Oceanliner
Warrior
... är enligt min mening i stort sätt nedanstående:
Först behöver man en eller flera saftiga intriger som helst har en historia. Sedan är det bra om det finns flera olika fraktioner inblandade med olika eller liknande mål. Intrigerna ska helst vara så pass utförliga att de kan spinnas vidare till flera äventyr och tillslut komma att innefatta en hel kampanj med flera paralellhandlingar.
Som exempel kan nämnas min nästa kampanj som kommer att ha religiös bakgrund med många politiska utsvävningar. Intrigen har sin utgångspunkt i den samoriska läran och kampanjen kommer huvudsakligen utspela sig i Soldarn. Intrigen är den att rollpersonerna kommer att stöta på en hemlig grupp eller organisation som anser att Aurias och Pelias är samma gud (Helion)och därför borde tillbes som det.
Det är också viktigt vilken kännsla man vill uppnå. Vill man ha storslagna bataljer eller lönnmord? Valet är fritt men lite av varje blir alltid bäst.
Närmast i från ovanstående exempel kan jag bara säja att jag vill ge rollpersonerna en sorts "aha" upplevelse där de känner sig vilsna och kluvna. De ska inte veta riktigt vem de kan lita på utan känna sig som Alice i underlandet.
Platsen för äventyret borde också vara väl vald och beskriven, detta för att underlätta för spelledaren. Personligen tycker jag då att ett litet avgränsat, väl beskrivet område är att föredra för då kan man bättre få världen att verka mer levande vilket ju alltid är att föredra. Rollpersonerna kommer också lättare att skapa kontakter med spelledarpersoner om de möter dem flera gånger.
exempel på avgränsade områden är ju självklart en stad eller en by. Men det kan också vara en hel dal eller en borg. Jag har t.ex. en idé om en liten mordgåta i en större borg som isoleras från omvärlden med falska varningar om pest. Detta blir sedan början på en mardrömslik vistelse för rollpersonerna där tempot hela tiden skruvas på så sätt att rollpersonerna först underösker sedan jagar. Efter det blir de också jagade samtidigt som de fortfarande jagar. För att sedan ytterligare stärka effekten kommer sammandrabbningarna att ske allt oftare tills allt bara brister och borgen stormas av utomstående trupper.
Sedan lyckas jag sällan få resor att bli intressanta så därför vill ialla fall jag undvika att rollspela dem så gott det går. Det obligatoriska mötet med rövarna har jag också vuxit ifrån. Det finns inga rövare som är dumma nog att anfalla beridna, väl rustade yrkessoldater. Så min åsikt är undvik resor om man inte har något speciellt planerat.
Motståndet måste också vara väl avvägt, inget är så tråkigt som att spöa skiten ur ovanstående rövare utan att enns få en skråma på något annat än möjligtvis lansen. Lönnmördare om natten är inte heller kul om man som spelledara inte ger rollpersonerna någon chans att vakna. Monster ska man också vara försiktig med, en strid med ett troll bör sluta oavgjort, dvs trollet kalasar på en häst. Men sedan ska man också vara lite lurig, de enklaste av fiender kan visa sig vara livsfarliga om man som spelledare utrustar dom med lite intelligens. Min personliga favorit är rövare med armborst, eller stadsvakter med spjut.
Motståndrana behöver heller inte vara många, bara kluriga. Jag kommer t.ex. nästa spelmöte att med endast två spelledarpersoner att gäcka mina spelares rollpersoner./images/icons/wink.gif
<hr>
Sammanfattningsvis vill jag bara poängtera att mycket av detta är troligtvis redan sagt av någon på ett bättre sätt men detta är vad JAG tycker, vad tycker ni?
//Jonas
<A HREF="http://home.swipnet.se/circle" target="_new">http://home.swipnet.se/circle</A>
Först behöver man en eller flera saftiga intriger som helst har en historia. Sedan är det bra om det finns flera olika fraktioner inblandade med olika eller liknande mål. Intrigerna ska helst vara så pass utförliga att de kan spinnas vidare till flera äventyr och tillslut komma att innefatta en hel kampanj med flera paralellhandlingar.
Som exempel kan nämnas min nästa kampanj som kommer att ha religiös bakgrund med många politiska utsvävningar. Intrigen har sin utgångspunkt i den samoriska läran och kampanjen kommer huvudsakligen utspela sig i Soldarn. Intrigen är den att rollpersonerna kommer att stöta på en hemlig grupp eller organisation som anser att Aurias och Pelias är samma gud (Helion)och därför borde tillbes som det.
Det är också viktigt vilken kännsla man vill uppnå. Vill man ha storslagna bataljer eller lönnmord? Valet är fritt men lite av varje blir alltid bäst.
Närmast i från ovanstående exempel kan jag bara säja att jag vill ge rollpersonerna en sorts "aha" upplevelse där de känner sig vilsna och kluvna. De ska inte veta riktigt vem de kan lita på utan känna sig som Alice i underlandet.
Platsen för äventyret borde också vara väl vald och beskriven, detta för att underlätta för spelledaren. Personligen tycker jag då att ett litet avgränsat, väl beskrivet område är att föredra för då kan man bättre få världen att verka mer levande vilket ju alltid är att föredra. Rollpersonerna kommer också lättare att skapa kontakter med spelledarpersoner om de möter dem flera gånger.
exempel på avgränsade områden är ju självklart en stad eller en by. Men det kan också vara en hel dal eller en borg. Jag har t.ex. en idé om en liten mordgåta i en större borg som isoleras från omvärlden med falska varningar om pest. Detta blir sedan början på en mardrömslik vistelse för rollpersonerna där tempot hela tiden skruvas på så sätt att rollpersonerna först underösker sedan jagar. Efter det blir de också jagade samtidigt som de fortfarande jagar. För att sedan ytterligare stärka effekten kommer sammandrabbningarna att ske allt oftare tills allt bara brister och borgen stormas av utomstående trupper.
Sedan lyckas jag sällan få resor att bli intressanta så därför vill ialla fall jag undvika att rollspela dem så gott det går. Det obligatoriska mötet med rövarna har jag också vuxit ifrån. Det finns inga rövare som är dumma nog att anfalla beridna, väl rustade yrkessoldater. Så min åsikt är undvik resor om man inte har något speciellt planerat.
Motståndet måste också vara väl avvägt, inget är så tråkigt som att spöa skiten ur ovanstående rövare utan att enns få en skråma på något annat än möjligtvis lansen. Lönnmördare om natten är inte heller kul om man som spelledara inte ger rollpersonerna någon chans att vakna. Monster ska man också vara försiktig med, en strid med ett troll bör sluta oavgjort, dvs trollet kalasar på en häst. Men sedan ska man också vara lite lurig, de enklaste av fiender kan visa sig vara livsfarliga om man som spelledare utrustar dom med lite intelligens. Min personliga favorit är rövare med armborst, eller stadsvakter med spjut.
Motståndrana behöver heller inte vara många, bara kluriga. Jag kommer t.ex. nästa spelmöte att med endast två spelledarpersoner att gäcka mina spelares rollpersoner./images/icons/wink.gif
<hr>
Sammanfattningsvis vill jag bara poängtera att mycket av detta är troligtvis redan sagt av någon på ett bättre sätt men detta är vad JAG tycker, vad tycker ni?
//Jonas
<A HREF="http://home.swipnet.se/circle" target="_new">http://home.swipnet.se/circle</A>