Det finns en hel del intressanta tidiga djur från karbon- och perm perioderna, som skulle passa utmärkt som monster. Särskilt i varmare klimat - eftersom många av dem är rätt ödlelika (även om tex dimetrodon och dicyodont är närmare släkt med däggdjur).
Dimetrodon är väl det släkte flest känner igen, eftersom plastfigurer föreställande dem ofta (av någon anledning) hamnar ihop med dito dinosaurier.
Dimetrodon kan bli upp till 5 meter lång. Trots att den är ödlelik, rör den sig förvånansvärt snabbt - tack vare anpassningen till varmblodig tillvaro kan musklerna arbeta effektivare. Dimetrodon har en välutvecklad hörsel och mycket bra luktsinne - den sammanlagda ytan av deras luktsensorer kan tävla med en asgam.
Dimetrodon föredrar att spåra upp byten genom lukt och lägga sig i bakhåll vid platser där bytesdjuren sannolikt passerar - smala passager, nära vattenhål mm.
Gorgonopsider varierar i storlek från en större hund upp till en björn.
Gorgonopsider är snabba jägare som litar till sina sabeltandade huggtänder för att sarga ett bytesdjur de jagar ifatt. De jagar företrädesvis stora djur som bufflar. Efter att ha tillfogat det första rejält blödande såret, drar sig jägarna undan och låter bytet försvagas av blodförlusten innan de går in för att döda.
Gorgonops lever i famljegrupper med ett vuxet par och 3-5 ungdjur.
"Pseudokrokodiler", pseudosuchus, är nära släktingar till krokodiler men tog en delvis annan väg evolutionärt genom att jaga lika mycket på land som i vatten.
När Pseudosuchus vilar i vattenbrynet invid någon flod, misstas de för vanliga krokodiler. Ingen större fara för landlevande djur så länge de inte vågar sig för nära vattenbrynet. Men när Pseudosuchus jagar, reser de sig på raka ben och springer lika snabbt som landlevande rovdjur - och de jagar i flock!
Aggressiva amfibier
Edops - "den glupska grodan" - är en förbluffande effektiv och dödlig jägare bland jätteamfibierna (2-2,5 meter långa). Benen i dess skalle saknar sömmar, vilket gör att den kan få in stora byten i munnen där den helt enkelt kväver bytet. Även om Edops tunga inte är lika lång som hos grodor eller paddor, är den ca en meter lång och kan fånga byten i storlek med en ordinär hund.
Bytesdjur är inte alltid ofarliga...
Dicydonter är Dimetrodons favoritföda - men evolutionen har gett dem möjlighet att bita tillbaka.
?
Med en pansarhård näbb, kan de tillfoga rejäla bitskador till den som vågar sig för nära. Deras bakben kan sparka omkull en elefant och klorna på deras framben, som de använder för att gräva i marken, kan slita sönder en läderrustning utan problem. Deras tjocka hud skyddar mot allt utom de vassaste vapen. När en flock dicydonter (20-30 djur) blir uppretade bildar de vuxna djuren en skyddande mur mot inkräktare. Få kan ta sig förbi den för att nå de sårbara ungdjuren. Vuxna djur är ungefär stora som en ponny, men väger nära ett ton.
(Samtliga bilder från Wikipedia, enl CC A-SA licens: Dimetrodon, Edops och Dicydont av Dimitry Bogdanov, Gorgonops av Blueil77, Pseudosuchus (saurosuchus) av Nobo Tamura)
Tillägg: Det fanns en begränsning på antalet bilder som kunde finnas i ett och samma meddelande, så jag eliminerade ett par av de mindre intressanta förslagen. Kanske återkommer med fler senare...
