Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Jag har insett att ett återkommande tema jag uppskattar i rollspel är situationer där rollpersoner och SLP hamnar i för dem helt nya situationer utan möjlighet till återvändo och tvingas anpassa sig till detta. Exempel från fiktionen är till exempel Arya Stark och Daenerys Targaryen i A Song of Ice and Fire, Karsa Orlong i The Malazan Book of the Fallen eller Humphrey van Weyden i The Sea Wolf. Då jag uppskattar detta tema finner jag det naturligt att det spel jag filar på bör ha regler för att dra fram det.
Till saken hör nu att jag har en viss aversion mot regler som fastslår saker om rollpersonens personlighet. Inte för att jag tycker att sådant enbart ska vara upp till skådespeleriet, utan snarare för att jag tycker att en sammanfattning i stil med "Girig" eller "Stolt" minskar snarare än ökar djupet i rollens personlighet.
Det är också av nödvändighet en approach till regler som tar bort lite "player empowerment" -- reglerna handlar om hur rollen bemöter och formas av omständigheter bortom vad hon mäktar kontrollera, så de är direkt inkompatibla med en fullständig spelarkontroll över rollens utveckling.
Med detta sagt, tror ni fortfarande att det går att göra bra? Om ni tror detta, har ni några idéer? Jag tänker mig inte detta som spelets fokus, utan enbart som en detalj i ett större regelverk -- det är inget superfokuserat spel jag filar på. Optimalt vore att ha den här typen av system integrerat med erfarenhetssystemet i övrigt.
Till saken hör nu att jag har en viss aversion mot regler som fastslår saker om rollpersonens personlighet. Inte för att jag tycker att sådant enbart ska vara upp till skådespeleriet, utan snarare för att jag tycker att en sammanfattning i stil med "Girig" eller "Stolt" minskar snarare än ökar djupet i rollens personlighet.
Det är också av nödvändighet en approach till regler som tar bort lite "player empowerment" -- reglerna handlar om hur rollen bemöter och formas av omständigheter bortom vad hon mäktar kontrollera, så de är direkt inkompatibla med en fullständig spelarkontroll över rollens utveckling.
Med detta sagt, tror ni fortfarande att det går att göra bra? Om ni tror detta, har ni några idéer? Jag tänker mig inte detta som spelets fokus, utan enbart som en detalj i ett större regelverk -- det är inget superfokuserat spel jag filar på. Optimalt vore att ha den här typen av system integrerat med erfarenhetssystemet i övrigt.