Nekromanti Raser som aldrig spelades

[skaraborgarn]

I Drakar och Demoner fanns en uppsjö av raser eller ska man kanske säga arter som aldrig spelades.
Alver, dvärgar, halvlängdsmän, ankor i olika kulörer. Kanske spelade någon vargman eller kattman. Svartfolk spelar alltid en roll i denna underbara värld. Karkionen var nog med den också. Men de andra?

Spelade ni eller hade med som viktiga SLP som var minoutarer, reptilmän, älvor, kentaurer, råttmän, hajmän eller de där älvfolken som kunde byta form till sälar och var det hjortar? Monsterboken 2 talar vi om.

Hur blir det när å ovanliga personer är med i spelet. Och om de inte vara med så varför då?

 

[Grisodlar'n]

Minotaur var nog den mest udda rasen som någon valde som RP om inte minnet sviker. Ingen, absolut ingen av mina spelare under alla mina år som SL har någonsin spelat anka. Tydligen finns det ett nostalgiskt skimmer över ankor i DoD, men absolut inte för mig eller mina spelare. I övrigt när vi ändå talar Monsterboken 2 så var den varelse jag avskydde mest den där äckliga alvkatten alfinen. Den fick mig att tänka på Kosmoskatten i Dr. Snuggles. Sorry, Blixt, men alfinen kräver avbön.

 

[skaraborgarn]

Minotaur var nog den mest udda rasen som någon valde som RP om inte minnet sviker. Ingen, absolut ingen av mina spelare under alla mina år som SL har någonsin spelat anka. Tydligen finns det ett nostalgiskt skimmer över ankor i DoD, men absolut inte för mig eller mina spelare. I övrigt när vi ändå talar Monsterboken 2 så var den varelse jag avskydde mest den där äckliga alvkatten alfinen. Den fick mig att tänka på Kosmoskatten i Dr. Snuggles. Sorry, Blixt, men alfinen kräver avbön.

Jag gillade minoutarer. I Drakar och demoner grundspel var de med men deras karisma värde hade glömts. Min spelledare menade att de inte kunde vara rollpersoner. Men jag tjatade och fick spela en. men alal var rädda för denne person som bara blev jagad.
Senare i monsterboek kunde man spela dem.

Bästa minnet av en tjurskalle var den sista tiden vi spelade. Vi var få som sysslade med detta och jag gjorde en minoutar som man gjorde en rollperson fast jag fuskade nog lite då han fick högsta sty och sto. Han var 315 cm lång. Hans uppgift vara att hjälpa rollpersonen.
Han var för fin, så fort det blev strid gick han bärsärk och högg med tvåhandsyxan.

 

[Grisodlar'n]

Jo, minotaurerna var sköna i DoD. Jag gillade den tidiga Sinkadusartikeln där de beskrevs närmare. Illustrationerna var gjorda av Nisse. Kanongrejer.

 

[Conan]

Min första ”gubbe” vid mitt första speltillfälle var en Minoutaur kallad Minoutarus.

 

[Grisodlar'n]

Min första ”gubbe” vid mitt första speltillfälle var en Minoutaur kallad Minoutarus.

Ja, det var ingen fantasibrist där inte.:wink:

 

[Mekanurg]

I övrigt när vi ändå talar Monsterboken 2 så var den varelse jag avskydde mest den där äckliga alvkatten alfinen. Den fick mig att tänka på Kosmoskatten i Dr. Snuggles. Sorry, Blixt, men alfinen kräver avbön.

Jag kontrar med ett citat ur en Snuggles-avsnitt: "Professor Eminent är inte rädd för någon katt.":wink:

 

[skaraborgarn]

Älvor och irrbloss föll nog på att de inte var särskilt bra på något. Sistnämnda kunde väl tända eld på allt men det är ju inte så bra om man är i ett bibliotek eller ska smyga i mörker.
Om någon spelat svartnisse hör av er!

 

[Mogger]

True story: Jag gjorde en säling och fick nog spela den en gång vill jag minnas. Sedan tyckte de andra att det var ett fånigt folkslag.

30 år senare gav jag igen och skrev detta!

 

[skaraborgarn]

True story: Jag gjorde en säling och fick nog spela den en gång vill jag minnas. Sedan tyckte de andra att det var ett fånigt folkslag.

30 år senare gav jag igen och skrev detta!

Nej vad skådar mitt norra! Jag är i kontakt med en författare. Hurra lilla jag har vara i elektronisk kontakt med en kändis!

 

[Mogger]

Nej vad skådar mitt norra! Jag är i kontakt med en författare. Hurra lilla jag har vara i elektronisk kontakt med en kändis!

Nja, poängen här var att jag alltid tyckte att idén med alla de olika hamnbytarna var cool, men det fanns ingen kontext. Hajman? Hjortid(hette de va?)? Svanmö? Säling? Alla dessa var supercoola men de blev lite Ninja Turtles. Liksom bara en exotisk unik grej utan någon djupare tanke.

jag tyckte alltid att de förtänade ett bättre öde.

 

[skaraborgarn]

Nja, poängen här var att jag alltid tyckte att idén med alla de olika hamnbytarna var cool, men det fanns ingen kontext. Hajman? Hjortid(hette de va?)? Svanmö? Säling? Alla dessa var supercoola men de blev lite Ninja Turtles. Liksom bara en exotisk unik grej utan någon djupare tanke.

jag tyckte alltid att de förtänade ett bättre öde.

Jag tror de som var sälar var mest spelbara men man måste ju ha med dom i någon miljö där de passar.
Hajman var väl mest havets ondingar. Ingen kom på orcher med simfötter.

 

[Mekanurg]

Nja, poängen här var att jag alltid tyckte att idén med alla de olika hamnbytarna var cool, men det fanns ingen kontext. Hajman? Hjortid(hette de va?)? Svanmö? Säling? Alla dessa var supercoola men de blev lite Ninja Turtles. Liksom bara en exotisk unik grej utan någon djupare tanke.

jag tyckte alltid att de förtänade ett bättre öde.

Jag lade in svanmö som SLP i Marsklandet.

Säling är hämtad ur skotsk folktro, svanmö från baletten Svansjön, örnman från en nordamerikansk ursprungsstams legender, hajman från Polynesien, hjortid minns jag inte.

 

[Henke]

Jag tyckte ankbröderna Mogger i Svavelvinter var väldigt inspirerande och skapade ett helt äventyrsgäng med släktingar som dök upp hos dem på Marjura. I övrigt minns jag främst en nekromantiskolad "Örnman" som en av mina spelare skapade och som startade världskrig i Ereb Altor.

 

[Lightshy]

Jag lade in svanmö som SLP i Marsklandet.

Säling är hämtad ur skotsk folktro, svanmö från baletten Svansjön, örnman från en nordamerikansk ursprungsstams legender, hajman från Polynesien, hjortid minns jag inte.

Jag spelade ett tag en Örnman. Själv tyckte jag att hamnskiftarna var jättecoola för att de tillhörde älvfolken, men inte var alver.
Alver som i mitt tycke då var alldeles för tråkiga som RP, men som jag idag nog skulle kalla stereotypa.
Jag såg Alver som den goda motsvarigheten till Orcher. Och i mitt huvud skulle de båda arterna bara användas som SLP. Detta för att behålla det mystiska kring Alverna.
Halvalv var dock något annat. Men där var Halvalven oftast uppväxt hos sin mänskliga familj och inte så instt i sitt Alviska ursprung.
Vad det gäller Orcherna tog vi oss glatt ann dom när Svartfolks-boken kom och jag hade mycket kul som Svartalfs-ulvryttare.

Ps. Fanns det inte ett äventyr till DoD där man kom till en by med Hajmän som tillbad en jättemonsterhaj och som inte ville att byns hemlighet skulle bli avslöjad?

 

[cogitare]

Vi spelade oerhört många av de olika raserna. T.ex. spelades irrbloss, de flesta av de olika hamnskiftarna.

Själv spelade jag under lång tid en Dinosuroid

Cog.

 

[Henke]

Ps. Fanns det inte ett äventyr till DoD där man kom till en by med Hajmän som tillbad en jättemonsterhaj och som inte ville att byns hemlighet skulle bli avslöjad?

Monturerna! Ett tillägg till äventyret i Sinkadus uppmärksammades förövrigt i Piruetts Sinkadusmåndagar för många år sedans som jag fortfarande tycker är fantastiskt roligt:

”Monturerna”, av Jonas Lindblom och Leif Eriksson, innehåller information om landet med samma namn i Ereb Altor. Dels finns det en massa äventyrsförslag, dels info om Monturernas armé. Äventyrsuppslagen är inte alltid helt lysande. Lyssa på detta:

Hajmännen

Spelarna reser genom Bychow och tar in på Bläckfiskens håla. Vad som sedan händer beror på hur nyfikna spelarna är. Nyfiken i en strut …​

Det är ju inte ens ett helt förslag! Det är ju bara en inledning utan någon som helst plot. Varför är titeln ”Hajmännen”? Är man tvungen att äga Monturerna för att fatta? Oavsett så är ”Hajmännen” det utan tvekan sämsta äventyrsuppslaget EVER.

 

[Grisodlar'n]

Jag lade in svanmö som SLP i Marsklandet.

Säling är hämtad ur skotsk folktro, svanmö från baletten Svansjön, örnman från en nordamerikansk ursprungsstams legender, hajman från Polynesien, hjortid minns jag inte.

Jo, de existerar alla i diverse folks folktro. Men var det inte najader i Marsklandet? Plus en karkion, som på bilden av najaden ser ut som en stor björn men som visar sig ha STO 7.

Hjortiden kan ju ha inspirerats av indianernas deer woman/deer lady, även hon i Oklahoma betraktas som ett farligt väsen, likt ett skogsrå. På tal om den farliga aspekten så fanns det ett avsnitt ur Masters of Horror-serien där just en hjortkvinna gick runt och hade ihjäl män.

 

[Vimes]

Utöver standardraserna (i.e. människa, alv, dvärg) så var minotaur ett populärt val i min spelgrupp. Jag tror jag spelade kentaur någon gång också. Det var helt värdelöst. För stor för att grottröja och för töntig för att tas på allvar i städer.

 

[Grisodlar'n]

Utöver standardraserna (i.e. människa, alv, dvärg) så var minotaur ett populärt val i min spelgrupp. Jag tror jag spelade kentaur någon gång också. Det var helt värdelöst. För stor för att grottröja och för töntig för att tas på allvar i städer.

En kentaur måste vara rätt kass på att smyga över stengolv också.