Nekromanti Realism och simulationism som regler

[w176]

På wilper senaste minikonvent diskuterade vi en intressant sak.

Att det verkar vara såhär att finns det en genre överenskommelse om tex realism eller någon annan slags stimulationism fungerar detta som regelramverk, utan ytterligare behov av regler.

Vi hade spelat högstadieungdomar som var på konfirmationsläger, och kvällen efter spelade vi Montseguer. Båda utan regler, båda utan problem med att läsa några konflikter, för det fanns hela tiden en tydlig bild av vad som förmodligen realitiskt skulle hända i varje konflikt.

Sedan spelade vi en annan gång surrealistiska rockstjärnor/D&D äventyrare utan regler. Och det blev lite pannkaka. Vi kunde inte utifrån några realistiska förväntiningar lista ut hut konflikter skulle ut löpa. och well. Pannkaka.

Lajv och de flesta andra friformsspel opererar också efter strikt realism när de är regellösa, och min tes är att realismen fungerar som regelverk i dessa fall. Vad tror ni?

 

[CapnZapp]

Re: Realism och stimulationism som regler

stimulationism

Första gången jag hör talas om detta begrepp. Är det lajv-specifikt?

(Jag googlade men blev inte klokare. Giblin 1930?)

 

[hakanlo]

Re: Realism och stimulationism som regler

TS avser antagligen "simulationism".

(jag är väl bara trög och förstår inte skämt... det är sent... )

 

[rjonas]

Re: Realism och stimulationism som regler

Intressant. En spelgrupp borde alltså multiklassa till bokklubb.

 

[w176]

Re: Realism och stimulationism som regler

TS avser antagligen "simulationism".

(jag är väl bara trög och förstår inte skämt... det är sent... )

Tackar. Det är svårt för dyslektiker att få något rätt när ordet inte finns i rättstavningsprogram.

 

[w176]

Re: Realism och stimulationism som regler

Intressant. En spelgrupp borde alltså multiklassa till bokklubb.

Hurså?

 

[rjonas]

Re: Realism och stimulationism som regler

Hurså?

Ja, istället för att SL köper en stor regelbok och undervisar sina spelare i hur det ska spelas så bildar man en bokklubb, det vill säga alla i gruppen läser De Tre Musketörerna och sedan spelar man det (med ett modikum av regler). Samma förväntningar skapar balanserat spel oavsett regelmotor.

 

[w176]

Re: Realism och stimulationism som regler

Du har rätt, i fallet med spökhistorian högstadieungdommarna hade vi ingen fiktiv gemensam grund, en alla hade gått högstadiet och visste hur högstadierealism fungerade.

Jag tror att vilken grund som helst bara man delar nog mycket gemensam förståelse för den kan skapa den situation dp förståelse för genren ersätter regler.

Fast jag tror själva "balansen" kommer av respekt för de andra spelarna och historien, men lättheten att tolka hur man ska lösa situationerna kommer från genren.

 

[OlleUtanTänder]

Re: Realism och stimulationism som regler

Håller helt med om vad du säger om genrer, men jag undrar hur det skulle gå med genrer som använder mer poetiska trick och lurendrejeri för att driva historien framåt. Tänker på Odyseen, många berättelser ur asatron och många keltiska myter. Är det någon som har testat sådant? Skulle nästan kunna spilla över i någon slags rim- eller ordmagi. Nu kanske det blev lite OT, men jag är verkligen nyfiken.

 

[w176]

Re: Realism och stimulationism som regler

Jag tror att det går, men att de kräver riktigt djup delad förståelse och samspelehet. Realism kan man enkelt enas om för vi alla spenderar majoriteten i verkligheten som är rätt realistiskt.

 

[OlleUtanTänder]

Re: Realism och stimulationism som regler

Tror jag förstår vad du menar med realism, och såg att du tidigare pratar om genrer. Skulle nog personligen beskriva alla dylika överenskommelser som genrebestämda, även om de ibland faller under vad vi ser som realistiskt. Menar inte att vara tillspetsad, men man kan ju se realism som en genre i sig själv, en högst föränderlig genre. Ok, det här blir lite omständigt, men jag tror inte min förmåga att spela i Gotham city har så mycket att göra med min verklighetsförankring (finns det någon att tala om?), som ett sällsamt bra sammansatt genre om vad skurkar, hjältar och vanliga stackars poliser kan ta sig för.

Eh... var är jag på väg med det här? Har tänkt en hel del på det här och tycker det erbjuder bra förhållningssätt, undrar bara vad min spelgrupp tycker vid nästa möte när jag kräver att de läser Blood Meridian eller någon K. Dick bok...

Sedan tycker jag de här frågorna leder vidare till hur amerikanska manusförfattare jobbar och jag undrar om det finns någon som skrivit om kopplingen mellan manusteams och rollspelsgrupper, alltså i hur man genererar berättelser? Tänker på manusgrupperna bakom serier som Breaking Bad, The Sopranos etc.

Ursäkta ett lite lätt jazzigt inlägg såhär på kvällskvisten

 

[w176]

Re: Realism och stimulationism som regler

Jag håller helt klart med om realism bara är en genre bland många möjliga att sträva efter att simulera. Men realism har lite av en särställning då det är en väldigt specifik genre vi alla är välbekanta med och delar uppfattning om till stor del.