Min favoritsetting när det gäller religion är Eberron, främst för att den fokuserar på själva religionen/tron, inte på gudarna.
Den vanligaste religionen, i alla fall utifrån kampanjvärldens vanliga perspektiv, är The Sovereign Host - ett panteon på nio gudar som (i alla fall i den gängse tolkningen) representerar olika aspekter av civilisation - lag, handel, krig, hantverk, o s v. Bredvid detta finns ett annat panteon, the Dark Six, med gudar som representerar mer vildsinta eller själviska krafter. Dessa femton gudar ses som allestädes närvarande i världen varthelst deras "ansvarsområde" finns - när smeden smider ett svärd hjälper Onatar hennes hand att smida rätt, och när hon säljer svärdet till en krigare vakar Kol Korran över affären. När krigaren sedan försvarar sin by mot anfallande banditer så hjälper Dol Dorn honom med mod och armkraft, och Aureon ser till att rättegången mot banditerna sedan går rätt till, och the Keeper tar hand om banditernas själar när de hängts.
The Sovereign Host/Dark Six har dock ingen konkret existens i världen. Man kan inte resa till något Olympus för att träffa dem - de finns i anden därhelst de är relevanta, men de har ingen fysisk existens utan agerar genom sina troende. Man kan inte heller kommunicera direkt med dem genom magi - spells som divination tar kontakt med kraftfulla övernaturliga väsen som också följer samma religion som en själv, men inte guden i egen hög person (en kristen parallell skulle vara att du kan komma i kontakt med en ängel, men inte med Gud).
Det ses som ganska normalt, om än kanske lite karaktärssvagt, att tillbe the Dark Six vid speciella tillfällen eller för att hålla dem borta, men man skyltar i allmänhet inte med att man varaktigt dyrkar dem. Det är också vanligare att de som tillber the Dark Six fokuserar på en specifik gud än bland the Sovereign Host, då det är relativt lätt att motivera att man ska tillbe "alla civilisationens gudar, som var och en har sin plats" än "alla de onda gudarna". Tillber man dem så är det oftast för att man har något specifikt i åtanke, som the Shadow för att man vill ha magiska krafter andra anser... osunda, eller the Fury för att man vill åt dennes passion och raseri, eller the Devourer för att man beundrar de destruktiva naturkrafterna.
Vid möten med andra kulturer som tillber specifika gudar är dessa ofta relativt lätta att identifiera med Sovereign Host/Dark Six-gudar, om än i annan form. Bland Vasaller (som de som tillber Sovereign Host kallas) så ses det som självklart att gudarna även har väglett andra folkslag, och då i andra skepnader. Dessa kulturer tillber ofta gudarna i andra konstellationer än uppdelningen i Sovereign Host och the Dark Six - bland Xen'driks jättar finns till exempel religionen Guardians of Rushemé, som vördar gudar som lätt kan identifieras med Aureon, Arawai, Balinor (från the Sovereign Host), och the Keeper (från the Dark Six).
Förutom dessa två panteon finns det ett antal andra religioner/filosofier. De två vanligaste på Khorvaire (världens Europa-analog och kontinenten som är i fokus i spelmaterialet) är the Silver Flame och the Blood of Vol. I "närområdet" finns också religionen The Undying Court representerad.
The Silver Flame är en opersonlig kraft vars syfte är att besegra och binda ondska - primärt övernaturlig sådan. Den skapades i urtiden som ett resultat av en kamp mellan halv-andliga väsen, främst rakshasa och couatl. Eftersom båda släktena var andliga så kunde de inte permanent döda varandra - du kan döda en rakshasas kropp, men dess essens kommer att återskapas till en ny rakshasa. Så couatlerna offrade sig själva för att skapa den bindande kraften i Silverflamman, som kunde binda de olika demon-liknande varelserna och på det sättet oskadliggöra dem istället för att ha en oändlig cykel av kamp, död, och återfödsel.
Denna var till största delen okänd för Khorvaires folk (förutom de stammar som levde längs gränsen till Demon Wastes, som använde den för att vakta gränserna och se till att oknytt inte kunde ta sig ut därifrån), fram till för ett par hundra år sedan då en av de fångade demonfurstarna höll på att ta sig loss, och manifesterade sig som en gigantisk pelare av eld. Detta stoppades då en paladin lyckades ta sig dit, och kasta sig själv in i eldpelaren som då bytte färg till silver. Paladinen ifråga blev kvar i pelaren som en del av Silverflamman, men det skapade en religiös väckelse i området, framför allt som paladinens ande kom att fungera som en brygga mellan Silverflamman och de dödliga.
The Blood of Vol är, som namnet antyder, något mörkare. I Eberron finns inget bevis på något sorts liv efter döden. Det är belagt att efter döden sugs ens själ in till planet Dollurh, där den långsamt bleknar bort. The Blood of Vol hävdar att detta, tillsammans med de dödligas begränsade livslängder, är en komplott av gudarna för att hindra de dödliga att kunna väcka de gudomliga krafterna de har i sitt eget blod. Gudarna, även de som förment är "goda" är alltså arslen som är rädda för konkurrens, och inte värda att dyrkas. I stället bör man koncentrera sig på att ta hand om sig själv och sin släkt, och försöka väcka kraften inom en själv.
Vandöda har en framträdande roll inom Blood of Vol. Intelligenta vandöda som tillhör religionen (ofta vampyrer eller mumier) ses som tragiska figurer som har offrat sin chans att uppväcka sin egen kraft för att leda de levande vidare till att faktiskt få den chansen. Animerade vandöda ses inte som någon stor grej - när väl själen lämnat kroppen så är det bara ett skal kvar, och varför inte animera det?
På minikontinenten Aerenal, som befolkas av alver, så finns the Undying Court. Alver som utmärkt sig i sitt liv får efter döden genomgå en ritual som gör dem till Undying - nästan som vandöda, förutom att de får sin kraft från det positiva planet Irian snarare än det negativa planet Mabar. De mäktigaste av dessa upphöjs till Undying Councilors, som tillsammans utgör The Undying Court - var och en är ungefär kraftfull som en lich, men tillsammans kan de utöva näst intill gudomliga krafter, och kan ge kraft åt tillbedjare. Deras direkta inflytande är dock begränsat till just Aerenal på grund av att ön/kontinenten har de tunna gränserna mot Irian som de kan dra kraft ifrån. Clerics kan fortfarande få kraft på andra ställen, men de kan inte agera direkt. The Undying Courts principer handlar till stor del om att bevara traditioner och vörda sina anfäder.
----------
Den sak jag framför allt gillar med Eberrons religioner är att de faktiskt utgör olika religioner. Det är rätt ovanligt bland D&D-världar, som annars brukar ha ett enda panteon där individer väljer en viss gud som "sin", och så får du konstiga effekter där någon i gruppen tillber turgudinnan, en annan krigarguden, och magikern magiguden, och där detta orsakar konflikt då varje gud vill sprida just sitt budskap istället för att se sig som en del av en större helhet.
En annan sak är att för the Sovereign Host/Dark Six, som är de som främst tillbes i personlig form, så finns det inga faktiska belägg för att de finns. De manifesterar sig inte i världen. Folk kan tolka deras läror på olika sätt. utan att någon mäktig präst kan kontakta guden för att fråga hur hen faktiskt menade.
och folk är minst sig själva när de är sig själva. Ge dem en mask så kan de uttrycka saker lättare.
