Rising
Vila i frid
Vad håller era SL på med?
Sitter det verkligen spelare som tittar upp från sina pizzakartonger och säger "amenvafan, ger hon mig inte bilen? Okej, jag använder förföra!"? Varpå SL suckar demonstrativt och slår tärningsslag enligt regelbokens föreskrifter innan han kverulant konstaterar att "jodå, hon blir alldeles till sig och menar att det nog är bäst att ni kliver in i alla fall!" SL ska ju fungera som en sorts vågskål, ett finare instrument än alla tärningar och tabeller i världen. Vem bryr sig vad som står i regelboken? Så här gör jag: Om spelaren (utefter HANS EGEN förmåga -det är viktigt!) lyckas imponera på mig med sina argument/lögner/charmörtrix, och om SLPn inte är fientligt inställd till rollpersonen i fråga - slå ett slag enligt reglerna (ett moment av slump förhöjer spänningen för alla medverkande) men om han inte FÖRSÖKER - vilket ändå kan vara rejält övertygande när det gäller karismatiska spelare - men som sagt, nu bedömer vi dem efter DERAS EGNA förmågor, då skiter jag i om han har de bästa färdighetsvärdena i världshistorien, det funkar helt enkelt inte.
-Ett bra trix för SL är att spela svårfångad och låta en spelare med bra färdighetsvärden få tänka igenom sina repliker längre. Man kan oxå vara mindre känslig för stammningar och felsägningar mot spelare vars rollpersoner har höga värden på sina "karaktärsfärdigheter". På så vis blir färdighetsvärdet "grunden" som spelaren får agera utefter, istället för tvärtom. Men att acceptera regelböckerna som odiskutabel lag, det låter idiotiskt. Fuck the rules!
Sitter det verkligen spelare som tittar upp från sina pizzakartonger och säger "amenvafan, ger hon mig inte bilen? Okej, jag använder förföra!"? Varpå SL suckar demonstrativt och slår tärningsslag enligt regelbokens föreskrifter innan han kverulant konstaterar att "jodå, hon blir alldeles till sig och menar att det nog är bäst att ni kliver in i alla fall!" SL ska ju fungera som en sorts vågskål, ett finare instrument än alla tärningar och tabeller i världen. Vem bryr sig vad som står i regelboken? Så här gör jag: Om spelaren (utefter HANS EGEN förmåga -det är viktigt!) lyckas imponera på mig med sina argument/lögner/charmörtrix, och om SLPn inte är fientligt inställd till rollpersonen i fråga - slå ett slag enligt reglerna (ett moment av slump förhöjer spänningen för alla medverkande) men om han inte FÖRSÖKER - vilket ändå kan vara rejält övertygande när det gäller karismatiska spelare - men som sagt, nu bedömer vi dem efter DERAS EGNA förmågor, då skiter jag i om han har de bästa färdighetsvärdena i världshistorien, det funkar helt enkelt inte.
-Ett bra trix för SL är att spela svårfångad och låta en spelare med bra färdighetsvärden få tänka igenom sina repliker längre. Man kan oxå vara mindre känslig för stammningar och felsägningar mot spelare vars rollpersoner har höga värden på sina "karaktärsfärdigheter". På så vis blir färdighetsvärdet "grunden" som spelaren får agera utefter, istället för tvärtom. Men att acceptera regelböckerna som odiskutabel lag, det låter idiotiskt. Fuck the rules!