Nekromanti Rälsning passar fälttåg [Edit]

[Quadrante]

Även om det vid [rälsning] kan upplevas som att rollpersonens handlingar blir sekundära och att spelarens valmöjligheter kringsnärjs, så ger [rälsning] spelaren en trygghet i att kunna koncentrera sig på sin rollupplevelse. Det kan upplevas för spelaren som en befrielse att ägna sig åt sin rollkaraktär, istället för att driva äventyret framåt. Det här förutsätter i och för sig att det finns utrymme för karaktärsspel inom ramen för [rälsning]:en.

Som jag upplever det kommer en [rälsning] mest till sin rätt i en [sagovärld], där sambanden och platserna inte behöver föklaras lika logiskt. [prinsessan är borta, en drake tog henne, den flög till vulkanberget, där bor en trollkarl, slutstrid, hem för belöning] Samtidigt är det lättare att smyga in en rälsning i en väldefinerad logiskt uppbygd, detaljspäckad värld, då man kan hänvisa till samhällsfunktioner för att locka spelarna in på "rätt" spår. (tex en dockskåps skapelse)

Och eftersom vi nämnt [rälsning], så bör vi även nämna dess kontrahent [Fisktanken]. Jag kan väl tycka att [fikstanken] kommer mest till sin rätt i en [dockskåpsvärld]. (detta bortsett från att man kan tycka att användningen av [fisktanken] gör att spelaren känner sig mer delaktig i handlingen).

frågeställning : tycker du att : Olika spelvärldar främjar olika spelsätt ?

/främjar, inte tvingar.

 

[Quadrante]

Ja [NT]

Dessutom så tror jag det går att designa sitt spel så att det ena eller det andra främjas.
Jag tror faktiskt att det är svårt att undvika påverka eventuella spelares spelstil.

 

[Muggas]

Lite löst filosoferande

Lite av vad jag tror/anser:

Ett koncepts grundläggande idéer som författare försöker förmedla genom sina rollspel tror jag påverkar, både genom regelfilosofi och spelvärldsutformning. En del väljer att göra en klar distinktion mellan spelledar- och spelarroller där främjandet av den förstnämnda naturligt gör spelsessioner mer benägna att bli rälsade. Sen när det gäller spelvärlden: ju mindre betydelsefulla karaktärer är i "det stora hela", desto mindre påverkar deras handlingar stora skeenden, vilket gör att om man med mer ordinära rollpersoner spelar heroiskt rollspel så kommer viktiga händelser på vägen mot slutmålet att inträffa i stort sett oavsett vad rollpersonerna tar sig för.

Jag har alltid gillat vagt beskrivna spelvärldar, men som ändå förmedlar ett helhetsintryck. Att utforska och upptäcka tycker jag är en stor del av rollspel, och detta upptäckande är roligare om varken spelledaren eller spelarna är riktigt säkra på var det bär hän. Med detta sagt, så tror jag ändå inte att det nödvändigtvis behöver utesluta en viss rälsning. Rollpersonerna behöver inte alltid befinna sig i händelsernas centrum utan, som du säger, karaktärspela saker av mindre betydelse, samtidigt som huvudhandlingen utvecklas utan deras påverkan. Spelledaren ska vara uppmärksam på tendenserna i spelgruppen under spelkvällen, där han kan stiga in och ta över lite mer när spelarna är lite slöare samt dra sig tillbaka när de är mer "på hugget".

Trots allt så tycker jag ändå att spelledaren har ett något större ansvar (=lite mer inflytande) när det gäller att styra upp allt på ett vettigt och logiskt sätt, så länge man lirar enligt klassiskt rollspelsmönster och inte varianter av samberättande där alla speldeltagare har lika stor möjlighet att påverka.

Tappade lite tråden på slutet och delgav snarare mina åsikter om rälsning än svarade på din ursprungliga fråga, sorry för det.

 

[Johan K]

frågeställning : tycker du att : Olika spelvärldar främjar olika spelsätt ?

Både ja & nej..
Alltså, jag gillar att lira i världar just för att det ger mig lite olika upplevesler när det att lira. Dock så har jag nån form av grundsstomme som jag använder när jag lirar. Dock så skifftar just karaktärerna immellan beroende på vad & vart jag spelar. Ombyte förnöjer ju !!
Jag gilalr gjärna att teta nya världar att lira & absolut nya spel, för det utmanar en på att tänka lite i nya banor när det gäller att lira. Vilket är ruggit spännade !!!

 

[Quadrante]

Re: Lite löst filosoferande

Ett koncepts grundläggande idéer som författare försöker förmedla genom sina rollspel tror jag påverkar, både genom regelfilosofi och spelvärldsutformning.

Här håller jag med dig, att spelskaparens mer eller mindre medvetna intensioner påverkar hur spelet sen spelas. Nu kan det förvisso vara så att ett spel tolkas på ett sätt som spelskaparen inte tänkt sig. Frågan kan då vara vad gick fel, vad är det som ger den ena eller den andra.

En del väljer att göra en klar distinktion mellan spelledar- och spelarroller där främjandet av den förstnämnda naturligt gör spelsessioner mer benägna att bli rälsade.

Är det verkligen så, att främjandet av spelledarens framskjutna roll alltid leder till mer rälsning?

Jag kan tänka mig att det är så, men det finns ju inget som hindrar en auktoritär spelledarroll som använder sig av spelledarstilar liknande fisktanken.

Det känns som att episka världar genererar mer rälsande än vardagsnära.

 

[Quadrante]

Jag gilalr gjärna att teta nya världar att lira & absolut nya spel, för det utmanar en på att tänka lite i nya banor när det gäller att lira. Vilket är ruggit spännade !!!

Känns det som att du oftare drabbar/drabbas av rälsande i en viss typ av system/världar ?

 

[Johan K]

Känns det som att du oftare drabbar/drabbas av rälsande i en viss typ av system/världar ?

Nej, faktiskt inte.
Har inte blivit "drabbad" av mer rälsning i i nått av systemen. Utan det är hugget som stucket, tror mycket beror på hur man har utformat äventyern snarare än vilket system man kör med.

/ Johan K, som är lite lätt nyvaken

 

[Quadrante]

Du har så sant i att det beror mycket på hur äventyren är utformade.

Kanske jag skulle ha formulerat om frågan till att vara i stil med:

Påverkar spelvärlden och/eller sytemet hur man utformar sitt äventyr ?

 

[Illern]

Re: Auktoritära spelledare

Mina spelare skulle säkert beskriva mig som mer eller mindre auktoritär och mina diktatorsfasoner använder jag ibland till att vägra rälsa/leda spelet/handlingen och lämna valet av handlingar till spelarna och nöjer mig med vad mina spelledarpersoner pysslar med så jag tror inte alls att auktoritärt spelledande behöver leda till/vara kopplat till rälsat spelande.

 

[Illern]

Re: Spelledarstilen spelar störst roll...

...men sättet en spelvärld är beskriven på främjar spelledar-/spelstil och påverkar vilken värld man använder eller inte använder beroende på sin spelledar-/spelarstil.

 

[Quadrante]

Det var sånt jag tänkte på [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Quadrante]

Re: Spelledarstilen spelar störst roll...

Jag kan hålla med.

Att man väljer en spelvärld efter hur man spelar (även om en del försöker spela som de brukar i alla sorters världar). Men att man inte vet vilken värld som passar en spelstil förrän man prövat (regler och eventuella metaelemment påverkar nog hur lätt/svårt det är att göra som man brukar). Jag tänker mig nog att man oftast fortsätter spela de spel man (antingen började med eller) får minst problem med, har man aldrig spelat förut, så påverkar nog spelet den spelstil man sen får.

 

[Illern]

Re: Spelledarstilen spelar störst roll...

Jag tänker mig nog att man oftast fortsätter spela de spel man (antingen började med eller) får minst problem med, har man aldrig spelat förut, så påverkar nog spelet den spelstil man sen får.

Eller så söker man frustrerat till man förhoppningsvis finner ett som passar eller man bygger ett eget.

Man kanske inte ska glömma avskräckande exempel heller, att man kan bli påverkad att undvika elementet X som fanns i spelet NN. Åtminstone jag har inte bara blivit inspirerad under mina år som rollspelare.