Möller
Hubert Hortlax
- Joined
- 28 Sep 2008
- Messages
- 3,202
Jag snackade i somras med en kursare som nämnde att hon spelat en del rollspel. Men, sa hon, jag har svårt att leva mig in i karaktärerna. Intresserad frågade jag vilka rollspel det rörde sig om. Dungeons&Dragons och Arkham Horror blev svaret.
Descent 2ed är ett utan problem ett rollspel. För vissa kanske gränsen är annorlunda, men jag åtminstone jag kan inte skilja det nämnvärd från D&D Essentials.
Som vanligt med spel från FFG har Descent 2ed ett högt produktionsvärde, men denhär gången har de nog överträffat sig själva. Riktigt snygga illustrationer för t.ex. rollpersonerna. Pastelligt och aningen »barnsligt«, men det är knappast en nackdel. Väldigt lite bröst och andra negativa stereotyper, något FFG inte alltid lyckas med. Pappbitarna man bygger grottan med snäpper ihop bra och de är riktigt snygga. Två teman på bak/framsida - gräsbeklädd canyon och spindelvävstäckt katakomb. Ljust och spännande.
Figurerna är superba. Man ska vara aningen märklig om man köper lådan bara för dem, men jag ska inte peka finger på den som gör det. Förra utgåvans figurer var ofta lite skeva, detta är till stor del fixat nu.
Själva spelet då? Som sagt, tänk D&D. En spelar är overlord, dvs spelledare. Övriga upp till 4 spelare har varsin rollperson. Rundor, handlingar, HP, rutnät etc. Det är väldigt strömlinjeformat jämfört med förra utgåvan. Färre olika skadetärningar. Enklare (om än något bissara) regler för line of sight. Mer text på kort etc. om vad saker gör. Mindre management med föremål.
I Descent 2ed kör man kampanjer. Varje äventyr har två akter, encounters. En encounter är till sin storlek väldigt begränsad. Ett par rum och uppemot 10 fiender, med vissa regler för förstärkningar. Massa backtracking för att röja ständigt spawnande monster blir det inte tal om, tack och lov! Har man lite tid hinner man med ett äventyr eller kanske bara en encounter, men det är ju inget fel i det.
Något som är riktigt trevligt är att vinstkriterierna inte alltid är att döda bossen för spelarna respektive total party kill för SL. Istället ska man t.ex. slåss om resurser eller hindra någon att fly.
Det finns en metaplot om en onding som är ond. Mellan äventyren vandrar man runt på en landskarta. Där är det random encounters, handel i städerna och man kan till viss del välja vilket äventyr man ska köra här näst. Rollspel, eller hur?
Innan spel ska man skapa rollperson. Såklart. Det finns åtta rollpersoner, en man och en kvinna för varje av de fyra standard-arketyperna. Specialförmågor, HP och faktiskt även grundegenskaper. Därefter väljer man ett av två yrken till sin arketyp. Varje yrke ger en specialförmåga samt rätt många uppgraderingar du köper för XP från äventyren. Det finns möjlighet att vara bra på annat än att slå hård, t.ex. läka andra, något jag alltid kände saknades i förra utgåvan.
Balansmässigt har det, efter en tutorial och ett äventyr, varit sådär. Kanske har vi inte riktigt fått allt att stämma än bara, men vissa rollpersoner/förmågor känns overpowered och banorna har hitintills inte känts helt jämna (dock med skillnad åt båda hållen).
Något jag hitintills saknar från förra utgåvan är problemlösarbiten. I förra utgåvan, liksom i t.ex. Mansions of Madness, kan man diskutera vilket håll man borde gå etc. utifrån de stämningstexter man fått. 2ed är mycket taktiskt, men flera av SLs saker är öppna och än så länge har vi inte stött på några gåtor.
Överlag är dock Descent ett skitbra spel. Vill man ha grottröj men har begränsad tid, och vem har inte det ibland, finns så vitt jag vet inget bättre.
Descent 2ed är ett utan problem ett rollspel. För vissa kanske gränsen är annorlunda, men jag åtminstone jag kan inte skilja det nämnvärd från D&D Essentials.
Som vanligt med spel från FFG har Descent 2ed ett högt produktionsvärde, men denhär gången har de nog överträffat sig själva. Riktigt snygga illustrationer för t.ex. rollpersonerna. Pastelligt och aningen »barnsligt«, men det är knappast en nackdel. Väldigt lite bröst och andra negativa stereotyper, något FFG inte alltid lyckas med. Pappbitarna man bygger grottan med snäpper ihop bra och de är riktigt snygga. Två teman på bak/framsida - gräsbeklädd canyon och spindelvävstäckt katakomb. Ljust och spännande.
Figurerna är superba. Man ska vara aningen märklig om man köper lådan bara för dem, men jag ska inte peka finger på den som gör det. Förra utgåvans figurer var ofta lite skeva, detta är till stor del fixat nu.
Själva spelet då? Som sagt, tänk D&D. En spelar är overlord, dvs spelledare. Övriga upp till 4 spelare har varsin rollperson. Rundor, handlingar, HP, rutnät etc. Det är väldigt strömlinjeformat jämfört med förra utgåvan. Färre olika skadetärningar. Enklare (om än något bissara) regler för line of sight. Mer text på kort etc. om vad saker gör. Mindre management med föremål.
I Descent 2ed kör man kampanjer. Varje äventyr har två akter, encounters. En encounter är till sin storlek väldigt begränsad. Ett par rum och uppemot 10 fiender, med vissa regler för förstärkningar. Massa backtracking för att röja ständigt spawnande monster blir det inte tal om, tack och lov! Har man lite tid hinner man med ett äventyr eller kanske bara en encounter, men det är ju inget fel i det.
Något som är riktigt trevligt är att vinstkriterierna inte alltid är att döda bossen för spelarna respektive total party kill för SL. Istället ska man t.ex. slåss om resurser eller hindra någon att fly.
Det finns en metaplot om en onding som är ond. Mellan äventyren vandrar man runt på en landskarta. Där är det random encounters, handel i städerna och man kan till viss del välja vilket äventyr man ska köra här näst. Rollspel, eller hur?
Innan spel ska man skapa rollperson. Såklart. Det finns åtta rollpersoner, en man och en kvinna för varje av de fyra standard-arketyperna. Specialförmågor, HP och faktiskt även grundegenskaper. Därefter väljer man ett av två yrken till sin arketyp. Varje yrke ger en specialförmåga samt rätt många uppgraderingar du köper för XP från äventyren. Det finns möjlighet att vara bra på annat än att slå hård, t.ex. läka andra, något jag alltid kände saknades i förra utgåvan.
Balansmässigt har det, efter en tutorial och ett äventyr, varit sådär. Kanske har vi inte riktigt fått allt att stämma än bara, men vissa rollpersoner/förmågor känns overpowered och banorna har hitintills inte känts helt jämna (dock med skillnad åt båda hållen).
Något jag hitintills saknar från förra utgåvan är problemlösarbiten. I förra utgåvan, liksom i t.ex. Mansions of Madness, kan man diskutera vilket håll man borde gå etc. utifrån de stämningstexter man fått. 2ed är mycket taktiskt, men flera av SLs saker är öppna och än så länge har vi inte stött på några gåtor.
Överlag är dock Descent ett skitbra spel. Vill man ha grottröj men har begränsad tid, och vem har inte det ibland, finns så vitt jag vet inget bättre.
