"I vissa delar är filmen mörk, cynisk och överdrivet teatralisk. Det är rätt. Det så Punisher ska vara. Det kanske inte är realistiskt men det är rätt. Grejen är att få projicera sina frustrationer mot en 90 minuter lång orgie av orealistiskt våld. Katharisis. Genom att se Punisher hämnas blir vi fria från vårt behov att hämnas."
Precis. Jag hade velat ha mer av "The Crow", det vill säga mörk storstad, dåligt väder, onda skurkar, korruption, inkompetens osv. Bara det att Punishers familj blev wastade i soliga Puerto Rico sabbade för mig, att de hann göra motstånd och fly var ännu värre. Hans bakgrund hade man kunnat se i form av tillbakablickar istället. Dessutom skulle hans familj avrättats skoningslöst utan en enda möjlighet att försvara sig.
"Delar av filmen har klassisk serietidningskänsla. Alltså vad någon producent som senast läste serietidningar på 60-talet tror publiken förväntar sig av en film baserad på en serietidning. Det är överdrivna biroller med otidsenlig kostymering."
Framförallt de två torpederna är som hämtade ur något dåligt avsnitt ur den gamla Batman-serien. En ond countrysångare och en gigantisk blonderad rysk sjöman!? Striden mot ryssen var opassande komisk och riktigt löjlig.