Det hänger nog också på hur mycket kontroll och kunskaper som spelaren ska ha. Men också vad man använder den virtuella världen till.
Säger man bara att man vill ta kontroll över hissen och gör ett tärningsslag, eller beskriver man på något vis upplevelsen i den virtuella världen? Och beskriver man i så fall världen abstrakt, ("via den hackade terminalen har du access till nätverket, och du kan se servern som verkar styra hissen") eller på något mer fantasyinspirerat ("världen som dyker upp i VR hjälmen visar att du står i något som påminner om en neongrön hotelllobby, en avatar som ser ut som Lincoln frågar vilken våning du önskar besöka").
Jag föredrar absolut den första varianten mest! Eftersom det minskar känslan av att hackern kör sitt egna spel separerat från de andra.
Alltså att t ex i en strid så börjar snipern skjuta, cyberninjan anfaller i närstrid med vibrobladen, krigarcyborgen laddar upp sin kraftsköld och hackern anfaller genom att ta kontroll över omgivningen, boostar vännernas vapen eller försämrar fiendens.
De virtuella världarna är sällan så intressanta att beskriva, effekten i verkligheten av att kontrollera dem mycket mer så.