Fixade stance issue länken ovan,
här har vi den igen för dom som inte vill scrolla upp.
RasmusL;n324803 said:
Ja, säkerhetsmekanik kan aldrig parera idioter eller idioti, men det kan avhjälpa delar av det. I mitt fall så betedde jag mig sunkigt, okänsligt och idiotiskt och det finns det ingen ursäkt för. Det är något jag ångrar och hoppas att jag inte kommer att göra om, men det är ett tydligt bevis på att det inte går att skriva ut idiotiska spelare medelst regler, även om många och många spel försöker.
Right, samtidigt som jag inte borde ha klampat rakt in i ett rando rollspelssammanhang när jag var mitt i en ofärdig trauma terapi; kunde ju ha väntat några månader. Eller ja jo nja kanske var det t.om. bra att jag gjorde som jag gjorde, sökte upp folk här på WRNU att spela med dvs. Ibland behöver man ramla av kanten lite för att veta var den finns…????
Inte för att försvara dig heller (tack för ditt tålamod m att jag tog upp det som exempel), bara att… det här med säkerhetsverktyg och human nature är trixigt som fan och jag har varit lite trött på alla quick fixes som folk vill komma med som bara, för mig iaf,
inte funkar. På Gauntletten så blir det lätt att folk bara “men hur VÅGAR du kritisera säkerhetsverktygen, bryr du dig inte om folks säkerhet eller…!!?” och jag bara ja jo men om dom inte funkar?
(för att sammanfatta kritiken, jag går igenom den mer noggrant över, i tråden, så är det 1. säkerhetsverktygen vi har i dag är så himla futtiga att det def inte går att förlita sig på dom för att köra så hårt vi vill, och 2. att krysskortet specifikt, att man “suddar ut” det som hänt, kan vara väldigt invaliderande och återtraumatiserande för den som är i den utsatta situationen; det gör det svårare att läka.)
- jag ska vara lite konstruktiv och komma med lite preliminära, lösa förslag. Obs att jag inte har alla svar, det är bara idéer:
Bryta
Ja till att det ska gå att bryta helt. Att få lämna spelet. “Jag trodde jag skulle palla men jag pallar inte.” Ja jo vi vet att det är hälsosammare att, um, “ta sig igenom det” än att avbryta det men det ska för alltid vara 100% frivilligt. Consent all the way och att man kan få ångra sig, resa sig och gå. “Open door policy” som vissa konvent har, att man kan få gå när man vill. Min polare har gjort ett montsegurliknande spel om hur pariskommen blev slaktad (heter “Red Carnations on a Black Grave”) och hon berättade att sen hon började köra det har hon fått massor av folk som bara går mitt i spelet och hon har svårt att vänja sig vid det; hon är inte van vid att det blir så råa trauma som det blir med det spelet. (Obs det är bara speltestversionen det var så. Vi får väl se hur det blir i den färdiga!)
Vara tydliga med vad vi behöver, på rak svenska
“Jag behöver en paus”, “Jag behöver att den här konflikten får ett tydligt slut” eller vad det nu kan vara.
Till skillnad från P. H. Lee tycker jag
inte att alla ska blotta alla sina traumata och triggers innan man börjar köra. Detta är inte en samtalsterapigrupp. Dom som vill säga nåt för att spelet ska funka ska få göra det men det är vanskligt. Det är också lätt att man börjar trigga varandra med sina horror stories.
Blanda inte ihop säkerhetsverktyg med estetiska verktyg
Arkipelagokortet “försök på ett annat sätt” eller AWs “barf forth apocalyptica” är estetiska verktyg, rör inte ihop lagren här. Säkerhetsverktyg är en annan grej.
Det här kan ibland vara lite svårt för mig; det känns som det är lättare för impro/samberättarspel att kunna styra spelets content. D&D, vilket är det jag gör, är mer som en… som en stor maskin vi har dragit igång. Det dog en ung kille (fiktiv alltså!!!) i vårt spel förra sommaren, en NPC. En av rollpersonernas son. Det är något som fortfarande har stora spår i vår kampanj (dom letar efter en maskin för att kanske kunna befria hans själ), det var inte nåt som nån av oss runt bordet ville, men det var bara så det funkade. Han hade inte speciellt många hit points stackaren!
?HP är HP, det kan man aldrig ändra på! Men pojken hade drömmar, det kan man ändra på.?
Det gäller att vara mer försiktig på själva preppnivån isf. Man behöver ju inte köra en massa James Raggi ultra edge lord prylar. Men även i vilken modul som helst så kan oturen vara framme. Ett annat exempel från vår kampanj är att det var en som blev cursad av nåt item att genomgå värsta cronenbergska body horror upplevelsen som jag tänkte detta kanske kommer att hit close to home för hen och jag kanske inte hanterade det på bästa sätt. Jag skrev ett brev som jag började med “Om följande får dig att vilja överge rollisen och att genast rulla upp en ny är det 100% OK, jag förstår dig!!!” Följt av dom första symptomen på, uh, förvandlingen. Det hjälpte också att dom hade en NPC i partyt som var några timmar före i samma groteska process.
Målet med ett säkerhetsverktyg är att visa att här är vår säkerhet viktigare än själva spelet. Säkerhetsverktygen ska ligga på ett lager som inte är en del av spelet utan som är en del av rummet, av oss, av kulturen runt bordet.
Ta ansvar för varandra
Det är bra att ta ansvar för sig själv men också för varandra; om nån verkar må dåligt så kan man kolla av läget. Behöver inte bli ett blow-by-blow “grön? grön? grön?” ältande, håller med om att det kan verka lite väl patronizing; men det är ju också bara ett exempel på hur mkt tydligare vanlig rak svenska kan vara än ett binärt färgflaggsystem. “Hur är det?” till nån som sitter och puppar sig. “Jag behöver nog ett glas vatten” kanske dom säger då. Eller det är min erf iaf! Hmm, det dricks mkt vatten i min spelgrupp, kanske jag behöver skruva ner edgelordandet lite.
Man kan också ta pauser med lite sånt här meta snack. Berätta om hur man mår, vad som inte funkar osv.
Gå i terapi
Ja jag vet att detta är priviligerat som fan och att min underrubrik här är rätt klassistisk. Terapi är en medelklassgrej känns det som, vi går i terapi för minsta lilla medan det finns folk som är betydligt mer utsatta aldrig skulle ens tänka sig. Dom kämpar på odiagnostiserade år efter år. Om dom skulle våga söka sig så är det akademiska mumbo jumbot som man måste stå ut med som patient så jäkla motigt; kräver kulturellt kapital osv osv osv. Men.
För dom som kan.
Är det väldigt bra. Eller meditation, för min del har religion och sånt hjälpt 100 ggr mer än psykiatrin. Fast kombon har varit sweet?
