Nekromanti Regler för »rollspelande« – tabu eller okej? ...

[Rickard]

Re: Regler för »rollspelande« – tabu eller okej? .

"Genom att mer eller mindre invalidiserar vissa rollpersoner med attityden 'tyvärr, jag vet att du har FV 19 i övertala, men du kan aldrig...[/i]"
Här är ett citat från rollspelsparodin Äventyret:
- Någon som kan läsa?"
- Näää, varför slösa bort sin tid med att lära sig det, när allt ändå slutar med våld?

Mina spelare brukar få hitta på saker (någorlunda) fritt i världen, så när de säger en sak så vet de andra spelarna inte om jag har sagt det till personen, om personen hittar på det och det är fastställt i världen eller om personen hittar på att rollpersonen hittar på det. Om de andra har varit närvarande medan en händelse som spelaren upplevt men förvränger, så följer jag samma princip som dig; jag fyller i med "Det låter trovärdig", om slaget lyckas.

/Han som skrämdes av sin mobiltelefon som började ringa (vilket ohyfs! )

 

[thark]

Re: Regler för »rollspelande« – tabu eller okej? .

Det mesta jag har att säga har redan sagts av andra, men jag gör ett försök ändå.

Min åsikt i frågan är att--spelreglerna, spelvärdena, "det som står på rollformuläret" ska reflektera det som gör rollpersonen/situationen/kampanjen/löksoppan intressant.

Spelar du en vild barbarkrigare som är tuff främst därför att han krossar sina fiender med sin stora yxa, ska han givetvis ha "Stor yxa 15" med stora bokstäver på sitt rollformulär, och han ska få slå för den och se vilken inverkan egenskapen har på spelet. Spelar du en hal lirare som är tuff främst därför att han kunde sälja sand i Sahara, ska han givetvis ha "Hal jävel 15" med stora bokstäver på sitt rollformulär, och få slå på den för att se vilken inverkan egenskapen har på spelet.

Desto intressantare och viktigare den aktuella konversationen (eller tankegåtan eller vad det nu må vara) är för spelet, desto mer relevant är det att slå för den istället för att handvifta det hela med ett "ja, det lät ju bra/dåligt".

Det betyder givetvis inte att jag tycker att man ska säga "Okej, jag försöker övertala kungen att förklara krig *rulla rulla* lyckas!"--lika lite som en strid bara skulle bestå av "jag hugger *rulla* jag parerar *rulla* jag hugger igen *rulla*".

Rullar jag för om Ålen kan övertala den naive bonden att han är vänligt sinnad? Nej, Ålen är alldeles för hal för att misslyckas med det. Rullar jag för om Riddar Håårdh kan krossa den ynkliga mooken? Nej, det är bara att slösa tid.

Likaså personlighetsdrag; försöket att övertala den evigt hetblodade Riddar Håårdh om att han bör ta till väpnad strid--klart han är med på det--versus försöket att övertala den livslånge pacifisten Pastor Friidh att han bör ta till väpnad strid--klart han inte gör, om inte möjligen Ålarnas Konung rullar med minusmassor. Men är det mindre extrema drag kan det, i mitt tycke, göra det mer intressant att låta utgången var oviss och upp till regelsystemet att avgöra istället för att bara resonera sig fram till det--givetvis förutsatt att situationen är tillräckligt dramatisk och intressant för att det ska vara relevant!

Sen finns ju aspekten med rollpersonens vs spelarens sociala färdigheter, och ja, det är givetvis en relevant aspekt på det (jag är själv ingen hejare på den punkten, så ska jag kunna spelleda behöver spelarna ha överseende med att tolka en del spelledarpersoner som lite karismatiskare än jag framställer dem), men jag tycker inte nödvändigtvis ens att det är den viktigaste aspekten.

Många angriper frågan från vinkeln "jamen, det är ju att rollspela som är hela poängen med spelet!". Jag säger inte emot, men tärningsslagen (eller kortdragningen eller värdejämföringen eller vad det nu må vara) är ju en del av processen. Du har blivit övertalad--nu är det upp till dig att rollspela situationen så att det känns trovärdigt att du blev det! (Därför är det också bra med spel där alla typer av situationer, inte bara strid, kan bli en flerstegsprocess istället för bara ett enkelt slag, när de är tillräckligt dramatiska.)

Om "men min karaktär skulle ju aldrig göra sådär!"-problem uppstår så är det antingen fel på karaktären, på regelvärdesrepresentationen av karaktären, eller på systemet som skapat resultatet. (Och nej, givetvis är inget regelsystem perfekt eller kanske ens riktigt bra vad gäller att modellera karaktärernas mentalitet, men det samma gäller ju spelvärldens fysiska verklighet; sunt förnuft osv.)

 

[Gordeg]

Re: Regler för »rollspelande« – tabu eller okej? .

- Någon som kan läsa?"
- Näää, varför slösa bort sin tid med att lära sig det, när allt ändå slutar med våld?

Som Tetsu påpekar är det ju en konsekvens av att man låter våld vara den enda sättet att nå ett slutgiltigt avgörande. Visserligen ställt på sin spets i skämtet ovan, men ändå.

Gordeg

 

[Jarl]

[OT] Soppa

Redan i första kapitlet görs idiotgrejor som "Det finns varianter, men de kan vi strunta i nu och återkomma till längre fram när du förstått systemet bättre" för att på sidan efter gå genom precis de varianterna.

Öh, har vi läst samma spel? Du kanske har första utgåvan iofs, den reviderade har inget sånt i början av boken, bara en kort genomgång av det mest grundläggande, som tärningar, svårighetsgrader och lite terminologi som kommer att användas.

Jag håller med om att det kan vara tungt ibland, särskilt om man är van vid snabba regellätta system, men dåligt strukturerat vet jag inte riktigt? Först tas de generella systemen upp, och sedan handlar det om mer specifika varianter (som strid). Det är väl så de flesta rollspel är upplagda?

Dåligt skrivet vet jag inte heller om jag ska vara ärlig, det är åtminstone i klass med white wolf-prylar, fast det kanske inte säger så mycket Nä, men regeltexten är rak på sak och när det kommer en instruktion om hur man bäst använder en viss regel så markeras ju det med en liten figur.

 

[Gideon_UBBT]

Jag kräver fler tegelstenar från Tetsu-som-känner-Gordeg.

 

[Dante]

Re: [OT] Soppa

Dåligt skrivet vet jag inte heller om jag ska vara ärlig, det är åtminstone i klass med white wolf-prylar, fast det kanske inte säger så mycket Nä, men regeltexten är rak på sak och när det kommer en instruktion om hur man bäst använder en viss regel så markeras ju det med en liten figur.

Jag har andra utgåvan, och jag upplever att texten är onödigt luddig och »pratigt« skriven. Han hade dessutom gott kunnat förmedla samma sak med hälften så många ord.

 

[Troberg]

Re: [OT] Soppa

Öh, har vi läst samma spel? Du kanske har första utgåvan iofs, den reviderade har inget sånt i början av boken, bara en kort genomgång av det mest grundläggande, som tärningar, svårighetsgrader och lite terminologi som kommer att användas.

Köpte den för någon månad sedan.

Bok 1, sidan 14, med undantaget på sidan 16.

Det stör mig också att man har krystade och i mitt tycke i många fall felaktiga namn på saker och ting, tex 'shade' och 'exponent'. Dumt och helt onödigt. Många helt onödiga begrepp introduceras dessutom (tex när man redan har valt att kalla lyckade tärningar för 'Yes' och misslyckade för 'No', varför i helsike för man in begreppet 'Traitor!' för de misslyckade?).

Jag var mycket nyfiken på systemet, men redan efter att ha läst ett par kapitel och bläddrat lite så var all lust att läsa det borta.

 

[wilper]

Re: Regler för »rollspelande« – tabu eller okej? .

Näh, inte tabu vid mitt bord iaf. Vad gäller gåtor så tycker jag inte om rena "lista ut den här gåtan om ni kan"-gåtor, eftersom de just faller på spelarens list och inte rollpersonens. Har varit i spelgrupper där spelledaren helt sonika serverat spelarna med något pyssel ur Oppfinnarjockes kluriga magazin, "Lös den här för att öppna kistan.", men det är ingen spelstil jag själv trivs med.

Jag ser inga problem med att köra övertala på en annan rollperson, eller att slå för känslor och motivation (Pendragon daisuki!).

I Arrivara har jag en enda regelmekanism för så väl övertalande, olika slags tävlingar och strid. Och där börjar man med att slå tärningarna och sedan spelar man sig fram till ett resultat som stämmer med utfallet. Så den övertygande rollpersonens argument kommer verkligen att uppfattas som bra (in game) när man spelar.

 

[Troberg]

Möjliggöra eller omöjliggöra?

Som jag ser det finns det två sätt att hantera regler för rollspelande:

* Tala om vad man kan göra.

* Tala om vad man inte gör.

På ytan så kan de se ut som två sidor av samma sak, men spelmässigt är det rätt stor skillnade mellan att ge spelaren lite extra hjälp och att hålla tillbaka honom.

Vilken variant tycker ni funkar bäst?

 

[Gordeg]

Re: Möjliggöra eller omöjliggöra?

Det är väldigt individuellt mellan olika spelare tycker jag.
Vissa är "scene hogs" och fortsätter prata och agera tills någon stoppar dem - en sådan spelare behöver framför allt få veta vad han inte kan göra, både för att han inte ska bli alltför dominant, men även för att få lite utmaning och stimulans (som regel är dessa spelare också ganska aktiva i problemlösning i spelet).
Andra spelare är mer introverta och behöver en knuff i rätt riktning för att ta en plats i rampljuset för en stund.

Gordeg

 

[Jarl]

Re: [OT] Soppa

Nu står det faktiskt att "det här går vi igenom om en stund". Och två sidor efter det så får man reda på vad det är.

Men visst, en del terminologi är lite onödig (t.ex. "traitor" är ju bara färg-text just där, inget som används senare i reglerna). Det ger spelet sin egen karaktär, men aningen onödigt kan erkännas.

Aja, man kan leva lycklig utan att ha läst eller spelat det. Jag kommer dock personligen härja vidare om dess förträfflighet, men det får bli min egen grej

 

[Jarl]

Re: [OT] Soppa

Hmm, kanske stilen passade mig personligen. Luke vill så gärna förklara hur spelet bäst bör användas, det gör nog stilen lite babblig. Fast han vet vad han snackar om, följer man hans instruktioner så blir det bra i praktiken. Men horses for courses.

 

[Illern]

Re: Regler för »rollspelande« – tabu eller okej? .

Vi låter alltid tärningsslag avgöra osäkra situationer oavsett typ. Däremot får spelaren rollspels- och taktikmöjlighet (i t e.x. strid med val av attityd och mål med rundan, i t.ex. retorik val av fabel och val av koppling mellan fabeln och ämnet) som påverkar tärningsslaget men det är tärningsslaget som avgör.

Roller emellan så är det dock mer rollspel men som spelledare drar jag mig inte för att ljuga till favör för den med högre färdighetsvärde/bättre tärningsresultat vilket kan ge en enorm övertygelsekraft för den ena parten och den andre kanske till och med för tillfället blir övertygad (trots allt spelar vi i en fantasivärld som man inte har full koll på) och därmed har lätt för att spela övertygad eftersom det till stor del kanske inte ens är spelat.

 

[Eksem]

Re: [OT] Soppa

Det är nog rätt många som vill spela Burning Wheel, för att det verkar ju väldigt bra, men som bara inte orkar med regelboken. Jag är en till person i den skaran nämligen. Boken känns oerhört opedagogisk och seg. Skrivsättet i sig ger rätt bra läsning, men två varv genom båda böckerna och jag skulle ändå inte kunna spelleda det.

 

[MrG]

Re: Regler för »rollspelande« – tabu eller okej? .

Självklart är det en dålig idé att reglerna hanteras så olika... så den enkla lösningen är så klart att skippa dessa, eller likformatera dem.

Det finns en bunt spel där det behandlas på samma sätt (Amber, Dogs in the Wineyard...) eller som har ambitionen att hantera dem på samma sätt. Problemet ligger oftare hos spelarna, jag har t ex hört en bunt dissningar av WoD "mjuka" skills och att dessa skulle vara mindre användbara. För mig är det totalt bullshit och bygger på att spelarna inte tänker ut tillräckligt kreativa lösningar där som de gör på de fysiska staten.

För till syvente och sist kommer det oftast till att vara just kreativ... har sett en bunt spelare som vant argumenterar sig till fördelar och kreativa lösningar i stridsituationer och åberopar obskyra kunskaper till bonus, medan de sedan gnäller över att de inte kan komma på en bra bluff. Fy på sånt!

Och så finns nog en bit i att de flesta rollspel har ett kapitel till strid men saknar det till social integration, klart man fuskar lite då med spel.

Plus att jag tycker det är roligt och underhållande att spela ut, gjorde jag inte det skulle jag inte spela rollspel.