Re: Magnum Opus 1
På begäran från folket där uppe slänger jag upp mitt svar här.
Tja, du har en del saker där i det du säger men jag vill författa problemet i två punkter:
1: Spelare som inte vill pröva på nått nytt.
Och det är synd i sig eftersom de inte vill vidga sina vyer så kör de ofta fast i samma spår och får ännu svårare att ändra sig. Detta gäller dock i BÅDA riktningar, inte bara powergamers utan även individen som alltid spelar den blinde skomakaren Alhoncho. Båda av dessa individer borde pröva på den motsatta sidans spelanden och TILLÅTA sig ha kul. Om Anders roas av att ränna i grottkorridorer i fyra timmar och sedan göra bräck-korv av en stckars överdimensinerad reptil så är han inte en sämmre spelare eller människa (inget sagt om att någon sagt något om sämmre människa, bara för att göra mig tydligare) än Peter som älskar att föra långa dialoger om teologi med munkar om lustiga mossfomationer han hittat under stenar. Han har bara en annan värdegrund än Peter, samma anlednng som varför visa dricker Cider och andra dricker Bira.
2: Intollerans mot motparen.
Och här klämmer skon ganska fint. Anders kan tycka att Peter är en jävla fjolla och tråkmåns som sitter och diskuterar om sånna saker i ett SPEL! Vafan skall det vara bra för? Medan Peter tycker att Anders är en nöt av globen-proportioner som sitter och finner nöjje i att skriva ned nya +2 svärd i sin utrustningslista av samma anledning.
Saken är ju den att BÅDA har kul, varför missunna den andre det?
Detta sker dock tyvvär ibland och när dessa fronter möts blir det ett jävla tryck och i värsta fall åskväder med slagregn. Exemplet är ifall både Anders och Peter är i samma grupp. Peter börjar disskutera med Greve Skurkenhjelm om varför han gör sina onda ting och försöker övertala honom att sluta. Ander blir snabbt jävligt trött på att Peter tar upp all tid och försöker avbryta konversationen. Peter blir sur och ber Anders knipa det, han håller just på att analysera Grevens barndom. Anders ber Peter hålla käft. Peter ger Anders fingret. Anders huggre huvudet av Greven. Peter tittar med sur blick på Anders och väser "IDIOT!". Anders hugge huvudet av Peter.
osv. osv. osv.
M.a.o. är det inte i närheten av lätt att lösa detta dilemma, speciellt inte om varken Anders eller Petr är villiga att ge med sig. Förhoppningsvis kan de båda disskutera ut sittuationen och sätta sigin i den andres sittuation, speledaren kan kanske göra äventyr där alla får komma till tals. I värsta fall så tar SL den enes parti och den andre blir mer och mer förbannad. Push a man far enough and he starts pushing back som man säger. Simsalabim så har vi fått en splittrad grupp och en jävla oreda där Peter gör sitt bästa för att misskreditera Anders och Anders övar yxkastning på Peters häst.
Argumentationen om att "Det är bäst att spela Så och Så" är som att säga "Budweisser är det bästa ölet och alla andra suger" Ja vet massor av ölälskare som skulle be dig dra dit pepparn växer för en sån kommentar.
Däremot tycker jag det var bra att du gav lite anledningar och uppmaningar att spela på ett nytt sätt, för det kan vi nog behöva mer av.
På begäran från folket där uppe slänger jag upp mitt svar här.
Tja, du har en del saker där i det du säger men jag vill författa problemet i två punkter:
1: Spelare som inte vill pröva på nått nytt.
Och det är synd i sig eftersom de inte vill vidga sina vyer så kör de ofta fast i samma spår och får ännu svårare att ändra sig. Detta gäller dock i BÅDA riktningar, inte bara powergamers utan även individen som alltid spelar den blinde skomakaren Alhoncho. Båda av dessa individer borde pröva på den motsatta sidans spelanden och TILLÅTA sig ha kul. Om Anders roas av att ränna i grottkorridorer i fyra timmar och sedan göra bräck-korv av en stckars överdimensinerad reptil så är han inte en sämmre spelare eller människa (inget sagt om att någon sagt något om sämmre människa, bara för att göra mig tydligare) än Peter som älskar att föra långa dialoger om teologi med munkar om lustiga mossfomationer han hittat under stenar. Han har bara en annan värdegrund än Peter, samma anlednng som varför visa dricker Cider och andra dricker Bira.
2: Intollerans mot motparen.
Och här klämmer skon ganska fint. Anders kan tycka att Peter är en jävla fjolla och tråkmåns som sitter och diskuterar om sånna saker i ett SPEL! Vafan skall det vara bra för? Medan Peter tycker att Anders är en nöt av globen-proportioner som sitter och finner nöjje i att skriva ned nya +2 svärd i sin utrustningslista av samma anledning.
Saken är ju den att BÅDA har kul, varför missunna den andre det?
Detta sker dock tyvvär ibland och när dessa fronter möts blir det ett jävla tryck och i värsta fall åskväder med slagregn. Exemplet är ifall både Anders och Peter är i samma grupp. Peter börjar disskutera med Greve Skurkenhjelm om varför han gör sina onda ting och försöker övertala honom att sluta. Ander blir snabbt jävligt trött på att Peter tar upp all tid och försöker avbryta konversationen. Peter blir sur och ber Anders knipa det, han håller just på att analysera Grevens barndom. Anders ber Peter hålla käft. Peter ger Anders fingret. Anders huggre huvudet av Greven. Peter tittar med sur blick på Anders och väser "IDIOT!". Anders hugge huvudet av Peter.
osv. osv. osv.
M.a.o. är det inte i närheten av lätt att lösa detta dilemma, speciellt inte om varken Anders eller Petr är villiga att ge med sig. Förhoppningsvis kan de båda disskutera ut sittuationen och sätta sigin i den andres sittuation, speledaren kan kanske göra äventyr där alla får komma till tals. I värsta fall så tar SL den enes parti och den andre blir mer och mer förbannad. Push a man far enough and he starts pushing back som man säger. Simsalabim så har vi fått en splittrad grupp och en jävla oreda där Peter gör sitt bästa för att misskreditera Anders och Anders övar yxkastning på Peters häst.
Argumentationen om att "Det är bäst att spela Så och Så" är som att säga "Budweisser är det bästa ölet och alla andra suger" Ja vet massor av ölälskare som skulle be dig dra dit pepparn växer för en sån kommentar.
Däremot tycker jag det var bra att du gav lite anledningar och uppmaningar att spela på ett nytt sätt, för det kan vi nog behöva mer av.
