Nekromanti Random tankar om Biopunk

[Avidyasattva_UBBT]

Jag drömde en rätt cool dröm för ett tag sedan, som hade vissa element av Cyberpunk i sig fast med alldeles för mycket grönt bland den sedvanliga betongen och neonen. Jag spånade vidare på det sedan och har nu lite lösryckta visioner om en värld:

Tänk er en storstad, en kärna av enorma växthusliknande glasstrukturer omgivna av genmanipulerade jätteeldflugor som surrar runt i natten och skiner i grönt. Utanför den hypermoderna stadskärnan, vars centralhub har bokstavligt talat spridit ut rötter ut genom övriga staden, och oändliga gator och kvarter av den gamla tidens nedsjunkna betonghus står kvar, deras fasader inslingrade av genmanipulerad murgröna.

Vi befinner oss i skuggan av en stor cybernetisk kris, där den gamla tidens digito-mekaniska teknologi havererat, med cyberpsykosmonster ränner omkring på fri fot i slummen och åsamkar förödelse i sin väg. Samtidigt patrullerar en fascistoid polisstyrka gatorna, iklädda gasmasker och biodräkter, och genetiskt framodlade spindelmonster klampar fram mellan hustaken (tror min dröm "snodde" dessa från Half-Life 2).

Detta är en värld där ditt DNA är värt mer än ditt liv; lemlästade kroppar kan enkelt återställas till fullo och närmast säkerställa din odödlighet. De flesta människor odlar speciella tumörer laddade med antikroppar för att skydda sig från DNA-hackers som försöker göra intrång på din biomassa genom genmanipulerade insekter eller till synes oskyldiga rostaggar. Biokemister, molekylärbiologer och biofysiker är den nya tidens samhällsomstörtare, som antingen tjänar regeringen i de statliga laboratorierna, eller opererar i slummens skuggor.

Folket i staden lever på vad superstaten och dess växthus kan producera; inga av de grödor vi känner till finns längre kvar, de var för ineffektiva. Istället finner vi en oändlig mångfald av underliga superväxter och stora glastankar fyllda med konstant växande muskler som regelbundet skördas, ungefär på samma sätt som man skär köttstycken av en ideligen rullande kebabcylinder. Arkaiska skjutvapen finns ännu kvar i omlopp, men polisen ser man oftast beväpnade med modifierade autoinjektorer, minst lika dödliga som någon automatpistol.


Ja, typ så. Min fråga är nu; finns det något rollspel som är typ i den här stilen? Biopunk är ju generellt sett en ganska liten genre...

 

[Ram]

Ja, typ så. Min fråga är nu; finns det något rollspel som är typ i den här stilen? Biopunk är ju generellt sett en ganska liten genre...

Jag har ingen aning, men jag tycker att du skall bygga det omedelbums. Det där var SKITBRA!

 

[Poseur]

Faktiskt så håller jag med Ram här. Bygg spelet om inte annat!
Jag tycker det verkar skitcoolt!


/poseur

 

[Big Marco]

Bilden jag fick i huvudet var ett Gotham City där Posion Ivy har fått härja alldeles för länge.

 

[Ram]

Faktiskt så håller jag med Ram här.

Faktiskt?

 

[.:Warwolt:.]

två ord

FUND!

IT!

 

[Avidyasattva_UBBT]

Problemet som jag har med superhjältar, åtminstone i en så uppenbart dystropisk värld som ovanstående, är att de tar alldeles bort anonymiteten hos superstaten. En del av hopplösheten skall väl just vara att alla poliser är maskerade, de statliga institutionerna enorma namnlösa monoliter och toppskiktet så hopplöst långt från gatan att ingen vet vem som styr egentligen.

Oceanias storebror dyker aldrig upp personligen, han är precis lika diffus och odefinierbar som Gud. Superhjältar, däremot, visar gärna upp sig inför folket och framlägger sina onda planer så alla darrar av skräck.

 

[Ram]

Jag ser lite framför mig hur man som spelare blir vittne till när en gasfylld hover beetle full med tungt bepansrade och gasmaskbärnade poliser svävar ned från ingenstans och plockar upp ett par skrikande barn och deras mor från gatan. När fadern försöker komma till undsättning så skjuts han med någon sorts vapen och blir liggande med kramper med något som liknar piggsvinstaggar i bröstkorgen. Ur skuggorna lösgörs organplundrare och minnespundare som tänker plundra kroppen.

Har du funderat något på den klassiska frågan "vad gör man"?

 

[Ram]

Äh! Otack är världens lön så jag sitter här och är djävligt otacksam och har därmed löst alla mina åtaganden i frågan!

 

[Avidyasattva_UBBT]

Inte direkt, jag var ju inte ursprungligen ute efter att bygga någonting eget (är tämligen rudis på det området ändå, har inte byggt spel sedan högstadiet), men kan tänka mig några teman:

- Rollpersonerna är agenter i statens tjänst, och eventuellt gör motstånd; klassiska scenariet.

- Rollpersonerna är AI:s eller cybernetiska rester av den gamla världen, som antingen försöker återförenas med det biologiska, eller fly från den till maskinens kalla mörker.

- Rollpersonerna deltar i kampen för att finna biologins sanna kärna, antingen som forskare eller som DNA-hackers.

- Rollpersonerna är replikanter som föds in i en ny värld, och måste möta den med ett barns oskuldsfullhet.

 

[.:Warwolt:.]

En av de roligaste sakerna jag känner lite med det här att den har stora liknelser med cyberpunk, fast istället för att handla om kallt stål och maskiner som kommit till köttvärlden så handlar det om genteknik och genmodifikation som kommit till en värld av stål.

 

[Rickard]

Ghost in the Shell har en hacker som hackar hjärnor.

Datorspelet Bio-Shock har i princip bioteknik men det ger mer magiska förmågor.

Rollspelet Feng Shui har biocybernetik kallad Arcanowave gear. Det finns dock endast stoft till en värld till det rollspelet så att du får köra ett eget tema.

Rollspelet Chronopia har faktiskt också biocybernetik i formen av nekrologi. Rustningar växer exempelvis ihop med bäraren och suger blod ur ådrorna. Släng in lite noir och swashbuckling (Sin City-style) och vi har ett rollspel jag skulle vilja sätta tänderna i.

/Han som från början tänkt göra Matiné till Chronopia

 

[Avidyasattva_UBBT]

Tack för tipsen, Han. Hade ingen aning om Feng Shui, trodde det bara var ämnat för att göra John Woo-pastischer eller så.

Anyways, problemet som jag ser det med cybernetik/bioteknik/svartgods i rollspel är att det fungerar mer som prestationshöjare och mindre som rollspelsmässiga hållhakar.

Det jag är mer ute efter är just hur synen på vad det är att vara människa blir när gränserna luckras upp alltmer. Med cybernetik är det fortfarande konkret att man genom modifikation implanterar främmande materia i sin kropp, och frågeställningen där blir snarare "hur mycket måste man ha kvar av sin ursprungliga kropp för att inte räknas som maskin?"

Med bioteknik FÖDS du in i det hela; hela din existens genomsyras av teknologin. Varenda cell i din kropp är skräddarsydd för sitt behov; du kan inte längre skilja dig från den som du kan med cybernetik, du kan inte längre peka ut var människa slutar och maskin börjar. Istället för att fråga sig om skillnaden mellan AI och mänskligt psyke blir det istället något "Ecce Homo"-aktigt där det inte längre är säkert vad som är mänskligt.

Vad jag förstått finns det bara en enda gen som skiljer människan från vissa människoapor. Oavsett om det är sant eller inte så blir det genast komplicerat att använda de gamla begreppen "människa" och "djur" om någon tar just den där genen i en DNA-splitsare och kastar allt huller om buller. Det är bara ett exempel.

Ett annat, som jag nämnde först i den introducerande skriften, är just tanken att med bioteknologins hjälp är det faktiskt möjligt att nästan bygga en ny människa från scratch, bara du har tillgång till dennes DNA. Att vara människa har nästan alltid kommit med tanken om att du en gång skall dö, och vår dödlighet har formgivit allt omkring oss. Plötsligt är vi inte längre dödliga; vi kan överleva de mest grymma sår, vi kan återskapa oss själva efter att ha slagits i spillror, vi kan skapa kloner av oss själva till den punkt vi inte längre vet om det ens finns något "jag" eller om det bara rör sig om en viss kemisk cocktail i hjärnan.

Med sådana här existentiella frågor blir det nästan ointressant om rollpersonen med sina laboratorieodlade näthinnor som ger mörkersyn, eller modifierade nervtrådar som ger +3 STY.

Själva hjärtat i Cyberpunk är ju just samhällskritiken och problematiken mellan mänskligt och maskinellt. Så också i Biopunk, fast på ett helt annat sätt.

 

[Ram]

Inte direkt, jag var ju inte ursprungligen ute efter att bygga någonting eget (är tämligen rudis på det området ändå, har inte byggt spel sedan högstadiet)

Well, du kan ju norpa ett system och bygga settingen.

- Rollpersonerna är agenter i statens tjänst, och eventuellt gör motstånd; klassiska scenariet.

- Rollpersonerna är AI:s eller cybernetiska rester av den gamla världen, som antingen försöker återförenas med det biologiska, eller fly från den till maskinens kalla mörker.

- Rollpersonerna deltar i kampen för att finna biologins sanna kärna, antingen som forskare eller som DNA-hackers.

- Rollpersonerna är replikanter som föds in i en ny värld, och måste möta den med ett barns oskuldsfullhet.

Coola ideer helt klart. Framförallt den näst sista gillar jag extra mycket.

Av någon anledning så kommer jag att tänka på spelet Deus Ex när jag läser detta. Men å andra sidan så dyker det alltid upp i huvudet på mig när jag anar stora konspirationer och antydan till megacorps...

 

[krank]

Rollspelet Chronopia har faktiskt också biocybernetik i formen av nekrologi. Rustningar växer exempelvis ihop med bäraren och suger blod ur ådrorna. Släng in lite noir och swashbuckling (Sin City-style) och vi har ett rollspel jag skulle vilja sätta tänderna i.

Mutant Chronicles har också rätt ball biotech (tycker jag fortfarande) i och med Mörka Legionens olika äckliga nekroteknologier och sånt. Vapen som drivs av den mentala energin från små muterade demonfoster i glaskulor, såna grejer.

Nekroteknologi och nekrobionik, kanske det hette. kan kolla när jag kommer hem.

 

[Örnie_UBBT]

Hett inspirationsboktips för den som är intresserad av biopunk: "Fairyland" av Paul J McAuley (som är biotekniker i det civila). Där finns en hel del av det du talar om: biokemister och biotekniker hackar DNA och skapar biologiska memen och hormonbaserade religioner, etc etc.

En tanke bara,
hälsar
Örnie

 

[Avidyasattva_UBBT]

Jag fick ännu en tokig igår när jag började tänka mig hur "nätet" skulle se ut i en utpräglat biopunkad värld.

Framför mig kunde jag liksom se hur en utmärglad, likblek person befann sig i ett mörkt rum, antingen sittandes i en stol eller liggandes på en sjukhusbädd. Från dess huvud går en hel mängd med plastslangar som var och en leder till olika droppåsar, krokade i taket likt hängande köttstycken i ett slakteri. Dessa kemikalier behandlas sedan i hjärnan av en biologisk dator (representerad av en köttklump eller hur en sådan nu kan tänkas se ut) för att manipulera bioelektriska impulser och kemiska balanser i hjärnan för att simulera vadhelst man önskar.

Agenter som tilldelas hemligstämplade order från högre ort får istället för ett vanligt meddelande en ampull som de laddar i sin autoinjektor och skjuter in i hjärnan. Sedan omvandlas kemikalierna så de påverkas hjärnans sinnescentra för att imitera den inspelade information som fanns i ampullen, så att personer i princip hallucinerar fram meddelandet.

Istället för att arbeta med bara en dator och mängder med kod kanske DNA-hackers skjuter in sig själva i måltavlans kropp som en specialprogrammerad mikroorganism. Tänk er hela rollspelskampanjer som bara utspelar sig i en värdkropps system, omtolkad av biodatorer till en alternativ verklighet där vi kan greppa, manipulera och uppleva saker som vanligt. Helgalet, men fyfan vilken potential.

 

[krank]

Jag fick ännu en tokig igår när jag började tänka mig hur "nätet" skulle se ut i en utpräglat biopunkad värld.

Jag kan bara tänka "eXistenZ"... =)

 

[Avidyasattva_UBBT]

Ja, nu när jag tänker efter är det där fett med eXistenZ med inslag av Æon Flux...