Krille
Super Moderator
När Keanu Reeves är den bra poängen med en film så är något väldigt bakvänt.
Jag skojar inte: Keanu Reeves gör rollen som utomjordingen Klaatu riktigt bra. Han är i princip klippt och skuren för rollen, till stor del tack vare sin uttryckslösa röst och sitt botox-stela ansikte. Så för en gångs skull är han behållningen med filmen, rent skådespelarmässigt. Jennifer Connally gör en okej roll också som exobiologen Dr Helen Benson, och jag tycker att det är synd att John Cleeses roll fick totalt två minuter på duken, varav den mesta var duettklottrande med Reeves på svart tavla.
Det sagt, den här filmen är snygg men "jaha". Den har den vanliga klasen småsvagheter som logiska luckor i manuset som man kan göra jetflygplan igenom, grått färglöst foto, lite blatant övertydlig produktplacering, och allmän förvirring från ungefär alla inblandade inklusive regissör och publik. Jag kan tänka mig att det sista är en konstnärlig poäng, avsedd att återspegla förvirringen som alla människor rimligen bör ha när en utomjording dimper ner bland dem, och som Klaatu också rimligen bör ha på Jorden.
Anyway, det som gör hela filmen onödig är slutklämmen. Det är inte bara ett rätt antiklimaktiskt slut, utan dessutom ett slut som tar bort hela poängen med filmen. Jag känner att jag måste skriva ner det här problemet, så jag gör det inom spoilertaggar.
Mitt betyg? Miljömoralistiskt bjäfs med lite filosofiskt fluff som endast bärs upp av specialeffekter och Keanu Reeves, och i övrigt begår sensmoralmässigt självmord.
Utseende:
Text:
Innehåll:
Jag skojar inte: Keanu Reeves gör rollen som utomjordingen Klaatu riktigt bra. Han är i princip klippt och skuren för rollen, till stor del tack vare sin uttryckslösa röst och sitt botox-stela ansikte. Så för en gångs skull är han behållningen med filmen, rent skådespelarmässigt. Jennifer Connally gör en okej roll också som exobiologen Dr Helen Benson, och jag tycker att det är synd att John Cleeses roll fick totalt två minuter på duken, varav den mesta var duettklottrande med Reeves på svart tavla.
Det sagt, den här filmen är snygg men "jaha". Den har den vanliga klasen småsvagheter som logiska luckor i manuset som man kan göra jetflygplan igenom, grått färglöst foto, lite blatant övertydlig produktplacering, och allmän förvirring från ungefär alla inblandade inklusive regissör och publik. Jag kan tänka mig att det sista är en konstnärlig poäng, avsedd att återspegla förvirringen som alla människor rimligen bör ha när en utomjording dimper ner bland dem, och som Klaatu också rimligen bör ha på Jorden.
Anyway, det som gör hela filmen onödig är slutklämmen. Det är inte bara ett rätt antiklimaktiskt slut, utan dessutom ett slut som tar bort hela poängen med filmen. Jag känner att jag måste skriva ner det här problemet, så jag gör det inom spoilertaggar.
Klaatus lösning på problemet "människor", som uppenbarligen kan förinta allt liv på Jorden, är att ta bort allt levande och konstgjort material på planetens yta genom ett nanomoln, och sedan återföra liv som flyttats undan i några arkar till yttre rymden. Det hade varit enklare att helt enkelt bara arka undan lite liv och låta oss utrota oss själva, om vårt utrotande nu är enda lösningen. Det lämnar kvar ett sargat men ändå existerande ekosystem kvar, till skillnad från lösningen som bara lämnar en död planetyta.
Sen bygger protagonisternas hela argumentation på att först när mänskligheten står inför sitt eget utrotande så kan arten pressas vidare och utvecklas. När Klaatu accepterar den synpunkten så är hans lösning på problemet är att göra all teknologi obrukbar - just den teknologiska bas som har möjligheten att pressa oss vidare och lösa problemet på samma sätt som Klaatus folk. Men nä, det tar han bort - ganska omotiverat också. Han säger att han måste göra det, men jag kan faktiskt inte komma på varför - hans balla rymdskepps inbromsning borde ha använt mer energi än hela mänsklighetens samlade energiproduktion genom historien, och han kunde lika gärna snott lite av solens strålning som strålade åt något annat håll än åt Jorden för att täcka energibehovet, så det kan knappast ha varit av energibrist som han gjorde det.
Och här är problemet med filmen: Klaatus lösning på problemet "människor" är ett större problem än problemet i sig; Klaatus lösning på problemet "Klaatus lösning på problemet människor" löser inte det grundläggande problemet alls.
Och där dog filmens poäng, typ.
Kvar sitter vi med ett "wtf" och filmens värld sitter med en sargad mänsklighet som antingen kommer att massdö eller tvingas återgå till enklare och smutsigare teknik à la början på nittonhundratalet (och förmodligen båda två) som garanterat kommer att accelerera undergången som Klaatu var här för att hindra och som saknar möjlighet att lösa problemet alls eftersom Klaatu i sitt nobla självuppoffrande tog det ifrån oss.
Sen bygger protagonisternas hela argumentation på att först när mänskligheten står inför sitt eget utrotande så kan arten pressas vidare och utvecklas. När Klaatu accepterar den synpunkten så är hans lösning på problemet är att göra all teknologi obrukbar - just den teknologiska bas som har möjligheten att pressa oss vidare och lösa problemet på samma sätt som Klaatus folk. Men nä, det tar han bort - ganska omotiverat också. Han säger att han måste göra det, men jag kan faktiskt inte komma på varför - hans balla rymdskepps inbromsning borde ha använt mer energi än hela mänsklighetens samlade energiproduktion genom historien, och han kunde lika gärna snott lite av solens strålning som strålade åt något annat håll än åt Jorden för att täcka energibehovet, så det kan knappast ha varit av energibrist som han gjorde det.
Och här är problemet med filmen: Klaatus lösning på problemet "människor" är ett större problem än problemet i sig; Klaatus lösning på problemet "Klaatus lösning på problemet människor" löser inte det grundläggande problemet alls.
Och där dog filmens poäng, typ.
Kvar sitter vi med ett "wtf" och filmens värld sitter med en sargad mänsklighet som antingen kommer att massdö eller tvingas återgå till enklare och smutsigare teknik à la början på nittonhundratalet (och förmodligen båda två) som garanterat kommer att accelerera undergången som Klaatu var här för att hindra och som saknar möjlighet att lösa problemet alls eftersom Klaatu i sitt nobla självuppoffrande tog det ifrån oss.
Mitt betyg? Miljömoralistiskt bjäfs med lite filosofiskt fluff som endast bärs upp av specialeffekter och Keanu Reeves, och i övrigt begår sensmoralmässigt självmord.
Utseende:
Text:
Innehåll: