Nekromanti Regelvetare

[Krille]

Re: Sängträtare

• Rollpersonerna är kejserliga tjänstemän i en sektor i galaxen längst till höger. I sektorn finns viss rebellaktivitet som administrationen helst vill dölja, eftersom rebellaktivitet innebär att en översektor kommer in och tar över. Dessutom är vissa system inte särskilt förtjust i den kejserliga administrationen. Rollpersonerna kommer garanterat att ha fullt upp med att balansera alla dessa motstridiga viljor, och när helvetet väl bryter lös så... tja, det är Star Wars.
• Rollpersonerna arbetar på ett eller annat sätt på en jordkoloni på Beta 4. Minbarerna har en lyssnarpost i samma system, men jordlingarna är mest intresserade av att bryta kvantium-40, ett nyckelmineral för att kunna bygga hopportaler, på systemets obeboeliga planet. Nu har man i brytningen lyckats avtäcka urgamla lämningar från en främmande civilisation, så Interplanetary Expeditions har smällt upp en utgrävning i systemet. Kommer Rangers och Shadows in i ståryn? Förmodligen - det är Babylon 5.
• Rollpersonerna bor på ett gods någonstans i södra Yorkshire, några i tjänst på godset, andra som släktingar till slottsherren. Slottsherren har ett antal fiender, som tänker passa på att roffa åt sig så mycket som de kan nu när kung Rikard är i det Heliga landet och smiskar otrogna. Speciellt uslingen d'Auberry suktar efter slottsherrens marker.

 

[wilper]

Hela min nuvarande spelgrupp är rätt vana vid husregler, så de höjer inte ens på ögonbrynen om SL hävdar något som står i strid med regelböckerna. Rätt skönt faktiskt, spelet stannar aldrig av pga regelsnack.

Har spelat med andra grupper där reglerna varit lag, det distraherar en aning från äventyren tycker jag (och är anledningen att jag inte spelar med dem längre).

--
Fixade ett typo.

 

[Troberg]

OT-fråga

Kommer Rangers och Shadows in i ståryn? Förmodligen - det är Babylon 5.

Skulle du verkligen plocka in Shadows som de är i TV-serien? Jag gjorde medvetet så att jag ändrade dem (till något som mer liknade Gap-seriens Amnioni) för att behålla dem mystiska och skrämmande för spelarna som sett hela serien (min kampanj utspelade sig alldeles efter säsong 2, spelarna hade sett hela serien).

 

[Krille]

Re: OT-fråga

"Skulle du verkligen plocka in Shadows som de är i TV-serien?"

Inte bara skulle. Ska, till och med.

För det första så är Shadows mest en biroll och en sidoståry i vad som kommer att hända, och för det andra så finns det tillräckligt mycket okänt eller sådant som bara snuddats vid om Shadows för att de ska kunna bibehålla sin mystik.

 

[Rising]

Re: Sängmätare

"Du verkar hävda att jag alltid använder alla regler vid alla tillfällen."

Nja, jag spetsade till det litet. Men jag vet att du brukar säga att det är dumt att använda storytellerreglerna såsom jag gör; att enbart slå tärningar vid exceptionella tillfällen. Jag menar att det är som den lilla gaffeln och skinkskivorna: Ofta går det bra att plocka en skiva med händerna.

Spelets upplägg tillsammans med storytellerreglernas B-färdigheter gör de flesta situationer i äventyret till skinkskivor. Alltså: Redan innan jag har börjat använda reglerna så har de alltså satt sin prägel på min spelledarteknik, genom att förvandla allt till en sexgradig skala som jag är väl förtrogen med.

DoD:Expert gör något liknande med sin tjugogradiga skala och dess samband med 3T6: På något intuitivt sätt kan vi föreställa oss hur högt värde i köpslå en medelmåttig handelsresare bör ha. Vi kan sedan göra det lätt för oss och slå ett vanligt motståndsslag för att se om äventyrarna lyckas pruta, eller så kan vi använda de riktiga (och rätt komplicerade) reglerna för köpslå.

Det är bra att man kan ha en gaffel för att plocka skinkskivor med, men ofta glömmer man att reglerna också har försett en med två händer som duger till det mesta. Även när jag inte använder reglerna så skiljer sig olika spel åt från varandra.

---

"Vad jag menar med en "regel som inte används" är det där specialverktyget som enbart är till för att rita vänsterhandskorkskruvar med. Jag törs lova att du aldrig kommer att använda det verktyget. Det är en regel som inte används, och det är därmed en regel som felas. "

Ahhh, okej, din kritik är alltså mer riktad mot regelpåhittaren som hittat på en dum regel, än spelledaren som inte använder den? Jamen det är ju lysande. På den punkten håller jag med dig helt.

När regler är som bäst i min synpunkt är när de är enkla att både använda och att strunta i: Giftreglerna i Västmark är ett bra exempel, eftersom de är enkla att emulera på en höft om man inte orkar slå upp boken, även om de är ett bra verktyg om man verkligen vill vara på den säkra sidan.

En dålig regel kan väl vara alla stridstekniker i DnD som helt enkelt är för invävda i fundamentet för att man ska kunna låta bli att använda dem.

Där är vi kanske överrens?

/Riz

 

[Nightowl]

Nightowl kramar Vindhand... [ANT]

...på vikingavis.

 

[Krille]

Re: Sängmätare

"Ahhh, okej, din kritik är alltså mer riktad mot regelpåhittaren som hittat på en dum regel, än spelledaren som inte använder den?"

Det beror väl mest på regeln, men oftast, ja. Om det är en smart, enkel regel som hjälper spelledaren att få fram rätt stämning men han inte använder den så är min kritik mer riktad mot spelledaren ("lat spelledare"-fallet). Är det en krånglig regel som hjälper spelledaren att få fram rätt stämning, men han inte använder den eftersom den är för krånglig, så är kritiken mer riktad mot regelpåhittaren. Och är det en krånglig regel som inte hjälper spelledaren att få rätt stämning så kommer jag definitivt skälla på regelpåhittaren.

Frågan är då förstås var gränsen mellan för krånglig och inte för krånglig går, och där anser jag att Trobergs dogma-utmaning är en jättebra riktlinje. Kan spelets regler inte sammanfattas inom utmaningens riktlinjer* så är de för krångliga.

En regel som är såpass smart och enkelt att det är möjligt för spelledaren att förstå den och kunna den, samtidigt som den hjälper honom att få rätt stämning i spelet, är förstås idealet.

* mina två mest omtyckta favoritrollspel, Star Wars d6 och Usagi Yojimbo, lyckas med just detta. Båda har två sidor (fyra sidor i SWd6 fall, men de slösar utrymme som en gnu på dem) som sammanfattar hela regelverket inklusive rollpersonsgenerering och de flesta specialfall av strid. I Usagis fall får man till och med alla specialfall och färdighetslistan med på sidorna. Och jag hade nog kunnat klämma in Västmark enligt dogma-kriteriet om jag verkligen försökt.

 

[Troberg]

Re: OT-fråga

Inte bara skulle. Ska, till och med.

För det första så är Shadows mest en biroll och en sidoståry i vad som kommer att hända, och för det andra så finns det tillräckligt mycket okänt eller sådant som bara snuddats vid om Shadows för att de ska kunna bibehålla sin mystik.

OK, de hade en mer framträdande roll för mig, och det störde mig att spelarna visst för mycket om dem. Dessutom gillar jag att röra om lite i sådant de inte ska veta, det är bra för stämningen.

 

[Johan K]

Re: Håller delvis med...

Jag läser gärna reglerna så noga jag kan. Men eftersom jag ibland är rätt förvirrad infinner sig alltid risken att jag glömmer bort något viktigt. Då tvingas jag ofta improvisera, ibland funkar det bättre än att behöva leta efter något regelavsnitt, vilket kan få förödande konsekvenser för själva flytet. Och om jag improviserar beaktar jag helt andra faktorer än de som kanske står i reglerna.)

Hemm, visst så kan det ju vara förvirrande om man råkar glömma en regel som är betydande. Det kan jag ju hålla med om. Sen när man har spealt klart det äventyret så kanske man kan ta & disskutera just den biten om hur den regelen funkade & sedan lägga in den för jämnan.

Därför tycker jag att regeltolkningarna alltid bör vägas mot vad de får för konsekvenser i spelet. Ingen regel är så helig att den inte går att modifiera.

Kunde inte säga det bättre själv !!
Allt för att passa dig som Sl & gruppen. Kanske att man kan disskutera olika regelrförslag ionom gruppen så alla är med på det.

Jag håller med dig om att det nog flyter enklast när man kör så. Kanske ligger det ändå något i den dammiga, uråldriga och här-på-wrnu-förbjudna regeln om "spelledaren har alltid..."
Men, och det hoppas jag att alla som oftast inte håller med mig läser, jag tycker ändå att man kan få oväntad god hjälp av sina spelare om man bjuder in dem i debatten. Om alla tar ansvar för att regeltolkningarna blir bra (för alla) så tycker jag att det inte gör något om man frångår min (SL:s) bild av reglerna.

Visst så får man ju got hjälp av gruppen !! De ser ju, troligen, saken på ett helt annat sätt. Det som kan vara självklart för Sl är kanske inte självklart för spelaren.

 

[Shaggy]

Det där var bra skrivet. Det enda jag inte håller med om är att regelsystem bör vara snorenkla. De bör vara relativt snabbspelade när man väl kan dem, men om de är alltför triviala känner man snabbt att de inte räcker till när man väl börjar kunna dem. Att få till en bra mix med något slags enhetligt tänkande bakom är förmodligen det svåraste som finns när det gäller regelmakande. Mina favoritsystem tenderar dock att inte vara alltför triviala eller lättlärda.

Jag tycker inte att man behöver lära sig alla detaljer redan från början. Det är sånt som kommer med tiden. Jag har aldrig spelat med en grupp som inte innehåller minst en annan spelledare heller. Att vara SL på "heltid" vet jag inte om jag skulle stå ut med. Det blir då naturligt att fråga övriga om hur något egentligen fungerar när man inte vet. Jag tycker inte att det är något problem att ta en paus för regeldiskussioner. Bara det inte blir för ofta. Det är ett roligare sätt att lära sig, och man får andras tolkningar av reglerna också.

 

[entomophobiac]

Jag tycker inte att det är något problem att ta en paus för regeldiskussioner. Bara det inte blir för ofta. Det är ett roligare sätt att lära sig, och man får andras tolkningar av reglerna också.

Man ska absolut diskutera det som händer i rollspelet, oavsett om det gäller regler eller något annat. Men jag avskyr när sådana diskussioner äger rum under spelets gång.

Före, efter, under en rök- eller kaffepaus - absolut! Men inte under tiden man spelar. Det är detta som är mitt problem till att börja med.

Ofta när vi spelar så spelar vi system som kanske är nya för några deltagare. Då blir det oftast en genomgång före spelet, typ; så här slåss man, så här använder man färdigheter etc.

Efteråt kan de nya komma med vilka åsikter som helst och det går att diskutera vad som fortfarande kan vara oklart. Men att diskutera under tiden spelet pågår? Aldrig. Jag avskyr det. Det har till och med hänt att jag blivit mer än lovligt irriterad när regler diskuterats mitt under pågående spel. Både när jag spelat och när jag spellett.

 

[Shaggy]

Före, efter, under en rök- eller kaffepaus - absolut! Men inte under tiden man spelar.

Vilken är skillnaden? Planerar ni klockslagen för era pauser i förväg? När behovet av att diskutera någon regel uppstår så kan man väl passa på att ta en paus då?

 

[entomophobiac]

När behovet av att diskutera någon regel uppstår så kan man väl passa på att ta en paus då?

Helst inte. Inte enbart för en regeldiskussion. Då avgör SL tvisten och så diskuterar vi det senare, för att slippa bryta spelet. Pauser tar vi oftast när det är lugnt och passar sig med spelflödet. Man kan till exempel passa på om någon ändå måste springa iväg och göra naturbehov.

Men om regeldiskussionerna drar ut på tiden så bordläggs de till senare, oavsett om de förekommer under en paus eller under spelets gång. Det är helt enkelt onödigt att spoliera en spelkväll för att automateld inte fungerar som en spelare vill eller för att spelledaren tycker att en SLP visst lyckades fly innan spelarna han skjuta.

Regler är ett hjälpmedel, och om det inte går att tumma lite på dem för tillfället så kan man lika gärna låta bli att använda dem. Det är liksom inte en tävling det är frågan om, utan att alla ska ha kul.

 

[Evil Peter]

Det där lär vara en smakfråga då jag absolut inte vill ta en massa pauser för att folk ska röka eller dricka kaffe (kan man göra medan man spelar om det är så). De enda pauserna som min grupp har är toalettbesök då de är svåra att undvika och behöver man röka eller något får man se till att göra det då. En regeldiskussion kan iaf vara nödvändig för spelets bästa då spelare kan tycka det är tråkigt när de agerar på ett sätt men helt plötsligt är reglerna annorlunda så deras agerande blir mer osannolikt medan en rökpaus bara är ett irriterande störningsmoment utan fördelar (för andra än rökaren dvs).

Man undviker dock att regeldiskussionerna drar ut på tiden om SL kan reglerna och kan berätta hur det är. Då riskerar inte någon spelare att ha agerat osannolikt pga SL:s godtycklighet. Hurvida reglerna är bra eller dåliga diskuteras aldrig under spelet.

 

[entomophobiac]

Med kaffepaus menade jag mest att man slår på en ny kanna. Tilltugg och annat brukar vara ett spelbordsfenomen också för mig.

Sedan brukar det hända att vi avbryter för att kanske svansa iväg till närbutiken och inhandla mer tilltugg eller bara andas lite luft om man spelat lite väl länge. Då får folk passa på att röka.

Man undviker dock att regeldiskussionerna drar ut på tiden om SL kan reglerna och kan berätta hur det är.

Samma ögonblick som jag hör "gnäll, gnäll, regel, gnäll" så har regeldiskussionen dragit ut på tiden. Det avbryter tempot, smular sönder stämningen och kan rent av irritera mig. Både som spelare och som spelledare.

Om man däremot snabbt förklarar en regelfunktion eller beskriver ett viktigt skeende och hur det går till - ös på. Men det ska falla på plats naturligt. Man ska inte börja bläddra i Tilläggsbok 18 och leta efter "Tabellen för extra häftiga men jäkligt onödiga fummelskador" eller "Sidan med de ypperligt fåniga reglerna för allt du aldrig behövde regler för".

Då kan jag ta en permanent sovpaus istället...

Låt spelledaren vara spelledare. Improvisation skapar spelflöde - regelslaveri gör bara upplevelsen till mer av ett brädspel i mitt tycke.

Men så har du nog också rätt i att detta är en smaksak, precis som allt annat.

 

[Evil Peter]

Okej, då var det ingen speciell skillnad mellan våra pauser förutom att ingen jag spelar med röker.

Visst kan regeldiskussioner förstöra stämningen, det är tom mycket sannolikt att de gör det, men risken finns att stämningen redan förstörts för någon om det behövs dras upp. Om spelaren vet vilka regler som gäller kan han ju låta sin erfarne rollperson agera på att visst sätt eftersom denne vet att det fungerar. Om då spelledaren improviserar något som gör att spelarens val blir ganska dumt tycker nog spelaren att det blir helt fel eftersom då kan det bli ologiskt att hans erfarne rollperson skulle gjort det valet och då har stämningen förstörts för spelaren. Vi håller också ner våra regeldiskussioner (vi är alla rätt erfarna i de rollspel vi spelar så de behövs sällan) men om det skulle vara något så brukar den som upptäcker det säga till vilket kan följas av ett kort meningsutbyte och sedan är spelet igång igen. Brukar inte ta speciellt mycket längre tid än när någon frågar vad ett vapen gör i skada eller liknande.

Men som sagt, om spelledaren kan reglerna (varenda detalj behöver inte sitta men åtminstone allt av det grundläggande) blir risken för improvisationer som strider mot reglerna mycket mindre. Jag håller inte med om att regelslaveri automatiskt gör upplevelsen till mer av ett brädspel. Jag är helt klart för improvisation men det måste ske i linje med de existerande reglerna, annars får ju karaktärerna uppleva godtyckliga ändringar i naturlagarna då och då. Om det skulle bli så blir spelflödet mindre viktigt då det som flödar kanske inte är speciellt bra.

 

[Shaggy]

Nu pratar du grekiska i mina ögon.

Eller med andra ord: Eh? Va? Varför skulle det vara enbart för en regeldiskussion? Ta en paus då helt enkelt. Ta en kopp kaffe, spring iväg på toa eller vad man nu vill. Att en regelfråga uppstår är väl en anledning så god som någon till att man ska förlägga en paus just där? Är det mitt i höjdpunkten av äventyret så är det väl en sak kanske, fast det har nog aldrig hänt. Regelfrågor har en tendens att uppstå där handlingen avviker från vad SL hade tänkt sig.

Du verkar förutsätta att om man börjar diskuterar en regel så har man inte kul. Så ser jag det inte riktigt.