Referenser till vår värld i rollspel

[Svarte Faraonen]

Jag försöker undvika att ha med ord som bygger på vår värld -- om jag skriver något till Eon kommer jag till exempel inte ha med någon som blir dricker för mycket portvin på schweizeriet och blir shanghajad av sodomiter. Men även där drar jag vissa gränser -- både "apelsin" och "persika" refererar till orter på Jorden, men det skulle kännas krystat att ersätta dem med något annat.

Mer medvetna blinkningar till vår värld, då? Jodå, sådana lägger jag in då och då, men jag försöker hålla dem möjliga att förklara inom ramarna för spelvärlden. Jag är väl inte gravallvarlig i det jag skriver, och ibland går det att hitta referenser till något som roar mig, även om jag för det mesta försöker bädda in dem på ett sådant vis att de går att ignorera utan problem. Inga skojnamn på viktiga spelledarpersoner, till exempel.

 

[JohanL]

Ord som refererar företeelser i år värld rationalisera bort? Karaktärerna i den påhittade världen talar ju inte svenska, så allt de säger är en översättning.

Återigen är det här Tolkien. Hur kan Odovacar Bolger ha det namnet i en värld som långt föregår avsättandet av den siste västromerske kejsaren? Enkelt - för att det är en översättning. Det kommer ibland som en chock för folk när man berättar för dem att Meriadoc Brandybuck inte alls är hobens riktiga namn - han heter egentligen Kalimac Brandagamba.

 

[JohanL]

- Theoden, som betyder (folk) kung på anglosaxiska.

Just den är OK, eftersom rohirrim faktiskt pratar anglosaxiska (däremot är det ett skämtsamt instick att nästan alla kungarnas namn betyder just "kung" - utom Eorl, som betyder jarl, och som inte var kung ännu då).

Sedan är det förstås i sin tur en koppling till vår värld att de gör det.

 

[Leon]

Återigen är det här Tolkien. Hur kan Odovacar Bolger ha det namnet i en värld som långt föregår avsättandet av den siste västromerske kejsaren? Enkelt - för att det är en översättning. Det kommer ibland som en chock för folk när man berättar för dem att Meriadoc Brandybuck inte alls är hobens riktiga namn - han heter egentligen Kalimac Brandagamba.

Den nödlösningen kan man ju anföra för alla spelvärldar.

 

[krank]

Jag har väldigt svårt att komma på någon konsekvent linje som beskriver mina egna tankar och upplevelser här. Det blir ganska mycket fingertoppskänsla.

Å ena sidan är det viktigt för mig med immersion.
Å andra sidan älskar jag kluriga referenser. Och okluriga, för den delen.

Jag tror att för mig ska det nog en del till innan immersionen bryts av just en referens. Kanske är det för att jag mest spelar scifi och nutidsgrejer, där referenserna generellt ändå funkar. Folk heter konstiga saker, och döps av sina föräldrar till saker som medvetet eller icke-medvetet är en referens till något. Samma sak med platser. Hade jag spelat mer fantasy, eller historiska miljöer, så kanske det varit annorlunda?

För mig är det nog viktigt att referenserna liksom spelar med. Att de hjälper till att bygga upp stämningen som resten av spelet har, på något sätt. Att låna något från Robocop eller Ghost in the Shell till Rotsystem tycker jag funkar rätt bra. Kanske skulle det funka sämre att låna något från dem till Ödesväktarna. Tänker jag. Oavsett eventuell skojjighet.

 

[JohanL]

De hette Kent och Yvonne.

Jämför "The Tiffany Problem" - Tiffany är ett alldeles utmärkt och historiskt medeltida namn, men det känns helt fel.

 

[krank]

Den nödlösningen kan man ju anföra för alla spelvärldar.

Dög den för Asimov (som uttryckligen beskriver den i förordet till Nemesis) och Tolkien så duger den för oss? =)

 

[Skarpskytten]

Alltså, all fantasy är referensfantasy. Ingen hittar på ur tomma luften. Gloranthas referensorgie har redan nämnts. Men titta bara på den mest genomarbetade världen av dem alla: Tolkiens Midgård.

Var kan man börja?
- Midgård/Middle Earth trots att det inte finns någon fornnordisk mytologi.
- Theoden, som betyder (folk) kung på anglosaxiska.
- Elburz, som är en bergskedja i Iran.
- Dunedain, som är en riff på Din Etyn/Dunn Eidean (Edinburgh på brythpnska och gäliska).
- etc etc

Du har självklart rätt i att alla fiktiva världar byggs på material från vår värld. Men det betyder i mina ögon inte att alla är lika. De varierar, och dimensionerna de variera över skapar olika effekter på mig som läsare/tittare/rollspelare.

För det första kan en värld var skriven som om den vore på riktigt i större eller mindre utsträckning Tolkiens Midgård är ett bra exempel. Den är på dödligt allvar och medvetet byggd ned i minsta detalj för att förmedla en känsla av detta är en värld som har funnits och riktigt för dem som lever i den. Tolkien skrev till och med en arg essä där han bemötte dem som såg den som en allegori och där hans säger typ att en saga är en saga och kan inte vara allegorisk. Granströms Trakorien är ett annat exempel. Den är skriven med en enorm ironisk distans och burlesk humor.

För det andra kan en värld vara skriven så det som den bygger framgår mer eller mindre nästan inte alls, eller extremt uppenbart. Exemplen ovan är bra - de är alla väldigt subtila och ligger långt bortom ramarna för allmänbildningen och popkulturen. Själv kände jag bara till den första. I Trakorien eller Mutantskandinavien är referenseran mycket, mycket tydligare ("grövre" om man så vill).

En tredje faktor här är väl hur geologiskt, geografiskt, biologiskt, zoologiskt, socialt, kulturellt och politiskt realistisk en värld är jämfört med den verklighet vi lever i. Eons värld är rimligare än Ereb Altor, som är rimligare än Conans.

För mig funkar världar som är skrivna med knapparna allvar, subtilitet och realism högt uppskruvade bättre än de med dem lågt nedskruvade.

 

[Mogger]

Jag tycker att det är väldigt stor skillnad på att läsa spel och att uppleva en spelvärld i spel. Inte minst för att det är skillnad på att läsa tyst för sig själv och uttala högt.

Det sagt så tror jag att man ibland mest är van vid en viss typ av namn. Själv tycker jag att namn som Andrion Drakdräpe år galet tråkigt. Det heter ju typ alla i alla fantasivärldar, medan det finns betydligt färre Frank-Frank Peckwick eller Julius Piaff. Att Pickwickklubben och Edith Piaf existerar i vår värld gör mig inget. Om jag tvunget måste kan jag rationalisera. Men man glömmer kanske bort att alla människor på vår planet också är namngivna av någon annan. Det är liksom inte någon neutral makt som tilldelar saker deras namn.

Jag tycker tvärtom att fantastik blir så oerhört förutsägbar när alla utgår ifrån samma källor och att det skulle vara mer overkligt med namn som är ordvitsar. Googla lite på konstiga namn IRL så förstår man

Jag har alltså en väldigt hög tröskel för IRL-referenser. Mest till stor del för att det gäller att välja med lite snille. För vår värld är bra mycket mer fantastiskt än 99 av 100 fantasivärldar. Två kungar som heter samma sak skulle aldrig finnas i ett fantasispel. Det är väldigt overkligt och är ju minst lite störande för inlevelsen, när det uppenbart är en konstruktion.

 

[Skarpskytten]

Eftersom jag vet att Genesis inte ser sina lajks (en sund inställning, tyvärr är jag själv helt osund här) så vill jag passa på att säga att jag uppskattar verkligen när någon plockar upp något man har sagt och gör en ny tråd av det. Det känns som forumet och forumiter när det är som bäst.

 

[Mekanurg]

Och var drar man gränsen egentligen? Det verkar jobbigt att hålla på och reagera på referenser till vår värld i olika grad. "Åh nej, minotaurer i Kopparhavet! Här har ju aldrig Kung Minos funnits!"

Där borde de väl istället kallas tjurskallar.

 

[ceruleanfive]

Där borde de väl istället kallas tjurskallar.

Termen tjurskalle är dessvärre redan upptagen – den syftar på folk som beklagar sig över immersionsbrott när någon vid spelbordet säger "Vad i helvete?" eller "Inredningen är väldigt spartansk".

 

[afUttermark]

Vi hade fem stycken Jenny i min klass. När jag spelar rollspel heter aldrig slp personer samma sak. I mitt kommande äventyr som jag knåpar på ska minst fem personer heta Andrion(mest för att måns verkar störa sig på det namnet)

 

[Mekanurg]

Termen tjurskalle är dessvärre redan upptagen – den syftar på folk som börjar gnälla om immersionsbrott när någon vid spelbordet säger "Vad i helvete?" eller "Inredningen är väldigt spartansk".

Just adjektivet spartansk dök faktiskt upp på Äspelskontoret när jag använde det i en text som beskrev samurajers bostäder i ett japanfantasysammanhang med "spartansk elegans". Klas Berndal påpekade något i stil med "det där funkar inte här" och föreslog "sparsmakad" som ersättning.

 

[Mekanurg]

Vi hade fem stycken Jenny i min klass. När jag spelar rollspel heter aldrig slp personer samma sak. I mitt kommande äventyr som jag knåpar på ska minst fem personer heta Andrion(mest för att måns verkar störa sig på det namnet)

När jag såg teveserien Gentleman Jack upptäckte jag att persongalleriet rymde alldeles för många Ann(e). Historiskt korrekt (serien bygger på en dagbok från 1830-talet), men förvirrande. Inget som en författare bör göra i en rent fiktiv skapelse.

 

[ceruleanfive]

Just adjektivet spartansk dök faktiskt upp på Äspelskontoret när jag använde det i en text som beskrev samurajers bostäder i ett japanfantasysammanhang med "spartansk elegans". Klas Berndal påpekade något i stil med "det där funkar inte här" och föreslog "sparsmakad" som ersättning.

Jag kastar egentligen sten i glashus. I speltexter är jag mer restriktiv med termer som är utmärkande kopplade till vår värld, men vid spelbordet är jag lite mer avslappnad.

 

[Mekanurg]

En variant av Tiffany-problemet: de tre musketörerna spelade tennis. Vid något tillfälle leder en missriktad tennisboll till en duell.

 

[JohanL]

En variant av Tiffany-problemet: de tre musketörerna spelade tennis. Vid något tillfälle leder en missriktad tennisboll till en duell.

Inser att om någonsin rollpersoner hamnar i Fylke måste jag utsätta dem för golf, som de kanoniskt spelar där.

 

[Rangertheman]

Vi hade fem stycken Jenny i min klass. När jag spelar rollspel heter aldrig slp personer samma sak. I mitt kommande äventyr som jag knåpar på ska minst fem personer heta Andrion(mest för att måns verkar störa sig på det namnet)

I Törnetronen (Symbaroum) är det drygt 1 200 SLP (and counting...) och bara 17 dubbletter.

 

[Svarte Faraonen]

En variant av Tiffany-problemet: de tre musketörerna spelade tennis. Vid något tillfälle leder en missriktad tennisboll till en duell.

Tidigare än så dog kung Ludvig X år 1316 av att dricka alldeles för stora mängder kylt vin för att ta igen sig efter en särskilt intensiv tennismatch.