Nekromanti Religion i rymden

[stenhöna]

Ofta i sci-fi ser man "kapitalism gone wrong" eller "communism gone wrong". Mer sällan ser man "kristendom gone wrong". Är det enbart pga. författares intellektuella preferenser, eller finns det något annat skäl? Passar inte religion in i ett sci-fisammanhang? Eller måste den först stöpas om till något annat? Varför har vi inte då samma behov av att stöpa om politiska ideologier i ett framtidsscenario?

Har vi inte skäl att tro att religion, liksom ideologi, kommer överleva tusen år och mer? Världsreligionerna har visat sig stå an tidens tand. Kanske ger de en för gammalmodig känsla. Kanske är de för "verkliga" och bryter illusionen av att vara någon annanstans.

Eller har jag fel? Finns religion i övermått? (Men jag räknar inte Jedi som religion, för det finns ingen metafysik; ej heller prästerna i Femte elementet; Star Trek vete tusan; Dune - önskar jag visste mer.)

Kanske disregard, hittade en tråd: http://forum.rpg.net/showthread.php?680553-SciFi-Religions

 

[Ymir]

Jag tror att en av anledningarna att många på forumet är så jävla taggade på 'Den yttersta domen' är att det är religions-fokuserad scifi skapad av snubbar som -har koll på religion-, vilket får den att inte bara fylla en lucka, utan också kännas allmänt awesome.

Religion i scifi har annars ofta precis samma problem som i fantasy, dvs att den är skapad av snubbar som inte öht förstår sig på hur religioner historiskt har bildats, utvecklats och praktiserats, och därför blir religionerna de skapar väldigt ytliga, icke-komplexa och lökiga, och känns artificiella och oengagerande.

Jag jobbade ett tag med att skapa den oerhört komplexa monoteistiska religionen till Draugens scifi-rollspel "Messiah", och det var ett spel med riktigt intressanta visioner för religion som centralt tema, men tyvärr vet jag inte längre om Messiah slutat upp i development hell eller bara ligger i träda, Draugen verkar inte ha varit på forumet på ett år .

Att döma av Den yttersta domen och Messiah är religion faktiskt ganska poppis just i svensk scifi. Även i Neotech X spelar religion en ganska viktig roll, faktiskt. Den enda haken är att inget av dessa tre spel släppts än, men den som väntar på nåt gott...

 

[God45]

Bästa religionen sci-fi är i Pitch Black där en karaktär är en muslim. De har en scen där han ber mot Mekka vilket är mycket komplexare när man är på en annan planet men annars är det bara Islam. Vilket är det coolaste sättet att göra det på.

 

[Mekanurg]

Ofta i sci-fi ser man "kapitalism gone wrong" eller "communism gone wrong". Mer sällan ser man "kristendom gone wrong". Är det enbart pga. författares intellektuella preferenser, eller finns det något annat skäl? Passar inte religion in i ett sci-fisammanhang? Eller måste den först stöpas om till något annat? Varför har vi inte då samma behov av att stöpa om politiska ideologier i ett framtidsscenario?

Har vi inte skäl att tro att religion, liksom ideologi, kommer överleva tusen år och mer? Världsreligionerna har visat sig stå an tidens tand. Kanske ger de en för gammalmodig känsla. Kanske är de för "verkliga" och bryter illusionen av att vara någon annanstans.

Eller har jag fel? Finns religion i övermått? (Men jag räknar inte Jedi som religion, för det finns ingen metafysik; ej heller prästerna i Femte elementet; Star Trek vete tusan; Dune - önskar jag visste mer.)

Kanske disregard, hittade en tråd: http://forum.rpg.net/showthread.php?680553-SciFi-Religions

Revolt in 2100 är en Heinlein-klassiker där USA är en pseudo-mormonsk repressiv teokrati.

The Parafaith War är en interstellär SF-roman som återigen avhandlar en repressiv pseudo-mormonsk teokrati.

Julian Mays Pliocene Saga är science fiction med tydlig katolsk prägel. Författaren sade sig vara inspirerad av Teilhard de Chardins idéer.

 

[Leon]

Hur menar du? En setting där kristendom, islam, buddhism mfl överlever i någon form av igenkännbar form? Men det gäller ju inte kommunism heller - kan inte komma på en enda. Och kapitalism är inte en ideologi.

Är rädd att du blandar ihop äpplen och päron. Det finns gott om tydligt judeokristen-liknande religion i sci fi. Frank Herbert för att nämna den mest uppenbara.

 

[Bassejr]

"Altman be praised"

Jag tänker börja mitt inlägg med att påpeka att Asimov, som onekligen är en av de största sci-fi författarna, helt uteslutit religion från samtliga av sina böcker, av den enkla anledning till att han var ateist, och religion intresserade honom inte.

I mitt eget favorit sci-fi rollspel, den orientalisk-inspirerade Coriolis, beskrivs en komplex religion baserad på en form av polyteistisk "ikondyrkan". Religionen är överhängande som tema, såleda också mysticism, det fins starka religiösa föreningar och faktioner, både som är mer eller mindre resonabla, och som är religösa KKK korsriddare gone wrong with huge spaceship with massive guns threatening to conquer the universe.

Angående religion "gone wrong" som styrelseskick så är det... Ointressant. Det har redan gjorts. Det har till och med redan gjorts i verkligheten. Religiösa auktoriteter har förtryckt folk, och hela imperiums befolkningar har tryckts ner, och deras härskare har motiverat det hela med religös ultimat sanning. Det är klart att det hela skulle kunna göras i rymden, som Kapitalism gone crong och kommunism gone wrong, men, för att citera en kinesisk senator, "Det spelar ingen roll vad katten har för färg, så länge den fångar möss". Det gör ingen större skillnad för storyn Vad som är förtryckaren, så länge det är en förtryckare. Detta stämmer förståss inte till fullo, då man när man möts av en religiös förtryckare kan bringa upp intressanta frågeställningar, som till exempel hur en karaktär som tillber och älskar den religion statsskicket tillskriver sig, men motsätter sig förtryckaren.

Personligen tror jag att bristen på religiositet kommer från en hemlig önskan att människan som samhälle ska "växa ifrån" religion, och i enlighet med den dystopiska misstron till människan, måste man ju då hitta en annan form av förtryckare. Och då kommer sig politiska styrelseskick och ideologier mycket mer "Modernt", och därför mer logiskt i en avlägsen framtid.

 

[krank]

Personligen tror jag att bristen på religiositet kommer från en hemlig önskan att människan som samhälle ska "växa ifrån" religion

Inte alltid så hemlig, för den delen... =)

Läser för övrigt Iain M. Banks Surface Detail nu, där hanteras hur tron på livet efter döden hanteras när civilisationer får möjligheten att ladda upp sig efter döden, och så vidare. Generellt är perspektivet att nästan allting från religionen liksom jobbas bort hos de allra flesta i takt med att man får mer kunskap om hur världen omkring en funkar och får mindre behov av mer obevisbara förklaringsmodeller eller föreställningar...

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte sympatiserade med det.


Men om jag ska vara ärlig så tror jag att religionen säkert följer oss till stjärnorna också. Desperata människor i jobbiga trångmål verkar gilla att ha någon form av högre auktoritet att vända sig till när allt är jobbigt och farligt. Och att resa i rymden tror jag kommer vara jobbigt och farligt ganska länge.


Och sedan... Tja, trots att vi nu skriver 2013 så verkar 40-50% av befolkningen i ett land som hävdar sig ha världens bästa utbildning tro på intelligent design istället för evolutionen. Jag vill gärna tro att sånt där faller bort i takt med att vi mognar som art, men de där religiösa memplexen verkar enormt livskraftiga.

Men ja, även i framtiden kommer det att finnas folk som är desperata, folk som vill styra andra och folk som fostras in i en religion och inte sedan lyckas bryta sig loss. Och därmed tror jag också vi kommer att ha religion.

Televangelister i rymden, så att säga. Eller, allt från personlig och ganska ofarlig tro till mer vittgående och mer eller mindre destruktiva stora organisationer.

 

[Recca]

När jag läste titeln tänkte jag helt spontant "nä det går inte, det är ju vakum"

 

[stenhöna]

Personligen tror jag att bristen på religiositet kommer från en hemlig önskan att människan som samhälle ska "växa ifrån" religion, och i enlighet med den dystopiska misstron till människan, måste man ju då hitta en annan form av förtryckare. Och då kommer sig politiska styrelseskick och ideologier mycket mer "Modernt", och därför mer logiskt i en avlägsen framtid.

Religion är inte logisk, så den får kanske ofta spela rollen som "det onda" i sci-fiberättelser, om den finns alls. Det är ju naturligt att sci-fi har dragning till rationalitet och vetenskap, såklart.

Historisk har vetenskapen dragit undan matten för religionen undan för undan, men principiellt har vetenskap inget med metafysik att göra.

Frågan är om det är vetenskapen eller materialismen som trängt undan religion. En kombination, kan hända. so-rummet.se nämner att avmystifieringen började redan med protestantismen. Samtidigt kan man inte förneka att många framstående forskare varit djupt religiösa (Newton, Einstein, Darwin).

 

[Ond bråd död]

Tyvärr brukar religion hanteras lite väl nonchalant av sci fi-serier. Prästerskapet har kåpor, nåt tecken i pannan, kanske med rakade huvuden, men framförallt går de lite långsammare än alla andra. Att gå långsamt är tydligen tecken på högre andlig utveckling eller nåt. Deras tro då? Tja, de kanske tror på nåt väsen som finns överallt, eller att det finns både mörker och ljus i allt, eller nåt annat standardtrams. Varför inte nån cool grej istället som att: "vår gud reinkarnerades som människa och började predika, men vi spikade upp honom på ett kors. Nu i efterhand ångrar vi oss lite, men på nåt vis var det ändå så Han ville ha det tror vi."

Ur mitt perspektiv är det en grej som gör kristendomen intressant, man har varit tvungen att hitta en förklaring till ett motsägelsefullt faktum inom tron, vilket ger ett djup som saknas i tv-serie-sci fi-religionerna. Där är religionen bara ett simpelt "plot devise".

Jag har inte läst de nyare sci fi författarna, men de äldre verkar helt ha bortsett från tro, vilket är lite synd, men rätt intressant. Kanske såg de religion som nåt vi lämnat bakom oss vid det laget.

 

[Zappelina]

Du har ju svenska Peter Nilson också. I hans førsta roman "Arken" får man følja Noah (om jag minns rætt) som beger sig av i en farkost i rymden før att ta sig ur tiden. Han lever før evigt.

Också "Nyaga" och "Rymdvæktaren" av samma førfattare blandar kristen mytologi med sci-fi. I dessa bøcker kommunicerar man (med, jag tror det ær Gud, men minns inte riktigt) med hjælp av en orgel och Bachs sonater, på något sætt. Det ær också någon slags undergångsberættelse. Jag minns dem som vældigt bra båda två, men det var ett tag sedan jag læste.

 

[God45]

Dune har bäst religioner. Där är saker som kombinationer av olika religioner, mutationer av olika religioner och religioner som är sig ganska lika. Judendomen överlever tex ganska oförändrad. Och varför skulle den inte göra det? Folk som dömer ut religion är oftast ganska kortsiktiga i sina synsätt. Så Orange Catholic Bible är det bästa jag sätt i genren.

Thou shalt not disfigure the soul!

 

[Mannen i skogen]

Men ja, även i framtiden kommer det att finnas folk som är desperata, folk som vill styra andra och folk som fostras in i en religion och inte sedan lyckas bryta sig loss. Och därmed tror jag också vi kommer att ha religion.

Kanske rent av till synes friska och förnuftiga människor som kommer till tro på den ena eller andra religionen?

 

[krank]

Kanske rent av till synes friska och förnuftiga människor som kommer till tro på den ena eller andra religionen?

Det utesluter jag inte men isåfall ser nog jag det som att deras förnuft tycks vara inriktat på andra områden. Och organiserad religion kommer isåfall att ha svårt att få fotfäste.