Nekromanti [Recensera ett rollspel som inte finns!] RECENSIONER

[Ape of Wrath]

VERNE: DEN FANTASTISKA RESAN
Jag fick förmånen att få ta del av detta fantastiska OSR-lir i vintras, ungefär 3 månader innan det nådde handeln men har ännu inte fått tillfälle att spela det.

SPELSYSTEM
I grunden är det ännu en klon med sex grundegenskaper. Varje spelbar klass har dock några förmågor såsom Amerikansk Revolverman med förmågan att skjuta av rep, Brittisk Forskare med förmågan att förstå främmande teknik samt Europeisk Upptäcksresande med förmågan att vara djärv. Man kan dock göra sin karaktär personlig som man önskar. Den amerikanske revolvermannen kan ha en hustru kvar i hemlandet som trånar efter honom eller så är hans fru död. Möjligheterna är oändliga!

SETTING
Slumptabeller styr precis allting vad gäller settingen och det hela spelas som ett hexcrawl. Man kan hamna i en luftballong som styr kosan ner i jordens inre eller en flygande ubåt som far rakt upp i kosmos. Faktum är att vid en närmare titt verkar de flesta resultat handla just om jordens inre, ubåtar och yttre rymden. Kombinationerna är oändliga! En del vulkanvarelser förekommer också, in all honesty.

SUMMA SUMMARUM
Detta spel är perfekt för att emulera en klassisk kolonialistisk berättelse där det egentligen mest handlar om att via en hexkarta upptäcka att allt främmande är dåligt och bör bekämpas eller erövras. Sann OSR!

 

[Ape of Wrath]

Ok, fasiken vad den här recensionen blev dålig... Jag skyller allt på att jag var dum nog att skriva "kommer ikväll" tidigare.

 

[Björn Wärmedal]

Tyngdlagen och andra lögner

Det första som slår mig med det här spelet är utseendet. Först hade jag svårt att placera designen, men sen slog det mig: det ser ut som en folder man skulle kunna plockat upp på vårdcentralen eller sett i sin terapeuts kontor. En sån där liten handbok i samtalsteknik eller liknande. Bilderna är stock photos på människor som samtalar, eller går på gatan eller sitter och ser på tv.

Premissen är att din rollperson är en helt vanlig människa - det finns en kort tabell med exempel på namn och yrken i stil med "Peter Johansson, vårdbiträde" och "Ayam Raab, handläggare på Försäkringskassan" - som har börjat fördjupa sig i diverse konspirationsteorier och alternativa världsuppfattningar. Till slut har den sökt sig till en samtalsgrupp med liksinnade som delar med sig av sina teorier, upptäckter och favorit-youtube-kanaler.

Spelet är gjort för one-shots och varje session tar sig uttrycket av en serie träffar i studiecirkeln. Mekaniken går ut på att fördela strålkastarljuset enligt ett givet schema, och välja frågor från en punktlista. Allteftersom sessionen fortgår blir rollpersonernas uppfattning om verkligheten allt mer skruvad, eftersom de påverkas av det som andra delar med sig av i gruppen.

Jag har svårt för den här typen av spel. Handlingen är ganska stram, scenerna är tydliga och kontrollerade och progressionen för rollpersonerna är snarare en devolution. De blir allt mer verklighetsfrånvända och konstiga, samtidigt som man upplever dem mer och mer djupt mänskliga. För mig som gillar traditionella rollspel känns det här klart olustigt, men jag kan inte låta bli att slås av hur aktuellt det känns. Det blir någon slags satir, samtidigt som det blir ett verktyg för att förstå våra medmänniskor i ett allt mer polariserat samhälle.

Det är inte vad jag är ute efter i ett rollspel, men jag hade inte blivit förvånad över att se det på bordet i Indierummet. Genomförandet är tajt och effektivt, men kräver en spelgrupp som är van vid liknande upplägg. I min grupp blev det lätt lite tafatt och osäkert ibland.

Mitt slutgiltiga betyg är 3 av 5.

 

[Minimoni]

Oj det här blir svårt att recensera då det faktiskt är första gången jag ens spelat ett spel med ”Dungeon crawl” som huvudfokus samtidigt som spelet har en oväntad tvist.

Spelet heter ”Jävla Irene” och det absolut första jag blev slagen av, var vilken enormt stor och väldigt illustrerad förpackning det var. Det var nästan som att köpa ett brädspel och gav mig varma nostalgiska minnen av då jag som barn fick Kampen om citadellet i julklapp. Illustrationerna på själva spelets förpackning men också de som fyller de två, ja två riktigt feta grundböckerna och plattorna som man kan bygga sin dungeon med, har illustrationer i världsklass. Trots namnet ”Jävla Irene” så förstår man genom illustrationerna att det här är ett high fantasy-rollspel med monster, gudar, fällor äventyrarna och då självklart Irene. Spelets medföljande scenario och dungeon, som jag nu i efterhand förstått är den största dungeon som någonsin sålts kommersiellt och det märks när man börjar bygga med plattorna. Se verkligen till att ni som funderar på att köpa det här spelet att ni har det utrymme som krävs för att fullt ut uppleva ”Jävla Irene” då ett litet pojkrum eller en mindre hobbylokal tyvärr inte räcker.

Spelets fokus är alltså på RP som med ett ganska traditionellt sätt skapas med liknande regler vi sett till Dungeons and Dragons men exakt vilken version ”Jävla Irene” liknar mest vet jag inte då jag som sagt inte riktigt själv är hemma i den här sortens rollspel. Spelet är vad jag uppfattar det som traditionellt samtidigt som det är enormt bombastiskt och den relativt korta tid jag och mina vänner hann testa spelet på var alldeles för kort för att verkligen få ut allt av det här spelet. Man känner verkligen att det är ett kärleksprojekt där skaparna givit sitt kreativa allt för att göra sitt dungeon crawl-rollspel till det bästa i sin genre.

Bossen i hela spelet som få trots allt kommer att klara av att nå fram till, är alltså ”Jävla Irene själv och det är också här spelet blir briljant eller bara konstigt.

Jag måste varna nu för nu blir det SPOILERS för de som verkligen vill veta själva tvisten eller kanske misstaget med just ”Jävla Irene” som produkt eller och/som upplevelse. Än en gång SPOILER, ni har blivit varnade!!!

”Jävla Irene” är ett ambitiöst projekt skapat av ett nytt gäng inom rollspelsbranchen med bas i Seoul Korea, som trots allt slog många rekord när spelet skulle ”crowdfundas”. En del andra recensenter har föreslagit att ”Jävla Irene” är en översättning som gått fel när det gäller spelets namn medans andra tror att namnet är översatt helt korrekt då spelet har en tvist. Den stora tvisten som jag personligen blev både överraskad men kanske också lite chockad av, är den att RP inte är några hjältar. Jävla Irene som givit namn till spelet men också är spelets boss försvarar tillsammans med de varelser i dungonen bara sitt hem och det är alltså äventyrarna som bryter sig in i annans egendom, stjäl, mördar, vandaliserar och mycket mer. När en grupp RP klarat hela grottkrälet som jag förstått att vi kallar det i Sverige, så blir de kort efter arresterade av polis-paladiner ridande på enhörningar, drakar och annat passande. Om RP varit för långsamma(ja, det går på tid att klara grottkrälet) så kommer det vars fler polis-paladiner på plats och i RPs sämsta fall så hinner de inte ens ”hobomörda” Jävla Irene innan paladin-polisen rycker in och gör det hela ännu svårare för just RP.

Spelet har en sensmoral, varför har RP rätt att stjäla, vandalisera och i värsta fall mörda ”Jävla Irene” bara för att hen är ett monster som råkar ha investerat sitt kapital väl och därför kan fylla hela sin grotta med sina vänner, magiska artefakter och guld?

Jag gillade spelet då det trots sin traditionella men glättiga omslag och illustrationer samt ett för mig konstigt namn på ett grottkräl-spel, så väckte det tankar hos mig. Dock så var även den action och det gladvåld som man får hänge sig åt på sin väg mot skatter också underhållande.

Jag ger spelet 4/5 då det dels är traditionellt och det gör den biten bra samt att det har en tvist som må ha uppstått i översättningen eller fanns där hela tiden. Oavsett vilket så är ”Jävla Irene” en riktigt rollercoaster där glädje snabbt blir sorg och även skam. Jag rekommenderar detta spel fullt ut till alla som har en stor boyta och mycket tid samt en grupp med spelare som har öppna sinnen.

 

[Mannen i skogen]

Recension av Vacker död stad
De flesta känner till "Vacker död stad" från actual play-podden med detta namn. När den nu kommer som bok är det inte ett eget rollspel, utan en kampanjmodul eller referensbok som ska kunna användas i vilket fantasyspel som helst. Den är skriven av VDS:s producent Lars-Kevin Gunnarsson och baserad på vad han och hans spelgrupp konstruerat under 4 års spelande. Den som lyssnat på podden vet att deras kampanj kretsade kring utforskande av en stad långt ut i skogen, som frusit till is trots att klimatet i övrigt inte var kallt. Gruppen använde sig av tekniken "spelledarstafett", vilket innebar att spelarna turades om att vara spelledare ett spelmöte i taget och det enda som var bestämt var vad gruppen upplevt under spelade äventyr. Den nya spelledaren kunde tolka detta fritt inför nästa spelmöte.
Detta var en teknik som gjorde sig bra till en pod, men som kampanjbok riktad till allmänheten har det tyvärr blivit väldigt rörigt. Boken innehåller inte bara beskrivningar av staden som kom fram när spelgruppen utforskade den frusna staden, utan även alla idéer som inte fick plats i spelet eller ströks som "kill your darlings". Spelledarstafett innebär att väldigt många idéer måste strykas efter ett spelmöte. Rörigheten gäller dock alla delar, från hur man planerar det visuella – staden behöver inte vara täckt av iskristaller, det kan vara exempelvis regnbågsfärgade lavar – till metaplotten om varför staden är död. Varje sida innehåller minst två boxar med äventyrsfrön, anekdoter eller ren kuriosa. I och med att alla spelarna bidragit är det väldigt ojämn stil på dessa.
Den första känslan som infinner sig är att vilja samla en spelgrupp och sätta igång med en utforskarkampanj på en gång. Jag behöver bara få lite överblick och struktur först. Men överblick och struktur kommer aldrig och efter hand blir det frustrerande att bara matas med nya idéer utan att veta var jag ska börja.
Den stora behållningen är bilderna. Boken är fullproppad med de bilder som spelgruppen skissat, ritat eller klottrat under de år som podden sändes. Återigen är det bidrag från alla spelarna, men i och med att de har var sin väldigt distinkt stil – från Lars-Kevins streckgubbeserier till "Akvarell-Amandas" målningar – är det lättare att skilja dem åt , och det blir inte rörigt på samma sätt.
Sammanvägt betyg blir 3 av 5. Jag vet inte riktigt hur jag ska använda boken, mer än att titta på bilderna.

 

[anth]

Hej alla glada rollspelare.
Jag har införskaffat ett nytt litet rollspel som jag tänkte berätta om:

Medan regnet faller

Det här spelet är definitivt inte min kopp thé, men det var billigt och jag samlar på rollspel.

Detta är ett litet kammarspel (spelskaparens beskrivning, inte min).

Spelet tar någon timme att spela färdigt och utspelas i ett rum i väntan på att det ska sluta regna.
Till spelet behöver man en vanlig 52-korts kortlek - och jag tror personligen att speltiden mest kommer bero på hur mycket flyt man får med att använda kortleken.

Man börjar med att blanda korten och dela ut till spelarna så att varje spelare har en "hand" som i vanligt kortspel.

- Sedan väljer varje spelare varsitt kort som de lägger mitt på bordet. Dessa kort blir spelets mål.
- Sedan lägger spelarna ner tre kort var framför sig, det blir deras rollpersons personlighet.
- Sedan börjar man rollspela samtidigt som man spelar ut kort för att försöka uppfylla spelets mål.

Detta är ett spelledarlöst samberättarspel och "reglerna" består mest i tabeller vad de olika korten betyder.
Det finns tre tabeller, en för varje spelfas: spelets mål, rollpersonernas personlighet och själva rollspelandet.

Jag tycker spelidén verkar häftig, men jag tycker det verkar krångligt att man måste kolla i tabellerna vad korten betyder.
Ett tips är att skriva ut tabellerna till alla spelarna.
Ett annat tips är givetvis att göra en egen kortlek där allt redan står på korten.

Kort sagt: häftig idé som mest verkar krånglig tills det finns färdig kortlek att köpa (spelskaparna snackar dock om en kickstarter för detta på sin hemsida).

 

[Khan]

Jag har speltestat kommande SPOILERS från Shub-Niggurath förlag.

Spelets usp ligger i dess version av gnostisk skräck, där det framför allt lyfts hur ont det gör att lämna vår banala men trygga verklighet snarare än vad för hemskt som gömmer sig därbakom. Att få nya insikter och lära sig vad man inte redan visste är farligt, själsligt nedbrytande och medför galenskap OAVSETT ämne, särskilt man vet att man inte vill veta mer. Hur ens sinne går sönder i takt med högre insyn i hur världen verkligen fungerar är spelets fokus.

Hur ter sig då detta i spel? Jo, genom att mycket av det rollpersonerna gör är att träna sina medvetanden. Äventyren bygger på att man ska hitta "lagom" avancerad kunskap för att bygga upp sitt själsliga självförsvar och kunna behålla sitt sinne intakt. Är det för stora insikter måste man acceptera Nedbrytning, men är det för banala insikter spelar de ingen roll. Svårigheten ligger i att balansera på den här knivseggen och lyckas med det.

En av de vanligaste sakerna man tränar på är titelns Spoilers. Alltså att undvika spoilers från böcker, TV-serier, filmer och annat i populärkulturen. Får du reda på för mycket om någon insitution (MCU, tex) innan du tagit till dig själva artefakten (en specifik film) blir det ett låggradigt kaos i din själ och du bryts ned. Ett spelmöte kan därför se ut som följer.

1 - Spelarna ger sig ut för att samla info om någonting, men måste hela tiden undvika vissa forum, recensioner eller kommentartrådar på YouTube för att inte få för mycket insikt samtidigt.
2 - Någon rollperson får begår ett misstag, eller en skurk lägger hinder i deras väg
3 - Rollpersonerna bestämmer sig för att de har tillräcklig info för att konsumera själva artefakten
4 - Spelmötets klimax (artefaktkonsumtion och lite tabellslag) där man ser om de hade förberett sig noga nog, eller om alla spoilers brutit ned dem mer än de lär sig av artefakten

En udda idé, som hör hemma i såna här indiespel. Jag gillar spelet riktigt mycket och tycker om den mer mundana gnostiska skräcken de får fram. Särskilt eftersom bleed-effekten blir så mycket starkare när det handlar om totalt vardagliga saker. Jag får nästan ont i magen av att gå på bio numer och våndas ständigt innan jag ger mig ut för att läsa recensioner. Rekommenderas varmt.

5/5

 

[Khan]

Nu är det lite för dåligt drag i tråden, så jag startar NEDRÄKNING FRÅN OCH MED NU!

På onsdag 5 juni är det dags att se vem som har flest gilla på sin recension. Den personen har vunnit det åtråvärda priset och kan hämta ut det på nästa GothCon. Alla som skickat in titlar, men ännu inte postat någon recension har fortfarande chansen att göra det, men ju förr dess bättre. Ju fler som hinner gilla din recension desto större chans är det att du vinner guld.

 

[Björn den gode]

Eslöv - The Roleplaying Game
Så vitt jag vet så är detta det första rollspelet som producerats och utgivits av en svensk kommun. Syftet var att sätta kommunen på kartan, att det blev på en fiktiv karta istället för en Sverigekarta var kanske inte så noga.

Kalla mig indieflummare men det här hade kunnat bli ett superbra spel om det i vart fall hade tagit till sig något av den moderna rollspelens innovationer, jag hade sett framför mig hur man kunde göra ett Montsegeur 1244 hack där alla spelade personer i Eslöv, ett diskbänksdrama men som också kan sneka in information om platser där scener sätt ("Stora torget - En handelsplats som numera mest lever upp på lördagförmiddagarnas marknad." "Karlrosbadet" "Carl Engströmsskolan"). Om det hade blivit bra hade det dessutom kunnat starta en ny våg av rollspelsutgivning i Sverige där alla kommuner ville ha sitt eget spel.

Istället så är det uppenbart att det här är nån kommungubbes personliga heart-breaker, reglerna är D100 baserade och nästan allt utrymme upptas av stridsregler och utrustningslistor (förvisso väl researchade med priser från den lokala ica-butiken). Intro-äventyret handlar om ett raggargäng från Trollenäs som håller det centrala Eslöv i skräck och det är upp till våra hjältar att driva bort dom. Och alltså. Om du ska ha en fiende i spelet för din kommun så kanske det hade varit bra att ta en ort som inte är från kommunen? Och det är så himla konstigt att en krigare, en tjuv och en FUCKING MAGIKER! får uppdraget av kommunstyrelsen att ta hand om problemet. Så lösningen var alltså inte fler poliser, inte sociala insatser utan MAGI! (Vi får också veta att Eslövs magiker konstant motarbetas av magikergillet i Lund).

Nä alltså det här rollspelet var sämre än om det gjort en egen variant av Monopol och bara satt sina egna gatunamn på. Och det är extra tråkigt eftersom det är så synd, för rollspel är ju så fruktansvärt billigt att producera, för samma pengar som kommunen spenderat på reklam i TV och DN så hade det kunnat anlita Sveriges främsta rollspelsmakare, främsta illustratörer, och delat ut ett exemplar till alla i hela skåne!, eller var de nu försöker locka folk från.

Nu vill jag bara slå Östen Warnebrings 15 minuter från Eslöv och se till att hålla mig minst 15 minuter därifrån.

https://www.youtube.com/watch?v=7joDQv7yzHE

 

[Svarte Faraonen]

Kan man åtminstone spela en kampanj som går ut på att rädda trappan utanför Hotell Sten Stensson Stéen?

 

[ceruleanfive]

The Supreme Bracelet

The Supreme Bracelet är enligt egen utsago ett ”klassiskt och episkt rollspel i en unik fantasyvärld fylld av äventyr och faror”.

Världen i fråga kallas Middleria och verkar hämta sin inspiration från nordvästeuropeisk medeltid och nordisk vikingatid.

Man kan spela en uppsjö olika folkslag: de kortväxta groberna som har stora, håriga öron; de ståtliga kelverna som lever i harmoni med havet; tomtarna som lever i dalarna och älskar starkt kaffe; samt vanliga människor.

Men världen är även rik på ondskefulla varelser: drakar, troll och de svarthyade monsterhumanoiderna urgerna, samt de främmande och otäcka sydländska folken.

Enligt författaren är reglerna nydanande och utvecklade under en kvarts sekel – och går att spela alla typer av spelstilar med. Mekaniken bygger på 15 grundegenskaper, 79 färdigheter och 534 specialiseringar. Dessa kombineras för olika handlingar, sedan slår man 1T20 och försöker komma under värdet.

Vad jag har förstått har det här spelet varit under utveckling i över en kvarts sekel och författaren har investerat alla sina besparingar i projektet.

Och om det var värt det! Det här är en av de mest inspirerande och nytänkande rollspelen jag någonsin läst. Allt är koncist och tillgängligt formulerat och spelet levererar verkligen på alla sina löften. Briljant kreativt hantverk av högsta klass – det här är garanterat det enda rollspel du behöver.

6/5

 

[Khan]

The Supreme Bracelet

The Supreme Bracelet är enligt egen utsago ett ”klassiskt och episkt rollspel i en unik fantasyvärld fylld av äventyr och faror”.
/.../

Kul idé, men tyvärr deltagande utom tävlan enligt trådstart. Om du lyckas få flest gilla ändå kommer den åtråvärda GothKorven ändå inte bli din.

 

[ceruleanfive]

Kul idé, men tyvärr deltagande utom tävlan enligt trådstart. Om du lyckas få flest gilla ändå kommer den åtråvärda GothKorven ändå inte bli din.

Helt rätt, my bad! Hade missat att haka på, halkade in på sista sidan och såg att det var i sista sekunden – ville bara bidra till ett kul initiativ. Nästa gång ska jag läsa reglerna också.

 

[Khan]

NU ÄR TÄVLINGEN ÖVER OCH FÖRBI!

Prispallen blir som följer:
På delad andraplats kommer recensionerna av Eslöv - the roleplaying game (Björn den gode) och Rov & Ruiner (HellZon).
På egenmäktig förstaplats kommer recensionen av Lyxfällan - the RPG (God45).

Stort grattis till pristagarna, och God45 har kammat hem den eftertraktade GothKorven på nästa GothCon.

Eftersom jag känner mig generös idag kan BDG och HellZon få en GothKorv att dela på också, eftersom de lyckades kamma hem exakt lika många gilla på sina recensioner.

 

[Tant Ragnar]

Bra där God45, Björn den gode Hellzon ! Grattis, och hoppas att korven smakar!

 

[Minimoni]

Grattis!

 

[God45]

assa

NU ÄR TÄVLINGEN ÖVER OCH FÖRBI!

Prispallen blir som följer:
På delad andraplats kommer recensionerna av Eslöv - the roleplaying game (Björn den gode) och Rov & Ruiner (HellZon).
På egenmäktig förstaplats kommer recensionen av Lyxfällan - the RPG (God45).

Stort grattis till pristagarna, och God45 har kammat hem den eftertraktade GothKorven på nästa GothCon.

Eftersom jag känner mig generös idag kan BDG och HellZon få en GothKorv att dela på också, eftersom de lyckades kamma hem exakt lika många gilla på sina recensioner.

Wooooooo!!!

Jag vill passa på att tacka kungen som inspirerade mig till min seger.

 

[Hellzon]

Woo, delad andraplats! Och grattis God45 till en välförtjänt vinst.
Jag vill tacka Sthlm Kartell och ev övriga inblandade i OSR-hörnan för att ha givit mig precis tillräckligt med knäpp inspo för att göra Rov och Ruiner möjligt.

 

[Björn den gode]

Jag är inte bitter! Men ja, God45s recension var väl också bra, antar jag. Grattis!