Man Mountainman
Storsvagåret
Det här inlägget använder sig av det personliga pronominat "du", vilket refererar till Nightowl. Anledningen till att jag inte skriver det som privat meddelande är att jag inte har något emot att andra deltar i debatten.
Läste av en händelse igenom ditt inlägg "quinta essentia elementae" någonstans i forumsarkivet. Där beskrev du "falsk adamant", den renaste formen av elementet metall som överhuvudtaget går att uppnå. Dess egenskaper närmade sig guldets; den var tung och svårlöst.
I Gondica beskrivs elementarläran. här får man veta att de fem elementen är indelade efter deras flyktighet. Minst flyktig är metallen, som ogärna reagerar med andra ämnen. Vidare får man veta att de flesta alkemister förmodar att järn är den renaste av de metaller som förekommer "naturligt" (alltså, som man kan framställa med icke-alkemiska metoder). Varför; jo järn reagerar gärna med andra ämnen, och måste alltså vara så rent att det lätt suger upp andra element.
hur får du det här att gå ihop? Falsk adamant borde ju snarare närma sig järnet i egenskaper, det vill säga ha lätt för att korrodera och lösas upp?
om jag ska säga min mening så tycker jag att din (Nightowls) version är bättre; ren metall skulle då vara mycket dålig på att reagera, då metall av naturen knappt reagerar alls med andra ämnen. Ämnen som järn skulle ha sina lättreagerande egenskaper från det faktum att de är fyllda av andra ämnen, och att det är *dom* som håller igång rekationsprocesserna. Metall i sig reagerar alltså knappast alls, men kan brytas sönder då de ämnen som de är hopfogade med binds samman med andra ämnen.
Vad tros?
/Dnalor, din finne på hornhinnan
Läste av en händelse igenom ditt inlägg "quinta essentia elementae" någonstans i forumsarkivet. Där beskrev du "falsk adamant", den renaste formen av elementet metall som överhuvudtaget går att uppnå. Dess egenskaper närmade sig guldets; den var tung och svårlöst.
I Gondica beskrivs elementarläran. här får man veta att de fem elementen är indelade efter deras flyktighet. Minst flyktig är metallen, som ogärna reagerar med andra ämnen. Vidare får man veta att de flesta alkemister förmodar att järn är den renaste av de metaller som förekommer "naturligt" (alltså, som man kan framställa med icke-alkemiska metoder). Varför; jo järn reagerar gärna med andra ämnen, och måste alltså vara så rent att det lätt suger upp andra element.
hur får du det här att gå ihop? Falsk adamant borde ju snarare närma sig järnet i egenskaper, det vill säga ha lätt för att korrodera och lösas upp?
om jag ska säga min mening så tycker jag att din (Nightowls) version är bättre; ren metall skulle då vara mycket dålig på att reagera, då metall av naturen knappt reagerar alls med andra ämnen. Ämnen som järn skulle ha sina lättreagerande egenskaper från det faktum att de är fyllda av andra ämnen, och att det är *dom* som håller igång rekationsprocesserna. Metall i sig reagerar alltså knappast alls, men kan brytas sönder då de ämnen som de är hopfogade med binds samman med andra ämnen.
Vad tros?
/Dnalor, din finne på hornhinnan