Nekromanti Rädda oss från Tulli!

[Eksem]

Re: Spelledarpersoner som riktlinjer (NTIT)

Fast det är ju WEG det är fel på, inte principen. Om jag vill spela Star Wars, tematiskt, så att jag deltar i äventyr som äventyren i filmerna är, då vill jag ju att min rollperson ska vara som Luke Skywalker eller Han Solo. Om varken regler eller exempel stödjer detta, då spelar jag inte längre Star Wars. Som mest spelar jag i Star Wars-universat, men det är inte riktigt samma sak.

Samma sak i Tin Tin-rollspelet. Då vill jag ju att min rollperson ska vara som kapten Haddock eller Kalkyl. Jag vill inte att min rollperson ska vara något annat. Varför skulle jag då spela Tin Tin-rollspelet?

 

[Mogger]

Re: Ångest-Leif 13

[ QUOTE ]
Jag har en lite annan inställning. Att själv vilja spela de etablerade hjältarna i en berömd serietidning (eller film, TV-serie eller annat) är inte så konstigt.

[/ QUOTE ]
Konstigt och konstigt. Nä det kanske det inte är men jag utgick från det omvända om som är det rådande. Vill man spela Tintin så bör man spela Tintin, naturligtvis.

Men du missar poängen. Poängen var inte om Tintins värden skulle vara med eller inte utan att det ofta glider med en massa saker som inte spelet kräver. För att uttrycka det på ett annat sätt, om du vill spela Tintin vill du väl inte spela Enhörningens Hemlighet så som den presenteras i serien? Du vill väl spela nya äventyr som Tintin inte redan har upplevt? Och vad behöver du för hjälpmedel för att uppleva det? Antal invånare i Belgien? Hur snabbt ett amfibieplan går och hur mycket bensin det förbrukar? Hur mycket en journalist tjänar? Du vill inte ens veta vad en bomb gör i skada. Du vill snubbla in i gåtor, åka på expeditioner, rädda dina vänner i Pakistan och ha med dig en liten hund när du gör detta.

 

[Rickard]

Re: Spelledarpersoner som riktlinjer (NTIT)

Samma sak i Tin Tin-rollspelet. Då vill jag ju att min rollperson ska vara som kapten Haddock eller Kalkyl. Jag vill inte att min rollperson ska vara något annat. Varför skulle jag då spela Tin Tin-rollspelet?

Varför räcker det då inte med en professor-arketyp? Måste det vara professor Kalkyl?

/Han som gillade (en av) Deadlands motton "If you print it, then you can kill it", vilket förklarade varför de aldrig tryckte stats på den absoluta huvudskurken (som är i nivå med huvudskurken i de flesta av Stephen Kings verk)

 

[Krille]

Re: Spelledarpersoner som riktlinjer (NTIT)

Fast det är ju WEG det är fel på, inte principen.

Jag undrar om det inte är principen i alla fall, för fenomenet uppträder i princip överallt i licensierade rollspel, inte bara hos WEG.

 

[Dante]

Re: Spelledarpersoner som riktlinjer (NTIT)

Jag tycker det känns viktigt att veta att Morgoth (Melkor) har +250 i Stonecarving.

 

[Mogger]

Re: Spelledarpersoner som riktlinjer (NTIT)

[ QUOTE ]
Om jag vill spela Star Wars, tematiskt, så att jag deltar i äventyr som äventyren i filmerna är, då vill jag ju att min rollperson ska vara som Luke Skywalker eller Han Solo. Om varken regler eller exempel stödjer detta, då spelar jag inte längre Star Wars. Som mest spelar jag i Star Wars-universat, men det är inte riktigt samma sak.

Samma sak i Tin Tin-rollspelet. Då vill jag ju att min rollperson ska vara som kapten Haddock eller Kalkyl. Jag vill inte att min rollperson ska vara något annat. Varför skulle jag då spela Tin Tin-rollspelet?

[/ QUOTE ]

Jo, reglerna ska i högsta grad stödja detta. Allt annat är ju otänkbart. Det vore ju som att göra ett spel som, säg Warhammer Fanatsy Roleplay, och bestämma att temat är, säg, kampen mot det korrumperande och oberäkneliga Kaos och det sätt på vilket de snärjer mänskligheten och sedan glömma att, säg, ha med regler för hur en sådan korruption går till. Det enda du kan göra är att banka Kaos i huvudet. Det hot, The Enemy Within som det fluffas om, finns inte för det kan bara bilda kulter och offra folk men något korrumperande och förvridande hot är det inte.

Så, I Star Wars bör du ju ha riktlinjer för hur du spelar en hjälte som Luke, inte en dassig fuktfarmare.

Och återigen, poängen är inte på något sätt att säga att värden för Luke är värdelöst om du vill spela exakt som Luke. Men vill du spela ungefär som Luke så är det skitsamma vad han har för värden, det viktiga är at du får göra liknande saker, inte hur lång tid det tar att flyga från Aberdeen till Teheran eller vad nu planeterna heter.

 

[Eksem]

Re: Spelledarpersoner som riktlinjer (NTIT)

Jag tycker Han redde ut det bra i sitt inlägg till mig.

Så här ser jag det (nu):

Problemet ligger inte i principen att skriva med setting-arketypernas typvärden. För det är ju det som är den egentliga principen. Arketyperna i WEGs Star Wars hjälper mig ju att skapa min egen Han Solo.

Problemet med Lukes höga värden löses alltså bäst med att ha en Luke-arketyp istället. Då kan Luke vara odödlig samtidigt som jag kan göra en egen Luke.

Och för att svara även Dante i samma inlägg så är det förstås viktigt för mig att veta att Melkor har +250 i Stonecarving om jag vill spela på den nivån och ägna mig åt Stonecarving.

---

"Jag undrar om det inte är principen i alla fall, för fenomenet uppträder i princip överallt i licensierade rollspel"

Det här påminner förstås lite om argumentet att det skulle vara fel med stämningstexter i rollspel eftersom de i princip är dåliga överallt.

 

[Pom]

Re: Ångest-Leif 13

Men du missar poängen.

Jag kommenterade den inte eftersom det mesta har sagts i tråden. Men för egen del ser jag stor skillnad på ett äventyr och en kampanjvärld.

Om jag köper ett färdiggjort äventyr är det ett äventyr jag vill ha. Då är det som du skriver rent äventyrsmässiga saker jag vill åt. Handlar det om sköta en hel kampanjvärld är det däremot massor av andra saker jag kan vara intresserad av. Då kommer sådant som ekonomiska förhållanden, sedvänjor, hur vanligt X är i området Y och varför, och mycket annat fram.
Jag vill ha statistik årsbok och jag vill ha korta, effektiva beskrivningar av allt som inte går att uttrycka i siffror. Jag vill ha allt som hjälper mig att förstå hur världen funkar, hur den utvecklas och vad som är normalt och vad som är abnormt. Det hjälper mig att förmedla illusionen av en levande värld med inre logik.

Som flera andra har uttryckt i tråden är "fluff" ett för brett begrepp för att vara användbart i sammanhanget. Statistikdelen av fluffet vill jag ha massor av. Poesidelen av fluffet vill jag ha i små portioner på noga utmärkta ställen där det är lätt att hitta och lätt att undvika.

 

[Mogger]

Re: Ångest-Leif 13

[ QUOTE ]
Handlar det om sköta en hel kampanjvärld är det däremot massor av andra saker jag kan vara intresserad av. Då kommer sådant som ekonomiska förhållanden, sedvänjor, hur vanligt X är i området Y och varför, och mycket annat fram.
Jag vill ha statistik årsbok och jag vill ha korta, effektiva beskrivningar av allt som inte går att uttrycka i siffror. Jag vill ha allt som hjälper mig att förstå hur världen funkar, hur den utvecklas och vad som är normalt och vad som är abnormt. Det hjälper mig att förmedla illusionen av en levande värld med inre logik.

[/ QUOTE ]

Visst, men det finns ju sådan spel därute och jag tänker inte ta de ifrån dig. Däremot finns det få spel som ger mig det jag vill ha. Der du ser som viktigt för ett äventyr ser jag som viktigt för en kampanj, ja ett helt spel.

Men nu har jag babblat nog om detta.

 

[krank]

Re: Oktoberlandet och spelarnas uppgift

Kanske för dig men jag kan lova att det inte gäller för alla spelare.

Möjligt, men det gäller snart sagt alla spelare jag träffat på.

Plus att en del av charmen med att börja spelleda ett nytt rollspel är att gradvis få introducera spelare till en ny värld... Då ser jag helst inte att de har en massa förkunskaper som ställer till det.

Är det inte spelarna som ska gestalta sina rollpersoner?

Det där tänker jag betrakta som ordvrängeri. Omformulering: "Jag lägger stor vikt vid att spelgruppen som helhet ska kunna hjälpas åt att gestalta rollpersonernas möte med saker och ting". Och det bästa sättet (enligt mig) att kunna gestalta något och känna inlevelse i något är att inte veta mer än sin karaktär.

Jag finner din inställning till spelledarrollen aningen märklig, du verkar överhuvudtaget få väldigt mycket av kampanjerna och äventyren att handla om dig och vad du tycker passar. Lite "Spelledaren har alltid rätt även när han har fel", och det är inte en inställning som jag delar.

Till skillnad från vad? Vad spelskaparen tycker passar? Bah. Om mina spelare inte har tilltro till min förmåga att på ett för alla inblandade intressant och roligt sätt presentera en variant av den värld jag köpt som inspiration, så har de inte kring mitt spelbord att göra. Då får de leta efter en annan SL.

Jag vet vad jag tycker är roligt att göra som SL - presentera nya världar och avtäcka hemligheter i ett lagom tempo. Om mina spelare väljer att ha mig som SL vet de exakt vad de får. Vill de inte ha det jag ger, får de hitta någon annan. Har jag inte roligt som SL gör jag heller inget bra jobb.

 

[Gurgeh]

En helt ny värld

Plus att en del av charmen med att börja spelleda ett nytt rollspel är att gradvis få introducera spelare till en ny värld... Då ser jag helst inte att de har en massa förkunskaper som ställer till det.

Men väldigt ofta är ju rollpersonerna redan invånare i den värld som spelledaren ska presentera, och de borde ha en massa förkunskaper som spelarna inte har -- förkunskaper som till exempel spelardelarna i Järnringens Mutant-moduler är tänkt att bidra med. Att spelledaren presenterar världen för spelare och rollpersoner helt utan förkunskap kommer ju bara att inträffa om rollpersonerna kommer till en helt ny värld, eller möjligen till en del av världen där de aldrig varit tidigare.

/tobias

 

[Rickard]

Re: En helt ny värld

Att spelledaren presenterar världen för spelare och rollpersoner helt utan förkunskap kommer ju bara att inträffa om rollpersonerna kommer till en helt ny värld, eller möjligen till en del av världen där de aldrig varit tidigare.

Fast krank skrev faktiskt i ett tidigare inlägg:

(Min sedan länge planerade men pga bristande intresse ännu inte påbörjade Mutantkampanj grundar sig i ett mycket litet samhälle där kunskap om hur saker funkar i Pyri i stort knappast är allmän kännedom...

Jag är med krank och låter ogärna spelarna ta del av det som står i böckerna. Just för att jag inte vill köra fundamentalistiskt och kunna frångå det som står i böckerna eller slippa ta med det i beräkningen. Samma sak gäller värld som regler. Sedan får man begränsa sig lite som spelledare, men det en smäll som jag kan ta. Det är inte alltför ofta som jag spelleder helt nya rollspel som är såpass svåra att ta in.

/Han som själv är en lat spelare och skulle bara i speciella fall sätta sig och läsa igenom rollspelsböcker som förkrav

 

[Gurgeh]

Re: En helt ny värld

Fast krank skrev faktiskt i ett tidigare inlägg:

(Min sedan länge planerade men pga bristande intresse ännu inte påbörjade Mutantkampanj grundar sig i ett mycket litet samhälle där kunskap om hur saker funkar i Pyri i stort knappast är allmän kännedom...

Du, det är typ en miljon tidigare inlägg i den här tråden.

Men om han har tänkt att rollpersonerna ska ha den bakgrunden gör han naturligtvis helt rätt. Se mitt svar som en generell kommentar istället för en specifik kommentar om just den där (ostartade) Mutant-kampanjen.

/tobias

 

[krank]

Re: En helt ny värld

eller möjligen till en del av världen där de aldrig varit tidigare.

I det fåtal fall där jag spelleder något annat än contemporary horror (där spelarna vet precis lika mycket som rollpersonerna från början - och det är så det ska vara, tycker jag. hur coola är chthuluida monster om spelarna redan känner till dem?) brukar jag helt sonika börja i en liten isolerad utkant, så att jag och spelarna/rollpersonerna steg för steg kan upptäcka världen. Jag upplever att det är ett sätt att få ut mer av spelet...

 

[Eksem]

Re: En helt ny värld

Trot den som vill, men det var faktiskt utgångspunkten för en rollspelsartikel i svenska Conan nån gång på 80-talet.

 

[Storuggla]

Re: En helt ny värld

"I det fåtal fall där jag spelleder något annat än contemporary horror (där spelarna vet precis lika mycket som rollpersonerna från början - och det är så det ska vara, tycker jag. hur coola är chthuluida monster om spelarna redan känner till dem?) brukar jag helt sonika börja i en liten isolerad utkant, så att jag och spelarna/rollpersonerna steg för steg kan upptäcka världen. Jag upplever att det är ett sätt att få ut mer av spelet..."

Detta låter lite som urtypen för Tekumel-spelande. Där spelar man barbarer som kommit från en avlägsen del av världen till staden Jakalla där precis allt är nytt och annorlunda. Sätt igång och utforska, men se bara till att du inte retar upp någon som pålspetsar dig bara...


Storuggla, just sayin