Nekromanti Raser som aldrig spelades

[Vimes]

En kentaur måste vara rätt kass på att smyga över stengolv också.

Aktualiserades aldrig när jag spelade, men absolut. Kanske kan man ha ljuddämpande mockasiner på hovarna?

 

[Skarpskytten]

Vi var rätt konservativa och det blev mest människor, alver och dvärgar med någon udda halvling eller anka. En av mina kompisar var helt besatt av karkioner och körde en sådan gubbe ett bra tag, mer exotiskt än så blev det nog aldrig. Så här i efterhand kan jag nog tycka att karkionen var en av de mest intressanta humanioder som Äventrysspel skapade.

 

[Grisodlar'n]

Vem var det som kom på onaquin? Jag har alltid älskat den varelsen, men har faktiskt inte använt den i annat än ett egenskrivet äventyr, löst baserat på Spindelkonungens pyramid, fast där trappstegspyramiden är djupt i Samkarnas djungler. Jag tänkte att allt skulle bli som en blandning av Spindelkonungens pyramid och Aguirre - Guds Vrede. Mycket galenskap och girighet, vrålapor, jättelika minörspindlar, skyttegravsfot/sumpfot, mygg och andra grisodlarsaker.

 

[Henke]

Vem var det som kom på onaquin? Jag har alltid älskat den varelsen, men har faktiskt inte använt den i annat än ett egenskrivet äventyr, löst baserat på Spindelkonungens pyramid, fast där trappstegspyramiden är djupt i Samkarnas djungler. Jag tänkte att allt skulle bli som en blandning av Spindelkonungens pyramid och Aguirre - Guds Vrede. Mycket galenskap och girighet, vrålapor, jättelika minörspindlar, skyttegravsfot/sumpfot, mygg och andra grisodlarsaker.

Är det inte två Onaquin som vaktar röda ögat i Oraklets Fyra Ögon?

 

[Grisodlar'n]

Är det inte två Onaquin som vaktar röda ögat i Oraklets Fyra Ögon?

Jo, det stämmer. Det är enda gången mina spelare har mött varelserna. Mitt eget äventyr är ju inte ens klart, som med så många andra projekt.

 

[Conan]

Nån som minns lindskiarderna? Vi hade en sån i vår spelgrupp.

 

[Skarpskytten]

Vem var det som kom på onaquin?

De kom mig veterligen till Sverige i Chock-äventyret Skymningens by (1985). Sedan blev den ett fantasy-monster i Monsterboken samma år. Finns en gammal diskussion här, där en viss grisodlare för övrigt deltar: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?t=753.

 

[Grisodlar'n]

De kom mig veterligen till Sverige i Chock-äventyret Skymningens by (1985). Sedan blev den ett fantasyu-monster i Monsterboken samma år. Finns en gammal diskussion här, där en viss grisodlare för övrigt deltar: http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?t=753.

Haha, ja, jag ställde samma fråga där. Onaquin fascinerar mig, speciellt namnet. Det låter autentiskt, som något från mellanamerikanska/sydamerikanska myter. Med infon ovan så kom varelsen alltså från Pacesetter/de som skrev Chill-äventyret 1984 först, inte ÄS.

 

[Leon]

Apropos Anders/Mekanurgs skapelsers - någon som spelat Karkion?

 

[Mogger]

Jag lade in svanmö som SLP i Marsklandet.

Säling är hämtad ur skotsk folktro, svanmö från baletten Svansjön, örnman från en nordamerikansk ursprungsstams legender, hajman från Polynesien, hjortid minns jag inte.

Yes, det är jag medveten om. Menade mer att utan kontext blev de "bara" en bunt hamnbytare. Men eftersom vi pratar om detta nu, över 20 år senare, var det nog inte så "bara"

 

[skaraborgarn]

Apropos Anders/Mekanurgs skapelsers - någon som spelat Karkion?

Ja. Men de och alla älvfolken fick alltid börja med lite bakgrundspoäng vilket gjorde att de inte är så jättebra när spelet börjar.

 

[Torbjörn]

I princip uteslutande människor och dvärgar var det som gällde som spelarraser i våra kampanjer. Någon enstaka halvlängsman slank nog med någon gång men inga alver eller svartfolk. Och inga ankor bland rollpersonerna, däremot flitigt som SLP.

Det närmaste svartfolk vi kom var en skogsman från Nargur som hade blivit omhändertagen och uppfostrad av svartalfer efter att alver bränt ner hans hem. Tillnamnet "Alvbränd" bar han. Närmare svartfolk än så kom vi inte.

 

[Leon]

Hur ställer ni er till att spela svartfolk? Och? Svartalf? Rese?

 

[Tant Ragnar]

Hur ställer ni er till att spela svartfolk? Och? Svartalf? Rese?

Älskar rubbet, framför allt resen. Men då i Chronopia-versionen: "blekfeta aristokrater i kråsskjorta".

 

[Mekanurg]

Vi var rätt konservativa och det blev mest människor, alver och dvärgar med någon udda halvling eller anka. En av mina kompisar var helt besatt av karkioner och körde en sådan gubbe ett bra tag, mer exotiskt än så blev det nog aldrig. Så här i efterhand kan jag nog tycka att karkionen var en av de mest intressanta humanioder som Äventrysspel skapade.

Tack för det betyget.

 

[Lupus Maximus]

Människor och alver har nog varit de vanligaste bland spelarna när jag spellett Drakar och Demoner. Men det har hänt att någon har spelat annat som Karkion eller Råttman. Råttmannen blev riktigt intressant, för att vara ca 60 cm där nästan alla är människor ger helt nya förutsättningar. :grin:

 

[skaraborgarn]

Troll föll nästan på sin egen orimlighet. De blir förvandlade till sten i solsken.

 

[skaraborgarn]

Hur ställer ni er till att spela svartfolk? Och? Svartalf? Rese?

Problemet blir väl att de verkar vara totalt hatade av de andra folken. alver och dvärgar är fienden. Kan en orch överhuvudtaget gå in i en stad där människor bor utan att det blir bråk?
Svartfolk blir ofta degraderade till de där som man i vanliga fall ska slåss med.
SL har tråkigt och kastar in sex orcher som anfaller när rollpersonerna ska gå genom stora skogen.
Svartfolk främst då orcher svartalfer och en och annan rese är bara den onde trollkarlens underhuggare.

Jag tycker svartfolk kan vara intressant. Men då kanske alla som spelar ska vara svartfolk och inte en anka , en halvalv, två människor och en orch i gruppen.

Svartalfer och vättar är nog lit mer flexibla. En orch kan väl aldrig rida på en häst och knappast ha en packåsna men en svartalf på ulv kan ta sig långa sträckor.

 

[Leon]

När jag började spela var Minotaur-riddare en grej

 

[skaraborgarn]

När jag började spela var Minotaur-riddare en grej

Måste man inte vara adelsman för att vara riddare?