Nekromanti Recensera rollspel utan att spela det

[Davio_UBBT]

Något som stör mig i Fenix tidningarna, och minskar trovärdigheterna i recentionerna totalt enligt mig, är att vissa skribenter verkar recensera rollspelandet för att det ska komma med i tidningen utan själv att spela det. För mig är det som att se filmen och sedan recensera boken, visst kan man få ett hum över vad innehållet är men själva fokuset hur rollspelet fungerar i praktiken och nöjet försvinner helt.

Exempelvis upptäckte jag recentionen om Scion: Hero och då jag har spelat det några månader så tänkte jag kolla vad folk tyckte om det. Jag läser recentionen och blir grymt besviken. Istället för att skriva om settingen och fokusera på systemet (som har sina brister!) väljer skrivbenten fokusera hela recentionen på hur boken är skriven, uppbyggd och layouten. Det blir lätt så men det för mig som spelare beskriver inte hur det är att spela rollspelet!

Research är också alltid bra. Recentionen utav Demon Hunters (som bygger på amatörfilm med samma namn, ifrån samma skapare utav det populära "The Gamers") så nämns ingenting om grunden till rollspelets inspiration. Troligen för research inte gjordes, vilket också hade förklarat att lila ninjan i boken som är deras running gag (Som Willem screamet bland ljudtekniker eller Alfred Hitchcook är med i sina filmer).

Grund och botten, för mig göra recensionerna mer trovärdiga plus värdefulla för mig så behöver jag som rollspelare veta vad rollspelet handlar om och ifall det är kul att spela.

 

[Dante]

Det här ämnet har diskuterats flera gånger tidigare (vilket förstås inte är någon anledning att inte ta upp det igen).

Som en av de som emellanåt skriver recensioner i Fenix kan jag anföra två anledningar att INTE spela spelen innan de recenseras:

1) Det finns sällan tid. Recensioner är färskvara och måste komma ut så fort spelet släppts i butik.

2) Jag ska recensera SPELEN, inte min spelgrupp. Har jag världens mest fantastiska spelgrupp finns risken att t.o.m. FATAL eller RaHoWa ger en spelupplevelse full av mjukglass, regnbågar och hundvalpar. Och tvärtom förstås.

Utöver det har vi oftast bara 2.000 tecken på oss, och det säger sig självt att det är svårt att få med ALLT på det begränsade utrymmet. Då tvingas vi välja vad vi ska ta upp i texten – och alla håller säkert inte med om att vi fokuserar på rätt saker.

 

[Gurgeh]

Grund och botten, för mig göra recensionerna mer trovärdiga plus värdefulla för mig så behöver jag som rollspelare veta vad rollspelet handlar om och ifall det är kul att spela.

Problem 1 när man ska speltesta rollspel för en recension är att rollspel kan vara kul att spela av en massa anledningar som inte har något med rollspelet i sig att göra. Problem 2 är att dagens rollspel sällan innehåller material som gör att de kan spelas direkt (alltså ett äventyr), vilket gör att recensenten först måste skapa ett sådant och sedan spelleda det -- och då kommer upplevelsen påverkas ganska mycket av kvalitén på äventyret, vilket spelmakarna inte kan stå ansvariga för.

Sedan är det (tyvärr) så att många rollspel är fullt recenserbara utan att man behöver spela dem, eftersom reglerna är i princip identiska med de som förekommer i något annat rollspel. Om man till exempel har spelat Vampire, behöver man även speltesta Werewolf för att kunna uttala sig om regelsystemet? De flesta regelsystem är så genomskinliga att det räcker med den mest grundläggande testning för att man ska få en uppfattning om hur de fungerar.

Min åsikt är att det räcker om recensenten testar att göra saker som skapa en rollperson och gå igenom stridssystemet (och andra liknande system om det skulle dyka upp ett rollspel med sådana). Om spelet däremot har ett väldigt annorlunda regelsystem som dessutom ger det stöd man behöver för att spela det utan orimliga förberedelser -- då är speltest en bra idé.

/tobias

 

[CapnZapp]

Sålänge recensenten tydligt anger om det är en genomläsningsrecension (capsule review) eller speltestningsrecension (playtest review) är det OK för mig...

 

[Oscar Silferstjerna]

Det finns ett ord som är centralt när man gör tidning: nyhetsvärde. Ett gammalt spel kan vara intressant, men är ingen nyhet. Däremot tycker jag absolut att man kan tänka sig tyckande artiklar som handlar om speltester. Men det är kanske något annat än recensioner? Jag tycker till exempel att det skulle vara intressant att läsa mer om Watsons MUA-kampanj med Noir-regler (se mutant.nu).

 

[Genesis]

Jag har aldrig brytt mig så mycket om den här diskussionen, som dyker upp en gång i halvåret eller så, men det är en sak som jag tycker sällan dyker upp, och som jag tycker är synd: recension av spel utan att spela dem favoriserar spel som följer standardmallen, eftersom de är lätta att se hur de kommer att funka. Många smarta, fokuserade spel har små regler som man vid en första genomläsning inte inser är så viktiga, men som, när man spelar det, visar sig ha väldigt stor betydelse för spelupplevelsen. Jag ÄLSKAR sån't, men det gör det svårt att recensera spelet utan att spela det.

I diskussionen "recensera spelet, inte gruppen" vs. "du fattar inte spelet om du inte spelat det" så tycker jag definitivt att vinsten av att spela spelet är större än förlusten av precision. Egentligen borde man spela spelet flera gånger. Första gången jag spelade Don't Rest Your Head tyckte jag att det sög, och nu är det ett av mina favoritspel. Jag fattade inte hur det skulle spelas första gången. Men att spela spelet och sedan recensera det tar mångdubbelt längre tid, både i aktiv arbetstid och i totaltid, och det är helt enkelt inte praktiskt.

Så jag tycker att det är fullt förståeligt och försvarbart att recensenten inte spelat spelet. Men jag läser å andra sidan inte recensioner, så jag bryr mig inte. Jag går på vad som genererat buzz.

 

[CapnZapp]

Än mer till sin spets ställs frågan vad gäller att recensera MMORPGS.

En recension som kommer ut bara veckor efter att ett nytt spel som World of Warcraft eller Warhammer Age of Reckoning, dvs då släppet fortfarande har nyhetsvärde, kan helt enkelt inte vara bra.

Läxan från Conan-släppet får väl sägas vara att ja, du belönas om du satsar på nybörjarinnehållet så att recensenterna får se maximalt uppputsat innehåll.

Men också att man inte ska underskatta hur snabbt spelarna plöjer igenom ditt innehåll. Conan förlorade nog mycket på hur snabbt ryktet spred sig att det som recensenterna beskrev bara gällde just det man kunde se på en veckas spelning...

 

[Arfert]

ja det där är ett stort problem (som jag skrev i min Moria-recension)... där testade jag ett annat grepp än med min Warhammer AoR-recension (där jag bara hade hårdspelat i ett par veckor, vilket är för lite)...

Utöver att spela själv så gjorde jag intervjuer via PM och mail med andra LOTRO-Moria-spelare, speciellt de som kommit längre. För att höra var de tyckte, vad de upplevde som bra och dåligt. Tanken är att jag även ska göra en uppföljande recension om några månader, för att se om hur de första intrycken höll...

Sedan har de stora speltidningarna, speciellt de i engelskspråkiga länder, ett övertag, de släpps ofta in i månader i förväg, med gubbar upplevlade och klara.

 

[Nässe]

Utan att egentligen vilja kasta mig in denna diskussion ( ) så måste jag också säga att det här bara måste kopplas till vad man vill ha ut av recentioner, och hur man ser på recentioner...

Jag är själv helt ointresserad av att veta om ett visst spel "funkar eller ej", är "bra eller ej"... Hur kan en speltestare någonsin uttala sig om detta med mer säkerhet än spelskaparna (som uppenbarligen tycker att spelet är båda bra och funkar- och säkert har spelat det en massa gånger...)

jag är intresserad av att se spelet i förhållande till andra spel, till andra berättande media, jag vill höra vad spelet väcker för tankar hos recensenten, vad som upplevs som nytt och fräscht och spännande- hur spelet förhåller sig till "sin speltradition".

Jag vill ha skribentens åsiktiker om själva "den potentiella berättelsen" som spelet framför, samt spelets förhållande till andra spel i fråga om speldesignsfilosfi och då både i tänket kring regler och i tänket kring "hur man spelar rollspel". Sen tycker jag att det är extra roilgt med skribenter som kan koppla spelets tema till fenomen utanför rollspelsvärlden, eller i alla fall till fenomen utanför det aktuella kampanjvärlden som den aktuella boken handlar om ...

Vad säger spelet om människan, om samhället... ja, det är kanske att begära för mycket.

Jag tror inte att någon egentligen kan avgöra om ett spel "fungerar", eller är "bra", oavsett hur många tusen år man spelar det...

Vad som är intressant är skribentens bild av vad spelet försöker förmedla, hur väl detta lyckas och skribentens bild av vad spelet har att tillföra i sin genre...

Sådär, något, ja, allmänt pretantiöst..

Så... nej, för mig tillför det absolut ingenting om skribenten har spelat spelet eller ej...