Nekromanti Rädda oss från Tulli!

[Man Mountainman]

Re: Bingo! [edit]

Det här känns som en lite meningslös diskussion. Om du vill hävda att termerna "fluff" och "crunch" är vaga och odefinierade, så kör i vind. Jag kommer att fortsätta hävda att crunch = regler och fluff = allt annat, och att detta är väletablerade definitioner. Tyvärr finns det inget "the comprehensive dictionary of roleplaying terminology" som jag kan hänvisa till.

/Kalle

 

[ripperdoc]

Re: Bingo! [edit]

Inte vara så deppig nu Diskussionen var inte meningslös - nu vet du att det finns folk på WRNU som inte fattat vad "allmänheten" fattat gällande dessa (och nog många andra) ord.

 

[walium]

Re: Begrepp

"Japp. En klistrad tråd med begrepp, korta definitioner och (där det finns) länkar."

Problemet är bara att varje gång vi försöker starta en sådan tråd så visar det sig att vi inte alls är särskilt eniga om vad olika saker betyder.

 

[walium]

Ve, män!

"Nej, ärligt talat, jag förstår inte alls denna ilska mot stämningstexter."

"Men det finns säkert lika många dåliga regeltexter och regeltextförfattare, men jag har inte hört något utbrett hat mot dessa?"

All denna ilska? Utbrett hat? Det låter nästan som om strävar efter någons slags självutnämnd roll som underdog.

Som det har sagts så många gånger tidigare så är rollspelsförfattare som regel bättre på att skriva regeltexter än skönlitterära passager. Sannolikt för att de underskattar hur svårt och krävande det är och för att det överhuvudtaget saknas kompetenta redaktörer som kan tala om för dem när de gör riktigt dåliga saker.

Samtidigt så finns det ett tydligt avståndstagande i den här tråden (och andra) mot tråkiga och torra faktatexter av typen "Hinkinge har tre krukmakare och grevskapets största getfarm" och vad leder detta till för slutsatser? Kanske att det finns en styrka i att blanda regler och stämningstexter mer och inte hålla dem så hårt åtskilda?

Nu har jag inte läst Hammaren & Trollspöt men jag håller produkter som Svavelvinter-modulen och "Dictionary of Mu" för att vara något av det mest inspirerande som jag har läst. För många kan inspirationen vara en ganska svårfångad best och då kan så kallat fluff vara till stor nytta. Samtidigt så upplever jag i alla fall att väldigt många stämningstexter verkar ha skrivits på ren slentrian och för att fylla ut moduler och böcker snarare än för att ge konkreta prov på stämning och miljö. För att inte tala om de fall då de mer eller mindre motsäger de regler som också medföljer.

I övrigt så kan nog de flesta skriva under på att det som är dåligt är kasst och det som är bra är mysigt.

 

[Mogger]

Re: Bertil sexton. B 16.

[ QUOTE ]
Trauffat var ju i inledningen av den här deltråden hyfsat nyanserad och konstaterade att det finns en massa bra fluff. Han kunde dock inte använda den (vilket jag tycker är väldigt märkligt). Det är knappast någon hemlighet att jag är emot idén att automatiskt banta bort flufftexter - det skulle göra de flesta rollspel helt ointressanta för mig att ens bläddra i

[/ QUOTE ]

Jag får nog utveckla just den biten lite. Jag är inte emot fluff, egentligen. Jag är emot överdoserande och övertro på fluff. Många moduler tävlar med faktaböcker och ska så ingående som möjligt beskriva allt från hur man pressar jos till hur man skor om sina hästar (hur ofta man behöver göra det och hur mycket de äter/dygn, hur de parar sig, vilken sadel som är bäst, populära hästnamn...) eller hur hög en mast är på en speciell sorts skutor - och allt detta kan man hitta i spel som inte ens handlar om jos, hästar och båtar. Spelet blir ofokuserat. Men det finns andra problem. Jag gillar som sagt bra fluff och kan nästan läsa det skönlitteratur. Jag kan naturligtvis använda mig av en detalj här och en där, skopa ur dem och behålla det bästa. Men så har vi övriga deltagare. Någon har dammsugit alla moduler, någon har inte öppnat dem och någon annan har läst och inspirerats och skapat ett eget baroni baserat på en massa fakta från böckerna. I det enskilda fallet är det ok, men när man som jag har alla dessa typer i samma spelgrupp så blir resultatet att vi faktiskt spelar i olika världar. Och det knepiga är att dagens rollspelskonventioner uppmuntrar till alla dessa beteenden. Det behövs nog inte sägas att flera eller alla blir lidande när stilarna möter varandra.

Vad jag vill ha är alltså fluff som ger mig grundläggande men saftiga nedslag i världen. Eller kanske detaljerade studier? Dessutom vill jag ha regler eller riktlinjer för hur spelgruppen kan använda detta i spel. Hur blir min karaktär en del av världen? Vad kan jag etablera och vad är spikat i spelet?

I dagsläget vet jag inte om det finns något spel som uppfyller detta. Jag får väl skriva ett själv...

 

[krank]

Re: Ve, män!

Samtidigt så finns det ett tydligt avståndstagande i den här tråden (och andra) mot tråkiga och torra faktatexter av typen "Hinkinge har tre krukmakare och grevskapets största getfarm" och vad leder detta till för slutsatser? Kanske att det finns en styrka i att blanda regler och stämningstexter mer och inte hålla dem så hårt åtskilda?

Det tycker jag är en hemskt konstig slutsats att dra. Den slutsats jag drar är att man bör undvika just torra och tråkiga faktatexter för att istället beskriva med ord som snarare försöker fånga än känsla eller stämning snarare än raddar upp statistiskt bjäffs. Jag vill till exempel inte veta exakt hur många soldater en armé har - men jag läser gärna texter som i prosa beskriver hur de ser ut, förutsatt att prosan är välskriven.

Att blanda in texten i reglerna anser jag är helt fel väg att gå. Dels för att regler ytterst sällan är särdeles inbjudande eller inspirerande, dels för att de verkligen stör all känsla för stämningen i spelet. Lite som att behöva titta på källkoden som rullar förbi samtidigt som man spelar ett datorspel.


Att läsa en rollspelsbok kan vara en upplevelse. Om den är väl genomförd. Se på Adventure! eller Oktoberlandet. Den egentliga slutsats man bör dra är att om man överhuvudtaget ska skriva rollspel - se för fasen till att fixa en bra prosaförfattare och en bra illustratör, om du inte själv är tillräckligt kompetent.

men det är ju såklart bara min åsikt - som man bara behöver bry sig om om man har mig som målgrupp. Jag skiter fullständigt i reglerna, de kan gärna få finnas där - men utan välskrivet fluff finns jag inte som köper överhuvudtaget. Utan stämningstexter dör rollspelet, blir tomt och ointressant.

 

[Eksem]

Re: Bertil sexton. B 16.

Vad säga om Mutant-böckerna Pirit, Nordholmia och Hindenburg? Avgränsad spelvärldsinformation med platser och personer och deras inbördes intriger i ena halvan, och sedan äventyr som använder platserna, personerna och intrigerna i den andra halvan.

Riotminds var ju också på väg åt det hållet först, som med Vildhjarta, men sedan ändrade de riktning, till min stora besvikelse.

Och låt oss inte glömma reseskildringen i Trakorien! Världens genom tiderna bästa fluffmodul.

 

[Arfert]

Re: Bertil sexton. B 16.

Jag tycker att Mutantböckerna har en ganska schysst modell... som jag mycket väl kan tänka mig att använda mig av i kommande material till Saga eller andra spel.

...personligen har jag inga problem med att blanda in lite torra fakta, jag gillar ju Harn till exempel... Så man kan kocentrera sig på att göra äventyr och intriger.. och alltid är det nån rollperson som frågar "vad finns det för smeder i stan?" och då kan det vara skönt att slippa att hitta på sånt på en höft...

 

[Mogger]

Re: Bertil sexton. B 16.

Mutantmodulerna är helt ok. Även dessa lider av del problem men tillhör trots det bland det bästa som utgivits i Sverige. Tillsammans med Trakorien naturligtvis. Men det finns fortfarande problem. Alla mina spelare har inte tagit sig igenom spelarmaterialet i Pirit, Nordholmia och Hindenburg vilket leder till att vissa spelare bestraffas för att de inte satt sig in ispelvärlden. Jag har inget emot fluff om alla ligger på samma nivå. I de här posterna är jagmest ute efter ett fluffsystem som baserar sig på spelarnas önskemål snarare än modulens författares bild av vem som bor var och är arg på vem. Vet man inte det för att man inte har läst texten så faller ju en stor del av poängen.

Så, jag säger absolut inte kategoriskt nej till fluff men jag är inte säker på att det är den enda eller bästa modellen. Jag skriver ju själv en modul till mutant (Ulvriket) som består av en hel massa sidor fluff. Jag menar inte att allt detta är skit och fel och hemskt utan snarare att andra spel som har andra förväntningar gott kan bryta mot konventionerna. Scion kommer ju exempelvis helt utan setting som jag har fattat det och många smala spel presenterar snarare en situation än en detaljerad miljö. Jag har inte haft några som helst problem att sätta mig in i dessa på rak arm uppdiktade "världar".

 

[ripperdoc]

Re: Objektiv sanning

Jag förstår det, du behöver inte oroa dig. Jag har alla gånger refererat till ditt uttalande som förmodat ironiskt eller sarkastiskt (eller det kanske det inte var?). Jag tog det i allra högsta grad inte som någon sanning. Däremot har jag sett fler än dig påpeka liknande saker, och jag ställde mig frågande till hur hemskt fluff egentligen är när jag själv ser det som något av det viktigaste?

 

[ripperdoc]

Re: Ve, män!

Hade jag gillat att vara underdog hade jag nog deltagit aktivt i fler diskussioner på det här forumet...

Jag kan inte se någon objektiv svårighetsskillnad i att skriva pedagogiska texter (regler) och att skriva skönlitterärt. De har säkert båda sina svårigheter, men jag ser inte varför rollspelare (för att fortsätta på den extrema generalisering som redan satts) i gemen skulle vara bättre eller sämre på något av det? Kort sagt, jag kallar det en myt att rollspelare är dåliga på stämning men bra på regler.

Jag tror att det finns en målgrupp för de flesta sätt att skriva (utom de dåliga ). Jag kan själv uppskatta de flesta texter utom de mer regeltunga - må det vara snustorr fakta, stämning eller bara babbel. Att dra slutsatser om vad som gäller för rollspelare i allmänhet tror jag är riskabelt.

 

[ripperdoc]

Re: Objektiv sanning

Fast jag läser inte stämningstexterna för att de är bra. Jag har i stort sett aldrig läst en rollspelsbok bara för skojs skull (sedan har jag inte många i hyllan heller). Jag läser stämningstexterna för att få en känsla för spelet eller för inspiration. Bara genom att läsa ett par av Noirs mininoveller har jag tillräckligt med kött på benen för att spelleda ett scenario. Regler och fakta behövs inte för det.

 

[Arfert]

Re: Ve, män!

Håller med, antingen kan man skriva, eller inte.

 

[Robert Jonsson]

Men...

...låt för guds skull alla tycka till i en tråd om vad de anser termerna vara, så sätter sig Rollspel.nu-styrelsen och bestämmer det. Sedan är det vad som åsyftas på det här forumet med definitionerna. Punkt.

Det blir inte svårare än man gör det...

 

[krank]

Re: Objektiv sanning

Trenden med att få in stämningstexter i rollspelen ser jag två huvud orsaker till.

Jag ser en tredje.

Som SL behöver jag få en känsla för stämningen och känslan i världen. Det kommer vare sig torra data eller regelsystem att hjälpa mig med. Det är stämningstexterna, och illustrationerna, som tillsammans ger mig som SL känslan för världen - en känsla jag sedan ska förmedla till spelarna i beskrivningar etc. Det är min förbannade uppgift att vara den som sätter tonen, och det kan jag inte göra utan att veta vilken ton som tänkts.

många spel produceras inte för att spelas utan för att läsas, det finns nog många här på forumet som har bra mycket grejer stående i hyllorna som aldrig kommer att spelas.

Det ser jag inte som något negativt. Själv köper jag inte ens rollspel för att spela dem, utan för att låta dem inspirera mig till mina egna alster. Och för det syftet är stämningstexter hemskt viktiga.

 

[walium]

Re: Ve, män!

"Håller med, antingen kan man skriva, eller inte."

Så det är ingen skillnad på att skriva avhandlingar, romaner, läroböcker, noveller, dikter eller nyhetsartiklar? Antingen så klarar man det eller så gör man inte det?

Eftersom jag uppenbarligen kan skriva detta inlägg så måste det vara enbart min egen lathet som hindrar mig ifrån att bli en professionell skribent.

Som du säkert förstår så håller jag inte alls med. Att förklara och åskådliggöra en regel är något annat än att via en skönlitterär text förmedla en viss stämning. En regeltext kan också förmedla en viss stämning men primärt så ska den förklara och lära ut en viss regel. Här finns inte särskilt mycket utrymme för konstnärliga grepp. En stämningstext däremot kan utformas på fler sätt men även här så bör det finnas någon form av pedagogisk ansats som ofta saknas. Det vill säga ett syfte, en mening som helst ska kunna tydas av fler än författaren själv.

 

[Necross]

Re: Bertil sexton. B 16.

och alltid är det nån rollperson som frågar "vad finns det för smeder i stan?" och då kan det vara skönt att slippa att hitta på sånt på en höft...

Nah, men asså... Nej. Jag vill alltid ha grejer som är svåra att komma på själv färdiggjort. Att hitta på att det finns en smed som heter Bengt som bor i stan kommer jag lätt fram till på en höft. Exempel på grejer som är svåra att komma på själv är ofta originella hooks för att involvera RP:na.

 

[Arfert]

Re: Bertil sexton. B 16.

jag vill ha både och.

 

[Arfert]

Re: Ve, män!

Låt mig förtydliga: Om man fixar att skriva bra prosa så kan man säkert även klara av att skriva en regeltext som är lätt att förstå. SÅ jäkla komplicerat är det inte. Många journalister klarar ju av att skriva romaner också, som exempelvis Stieg Larsson med flera.

När det gäller avhandlingar, läroböcker och liknade så handlar det om att man måste förstå vad man skriver om... Det är KUNSKAPERNA som skiljer. Om jag var en fena på teknisk fysik eller ungerska maträtter så skulle jag kunna skriva om det.

Dikter är en annan sak, en egen konstform nästan.

 

[Rising]

Re: Ve, män!

jag ser inte varför rollspelare (för att fortsätta på den extrema generalisering som redan satts) i gemen skulle vara bättre eller sämre på något av det?

Jag delar din inställning. Jag tycker att många Forge-spel i synnerhet är skolexempel på spel författade av människor som uppenbarligen har en rätt hög stilistisk känsla för prosa, men som inte riktigt når samma nivå när det gäller att komma på och beskriva regler.

Jag tror dock att många har lägre krav på regler för att konsten att komma på bra regler & skriva bra regelböcker är mindre ansedd än konsten att skriva bra prosa. Åtminstone för de flesta. Jag personligen håller dock goda regelmakare som högre stående varelser än de flesta goda författare.

[edit: Tog bort trams]