Nekromanti Regelvetare

[Krille]

"Det är nog bland det dummaste jag någonsin sett i forumet, faktiskt. Jag är månne lat, men mitt regelogillande handlar knappast om lathet - snarare om att det berättelsemedium jag föredrar inte fungerar lika bra om det finns femhundraelva regler att hålla reda på."

Det är det som faller under kategorin "för krångliga regler", inte "för lat spelledare".

Och jo, det finns "för lata" spelledare. Tro mig: jag fick en klase av dem på GothCon i våras till Västmark-scenariet. Chrull råkade tydligen få en av dessa spelledare, som trots en sammanfattning av reglerna på en sida, trots en kurs i hur spelet fungerar, och trots en till två veckors förberedelser, inte lyckades läsa igenom en sida regler. Jag vet, det låter skitdumt, men det förhindrar inte att jag sitter med en spelgrupp som fått sin upplevelse sabbad av en spelledare som inte orkat läsa.

"Och själv föredrar jag spel som inte kräver miniräknare."

Dito. Jag trodde jag hade tjatat mig blå om att jag föredrar enkla regelsystem, men det verkar inte gå hem. Så fort man säger att man föredrar regler så verkar bilden av Krille med en hockey-bag full av Rolemaster-moduler komma upp.

Icke så. Jag vill ha regler, eftersom jag vet med mig att jag är en bättre spelledare med dem än utan, och upplever de flesta spelledare som bättre med regler än utan dem. Det sagt så måste jag änså säga att jag föredrar enkla regler, av den enkla anledningen att regler som inte används har förfelat sitt syfte.

Och när man kommer ner på den regelmängd som jag föredrar... har spelledaren inte läst dem så är det fanimej inte en fråga om preferenser. Då är det ren och skär lättja!

 

[Vindhand]

Så hur tacklar man egentligen detta? Frångår man reglerna för att man som SL ska få behålla någon form av suveräninitet och slippa stanna upp så fort en ny regelsituation dyker upp för att en andra part ska få säga sitt?

I 99% av fallen är det nog mer störande för spelet att avbryta och ta en regeldebatt än att bara köra på och (kanske) inte använda en regel enligt dess bokstavliga "korrekta" tolkning. Regeldebatter kan man ta när man inte spelar.

Dessutom brukar regeldebatter vara mer givande när de inte görs mitt i spelet där dess resultat kan vara avgörande för den ena debattörens rollperson

 

[Vindhand]

Och sedan tycker jag faktiskt det är rätt mycket begärt att SL ska kunna alla regler.

Det är snarare så att man skall begära av reglerna att de skall kunna kunnas av SL. M.a.o. de skall vara lättviktiga nog och enkla nog att man faktiskt orkar lära sig dem.

Om SL inte orkar lära sig reglerna har han eller hon valt fel regler. Det finns gott om enkla system med ett minimum av detaljer. Om man vill lägga minimalt med tid på regler är det bättre att välja ett system byggt för detta i sin helhet än att ta ett system byggt för regelfetishistisk detaljism och använda 10 missförstådda procent

 

[Rising]

Sängvätare

Jag lär mig nästan aldrig reglerna ordentligt. Jag håller ju inte direkt med Krille om att regler som inte används har förfelat sitt syfte, utan tycker snarare att det här med att betvinga sig till reglerna är ett tecken på dåligt spelledande:

Reglerna kommer nämligen till nytta varje gång man gör ett val om man ska använda dem eller inte. Man behöver inte använda dem för att de skall uppnå sitt syfte. När jag ritar serier så har jag en massa pennor i olika tjocklekar: De är mina verktyg, precis som regler är spelledarens verktyg. Nå, även om jag har en egen pensel för att täcka stora ytor med tusch så händer det faktiskt att jag bara fyller i en del mindre luckor med någon av mina vanliga stiftpennor. Det går snabbare så, och arbetet blir njutningsfullare. Ingen kan se någon skillnad på resultatet, heller. Jag är glad att jag har alla de olika verktygen, för jag skulle använda dem om jag skulle se ett väldigt stort behov av dem på en sida, men de behöver ändå inte sättas i bruk för att ha en berättigad plats på mitt skrivbord.

En gaffel är ett bra verktyg om man ska plocka upp skinkskivor att ha på ens smörgås, men en hel del skivor (till exempel den sista) går ju precis lika bra att ta upp med händerna.

Hajar ni? En lång och krånglig regel för hasardspel kan vara jättebra att ha om jag skulle vilja leda ett äventyr med väldigt mycket hasardspel, men om det bara ska spelas ett enda parti i förbifarten så kan jag använda min vanliga penna; ett vanligt färdighetsslag.

Om man låter sig betvingas av ens verktyg så är man en osäker spelledare i mina ögon; en som begår ett vanligt nybörjarmisstag. Något som verkligen utmärker en skicklig spelledare är nog i själva verket att han har vett att avgöra när han egentligen behöver använda ett specialverktyg och när han faktiskt når njutningsfullare resultat med sin vanliga penna.

---

Nå, om rollpersonerna är hemma och förbereder ett attentat i lugn och ro och skall blanda ihop ett gift; då kan jag ta fram boken och kolla hur giftreglerna egentligen fungerar. Om någon kan reglerna ordentligt så får de gärna hjälpa mig, kanske spelar vi i föreningen med någon handbok som jag inte har läst igenom, till exempel. Eftersom inget viktigt händer i äventyret så är det ingen fara om tempot slöas ned för att vi skall kunna se hur reglerna verkligen fungerar på riktigt: Tvärtom brukar det vara ett bra tillfälle att sträcka på sig, röka en cigg eller föra en rolig dialog med någon medspelare som inte har med de andra runt bordet att göra.

Men om vi är mitt uppe i en häftig strid och en lönnmördare skjuter en giftpil i nacken på en rollperson, då drar jag till med något jag tycker är rimligt. Samma sak om någon ramlar i en dramatiskt häftig situation och jag inte kommer ihåg hur man beräknar fallskada. Vid dessa situationer är spelledarens ord lag, och en spelare som trilskas förstör bara för sina medspelare, så på den punkten är vi alla överrens i min spelgrupp.

Grejen är, att det här i första hand är en fråga om hur lättlurade spelarna är. En lättlurad spelare tror att äventyret blir mindre godtyckligt om vi slår fram giftskadan på riktigt istället för att vi använder det som jag tycker låter rimligt.

Så skulle jag aldrig kunna lura mina spelare.

De fattar ju själva att om jag vill att muren runt herrgården ska vara kvartsfarlig att ramla ned från, då gör jag ju den kvartsfarlig med eller utan reglernas hjälp. Antingen räknar jag ut en höjd som är kvartsfarlig enligt reglerna, eller så presenterar jag den som kvartsfarlig och slår ett skadeslag som är kvartsfarligt. Äventyr är nämligen alltid godtyckliga, och spelledaren har alltid total makt. Frågan är hur mycket man kan lura spelarna. Jag kan inte lura mina spelare ett dugg, så de går inte på illusionen om att det plötsligt skulle bli opartiskt bara för att jag skulle använda mig av riktiga regler.

Om äventyret säger att baronessans lönnmördare är vida beryktad för sina dödliga giftpilar, då kan jag antingen välja ett gift i regelboken som stämmer överrens med världen (=han blir ju inte vida beryktad för sina dödliga giftpilar om inte giftpilarna verkligen är dödliga), eller så slår jag ett slag som jag tycker passar. I vilket fall som helst så kommer giftpilarna att vara dödliga. Det är det enda spelarna kommer veta, och det räcker ju faktiskt.

Så... jag lär mig alla regler jag behöver för att kunna spela spelet så att det upplevs som konsekvent i alla vanliga, vardagliga situationer. Regler för specialsituationer tar jag antingen fram när det dyker upp en lugn situation där vi kan titta i regelboken tillsammans och ta en paus, eller så drar jag till med vad jag tycker är rimligt.

Mina spelare är ju ändå inte så lättlurade att de tror sig ha uppnått strikt opartiskhet bara för att vi kör enligt regelboken.

 

[Krille]

Sängmätare

"Reglerna kommer nämligen till nytta varje gång man gör ett val om man ska använda dem eller inte. Man behöver inte använda dem för att de skall uppnå sitt syfte. När jag ritar serier så har jag en massa pennor i olika tjocklekar: De är mina verktyg, precis som regler är spelledarens verktyg. Nå, även om jag har en egen pensel för att täcka stora ytor med tusch så händer det faktiskt att jag bara fyller i en del mindre luckor med någon av mina vanliga stiftpennor."

Rising, Rising, Rising, du tänker alldeles för snävt och lokalt. Du verkar hävda att jag alltid använder alla regler vid alla tillfällen. Det vore lika absurt som att hävda att du alltid använder alla dina stiftpennor och penslar vid alla tillfällen.

Jag antar nu att det någon gång kommer ett tillfälle då du faktiskt använder den där penseln. Annars vore du väl knappast glad över att du hade det verktyget, eller hur? På så sätt så använder vi regler på samma sätt. Vi har dem där som verktyg utifall att de används och vi klarar av att hantera dem. Behöver vi använda dem så använder vi dem.

Vad jag menar med en "regel som inte används" är det där specialverktyget som enbart är till för att rita vänsterhandskorkskruvar med. Jag törs lova att du aldrig kommer att använda det verktyget. Det är en regel som inte används, och det är därmed en regel som felas.

 

[Rickard]

Jag skulle vilja jämföra reglerna med att de har samma betydelse som den värld rollspelet utspelas i.. En spelledare behöver inte kunna detaljerna och om det är något som denne har ändrat på så ska denne säga det.. Om något i världen är ändrat så innebär det ändrade förutsättningar för rollpersonerna, precis som reglerna kan göra.. Om det är några spelare som spelat mycket i rollspelsvärlden så kommer de förutsätta att saker och ting är på ett visst sätt (precis som de kan förutsätta med regler).. Om spelledaren då inte kan spelvärlden (reglerna) lika bra eller ändrat på någon förutsättning så kan ni antagligen själva gissa er till hur det kommer att bli..? "Spelare: 'Åh, äntligen.. Alverna! Vi är räddade... Aaah... Vad gör ni.. Sluta.. mffmmffmm..' Spelledaren: 'Vaddå? Jag har ändrat så att alla alver dricker blod'".

Det man skulle kunna tänka sig är att spelarna tar saken i egna händer ibland och improviserar fram saker som händer (angående Naugs lysande tråd om detaljer från spelarna) för att på samma gång förklara detaljerna i världen för spelledaren.. Likadant kan man tänka sig att spelarna ibland hjälper till med reglerna.. Visserligen.. Jag själv tycker som så, att om man behöver hjälp med vissa delar av reglerna så ska man förkasta de delarna.. Regler i rollspel är för mig endast riktlinjer.. De kan hjälpa mig och stödja mig men när jag har koll på läget så kan jag lika gärna endast ta råd av dem.. Jag skulle nog aldrig helt ignorera reglerna.. De ska alltid finnas där, om än i bakgrunden..


Jag föredrar regler som ger flyt till spelandet och inte ligger i vägen för spelledaren och jag vill helst se att reglerna är "inbakade" och sammanflätade i rollspelets värld.. Jag antar att detta synsätt genomsyrar mitt inlägg och hoppas att det inte fick er att ogilla det bara därför..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som lade sig i då folk missat en sak, nämligen det han skrev i första stycket

 

[Vindhand]

Re: Sängvätare

Jag är glad att jag har alla de olika verktygen, för jag skulle använda dem om jag skulle se ett väldigt stort behov av dem på en sida, men de behöver ändå inte sättas i bruk för att ha en berättigad plats på mitt skrivbord.

Jag skulle vilja påstå att en regel du inte vet finns eller kan använda inte är ett verktyg du har. Det är möjligtvis ett verktyg du kan skaffa dig.

 

[LeJonklev]

Enklare system

...är en bra lösning. Mitt personliga regelsystem är Star Wars D6. Det är det regelsystem jag brukar ta till så fort jag spelar science fiction, även annan sådan än star wars.
Men jag har modifierat och strömlinjeformat systemet ganska rejält. I sig har det en massa extraregler för förflyttning, fallskador och annan sådan trög regeldynga som bara blir en omväg till det resultat som ändå kommer i slutändan. Så min lösning är att banta ned reglerna till att jag sätter en svårighetsgrad, spelaren slår med lämplig färdighet mot det. Sen jämför vi resultaten och jag berättar hur det gick.
Det finns alltså inga regler som spelarna kan lära sig som jag inte kan.

/Johan

 

[Basenanji]

Håller delvis med...

Jag läser gärna reglerna så noga jag kan. Men eftersom jag ibland är rätt förvirrad infinner sig alltid risken att jag glömmer bort något viktigt. Då tvingas jag ofta improvisera, ibland funkar det bättre än att behöva leta efter något regelavsnitt, vilket kan få förödande konsekvenser för själva flytet. Och om jag improviserar beaktar jag helt andra faktorer än de som kanske står i reglerna.)

Därför tycker jag att regeltolkningarna alltid bör vägas mot vad de får för konsekvenser i spelet. Ingen regel är så helig att den inte går att modifiera.

Citat:
Kommer det sedan en disskution om regler så känns det som jag som Sl har företräde p.g.a att det är jag som är Sl & kör med MINA regeltolkningar

Jag håller med dig om att det nog flyter enklast när man kör så. Kanske ligger det ändå något i den dammiga, uråldriga och här-på-wrnu-förbjudna regeln om "spelledaren har alltid..."
Men, och det hoppas jag att alla som oftast inte håller med mig läser, jag tycker ändå att man kan få oväntad god hjälp av sina spelare om man bjuder in dem i debatten. Om alla tar ansvar för att regeltolkningarna blir bra (för alla) så tycker jag att det inte gör något om man frångår min (SL:s) bild av reglerna.

I all välmening,
Basenanji

 

[Apoqalypze]

Regel nr 1: SL har alltid rätt.
Regel nr 2: Skulle SL av nån anledning ha fel se regel nr 1.

Låt inte reglerna styra allt så länge man har kul så.

 

[Vindhand]

Regel 3:

Om regel 2 används ofta. Byt SL.

 

[Wyldstorm]

Bra regel. (NT)

NT = No Text (Ingen text)

 

[Feuflux]

Omformulering på regel 2: om SL av nån anledning har fel så har världen redan gått under och då spelar ingenting någon roll längre så ni kan lika gärna sluta spela.

(Förlåt, jag är morgontrött)

 

[Troberg]

Andra regler

Regel nr 1: SL har alltid rätt.
Regel nr 2: Skulle SL av nån anledning ha fel se regel nr 1.

Min variant:

1. Sunt förnuft är alltid rätt.
2. Skulle reglerna inte motsvara sunt förnuft gäller 1, annars reglerna.
3. Spelledarens sunda förnuft är mer sunt än spelarnas.

 

[entomophobiac]

Re: Sängmätare

Regler ... Behöver vi använda dem så använder vi dem.

Precis. Och oftast tycker jag att situationer - mer enligt Risings linje - klarar sig med vilken lösning som helst. Om jag säger åt en spelare att han får göra ett anfall så kan det vara en Attack of Opportunity eller en godtycklig bedömning att klantarslet blottat sig enligt de beskrivningar som givits. Spelarna struntar nog i vilket - precis som de dödliga gifterna Rising skriver om.

Man använder pennorna endast om de verkligen behövs.

Och detta leder mig, som så många gånger, rakt in i cirkelargumentens underbara värld, där samtliga parter är slående överens men argumenterar mot varandra ändå... intressant, eller hur?

 

[Krille]

Sängträtare

"Om jag säger åt en spelare att han får göra ett anfall så kan det vara en Attack of Opportunity eller en godtycklig bedömning att klantarslet blottat sig enligt de beskrivningar som givits."

Och här kommer min poäng: om jag aldrig använder regeln Attack of Opportunity, utan finner regeln så klumpig och omständig att jag istället gör en godtycklig bedömning eller formaliserar en godtycklig bedömning till en husregel, så är Attack of Opportunity en regel som inte används. Då är den fel.

Och jag tror faktiskt inte att spelarna struntar i vilket. Min erfarenhet är att de vill ha korten på bordet. De vill veta vad som gäller. Åtminstone vill jag veta vad som gäller.

 

[entomophobiac]

Jag håller nog med om värld/regler tanken till en viss gräns. Reglerna har med världen att göra på samma sätt som Darwin och Newton influerar folk i denna värld, men också precis som i vår värld finns istället de som tror på återfödelse eller Adam och Eva, för att inte tala om magi och mirakel.

Dessutom skiljer sig garanterat världsbilden mellan en muslim i mellanöstern och en svensk i Norrbotten ganska markant, trots att vi lever i samma värld.

Min poäng är att en rollspelsvärld inte är statisk. Bara faktumet att de flesta världar lämpar sig för alla tänkbara äventyr mellan intriger och grottkräl bevisar detta. Jag har i samma värld (Forgotten Realms) ägnat mig åt nästan lika mycket djuplodad och högttravad interaktion som svärdsvingande monsterjakt.

Men lika förbaskat är världen densamma. Jag tycker snarare att den spelledare som lyckas överraska sina spelare i en värld de spelat i sedan kanske tio år tillbaka är en genial spelledare. Känner man igen sig för mycket så blir det hela statiskt och mer som att rendera fasta bakgrunder och ge samma alternativ som alltid. Något jag inte finner nöje i.

Reglerna däremot bör vara desamma, eftersom de bara representerar Newton och gänget - men samtidigt får inte reglerna alltid vara desamma.

Se exemplet magi i Cthulhu. Jag är förbenat osäker på dess egentliga regler, trots att jag vet att jag förmodligen kan lära mig dem på fem minuter, men ändå använder jag ofta ritualer i mina sessioner. Hurdå? Jo, genom att mystifiera dem. Men övriga regler är alltid desamma; färdigheter, grundegenskaper, Sanity och så vidare.

Reglerna har inte mer med världen att göra än saker som vi själva tar för givet; sådant som gravitation och övrig "om A så kommer B" filosofi. Därför tycker jag att deras exakta formuleringar är totalt oväsentliga.

Jag föredrar regler som ger flyt till spelandet och inte ligger i vägen för spelledaren och jag vill helst se att reglerna är "inbakade" och sammanflätade i rollspelets värld.

Absolut. Här skriver jag under vilken sekund som helst. Men samtidigt får inte inbakandet gå till sådan överdrift att spelet BLIR regler, som jag tycker är fallet med NeoGames två flaggskepp. Men sådant är såklart smaksak.

 

[entomophobiac]

Re: Sängträtare

Och jag tror faktiskt inte att spelarna struntar i vilket. Min erfarenhet är att de vill ha korten på bordet. De vill veta vad som gäller. Åtminstone vill jag veta vad som gäller.

Det är nog någonting jag inte kommer underfund med när det gäller ditt sätt att spela/spelledare.

Hela det här med "alla korten på bordet" har du nämnt i andra sammanhang också. Reglerna håller jag med om - givetvis bör spelarna veta hur saker och ting fungerar, men åtminstone i min spelgrupp uppskattas det med lite utsvävningar och friheter.

Men där jag undrar lite är där du någon gång förklarade att du brukade gå igenom grundidén med din handling för dina spelare. Detta låter underligt i min mening. Jag brukar istället anstränga mig för att dölja den grundläggande handlingen bakom en sekundär fasadhandling. Typ "ni har precis startat en illegal krog i Arkhams hamnkvarter". Den riktiga handlingen som innebär att "den självmördade prästen har ett uråldrigt pergament som ser ut som en ritual" avslöjas först senare och inte allt för tydligt till en början.

Hade du förklarat detta redan från början?

"Ja, först asså så gör ni detta, sen så kommer ni råka ut för saker och ting och sen ..."

Eller är det jag som är svart/vit denna gång?

 

[entomophobiac]

Re: Utnyttja resursen!

För övrigt, så många böcker finns det väl inte till M:UA? Vad jag vet ett antal äventyr och två klassböcker. Har du inte klassböckerna kan du ju alltid säga att ni inte kör med dem, de är dock trevliga moduler som jag rekomenderar.

Så värst många är det inte, men om någon har samtliga och jag bara har grundboken så blir det en naturlig skillnad, eller hur? Dessutom gillar den här spelaren regler på ett sätt jag inte gillar regler, och han formligen dyrkar M:UA (precis som jag faktiskt lärt mig göra numera).

Men visst håller jag med. Klassböckerna är mysiga. Förutom dem är väl den nuvarande utgivningen Pirit, SL-skärmen, Zonernas zoologi och Vid regnbågens slut om jag inte har fel?

 

[Bjorn]

Å faan

Har Zonernas zoologi kommit ut redan? Det var som faan.

M:UA är ett riktigt bra och charmigt spel och i mina ögon ett bra val om man inte är regelfetischist. Dock så är det ju ingen hemlighet att det är moduler med nya "crunchy bits" som säljer bäst.

/Bjorn