Så jag har läst och provspelat Kaffe och Cigarettrök* från Jockespel. Det är ett spel som ligger i en för mig mycket kär genre, och innehåller blinkningar till klassiker som Paul Czeges Nicotine Girls** och Doc Dandys Coffee together***. En annan inspiration, som jag märkte bara för att jag läst den nyligen, är Ferdinand von Schirachs utmärkta Kaffee und Zigaretten****. En gedigen och eklektisk samling inspirationer, alltså!
Spelet säger sig fokusera på "livsöden, lågmälda konversationer, weltschmertz och ennui" och utspelar sig på ett café eller en bar, över en ristretto och en halvt utbrunnen gaulois. Människorna i spelet är sådana som inte riktigt hör hemma någonstans, som lever i en värld som inte längre finns, som söker efter något de inte vet vad det är, eller flyr från något som är inom dem själva. Det är väldigt mycket existensialism, väldigt mycket "gamla Europa". Relationerna mellan dem är svaga eller indirekta. De är gamla studiekamrater som inte setts på decennier, de är landsmän som möts på en främmande plats, eller yrkesverksamma som arbetar inom samma bransch. Man uppmuntras att skapa rollpersoner som inte är från platsen eller landet där spelet utspelar sig. Spelet går till stor del ut på att de berättar om sina liv för varandra, finner kontaktpunkter och paralleller, men introducerar ett antal tekniker som expanderar det konceptet. Mer om det senare.
Det är, som ni kan ana, ett spel som fokuserar väldigt mycket på stämning och atmosfär, och lägger ett extremt fokus på detaljer. Man uppmuntras att spendera "orimligt mycket tid" på att prata om detaljer hos saker man introducerar, och att sväva ut på tangenter. I ett spelexempel som utspelar sig på ett café i Östberlin berättar en rollperson om hur hon dejtar en ung moldavisk konstnär, och boken spenderar sedan två hela sidor på att beskriva den här konstnärens bakgrund och livshistoria. Det är … onödigt, och gör att det är lite jobbigt ibland att hitta i boken, men det kommunicerar också hur spelet är tänkt att kännas. Det ska vara "vandrande, drömmande, som en humla som kryper in och begraver sig i en klockformad blomma, söker efter dess nektar, stryker sig mot dess pistiller, och sedan flyger vidare vidare till nästa, utan plan, utan mål, men ständigt nyfiken och uppmärksam". Det är ganska charmigt, men svårt att läsa utan att börja skumma igenom texten för att leta efter punkten där det återigen pratas om det faktiska spelet.
För att åstadkomma detta humlespelande introduceras tekniker som är till för att sudda ut gränserna mellan "rollpersonen berättar" och "spelarna spelar ut en scen". Det finns egentligen inga riktiga scener, förutom den där rollpersonerna sitter och samtalar, men det är också tydligt att en hel del av det som händer inte är saker som rollpersonerna säger till varandra, utan tankar, minnen och saker som ingen av dem egentligen kan veta, som många av detaljerna hos den där moldaviske konstnären. Alla spelare har diverse lappar med saker som de ska väva in i sin berättelse (kanske lite Motel Dragonfly***** bland inspirationerna, också?).
Jag tycker att det här är ballt, och det blev väldigt stämningsfullt och drömskt när vi spelade. Det är en sorts surrealism utan faktiska surrealistiska element, då allt man beskriver är vardagligt och verklighetstroget. En del av teknikerna och en hel del av språket och förklaringarna gör att man blir förvirrad och det är dubbelt svårt att förklara det här spelet för sina medspelare. Först ska man förstå det själv av att läsa den ganska pladdriga, drömmande texten, som använder en massa liknelser och springer iväg på en massa tangenter (och här och där rakt av säger emot sig själv), och sedan ska man själv försöka förklara det för de andra spelarna. Men såhär lite i efterhand börjar jag inse att spelet till stor del är en känsla och ett tänk, en idé mer än en mekanik. Jag är osäker på om detta gör det lättare att förklara för andra, och jag är också osäker på om vi verkligen spelade spelet som det är tänkt, men jag föreställer mig att författaren hade svarat något i stil med "Om det kändes rätt så är det rätt" eller något liknande.
Men jag gillade det väldigt mycket, och ser fram emot att spela det igen!
---
* Ja, spelet har stor bokstav i "Cigarettrök". Men även "Drakar och Demoner" hade ju en sådan typografisk felaktighet, så det är kanske någon sorts tradition.
** Nicotine Girls ska ha stort G, för det är ett engelskspråkigt spel.
*** Nej, Coffee together ska inte ha stort T, för det är på franska.
**** Här är det stort Z eftersom tyskan alltid har stor initalbokstav på substantiv, inte för att det är en titel!
***** Franska, men "Dragonfly" är namnet på motellet, därmed stor bokstav i alla fall!
