Nekromanti Råd och tips inför WHFRP 2nd?

[DeBracy]

Tackar för tipset. Ska kolla in den.

Ta det med en nypa salt bara. Jag kommer personligen hem till dig och knäcker fingrarna på din högra hand om du någonsin behandlar en spelare som spelar riddare med rustning på det sätt som de behandlas i den filmen... (filmen är dock rolig och bra!).

För att balansera ut så tycker jag du ska kika på Flesh + Blood. Då är kläderna ganska rätt också.

 

[Storuggla]

"För att balansera ut så tycker jag du ska kika på Flesh + Blood. Då är kläderna ganska rätt också."

+1 på fläsk och blod.


Storuggla, Hauer iofs

 

[solvebring]

Okej. Det ska jag göra.
Fan, lite "nya" filmer att se. Det är alltid najs.

 

[nominesine]

Fast enligt trailern verkar den vara ganska komisk?

Humorinslagen i spelet är väl den stora skillnaden mellan version 1 och 2 av WHFRP, och nu har du halkat in på ett av mina favoritområden så... (varning för lång utläggning från en tvättäkta stofil)

Spoiler

I Games Workshops ursprungsversion fanns en ganska stor dos svart humor inbakad, som kontrast till den medeltidsmörka världen. Det syntes inte så mycket i spelet, men desto mer i äventyren. Framförallt lyste den igenom i kampanjen The Enemy Within, som ackompanjerade de första grundreglerna.

Om du kan få tag i någon av de gamla böckerna kommer du att hitta kilovis med referenser till Monthy Python och Black Adder, samt en skarp ironi med udden riktad mot Storbritanniens dåvarande premiärminister Margret Thatcher.

I ursprungsupplagan framställdes överheten och Kejsardömets härskare genomgående som korrumperade och inavlade hycklare, som höll på att kväva det stolta Kejsardömet med sitt inbördes tjabblande. Ungefär enligt samma mall som när den liberala vänstern häcklade det konservativa Storbritannien. Rollpersonernas hemland (Kejsardömet) var inget trevligt ställe i första upplagan.

När spelet moderniserades och blev version 2 försvann galghumorn och den politiska satiren mer eller mindre helt ur de publicerade böckerna. På gott och på ont. Komiken i version 1 var rätt tidsbunden och mycket mycket brittisk till sin natur.

Version 2 gjordes av amerikaner, med 11 september i färskt minne. Om det påverkade omsvängningen till en alltigenom nattsvart värld, där ondskan lyckats slå till mot det förment goda imperiets hjärta eller inte låter jag vara en öppen fråga. Men kejsardömet förvandlades i alla fall till de goda krafternas spjutspets i kampen med den eviga ondskan i nyutgåvan. Och det på ett ganska humorbefriat sätt.

För att göra en lång historia kort tycker jag att du ska snegla lite på de äldre äventyren också.

 

[Storuggla]

"När spelet moderniserades och blev version 2 försvann galghumorn och den politiska satiren mer eller mindre helt ur de publicerade böckerna."

Dessutom försvann Clint Eastwood! Skandal. Sen att kaos gick ifrån att vara Lila Handen och smygande kulter i skuggorna till "Raaargh jag är kaos jag är naken och springer runt i staden svingandes spädbarn över mitt huvud och brölar om blod till blodguden!" var ju en besvikelse det med.

"Version 2 gjordes av amerikaner, med 11 september i färskt minne. Om det påverkade omsvängningen till en alltigenom nattsvart värld, där ondskan lyckats slå till mot det förment goda imperiets hjärta eller inte låter jag vara en öppen fråga."

Intressant liknelse.

"För att göra en lång historia kort tycker jag att du ska snegla lite på de äldre äventyren också."

För att citera kidsen på internet: Word. Eller en brasklapp - strunta i Doomstones Campaign. Den är inget vidare.


Storuggla, bördig från Nuln

 

[nominesine]

...att kaos gick ifrån att vara ... smygande kulter i skuggorna till "Raaargh jag är kaos jag är naken och springer runt i staden svingandes spädbarn över mitt huvud och brölar om blod till blodguden!" var ju en besvikelse det med.

En, på sitt sätt, helt jävla lysande sammanfattning av det jag försökte säga.

Och när vi ändå är inne på ämnet 80-talsnostalgi måste du naturligtvis leta upp låten "Blood for the Blood God" med metalbandet Sabbath (inte Black Sabbath alltså). Låten släpptes på flexisingel och låg invikt i ett nummer av White Dwarf.

När Sabbath sedan släppte sin första fullängdare var det John Blanche som målade omslaget. Skivan hette "Horned is the Hunter", och Martin Walkyriers texter är fantastiska som inspiration om du vill anlägga ett Fausttema i dina WHFRP-äventyr. Detsamma gäller Sabbaths andra LP "Dreamweaver". Köp, fulkopiera eller sök på Spotify genast. Sabbath är ett måste. Bra Metal dessutom.

KULTFAKTA: Sabbath's gitarrist Andy Sneap var med i en av annonserna när GW lanserade Blood Bowl

 

[DeBracy]

Och när vi ändå är inne på ämnet 80-talsnostalgi måste du naturligtvis leta upp låten "Blood for the Blood God" med metalbandet Sabbath (inte Black Sabbath alltså). Låten släpptes på flexisingel och låg invikt i ett nummer av White Dwarf.

Den nyfikne kan lyssna på den på YouTube (förstås).

 

[CapnZapp]

Version 2 gjordes av amerikaner, med 11 september i färskt minne. Om det påverkade omsvängningen till en alltigenom nattsvart värld, där ondskan lyckats slå till mot det förment goda imperiets hjärta eller inte låter jag vara en öppen fråga. Men kejsardömet förvandlades i alla fall till de goda krafternas spjutspets i kampen med den eviga ondskan i nyutgåvan. Och det på ett ganska humorbefriat sätt.

I allmänhet har N en poäng, men detta är bara uppblåst.

Det spelar nämligen en väldigt liten roll vad kejsaren sysslar med; eller ens vad han sägs syssla med.

Och även om designhuset Green Ronin är amerikaner är det Games Workshop som bestämmer; och de bor även idag i Nottingham.

9/11 referensen har du hittat på själv.



Jag menar inte att förneka skillnader i upplagorna; jag säger bara att det är oväsentligt och kontraproduktivt att ta upp dessa detaljer i varenda tråd för nybörjare.

Istället tycker jag du Solvebring ska koncentrera dig på att ha roligt efter eget bevåg.

Om du fastnar för spelet och dess värld kommer du tids nog kunna se de nyanser och skillnader som skapats under årtiondenas lopp; men det är inget att bry sig om förrän du spelat tre kvällar eller trettio!

 

[solvebring]

Fan, det var inte igår jag lyssnade på Sabbath. Desto mer Black Sabbath om man säger så. Den låter ska man deifinitivt leta upp. Så fort jag har tid ska jag leta upp och njuta lite. Tack för tipset!

 

[solvebring]

Tja, ur eget sinne utan att ha spelat än så säger jag det att jag gillar nog det mörka och tragiska framför det lite komiska. Visst, svart humor i all ära, men humor och komik är alltid svårt att leverera med kvalitet vad det gäller rollspel. Kort och gott, en järnhård kickass värld som är trasig, mörk och farlig känns mer lockande. Visst, nu var det ju inte tal om att skippa det utan egentligen bara det att man kan lägga till lite komik, men som sagt, jag har aldrig sett det göras på ett lyckat sätt i rollspel. I rollspel är planerad komik ofta något som faller platt och de spontana situationernas komik det bästa.

 

[solvebring]

Och när vi ändå är inne på ämnet 80-talsnostalgi måste du naturligtvis leta upp låten "Blood for the Blood God" med metalbandet Sabbath (inte Black Sabbath alltså). Låten släpptes på flexisingel och låg invikt i ett nummer av White Dwarf.

Den nyfikne kan lyssna på den på YouTube (förstås).

Of course! Man tackar för att du besparar oss sökningen. Bekvämt det här ju. Tror jag ska skaffa mig en DeBracy för privat bruk.

 

[solvebring]

Kan väl förresten lägga till att ni utöver all den fina inspiration ni gett och ger mig just gärna får berätta om hur WFRP(2nd)-världen ser ut för er.
Hur har ni upplevt den och vad tycker ni om/inte om?

 

[CapnZapp]

Standardtipset är ju "WFRP upplevs bäst genom att spela Enemy Within" och jag håller med.

Men är man själv spelledare kan detta ju kännas... opraktiskt.

Ett hyfsat alternativ är då att läsa Tales of the Old World, en samling korta berättelser om olika "hjältars" öden i warhammer-världen.

http://www.sfbok.se/asp/artikel.asp?VolumeID=62331

Givetvis med sedvanlig brasklapp: är du allergisk mot fantasy och/eller ett ojämnt författarskap ska du givetvis avstå...

Det finns andra sätt att närma sig världen på.

Att läsa Castle Drachenfels ger en stark känsla av den brittiska humorn som både är svart och silly medan om man läser Gotrek & Felix får man en mycket mer heavy metal & "Spiky Bitz" syn på saken.

Poängen är att alla tre är giltiga. Poängen är att alla finns där men att de inte måste vara en del av just din kampanj.

Det finns f.ö. fler sätt att närma sig spelvärlden på.

Ett vanligt sådant är ju genom figurspelet (Fantasy Battle). Ett diametralt motsatt är genom tidningen Warpstone.

I det förstnämnda fallet handlar det om armeer och bebissvingande ondingar som nedgörs i manlig närkamp av rikets rättmätiga härskare.

I det andra fallet beskrivs skabbiga bönder som får missväxt och ramlar i gyttjan och tackar gudarna för detta. Om de försöker sig på att äventyra dör hälften och de övriga blir lurade av sin uppdragsgivare, fast först efter att ha muterats till oigenkännlighet.

Allt det här är Warhammer; men allt det här är inget måste i just din kampanj!

 

[nominesine]

9/11 referensen har du hittat på själv.

Ja, det är klart. Framgick inte det rätt så tydligt av inlägget? Nåväl, det är ju (som du själv noterar) inget som påverkar spelvärdet åt endera hållet. Själv tyclte jag oändligt mycket bättre om den gamla 80-tals versionen. Och eftersom det går utmärkt att använda den tillsammans med de nyare reglerna blir ju det hela mest en smaksak.

 

[solvebring]

Tackar för tipsen!

är du allergisk mot fantasy och/eller

Skulle jag lira WFRP då?

och/eller ett ojämnt författarskap ska du givetvis avstå...

Det är nog ingen fara, spelar (och därmed läser) ju rollspel så.

... (min fetstil)

 

[CapnZapp]

Vad bra. (Känner en del som spelar fantasyrollspel trots en rejäl misstänksamhet mot dess litteratur)

 

[solvebring]

Vad bra. (Känner en del som spelar fantasyrollspel trots en rejäl misstänksamhet mot dess litteratur)

Låter.... Sccchhhumt!

 

[CapnZapp]

Vill mest lägga fram en motpol.

Om jag hade skaffat ett rollspel men direkt fått höra "förra upplagan är mycket bättre" hade jag nog inte tolkat det så konstruktivt, utan mest tappat sugen.

WFRP v2 förtjänar inte det ödet. Visst, kan Solvebring leta upp en gammal kopia av v1-regelboken är det ju värt en genomläsning.

Men v2 står definitivt på egna ben; och jag vill mycket hellre gratulera till valet av WFRP i allmänhet än att dra ner honom i de oändliga skyttegravskriget mellan editionerna.

Till och med en gammal v1 grognard som du får ju hålla med om att det är bättre att vi alls spelar WFRP än, säg, ett helt annat rollspel!

 

[Hans E Magnusson]

Vet inte om du har hittat igen dom här men Magnus Seter tipsade mig tidigare om dom här kartorna, kolla in för bättre hittar du inte.

https://www.rollspel.nu/threads/44675/post-557545

 

[solvebring]

Vet inte om du har hittat igen dom här men Magnus Seter tipsade mig tidigare om dom här kartorna, kolla in för bättre hittar du inte.

https://www.rollspel.nu/threads/44675/post-557545

Supertack! Det här kommer nog väl till hands.