Red Herring

[Feuflux]

Red herring (enligt wikipedia potentiellt benämnt som surströmming i en svensk kontext ) är alltså en ledtråd som inte leder någonstans. Mysterielösarna hittar en hint till det blå tornet, men det finns ingenting kopplat till äventyret där, utan bara ett trist blått torn med trista invånare och trist inredning. Eller supercharmigt och en välkommen chans att rollspela lite.

Så, om du skulle vara spelare i ett mysterielösarscenario, vad är din hållning till red herrings? Är det ett vansinnigt slöseri med tid, eller helt nödvändigt för att kunna utforska med bibehållen tro på att inte rälsas, eller något mittemellan?

Jag sitter alltså och skriver ett Trail of Cthulhu-scenario och funderar på om jag vill skriva in mystisk person A som inte är ett dugg skum egentligen.

 

[Bengtsson]

Någon red herring kan väl få finnas, så länge det inte är helt rött --- dvs. att spelarna kanske kan utvinna någon liten lettråd ur det, fast inte det stora genombrotter kanske.

 

[BiobunkerVII]

Jag gillar att ha med Red Herrings, det får spelarna att värdera ledtrådarna vilket gör att det inte blir rälsat på samma sätt.
Med det sagt är jag ingen fantast av Red Herring av typen "hmm en afrikansk mask på brottsplatsen i London, mot luftballongen" och sen 4 spelmöten i Timbuktu som inte leder till ett smack.

 

[Lukas]

För att en red herring ska fungera, så måste den leda till att spelarna inser att det var en red herring.

Det låter kanske självklart, men jag har spelat spel där det visat sig att knuten vi spenderat timmar på att försöka få ihop med resten var onödig, och det är bara irriterande.

Men om red herringen är ett kort sidospår som inte lämnar några tvivel om att det var ett sidospår så tycker jag de kan vara trevliga.

 

[Rymdhamster]

Jag tycker det är lite tråkigt om det leder till "något trist" där det "bara finns trista saker". Jag spelar inte rollspel för att ha trist! Däremot tycker jag det är kul om det leder iväg på ett sidospår som inte har med huvudäventyret att göra, men det bör ju i alla fall vara ett kul sidospår!

Men min egentliga erfarenhet är nog att spelarna tenderar att skapa sina egna vilospår utifrån något Sl råkade nämna i förbifarten, och sen hyperfixerar de på det spåret!

 

[Rymdhamster]

mystisk person A som inte är ett dugg skum egentligen.

men det bör ju i alla fall vara ett kul sidospår!

Rättelse/Förtydligande: att personen visar sig vara helt ordinär man också vara kul! Det beror lite på hur man bygger upp det. Det klassiska hur RP ser personens skugga mot väggen där det ser ut som att de höjer en kniv för att hugga någon, stormar in och inser att det bara var en synvilla och personen egentligen står och skär upp en tårta eller något för att fira en unges födelsedag är ju en kul avslut på det sidospåret! =D

Erm... såvida inte rollpersonerna går in guns blazing och skjuter ihjäl tre småungar som såg fram emot tårta och presentöppning. Eller ja... det beror väl på gruppen kan jag tänka.

 

[Lukas]

Men min egentliga erfarenhet är nog att spelarna tenderar att skapa sina egna vilospår utifrån något Sl råkade nämna i förbifarten, och sen hyperfixerar de på det spåret!

I ett one-shot jag speledde för flera år sedan, spenderade mina spelare större delen av spelmötet med att undersöka vem som förgiftat teet.
Teet var aldrig förgiftat, och till denna dag så förstår jag inte varför de trodde att det var det

 

[BiobunkerVII]

Erm... såvida inte rollpersonerna går in guns blazing och skjuter ihjäl tre småungar som såg fram emot tårta och presentöppning. Eller ja... det beror väl på gruppen kan jag tänka.

Episkt slut på en Red Herring ju!

 

[Bifur]

Jag tycker de är helt ok i tre former, lite som @Rymdhamster skriver.

1. Ljusröda. De ger sidoinformarion och fördjupning men går att hoppa över utan problem. Inte riktigt red herrings alls.

2. Uppenbara sidequests. Det är snabbt tydligt att de INTE kopplar till huvudintrigen men de har ett eget narrativ som är intressant och roligt. Ett miniäventyr för den hugade.

3. Totala avstickare. Ofta bara tablåer eller scener. Coola moment, häftiga SLP eller roliga grupper som ger stämning och färg. Det viktiga är att de är korta och ingen tvekar om att de är just red herrings.

 

[Feuflux]

Bra kommentarer att spelarna behöver förstå att det var ett villospår (eller att man fick ut någon liten ledtråd i alla fall), att det inte bör spenderas för lång tid på det, samt att tänka på spelarna kommer skapa sin egna villospår.

4 spelmöten i Timbuktu som inte leder någonstans vill jag absolut undvika!

 

[Rickard]

Det ska inte leda till någonting. Bästa red herrings, för mig, är när det är flera handlingar samtidigt eftersom spelarna kommer att blanda ihop dem och tro allting är viktigt, även när jag ger ut all information till dem. De skapar alltså sina egna red herrings från sina (felaktiga) slutsatser.

 

[JohanL]

Tycker att spelarna lyckas skapa nog med villospår på alldeles egen hand. Men jag gillar om det är ett villospår som oppositionen aktivt har lagt ut - det är en helt annan sak, och ibland kan man lyckas nysta upp det.

 

[Organ]

Jag är ingen större fan av red herrings och det för att de hindrar spelarna att ta sig vidare. Enligt min erfarenhet är den största anledningen till att spelare tröttnar att de känner att de inte kommer någon vart. Så jag tycker man ska ha så lite ovidkommande saker som möjligt i spelet. Som spelledare tycker jag det är frustrerande när spelarna får för sig att skugga någon random lirare som bara råkade passera på gatan och som spelare känner jag likadant när man ägnat kanske ett helt spelmöte åt att smyga på någon som inte visade sig ha ett jota med något att göra.