bladerunner_35
Warrior
Hej.
Jag har gått och funderat på vad som generellt ger den bästa berättelsen utifrån ett fokus på realism eller drama. Naturligtvis beror det helt och hållet på spelgruppens preferenser men det vore ändå värdefullt för mig med lite kommentarer kring detta.
Det är ett dilemma som jag funderat över förut när jag byggt kampanjer men det ställdes på sin spets när jag läste ett rollspelsäventyr där spelledaren tvingades ta ställning till om tiden antingen skulle vara realistisk eller dramatisk. För att förtydliga innebar detta i det första fallet att vissa centrala händelser inträffade efter en viss tidsperiod oberoende på vad spelarna hunnit ta sig för fram till dess, eller i det andra fallet att dessa händelser skulle starta när det var passade utifrån berättelsens tempo och dylikt.
Jag gillar i första hand realistiska och skitiga spelvärldar och regler (mina favoritspel är Noir och Eon och jag ser fram emot N3) och spontant skulle jag alla gånger föredra att spelvärlden lever sitt eget liv där viktiga händelser ibland ligger bortom rollpersonernas inflytandesfär beroende på deras tidigare beslut och jag har alltid rynkat på näsan åt att spelledaren självsvåldigt ska bestämma när saker och ting händer (friform skulle då vara den värsta sortens rollspel). Tänk er känslan i ett halvtaskigt dataspel där man vet att vissa scriptade händelser kommer att hända så snart man passerar en viss punkt.
Samtidigt, när det kommer till kritan, så handlar det ju om att ha kul och att uppleva en häftig berättelse tillsammans med andra likasinnade. Risken med det realistiska synsättet är ju att skurken hånskrattande kommer undan bara för att spelarna missade ett vildmarksslag medan fördelen med det dramamatiska perspektivet är att hela poängen är att det ska vara just dramatiskt och spännande. Det lämnar utrymme för spelledaren att fixa till berättelsen för att alla ska få en coolare upplevelse – vilket ju borde vara bättre?
Jag antar att det i grunden handlar om spelarinflytande där man som spelare med realism åtminstone kan utgå från en någorlunda konsekvent och verklighetstrogen värld medan dramat riskerar att göra att äventyren får en lätt hollywoodaktig prägel med explosioner och slutbossar på lagom avstånd från varandra så att berättelsens tempoväxlingar följer det ultimata förutbestämda mönstret med introduktion, återhämtning och slutspurt (om jag tillåts raljera något).
Vad föredrar du och varför?
Vilka andra fördelar och nackdelar än de jag nämnt här ovan kan det finnas?
Vilket fokus ger mest i längden?
Vad har jag missat?
/björn
EDIT: Efter att ha funderat lite till kanske en av de grundläggande skillnaderna handlar om möjligheten att misslyckas där då det realistiska paradigmet är betydligt mer oförlåtande än det dramatiska?
Jag har gått och funderat på vad som generellt ger den bästa berättelsen utifrån ett fokus på realism eller drama. Naturligtvis beror det helt och hållet på spelgruppens preferenser men det vore ändå värdefullt för mig med lite kommentarer kring detta.
Det är ett dilemma som jag funderat över förut när jag byggt kampanjer men det ställdes på sin spets när jag läste ett rollspelsäventyr där spelledaren tvingades ta ställning till om tiden antingen skulle vara realistisk eller dramatisk. För att förtydliga innebar detta i det första fallet att vissa centrala händelser inträffade efter en viss tidsperiod oberoende på vad spelarna hunnit ta sig för fram till dess, eller i det andra fallet att dessa händelser skulle starta när det var passade utifrån berättelsens tempo och dylikt.
Jag gillar i första hand realistiska och skitiga spelvärldar och regler (mina favoritspel är Noir och Eon och jag ser fram emot N3) och spontant skulle jag alla gånger föredra att spelvärlden lever sitt eget liv där viktiga händelser ibland ligger bortom rollpersonernas inflytandesfär beroende på deras tidigare beslut och jag har alltid rynkat på näsan åt att spelledaren självsvåldigt ska bestämma när saker och ting händer (friform skulle då vara den värsta sortens rollspel). Tänk er känslan i ett halvtaskigt dataspel där man vet att vissa scriptade händelser kommer att hända så snart man passerar en viss punkt.
Samtidigt, när det kommer till kritan, så handlar det ju om att ha kul och att uppleva en häftig berättelse tillsammans med andra likasinnade. Risken med det realistiska synsättet är ju att skurken hånskrattande kommer undan bara för att spelarna missade ett vildmarksslag medan fördelen med det dramamatiska perspektivet är att hela poängen är att det ska vara just dramatiskt och spännande. Det lämnar utrymme för spelledaren att fixa till berättelsen för att alla ska få en coolare upplevelse – vilket ju borde vara bättre?
Jag antar att det i grunden handlar om spelarinflytande där man som spelare med realism åtminstone kan utgå från en någorlunda konsekvent och verklighetstrogen värld medan dramat riskerar att göra att äventyren får en lätt hollywoodaktig prägel med explosioner och slutbossar på lagom avstånd från varandra så att berättelsens tempoväxlingar följer det ultimata förutbestämda mönstret med introduktion, återhämtning och slutspurt (om jag tillåts raljera något).
Vad föredrar du och varför?
Vilka andra fördelar och nackdelar än de jag nämnt här ovan kan det finnas?
Vilket fokus ger mest i längden?
Vad har jag missat?
/björn
EDIT: Efter att ha funderat lite till kanske en av de grundläggande skillnaderna handlar om möjligheten att misslyckas där då det realistiska paradigmet är betydligt mer oförlåtande än det dramatiska?