Jag hade nog gett de olika gudarna en ritual i stil med nässelritualen i Nobilis. Om du återför ett område till naturen och bränner en tistel så ger du Fnorgas mer kraft, och han kommer att gilla dig lite mer. Om du straffar en brottsling och stryker hans blod över din panna så ger du kraft till Fedora, och så vidare. Belöningen är inte några mirakelpoäng, utan bara en bättre relation med guden ifråga. Ligger du väl till kan du få hjälp av gudens organisation i form av prästerskap, guld och heliga krigare. Är du riktigt ball kan du få träffa guden själv om du beger dig till hans tempel, där han sitter i sitt inre heliga. Han kan lära dig hemligheter, belöna dig med magiska föremål eller annat fräckt.
Eller slå ihop magi och gudar. Om du är eldmagiker så dyrkar du Elden. Är du dödsmagiker så dyrkar du Döden. Inte dödsguden, utan Döden själv. Befolka världen med tempel till olika abstrakta koncept och låt rollpersoner ha ett komplicerat och personligt förhållande med dem. Låt dem vara främmande och ickemänskliga. De är krävande, samtidigt som det är svårt att förstå vad de vill. De uppfyller dig och hotar att ta över hela din identitet. Men de ger dig också kraft, och när du vandrar in i Eldens tempel med en skrud av levande flamma så kastar sig prästerskapet för dina fötter och dyrkar DIG.
Eller hey, det är ju också en variant. Vem som helst kan bli gud, bara de har tillbedjare som offrar till dem. Rollpersonerna räddar en stad från undergång och de bygger ett tempel tillägnat dem. Inte rollpersoner som präster. Rollpersoner som gudar. Det ger en praktisk OSR-belöning också. XP för tillbedjare. Kampanjen går ut på att samla tillräckligt med trogna för att bli mäktiga nog att besegra de Gamla gudarna.
