Rent kulturellt i relationen med andra folkslag känns det som att alver är alldeles för flum-snälla i de flesta settings, eller idiot-dumma (tittar på er, Drow, som bygger ett chaotic evil samhälle bara för att de är idioter).
Om det fanns en annan typ av 'halv-människa' som levde på vår jord, som blev fullvuxen vid typ två års ålder, var rätt så fula, ointelligenta och dog vid sju års ålder... Det är först nu med människorättsrörelser under det senaste århundrandet som vi ens sett på dom som något annat än billig arbetskraft/roliga gycklare. Om vi inte redan folkmordat bort dom för att de bodde på någon naturresurser som vi vill åt.
Om allt som behövdes för att massförslava svarta var "vår Gud tycker nog att de inte har en själ, trots allt" så hade det här varit över i ett nafs, är vad jag försöker säga.
Med den tanken i bakhuvudet slog en intressant idé mig om domesticering. Den tekniska betydelsen av domesticering är, enligt historiepodden jag lyssnar på, när en varelse eller planta har gått genom tolv generation av speciell 'breeding' får att få de egenskaper ägarna vill att den ska ha. Därav har människor aldrig domesticerat elefanter tex, vi har bara tämjt dom. Anledning är att elefanter lever för länge och har ungar för sällan, så att domesticera dem är jävligt mycket jobb och kräver extremt lång planering.
Jämför med hur lätt det vore för en alv som lever i säg 700+ år att domesticera sina människoslavar. Människorna i alvriket hade delats in i olika grupper och avlats fram för olika ändamål: krigare, drönare, administratörer. Att människor dör i sjukdomar och krig och måste lyda oss alver är en självklarhet, men man behöver ju inte vara onödigt grym för det, att gå runt och sparka på familjens hund gör ju bara psykfall liksom.
Slavriken galore för alverna. Ovanligt skickliga/intelligenta människor kan upphöjas till 'halv-alver' statusmässigt, så att slavarna längst nere får någon slags falsk förhoppning om att det visst går att få ett bättre liv, bara man jobbar hårt och lyssnar på sina ledare.
