Fete-rapport
Hmm, vet inte riktigt om detta är rätt forum för tråden - Detta forum är till för spel som inte är rollspel, snarare än att det är ett spelforum för "det som inte passar in helt på de andra forumen".. Rollspels-forumet kanske är det officiellt rätta, eller rollspelarkultur-forumet, eftersom konvent och en stor samling av rollspelare handlar om rollspelarkultur På sätt och vis. Får nog lägga upp en tråd om detta på forumforumet..
Jag tyckte faktiskt att det var rätt trevligt att läsa någon annans upplevelse på ett konvent, så jag tror jag postar mina egna reflektioner också..
Först och främst så är jag väldigt nöjd med konventet, precis som alla andra. Lite lustigt kanske, för jag spelade inte samma spel - Var det en allmän stämning som rådde på konventet, bara?
Visserligen så var jag väldigt nöjd med förra årets Captain Dredd och Castle Falkenstein också, men men..
Kanske var det en stämmning i stort, för att i år var det överskott på
spelledare på dom arrangemang jag var på, vilket får ses som rent magiskt på konvent..
Och mest av allt gillade jag att det var så mycket kanal- och forumfolk där: (In order of apperance) Dnalor, Zaphod, Jake Steele, Eskil, Kitzune, Krille, Snow, Herr Nils, Magnus Seter, Dante, Seinet, Netfeed, Janus, Herr_Balderk, XertaiX, Gardener, Ymir, Arcana, Elriique, Chrull, Han, Foggmock, Solinde, avatarex, och H2O och Yrkoon, som jag visserligen inte har så mycket koll på själv..
Det var iallafall dom som jag stötte på. Fanns säkert någon eller några jag glömde där. (Och Tove och Anders
såg jag ju iallafall på prisutdelningen.)
Dock så han jag inte alls tala så mycket med dom som jag skulle vilja, Chrull hann jag till exempel bara springa förbi, men han såg glad och snäll ut, istället för elak och brutal..
Min konventsdagbok då:
Torsdag: Kalle kommer, vi driver runt från hemma till bibliotek, till hemma, till stadsbiblioteket, till Hvitfeldska (Skolan där GothCon hålls) till spelföreningen, och sedan till centralstationen och hämtar
Rasmus. Sedan lite mat och Fluxx och
Fluxdueller, och till sist gör vi en läcker "indiebar"-skylt innan vi går och lägger oss.
Fredag: Sitter och spelar
Fluxdueller medans vi väntar på att något ska hända i indiebaren, eller åtminstone på den stora Västmarks-avtäckningsstunden.. Sedan ser vi plötsligt hur Krille drar av skynket från sin Västmarks-kartong, ojdå. Vi missade det med tio sekunder eller så. Eller var det två minuter? Nåja.
Till slut så ger sig de andra indisarna av för att spela millenium (men det blev inget av med det, stackars Markus..) och till slut kommer två killar (En av dom är
Janus som jag börjar spela Dödsaporna med. Kalle och Rasmus kommer och hoppar in på slutet. (Är det indie så är det!)
Västmark: Härnäst så ger jag mig av för lite Västmark, men eftersom jag är så ambitiös och har offrat min tid på indiebaren så ber jag mina vänner ta hand om mitt lag medans jag hämtar lite snabb mat.. Bara för att återvända och se hur någon i mitt lag, förrädaren Filip SNOR min plats i laget! -Jag hade sagt åt honom att han inte kunde vara med, men sedan så trodde jag att en spelare skulle stanna hemma och då kunde han det, men sedan visade sig att spelaren skulle med, och jag tänkte inte på att Västmark var för fyra pers förrän nu.. Han har stal med andra ord verkligen min plats! Grrr! (Hade inte betalat)
Men! Nu hade jag ju mina två fans från spelföreningen som hade fått syn på mig, och följt efter mig från matsalen:
Erik och
Christoffer. Och en SL kvar, en usel enligt hans tröja visserligen, men ändå.. Han verkade rätt cool. Nu var vi tre, plus SL, men vi behövde en till.. Vi tittar ut genom dörren och där kommer en kille gående.. Han snodde vi helt enkelt.
Västmark blev både mysigt, karaktärsspelande och flummigt emellanåt, men det flummade aldrig ut totalt, så det var en mycket trevlig upplevelse. (Förutom att det blev långa partier av väntan på de andra när vi splittrade oss.)
Dock så ångrade jag en gnutta att jag inte tänkte på att vi faktiskt kunde "vinna", utan angav de andra rollpersonerna med den tuffa Eli.. Hade varit roligare att äventyra mer, som i introtexten i utskicket, och bryta ner skalet av rädsla och ilska på Alvhild -Sådant älskar jag, och min rollperson Eli fick "veta om det" genom ett nollat (=fummlat) Intuition-slag. (Nollade 3 av 5 tärningsslag.)
Det bästa av allt var dock att titta in i mitt gamla spelgängs rum och se hur dom leeeed igenom sitt scenario.. Ha! Så går det! Vi avslutade med att döpa vårt nystartade lag till "Run(k)stavarna", vilket sammanfattade stämningen på ett bra sätt. (Nej, SÅ flummigt var det inte!) och i väntan på nästa pass så lyssnade jag på min lagkamrats prisning av "Do androids dream of electric cats?", höjdpunkten var när en rollperson satt och spydde i en toalett, lillflickan monterade hysteriskt ihop och isär sina vapen, och katten låg bunden på golvet och ropade "Haha! Jag är överlägsen! Jag är öööverlägsen!"
Mycket om Västmark-scenariot alltså, men det var väldigt trevligt, och främst mustigt.. När jag plockade upp det hos Krille för att förbereda inför mitt spelledande på Söndag så slogs jag av hur alla rollpersoner hade drömmar och var väldigt charmiga.. Trodde att det bara var Eli. Sådana rollpersoner gör jag gärna själv..
Sedan var det iallafall dags för Döden på Hertz, där jag spelade vidare från scenariot på BSK med
Eskil.
Eskil är helt såld på sin rollperson Errol, har hängt upp honom på väggen och funderar på att göra Errol+Rhea+Delta Max Chronicles..
Själv så hade jag blivit väldigt nöjd med min idé att låta Delta Max (min rollperson) förtränga ett kritiskt misstag till sin alternativa personlighet i BSK-scenariot, där hans alternativa personlighet också tog överhand på slutet, i form av en bärsärkargång.. Vi är alltså väldigt fästa vid våra rollpersoner, och nu tyckte jag att det var karaktärsutveckling till max, (hihi, vits) vilket för mig är det bästa i att spela rollspel. (Alltså spela, inte spelleda.)
Delta Max' alternativa personlighet börjar växa fram nu, i slutscenen trängde han igenom och fick äntligen spöa upp en antagonist med elbatong för att sedan vråla "Smäääääärtan!" ungefär.. Skitkul.
Det var lite flummigt på sina ställen här också (Vi hade väldigt kul åt Hermes Lynx sexiga pose på rollformulerat, vilken en spelare broderade ut med en penna, vi försökte tillexempel köpa oss upplysningar för hans kropp med Köpslå.. Fast på skoj.
) så jag fick vråla åt dom andra spelarna lite.
Sedan kom det lite standardporrskämt när Delta Max skulle plugga in sig i en robot.. Men jag spelade vidare på detta i rollspelandet, genom att med fånig robotröst säga "Varje gång jag ska plugga in så börjar du bete dig så här underligt, varför då?" och "Jaja. Se upp. Nu kommer jag." vilket jag tyckte var en underbar höjd av subtil humor och rollspel sammanvävt.. Men det är väl bara jag det. Och bara då, det.
Lördag: Nästa dag så försov jag mig (hemma) men hann upp, och vi spelade klart Dödsaporna. Två spelare byttes ut mot
Erik, som var rätt trött och flamsig efter att ha sovit i en fönsterkarm i 45 minuter. Mycket härligt utflippande och knäppa kommentarer, vi skrattade igenom oss meningarna, och jag fick smiska den härligt utflippade
Erik ibland. Dödsaporna
lyckades vara ett humorrollspel, trots att jag bara hade skrivit lite självironisk dramttik! Men, den något självironiska, dramatiken infann sig samtidigt! Härligt!
Kalle förgyllde den genom lite smarta tolkningar åt mig, samtidigt som han ritade grymma bilder på dom två rollpersoner han tog hand om.
På slutet så tog spelarna ett val jag inte hade räknat med, vilket var en häftig utveckling, som visade att dom faktiskt måste ha varit rätt engagerade ändå. Om man kollar vilka val personerna gjorde i förhållande till hur dom startade så var karaktärsutvecklingen maximal.
Efter det blev det "Jodå, jag har spelat länge nu" resten av dagen. Olyckligtvis så skulle två spelare sticka, men vi hann klart det rätt snabbt. Trevligt scenario, även om det kändes som tipspromenad ibland. Jag var "spelledaren", och det var en fröjd att beskriva idiotiska strider: "Du skjuter, träffar orchen kritiskt i huvudet, penetrationsvärde 5.. den går igenom och träffar orchen bakom i.. foten." eller varför inte fältslagsreglerna: "Du möter fem orcher.. Du vinner iniativet.. Du slår ihjäl dom, dom hinner inte slå tillbaka." "Du möter 80 skeletthästar, och dom.. dog." (Tappar dock min polotröja under springandet.. Nåja, den kommer jag ändå inte behöva i sommar. Kanske. Å andra sidan, vill man ha en tröja under sommarn så är polotröja rätt bra..)
Vid midnatt så bestämmer jag mig för att ställa upp i Verbal Combat, ger mina två fans (De hade värmt upp genom att stå och vråla hejarrop utanför toan medans jag fräschade upp mig)
Erik och
Christoffer varsitt klistermärke i pannan i form av det foto jag byggt min förra avatar på. Några andra vill ha foton, och plötsligt har jag en hel hejarklack med foton i pannan! Äg! För att göra det ännu bissarrare så kommer någon och säger "Den där bilden känner jag igen, du är Arvid Axbrink Cederholm.."
Och det är
Han också, från Linköping!
Jag åkte ut i första matchen, lite synd när folk faktiskt hejade och allt. Jag tycker jag var lite påhittigare än min motståndare, men efter vad jag såg i dom andra matcherna så skulle jag nog showat mer.. (Borde ha skäggat ihjäl henne när dom ville se blod..
)
Sedan gick jag och la mig. Träffade Herr Nils på vägen och snackade om internet och kommunikation och hur identiteten breddas av att mötas i verkligheten. Mysigt.
Söndag: Tja, idag så spelledde jag Västmark. Både jag och spelgruppen medgav att vi var lite sega, men jag är åtminstone nöjd med att jag kunde ta tag i detta och bestämma att vi skulle köra med extra tempo den sista timmen.. Sedan blev det avslutning, och jag kom på att som arrangör kunde jag stå på scen och göra reklam för indiebaren lite.. Så trevligt.
Annars var söndagen inte så värst speciell.
Åh, och en annan trevlig sak var att jag lyckades hålla omkostnaderna till 150 kronor, varav nästan allt var spårvagnsbiljetter.. Smart utnyttjande av mat hemifrån, pizzakupong och SL-måltider gjorde susen.
Och så umgicks jag ju lite med folk också, förstås. Degade, snackade.. Ja.
Vi möts på LinCon! Yeeeeeeeeeehaw! *Nöjd*