Jag gillar inte Saga, jag gillar inte universalsystem och jag gillar att ogilla saker i allmänhet, så det var inga vidare förhoppningar jag hade på Parallel Worlds. Efter att ha skummat det måste jag säga att jag är positivt överraskad. Det är främst tre saker jag har att anmärka på.
1. Namnet. Jag svskyr engelska namn på svenskspråkiga spel, och Parallel Worlds låter som något som bara en fjortonåring skulle kunna tycka var häftigt. Det handlar ju inte om parallellvärldar heller, i varje fall inte uttalat.
2. Strid och magi. I och för sig gör stridsreglerna att man märker vilken typ av fokus spelet har, att det passar bäst till speltyper där strid är den viktiga formen av konflikt och denna ska vara relativt detaljerad, men jag tycker att man i ett universalsystem bör behandla alla konflikter på samma sätt. (Det tycker jag i och för sig även gäller för de flesta regelsystem i allmänhet. Jag har blivit förtjust i abstrakta konfliktsystem på senare tid.) Detsamma gäller magi: jag kan inte förstå varför magi ska fungera på ett annat sätt än övriga handlingar.
3. Vapentabellerna.
Ingenting kan motivera två sidor med vapentabeller i ett tio sidors rollspel. Det är ytterligare en anledning att ha ett abstrakt konfliktsystem, och sedan ge en fast bonus till den som har bättre utrustning, till exempel.
Sedan finns det småsaker jag inte gillar, som att slumpen känns lite väl stor (jag föredrar att spannet för rollpersonens skicklighet inte är mindre än slumpintervallet, ett kriterium jag lärt mig av Krille) och att jag föredrar att ha regler som kan hantera "nackdelar" på ett intressant sätt, men det är mindre viktigt. Hmm, jag kanske borde slänga ihop ett "universalsystem" (jag anser att ett system som mest kan passa för en viss speltyp, till exempel matinéaction, i olika världar, och inte göra skäl för namnet "universalsystem"; det system som klarar av både dungeoncrawl, såparollspel och fältslagsspel lika bra tror jag inte kan existera, men det är lite av en annan fråga. Det är därför jag sätter termen inom citationstecken, i alla fall) själv för att visa hur jag resonerar.
Mycket klagande var det ja, men det verkar ändå som att artikeln var en av de mest intressanta i det här numret (jag har inte hunnit läsa något i sin helhet än, och kampanjvärlden har jag inte läst alls, men det verkar så i alla fall).
/Dimfrost
