Mer snack om relationskartor, hurra!
Så i många spel jag skrivit och i många andras spel också börjar man med att rita upp en relationskarta eller göra liknande förberedelser. Bland mina spel fungerar till exempel Utpost och Svart av kval så, och bland andras spel till exempel Fiasco och In a Wicked Age. Jag ser två problem med det här:
1: Det tar en massa tid innan man kommer igång. Visst, inte lika lång tid som att bygga en gubbe i Eon, men det kan ta upp till en timme innan man är klar med alla förberedelser och kan börja spela. Det här är framförallt ett problem i oneshotlir, men det irriterar mig likafullt. Speciellt eftersom jag älskar att lira på konvent, där det är oneshots som gäller.
2: Man hoppar över en massa göttig etablering. Skulle ni vilja se en film där all etablering av karaktärer och konflikter rabblas upp i början och första scenen hoppar igång med eskaleringen? Det är som att börja i mitten. En av mina favoritgrejen med With Great Power … är regeln som säger att innan du kan använda en aspekt måste du etablera den i en etableringsscen. Du kan inte helt plötsligt ha en faster som är i fara, utan du måste först ha haft en scen där du fikar med din faster och hon frågar dig om den där söta rödhåriga flickan hon såg dig med, typ. I Det sjätte inseglet har man först en varsin scen där man automatiskt vinner alla konflikter och därmed får fritt spelrum att presentera sin karaktär som en cool hjälte. Det handlar bara om att visa upp och introducera rollpersonen.
Båda dessa problem kan åtgärdas på samma sätt, som ni säkert listat ut vid det här laget: att spela igenom förberedelserna. Jag tror att relationskartan kan vara en utmärkt metod här för att se till att man etablerar karaktärer och relationer som bildar en bra grund att utgå ifrån. Istället för att en spelare säger "Åh, vi borde ha en galen vetenskapsman!" så sätter hon en scen där en galen vetenskapsman jobbar med sin uppfinning i sitt labb. Den kan vara ganska kort och behöver inte introducera allt vi kommer att veta om vetenskapsmannen, men ge lite stämning och sätta igång spelet. När scenen är klar ritar spelaren ut vetenskapsmannen på (den hittills tomma) relationskartan. Någon annan kan sedan sätta en scen där Igor förbereder middagen och försöker att se till att allting är perfekt för att inte Mästaren ska skrika åt honom igen. Poff, ny karaktär introducerad och en relation "Fruktar Mästarens vrede". Och så vidare.
Vad krävs för att det här ska fungera? För det första behöver man snacka lite kort innan om setting, känsla och liknande så att alla är på samma sida. Den biten av förberedelsen kan man inte hoppa över (om den inte ges i förväg av spelet). För det andra behöver alla spelare vara duktiga på att analysera relationskartan och se vad som behövs för att göra den intressant. Trianglar, Agendor vs. Reaktiva och Passiva relationer, konflikter, protagonism/viktighet och liknande. Inte nödvändigtvis alla teoretiska termer jag, Rickard och Elmrig har hittat på, men en grundläggande känsla för vad som funkar. Det här kan nog lösas till viss del genom att man snackar mellan etableringsscenerna. "Okej, nu har vi en intressant konflikt mellan Igor och Mästaren, men den är ganska ensidig. Jag tror att vi behöver introducera något som kan komplicera relationen." Typ.
Sedan är det ju en fråga om rollpersoner. Om man vill ha fasta rollpersoner kan de ju väljas efter att etableringsfasen är över. Alternativt kanske det kan funka med att alla börjar med att introducera sin egen rollperson och försöka hitta ett bra sätt att väva in henne i relationskartan.
---
Jag tror att det här kan funka, men jag tror att det kan vara svårt. Belöningen är dock en dramatiskt nedkortad startsträcka, ett djupare engagemang (genom att man "spelar fram" karaktärerna) och en snyggare dramaturgi. En klassisk plottbåge går ju etablering-eskalering-klimax, och det är ju lite trist att hoppa över den första tredjedelen, tycker jag.
Men som sagt, det kan kräva en del träning innan man blir duktig på det. En sak som jag tror kan hjälpa och som jag tänker prova är att titta på berättelser som man tycker är bra och som skulle göra sig som rollspel och se hur de bygger upp relationskartorna. 007-rullar är nog enkla exempel att börja med. Etablera Bond genom att visa hur han avslutar ett uppdrag på ett supermaffigt sätt. Etablera biroller som M och Moneypenny när han får sitt uppdrag. Etablera genom uppdraget skurken (även om det bara är "någon har dödat våra agenter") och konflikten. Det är en ganska simpel etablering. Ett mer komplicerat drama mer fler huvudpersoner och indirekta konflikter kan nog ge en annan bild.
Så i många spel jag skrivit och i många andras spel också börjar man med att rita upp en relationskarta eller göra liknande förberedelser. Bland mina spel fungerar till exempel Utpost och Svart av kval så, och bland andras spel till exempel Fiasco och In a Wicked Age. Jag ser två problem med det här:
1: Det tar en massa tid innan man kommer igång. Visst, inte lika lång tid som att bygga en gubbe i Eon, men det kan ta upp till en timme innan man är klar med alla förberedelser och kan börja spela. Det här är framförallt ett problem i oneshotlir, men det irriterar mig likafullt. Speciellt eftersom jag älskar att lira på konvent, där det är oneshots som gäller.
2: Man hoppar över en massa göttig etablering. Skulle ni vilja se en film där all etablering av karaktärer och konflikter rabblas upp i början och första scenen hoppar igång med eskaleringen? Det är som att börja i mitten. En av mina favoritgrejen med With Great Power … är regeln som säger att innan du kan använda en aspekt måste du etablera den i en etableringsscen. Du kan inte helt plötsligt ha en faster som är i fara, utan du måste först ha haft en scen där du fikar med din faster och hon frågar dig om den där söta rödhåriga flickan hon såg dig med, typ. I Det sjätte inseglet har man först en varsin scen där man automatiskt vinner alla konflikter och därmed får fritt spelrum att presentera sin karaktär som en cool hjälte. Det handlar bara om att visa upp och introducera rollpersonen.
Båda dessa problem kan åtgärdas på samma sätt, som ni säkert listat ut vid det här laget: att spela igenom förberedelserna. Jag tror att relationskartan kan vara en utmärkt metod här för att se till att man etablerar karaktärer och relationer som bildar en bra grund att utgå ifrån. Istället för att en spelare säger "Åh, vi borde ha en galen vetenskapsman!" så sätter hon en scen där en galen vetenskapsman jobbar med sin uppfinning i sitt labb. Den kan vara ganska kort och behöver inte introducera allt vi kommer att veta om vetenskapsmannen, men ge lite stämning och sätta igång spelet. När scenen är klar ritar spelaren ut vetenskapsmannen på (den hittills tomma) relationskartan. Någon annan kan sedan sätta en scen där Igor förbereder middagen och försöker att se till att allting är perfekt för att inte Mästaren ska skrika åt honom igen. Poff, ny karaktär introducerad och en relation "Fruktar Mästarens vrede". Och så vidare.
Vad krävs för att det här ska fungera? För det första behöver man snacka lite kort innan om setting, känsla och liknande så att alla är på samma sida. Den biten av förberedelsen kan man inte hoppa över (om den inte ges i förväg av spelet). För det andra behöver alla spelare vara duktiga på att analysera relationskartan och se vad som behövs för att göra den intressant. Trianglar, Agendor vs. Reaktiva och Passiva relationer, konflikter, protagonism/viktighet och liknande. Inte nödvändigtvis alla teoretiska termer jag, Rickard och Elmrig har hittat på, men en grundläggande känsla för vad som funkar. Det här kan nog lösas till viss del genom att man snackar mellan etableringsscenerna. "Okej, nu har vi en intressant konflikt mellan Igor och Mästaren, men den är ganska ensidig. Jag tror att vi behöver introducera något som kan komplicera relationen." Typ.
Sedan är det ju en fråga om rollpersoner. Om man vill ha fasta rollpersoner kan de ju väljas efter att etableringsfasen är över. Alternativt kanske det kan funka med att alla börjar med att introducera sin egen rollperson och försöka hitta ett bra sätt att väva in henne i relationskartan.
---
Jag tror att det här kan funka, men jag tror att det kan vara svårt. Belöningen är dock en dramatiskt nedkortad startsträcka, ett djupare engagemang (genom att man "spelar fram" karaktärerna) och en snyggare dramaturgi. En klassisk plottbåge går ju etablering-eskalering-klimax, och det är ju lite trist att hoppa över den första tredjedelen, tycker jag.
Men som sagt, det kan kräva en del träning innan man blir duktig på det. En sak som jag tror kan hjälpa och som jag tänker prova är att titta på berättelser som man tycker är bra och som skulle göra sig som rollspel och se hur de bygger upp relationskartorna. 007-rullar är nog enkla exempel att börja med. Etablera Bond genom att visa hur han avslutar ett uppdrag på ett supermaffigt sätt. Etablera biroller som M och Moneypenny när han får sitt uppdrag. Etablera genom uppdraget skurken (även om det bara är "någon har dödat våra agenter") och konflikten. Det är en ganska simpel etablering. Ett mer komplicerat drama mer fler huvudpersoner och indirekta konflikter kan nog ge en annan bild.
