Nekromanti Rekommendera ett snällt indie-ish rollspel till en oneshot!

[zonk]

Det börjar dra ihop sig till ett första trevande spelmöte med en ny grupp, och det funderas på vad som ska spelas. Det finns ett sug efter något annat än traditionella rollspel. Men vad ska man spela? Jag satte mig just och läste en del i reglerna till Utpost. Det verkar som ett mycket intressant spel, men det slog mig att ett spel med så mycket potential för RP-mot-RP-konflikt kanske inte är idealiskt för att känna av varandra sådär precis i början.

Har ni några tips på några andra story-indie-flum-icketraditionella rollspel, som funkar i en oneshot, och som är lite snällare? Lite mindre om att RP är oense?

 

[entomophobiac]

Jag vill ju säga Fiasco, men det faller stenhårt på "mindre om att RP är oense"-biten... Dock är det en häftig "missing link" mellan rollspel och brädspel.

Annars kanske FATE, där ni bygger värld tillsammans?

 

[zonk]

FATE är med på listan ja! Dock kändes det mer som ett mång-shot än ett one-shot?

Fiasco har man ju hört talas om en del. Frågan är ju oxå lite hur konflikterna blir. I Utpost känns det som det kan bli ganska hårdhänt och eskalerande?

 

[entomophobiac]

FATE är med på listan ja! Dock kändes det mer som ett mång-shot än ett one-shot?Fiasco har man ju hört talas om en del. Frågan är ju oxå lite hur konflikterna blir. I Utpost känns det som det kan bli ganska hårdhänt och eskalerande?

Fiasco har ett definierat slut, vilket underlättar. Det är också uttalat redan från början att det handlar om just fiascon så det blir liksom okej. I vår grupp hjälpte det folk att teaterapa sig lite mer än vanligt.

 

[RasmusL]

Lady Blackbird är en bra gateway till indie

 

[Henke]

(Efter att bara ha läst det...) Ribbon Drive

 

[God45]

Honey heist! Man är björnar som ska stjäla honung: https://www.docdroid.net/KJzmn5k/honey-heist-by-grant-howitt.pdf

 

[RasmusL]

Har ni spelat indielir innan? Finns det en förståelse för "vad en gör" när en samberättar? Om inte skulle jag verkligen rekommendera att köra något spelledarlett där deltagarna inte förväntas sätta en massa scener och kicka igång en egen historia från start. Lady Blackbird är mitt bästa förslag, men kan även fungera med Apocalypse World eller liknande (om MC-spelaren har lite mer erfarenhet och ni kan tänka er att spela ett långt jävla pass, men nej, det är faktiskt inget oneshot) men det känns riskabelt att kasta sig ut i det helt spelledarlösa utan att ha någon som har rutin och kan hålla gruppen i handen medans de gör det

 

[Björn Wärmedal]

Min första tanke var också Lady Blackbird. Skitkul spel, och det svåraste ligger på spelledaren (att ställa ledande frågor istället för att berätta vad som händer -- men det värsta som kan hända om spelledaren faller tillbaka i gamla vanor är att det blir mer likt ett vanligt rollspelspass).

 

[Tant Ragnar]

Fiasco har ett definierat slut, vilket underlättar. Det är också uttalat redan från början att det handlar om just fiascon så det blir liksom okej. I vår grupp hjälpte det folk att teaterapa sig lite mer än vanligt.

Medhåll på detta, och dessutom...

Fiasco uppmuntrar till en rejäl distans mellan rollperson och spelare. I flera av spelexemplen från boken så glider spelarna glatt ut och in från sin karaktär för att gotta sig i deras missöden. Man uppmuntras att gå ur spel för att säga "skulle det inte vara superkul om X DESSUTOM hade en lösnäsa på sig?", både för egna och andras karaktärer.

Rollpersonerna är inte så mycket avatarer för spelarna som lustiga tuggleksaker att misshandla och utsätta för bisarra och roliga situationer.

Typ, när jag spelade senast hamnade min rollperson i en otroligt illa planerad polisoperation där han (en ungdomsbrottsling) försökte lura en mer erfaren skurk att försäga sig i en otroligt illa dold mikrofon.

Allt i den här situationen var hemskt för rollpersonen och hysteriskt kul för mig - allt från att beskriva den illa sittande nyinköpta blå skjortan (som var helt avvikande från rollpersonens normala klädstil, samt hade märklappen kvar i nacken) till hur han stapplande och onaturligt försökte få skurken att försäga sig. Allt gick givetvis åt pipan, men i och med distansen mellan mig (spelaren) och karaktären så ledde detta bara till asgarv, inte en känsla av att jag (spelaren) misslyckats med något.

 

[Genesis]

De flesta riktigt bra indielir går ju såklart ut på konflikter mellan rollpersonerna. Det är ju lite det som är grejen. I en bra ståry har du konflikter, och om det bara finns rollpersoner på ena sidan av konflikten så innebär det att halva ståryn handlar om någon annan. Eller, som i många färdigskrivna scenarion, hela ståryn.

Men, Lady Blackbird har föreslagits. Det är ett helt okej spel för syftet. Det är ganska traddigt, men nosar lite försiktigt på en annan spelstil i och med att scenariot är öppet och att nycklarna borgar för lite tematiskt dramaspel.

Utpost har ju konflikter mellan rollpersonerna, men också en mekanik som ser till att de har ett starkt incitament till att bli sams.

Fiasco kan vara ett bra alternativ. Som nämnts är det världigt lätt att spela Play to Lose i Fiasco, vilket är en bra grej. Tyvärr är det ju inte ett särskilt bra spel, så det är ju ett problem.

AW nämndes kort, men jag har aldrig sett ett lyckat oneshot i AW, och jag har spelat det med några sjukt duktiga AW-spelledare. Det har aldrig funkat. Bra kampanjspel, men som oneshot går det inte, åtminstone inte utan färdigskrivet scenario. Det är också ganska traddigt av sig.

Annars skulle jag varmt rekommendera InSpectres som första inkörsport till samberättande. Det har en spelledare, men väldigt starka mekaniker för att låta spelarna hitta på en stor del av ståryn. Det var förr en av favoriterna i Indierummet och ett superbra verktyg för att introducera bra metaspelstekniker, låta spelarna ha makt över annat än sina rollpersoner, etc.

 

[God45]

AW nämndes kort, men jag har aldrig sett ett lyckat oneshot i AW, och jag har spelat det med några sjukt duktiga AW-spelledare. Det har aldrig funkat. Bra kampanjspel, men som oneshot går det inte, åtminstone inte utan färdigskrivet scenario. Det är också ganska traddigt av sig.
.

AW one shots handlar om att accelerera så hårt som möjligt rakt in i varandra så att alla dör så coolt som möjligt!

 

[Lupus Maximus]

InSpectre som Genesis nämnde är en grupp som utreder något övernaturligt, så det är inte byggt runt konflikter mellan rollpersonerna.

Drakar och Bananer och Supergänget är två andra förslag.

Och vad heter spelet där man är ett bunt föredetta äventyrare som återberättar något gammalt äventyr? Där är det förvisso konflikt i att man drar olika versioner "nä, så har var det..." Men om jag kommer ihåg rätt så är alla på samma sida, det är mer att alla vill få det att låta som om de är hjälten och de andra är sidekicks (eller stödhjältar).

 

[Henke]

Och vad heter spelet där man är ett bunt föredetta äventyrare som återberättar något gammalt äventyr? Där är det förvisso konflikt i att man drar olika versioner "nä, så har var det..." Men om jag kommer ihåg rätt så är alla på samma sida, det är mer att alla vill få det att låta som om de är hjälten och de andra är sidekicks (eller stödhjältar).

vet inte namnet men handlingen/mekaniken påminner som ”witness the murder of your father and be ashamed Young Prince” ?

 

[Henke]

Sjötte inseglet som jag spelade på Gothcon för några år sedan tycker jag faller väl in i indie där man inte drivs år att vara oense (iaf inte när vi spelade). Det handlade väl egentligen mer om att övervinna/omfamnas av de hinder i form av dödssynder som drev resp. rollperson (om jag minns rätt).

 

[DeBracy]

Och vad heter spelet där man är ett bunt föredetta äventyrare som återberättar något gammalt äventyr? Där är det förvisso konflikt i att man drar olika versioner "nä, så har var det..." Men om jag kommer ihåg rätt så är alla på samma sida, det är mer att alla vill få det att låta som om de är hjälten och de andra är sidekicks (eller stödhjältar).

Jag tippar på att det är Nostalgi du tänker på.

 

[RasmusL]

Om ni känner er lite bekväma med att driva drama utan spelledare är mitt tips Medan Världen Går Under. Det ger tydlig input till scensättning och utveckling, introducerar olika sätt att använda scener som är nyttigt i andra spel och skapar konflikter som kulminerar historien.

Känner ni er redan värma i kläderna är många av de som nämnts, typ Sjätte Inseglet, najs! Fiasko är imho lätt att få en "okej" session med men det är nästan aldrig amaze för mig (testat iaf 25 playset och bara någon enstaka gång har det varit riktigt bra) så det kan ju vara kul om ni har låga förväntningar. Men liksom, ska ni ge er påmer krävande spel så finns det ju otroligt mycket bra! Men det var inte frågan, va?

 

[Genesis]

Jag tippar på att det är Nostalgi du tänker på.

Eller Baron Munchhaussen.

Edit: Nä, det var nog inte det Lupus tänkte på, men det är ett spel i samma genre.

 

[Vicotnik]

Och vad heter spelet där man är ett bunt föredetta äventyrare som återberättar något gammalt äventyr? Där är det förvisso konflikt i att man drar olika versioner "nä, så har var det..." Men om jag kommer ihåg rätt så är alla på samma sida, det är mer att alla vill få det att låta som om de är hjälten och de andra är sidekicks (eller stödhjältar).

Antar att du tänker på Kaleidoskop's nostalgi (http://www.kaleidoskop.se/spel/nostalgia/)

 

[Lupus Maximus]

Ytterligare ett förslag som jag inte kan namnet på... Det finns ett samberättarspel där grundpremissen är att rollpersonerna är en grupp rånare, något har gått fel, det är fullt av poliser utanför, och planen är att skjuta sig ut. Det går rätt fort att spela (om jag kommer ihåg rätt är en timme ganske rimligt), och det slutar nästan alltid med en TPK. Hela spelet är att beskriva action-scener och dödsscener. Om jag inte missminner mig är det också spelledarlöst.

Jag tippar på att det är Nostalgi du tänker på.

Rätt säker på att det är rätt namn. Det jag provade på Wexio var dock, om jag kommer i håg rätt, lite av en beta på en andra utgåva.