
2 Apr 2001
Messages
2,450
Location
Uddevalla, Västra Götaland
Ooookej...

...HAR du ens läst det här? Det börjar iallafall mer och mer kännas som om du inte har gjort det.

Har du gjort det, och fattar fortfarande ingenting, är jag ledsen: du verkar helt enkelt inte mottaglig -inget fel i det, vi är uppenbarligen rätt olika som människor. Har du inte läst det, ber jag dig att göra det och omvärdera.

Ledsen om jag har varit för bitsk, du verkar ha tagit riktigt illa upp. Love and understanding.

Länken fanns förövrigt i huvudinlägget.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Re: Ooookej...

...HAR du ens läst det här? Det börjar iallafall mer och mer kännas som om du inte har gjort det.

Det var en av de första saker jag läste. Självklart följer jag länkar för att få bakgrund om jag anstränger mig för att förstå ett inlägg.

Har du gjort det, och fattar fortfarande ingenting, är jag ledsen: du verkar helt enkelt inte mottaglig -inget fel i det, vi är uppenbarligen rätt olika som människor. Har du inte läst det, ber jag dig att göra det och omvärdera.

Tja, om jag inte varit tydlig nog så tror jag mig faktiskt ha förstått vad du ville uppnå sedan länge. Den här deltråden har ju handlat mer om folks beteende i tråden. Du gick igenom din åsikt om vad som skett och jag har påpekat vad jag upplever som fel i den (och det).

Ledsen om jag har varit för bitsk, du verkar ha tagit riktigt illa upp. Love and understanding.

Jag har litet svårt för oprovocerade personangrepp... kufiskt men sant :gremcrazy:

Länken fanns förövrigt i huvudinlägget.

Jo, jag vet... för jag har (surprise) läst det inlägget!

suck....
 
Top