Rising
Vila i frid
Re: Je mange le caca. Ça, c'est trés bon.
"De flesta vardagliga situationer kommer ju ha en låg svårighetsgrad dvs du behöver ej satsa dvs inget slag men samtidigt får du ett sömlöst system för en ökande nivå av slump vid mera komplicerade förlopp."
Joo, men jag tycker det är lite bakvänt att tänka så. Take Ten, osv. Då skall man tänka vilken svårighetsgrad det är på alla manövrar.
Grejen är att språk och sociala färdigheter inte riktigt är en fråga om "svårighetsgrader", utan mer en fråga om hur man gör något. Hur man framstår när man pratar ett språk på en viss nivå. Framstår man som en turist, som en person som levt i landet ett par år, eller som en infödd? Har man ett gott ordförråd trots att man pratar med brytning? Osv. Därför är det vettigare att tänka på det som B-färdigheter som talar om vad du kan, istället för att först tänka på svårighetsgraderna och sedan räkna ut om rollpersonen är tillräckligt duktig för att klara uppgiften eller inte.
Så man ska inte tänka "jag behöver inte slå något slag för att fråga den här killen var lådorna kommer ifrån" utan det är bättre att samtala med ett ordförråd som passar ens rollpersons språkförmåga. Om man tvingas använda de få ord man behärskar så kan man nämligen råka avslöja mer än vad man egentligen vill. "Vad heter det här statliga verket nu igen? Äh, jag frågar om de kommer ifrån Mr.Ortega"
Det viktiga är att det beslutet skall i så fall skall göras av spelaren. Regler och tärningar kan inte i sig emulera alla problem som kan uppstå vid dessa situationer, och man ska inte tänka i termer som "lyckas" resp. "misslyckas", för det är inte så det fungerar. Man kan lyckas med det man ville, och ändå råka åka på problem som man hade kunnat undvika om man hade varit säkrare i språket.
Så "take ten"-regler och liknande är inte så bra, det viktiga är att man vet vilken nivå man ligger på, sedan gestaltar man på och så får det gå som det går.
/Rising
"De flesta vardagliga situationer kommer ju ha en låg svårighetsgrad dvs du behöver ej satsa dvs inget slag men samtidigt får du ett sömlöst system för en ökande nivå av slump vid mera komplicerade förlopp."
Joo, men jag tycker det är lite bakvänt att tänka så. Take Ten, osv. Då skall man tänka vilken svårighetsgrad det är på alla manövrar.
Grejen är att språk och sociala färdigheter inte riktigt är en fråga om "svårighetsgrader", utan mer en fråga om hur man gör något. Hur man framstår när man pratar ett språk på en viss nivå. Framstår man som en turist, som en person som levt i landet ett par år, eller som en infödd? Har man ett gott ordförråd trots att man pratar med brytning? Osv. Därför är det vettigare att tänka på det som B-färdigheter som talar om vad du kan, istället för att först tänka på svårighetsgraderna och sedan räkna ut om rollpersonen är tillräckligt duktig för att klara uppgiften eller inte.
Så man ska inte tänka "jag behöver inte slå något slag för att fråga den här killen var lådorna kommer ifrån" utan det är bättre att samtala med ett ordförråd som passar ens rollpersons språkförmåga. Om man tvingas använda de få ord man behärskar så kan man nämligen råka avslöja mer än vad man egentligen vill. "Vad heter det här statliga verket nu igen? Äh, jag frågar om de kommer ifrån Mr.Ortega"
Det viktiga är att det beslutet skall i så fall skall göras av spelaren. Regler och tärningar kan inte i sig emulera alla problem som kan uppstå vid dessa situationer, och man ska inte tänka i termer som "lyckas" resp. "misslyckas", för det är inte så det fungerar. Man kan lyckas med det man ville, och ändå råka åka på problem som man hade kunnat undvika om man hade varit säkrare i språket.
Så "take ten"-regler och liknande är inte så bra, det viktiga är att man vet vilken nivå man ligger på, sedan gestaltar man på och så får det gå som det går.
/Rising
